¡Que Pasa Neng!

Me lo flipo....

Nähäp. Som vanligt så blir inget som jag planerat. Ingen deklaration gjord före jag skriver nytt blogg-inlägg, och inte tänker jag hålla mitt löfte heller om att inte skriva om mitt tråkiga liv. Det händer för mycket..

Jag är nyss hemkommen från Uppsala. Firade 4*25 år (egentligen var det 5*25, men den femte personen var inte med och organiserade festen, han bara "festade"). En fd studiekamrat till K (som är inskriven på BostadDirekt och ska på torsdag kolla på lägenhet). Som vanligt missade jag pendeltåget och vi var bland de sista som köpte bussbiljett till Uppsala igår eftermiddag. Vi anländer festen, som vid det laget var väldigt låg, men efter ett tag började det droppa in lite folk. Närmare midnatt hade folk fått i sig lite dricka (vissa lite för mycket) och det var fullt drag på festen. Vid något skede passerar ett _gäng_ med killar genom den hyrda lokalen, de försvinner lika snabbt som de kom men jag hann snappa upp att de var från Spanien..

Efter ett tag dyker några av killarna upp på festen igen. Hungriga tjejer flockades kring killarna och ålade sig som klängrankor till musik som var mera hop än hip och som spelats på repeat under kvällen. Som erfaren Spanjack-vetare stod jag på behörigt avstånd och underhölls av skådespelet. Ögonen på killarna gick i kors och skenet av lycka lyste upp rummet. Med jämna mellanrum drog sig någon ur gruppen och kom fram till mig för att slappna av under några få minuter och få prata sitt modersmål, innan de blev indragna i ormhögen igen.

In på småtimmarna började tjejerna krokna -en hård kväll med alldeles för mycket alkohol för flera av dem (kastar man sig in i väggen för att sedan springa omkring med en ispåse på pannan för att få ner bulan eller hänger på var kille som inte hånglar med sin flickvän för tillfället, då tror jag att det kan ha blivit för mycket). Tre av spanjorerna var kvar i lokalen och när de förstod att de tjejer som hade hem skulle gå hem och vi som inte hade hem (K och jag) skulle sova på golvet i lokalen, de började febrilt ringa runt till sina vänner som fanns runt om i området och som hade erbjudit dem sovplats. Problemet var att ingen svarade och ingen öppnade någon dörr åt dem. Det slutade med att två av dem började natten i varsin fåtölj för att i tidig morgontimma leta upp varsin träskiva som de sedan lade sig på och den tredje hamnade mellan K och mig...

K blev ständigt väckt av att personen bredvid henne inte kunde ligga stilla och jag blev ständigt väckt av att personen bredvid mig inte kunde sova. Följande morgon blev vi väckta med underbar musik, samma som spelats hela kvällen innan, på högsta volym -kl 07.00. Champagnefrukost nästa! K och jag och ungefär 15 spanjorer traskade iväg...

Vi tillbringade sedan resten av dagen med dessa killar; vi kikade på forsränning, träffade kort E, gick till en park för att göra en barbacoa, upplevde att en av killarna som under natten innan sovit med oss sprang omkring med en fransman, båda iförda endast nerdragna kalsonger, fram tills polisen bad dem sätta på sig kläderna igen. Men det berodde tydligen mera på att killarna suttit och rökt porro, inte att det inte hade kläder på sig. En galen och helt oförutspådd helg -men vi har haft väldigt roligt!

Imorgon väntar förhoppningsvis ett besök på Danderyds Sjukhus!! J har haft värkar sedan klockan två inatt (natten mellan lördag och söndag), slemproppen har gått och värkarna var väldigt nära, men sjukhuset har sagt att de inte behövde komma in än. Troligtvis (förhoppningsvis) händer det under kvällens gång.. Jag ryser av välbehag varje gång jag tänker på det! Det ska bli så kul -tycker jag!! :-o

I övrigt så har jag finally varit på date med min danslärare. Han väntar nu på att jag ska höra av mig om när jag kan inkommande vecka. Mitt ex väntar också på att få träffa mig i veckan, efter middagen i fredags (som förövrigt var väldigt trevlig och JA -han har förändrats) försökte han dessutom kyssa mig. :-S På tal om ex, ex:et i Holland sade häromdagen att jag skulle komma förbi i sommar..

Det är väl det som hänt/händer JUST NU. Ja, förutom att jag ska påbörja min B-uppsats också! Men det har jag nog tjatat tillräckligt om redan...

Jag önskar att jag hade krafter för Marco V på Berns ikväll. Men jag tror inte att jag har det. :-( Ansiktet bränner av dagens sol, trots att det varit mulet, och benen värker av allt gående. Undrar hur det ska gå med Vår ruset, träningen går inte så bra nämligen.. Men jag har funderat på att köpa träningskläder på tisdag!

Nu ska jag se om jag kan göra någon nytta också, och inte bara sitta här framför skärmen och svamla. Jag önskar alla mina läsare en Trevlig Valborg!

Jag skäms!

Jag har lyckats med att få denna blogg till att vara någon form av dagbok för mina känslosamma tankar -det tråkigaste som finns att läsa om. Jag ska genast försöka att sluta med det, och istället koncentrera mig på saker som (för mig åtminstone) är intressanta! (Vi får väl se hur länge det håller...)

Nu har jag lyckats igen...

...med att vända på dygnet. Jag tänkte vila lite innan jag tog itu med studierna och alla tusen hemtentor och uppsatsförberedelser. Klockan var fyra lördag eftermiddag. Efter att ha vaknat till och försökt komma igång med mina sysslor ett antal gånger och lika många gånger somnat om på nytt, vaknade jag klockan tio minuter i tolv lördag natt. Det var längesedan jag unnade mig en åtta-timmars sömn, så vi får väl betrakta mitt sovande som en natts sömn. Nu har jag hela natten på mig att studera istället!

...med att ge mig dåligt samvete och förvirring. Jag har tillbringat fredag kväll/natt och lördag dag tillsammans med E. Han är underbar! Men vi är så olika, vi ser på saker på ett så olika sätt. Problemet är att jag inte tar mig ton och förklarar hur jag vill ha det. Som en framtid tillsammans, tex. Han pratar om oss, frågar när mitt kontrakt på lägenheten tar slut och om jag får stanna kvar efter det, annars flyttar jag (självklart!) in hos honom. Synen på droger är också helt annorlunda, han har gjort ett antal försök för att få mig att säga att jag ska sluta med dem, men "bara för att" så tänker jag inte varken säga det eller sluta med dem. Jag är inte beredd att hoppa in i ett förhållande, jag vill inte binda mig. Det har inget med E att göra, jag bara känner att jag vill vara jag. Jag behöver distans... Kanske inte så mycket distans som det är mellan Stockholm och Barcelona, men..

Det är ett tag sedan nu som jag pratade med O senast. Jag tror att det är han som ringt mig några gånger tre helger i rad, men jag har inte hört att det ringt då jag varit hos E, på spex eller legat och sovit. Idag skickade han ett mail också.

donde stas me loka no pregontas por me ninada
toma llamame 664****** llamame por varor estoy aboredo vale loka tespero bay habibi

Ibland tänker jag att jag ska "strunta" i honom, men varje gång jag hör något av honom så är jag inte längre så säker på att det är det jag vill. Den perfekta killen vore kanske någon blandning mellan E och O, som att de skulle mötas på mitten. Hum, var hamnar man då? Tyskland? ... Holland? :-$ Han är ju onekligen något i mitten av de andra två - och den enda som inte spontant hör av sig.

...med att få mitt ex på halsen. Han skickar mail och sms. Han vill bjuda mig på restaurang och teater. Han åker ner för att träffa sin mormor och de pratar tydligen bara om mig. Möjligtvis har han ändrat uppfattning om de som inte har samma nationalitet som han själv. Tidigare nämnde han något i stil med det var då och har nu i ett sms nämnt irakiska fruntimmer. Men han är visserligen fortfarande väldigt labil!

...med att slarva bort en timme på ångest. Sedan jag vaknade har jag inte kunnat tänka på annat än mitt fängslande privatliv (förtydligande: jag menar inte fängslande som i intressant utan som i fastkedjad). Jag måste lära mig att säga stopp! Men just nu vill jag mest bara komma härifrån, och jag är inte helt säker på att Barcelona skulle vara rätt plats att "komma ifrån" på heller.