per telefon och via internet?
eller över telefon och över internet?
eller på telefon och på internet?
eller.... :-S
EDIT kl 19:51: Ni får gärna hjälpa mig med rätta prepositioner... :-)
EDIT kl 20:41: Ah! Nu minns jag! Ni kanske är upptagna med nyårsfirande hela bunten... :-) *loggade in på fbook och såg alla nyårshälsningar* Det är tur att fbook finns och håller ordning på oss som annars håller till bakom flötet!
Varför är jag inte förvånad över att det skulle vara just Israel som ligger bakom förfalskningen av Irans påhittade kärnvapen? Kanske för att det inte är första gången som Israel skulle komma med påhittade påståenden för att gynna sin rasistiska politik. Palestinierna t.ex. får ständigt möta dessa absurda påhitt.
Sedan darrar världen av rädsla för en kille som tagit med sig lite dynamit på ett flygplan. Jag stöder verkligen inte dödandet av oskyldiga civila, därför är jag också så oerhört arg på Israel och deras urskillningslösa dödande av oskyldiga palestinier. Jag tycker inte heller att våld är rätt metod för att möta våld, annat än i självförsvar mot en pågående attack. Men ser inte ni, liksom jag ser, det oerhört dumdristiga i att just Nordamerika och Europa skall iväg med sina soldater på mark där de inte har någonting att göra? Samtidigt som de understöder ett annat lands massaker på helt oskyldiga människor som inte gjort annat än blivit fördrivna från sina hem. Inte konstigt att Al-Qaida tar till orda för de svaga -på förtryckarnas egna mark (det är där som det tar tvist).
Om jag och min man bråkar hemma (vilket vi inte gör i verkligheten al-hamdoulillah) och det plötsligt störtar in en kille från huset mitt emot och tar min mans parti och attackerar mig, så skulle jag bli väldigt väldigt arg på denna kille som inte brytt sig om att ens lyssna till vad vi bråkar om eller försökt förmedla fred. Nå nu, två muslimska män som är arga på en stackars förtryckt kvinna i sjal... Scenariot drar som en magnet till sig kvinnojourer som vill hjälpa. Plötsligt är männen [hur var det nu?] djur som måste bekämpas till vilket pris som helst. Det spelar ingen roll att min man och jag för många år sedan (innan andra länder kom och drog gränser och skapade nya länder) levde tillsammans i fred.
Stoppa våldet! Inga fler pengar och soldater till Israel, Irak, Afghanistan och Jemen! Börja förhandla om en rättvis fred! Lev sedan ert liv, så lever vi vårt liv -sida vid sida med varandra! (Och vi bygger minareter och ni bygger rosa hus med fyrkantiga skorstenar.)
Och släpp in holocaust-överlevaren Hedy Epstein och de övriga deltagarna i Gaza Freedom March till Gaza!
I söndags tog jag bilen till "Hilton-parken" (förut låg det ett Hilton hotell bredvid parken och därav namnet, nuförtiden heter hotellet Sofitel) och traskade två varv runt i relativt hög takt under 40 minuter. Jag var alldeles genomblöt när jag sedan satt mig in i bilen igen och åkte för att hämta upp maken som spelat fotboll med sina kollegor. Igår knådade jag deg till bröd, frukostbullar och lussekatter. Det anser jag vara nog med träning för mina armar! Idag skall jag incha allah iväg till Hilton-parken igen, men då måste jag åka nu och hämta upp maken som också vill ta sig en svängom...
Det finns många fördelar med gasspis. Det går betydligt snabbare att värma upp det som står på spisen, den korta uppvärmingstiden är i miljöavseende hälsosammare än en platta som tar lång tid att värma upp, när plattan stängs av så kallnar den också väldigt snabbt och kan sedan användas som avställningsyta, osv.
Det finns dock ett problem. Spisen är duktigt jobbig att rengöra! Bitar måste först plockas isär och sedan måste man vara försiktig när man torkar av. Ibland längtar jag såå mycket efter en enkel keramikhäll att tvätta! Men jag tycker ändå att "min" spis är väldigt fin! Eventuella besökare IRL får dock förbereda sig på att den inte längre är så skinande blank som när den var ny... :-D
När jag ändå är inne på köksredskap så vill jag påpeka att de underbart vackra bröllopspresenterna kommer väl till användning. Pga utrymmesbrist så blev presenterna att stå i ett förråd hos svärföräldrarna då vi begav oss till Europa, men sedan vi flyttade hit igen så har vi packat upp dem och använder dem nu dagligen! :-) Tack tack!
Jag tycker det är en toppenidé att Marocko satsar på internet för landsbygden! Men borde man inte också satsa på att ge alla skolor på landsbygden elektricitet?
Idag blir det couscous hos svärmor incha allah! Imorgon firar vi Ashura incha allah. Kom ihåg att fasta! :-) Eller ni som läser det här kanske firar Ashura idag? :-S Jag har inte riktigt förstått mig på det där än med att vissa länder (läs: Marocko) inte kan göra som alla andra (läs: Saudi Arabien)..
För övrigt, idag tänker jag inte gå närmare in på dagens olycka.. Jag blev själv för chockad över att se pojken ligga på marken med cykeln bredvid sig efter att ha åkt förbi en man i en bil full med kids utan säkerhetsbälten.. Blev han distraherad? Jag tror jag har sagt det innan, sakskador kan ibland vara underhållande att se på (som de två bussarna i sidan på lastbilen) men när personer skadas, då är det inte kul längre.
Nej, nu måste jag nog se om det inte finns något jobb jag kan söka! Over and out!
Det märks att det är jul i den kristna världen.. Det är alldeles dött på nyhetsfronten! Tro't eller ej: själv har jag fullt upp.. :-S
Jag förstår om ni inte tycker det är så intressant att läsa om olika trafikolyckor jag har möjligheten att se och uppleva på nära håll, men för en nordbo som jag så är ändå en trafikolycka en ganska sällsynt upplevelse -fram till det att jag flyttade till Marocko, det vill säga.
En av dagens två olyckor jag såg på den 20 km långa sträckan hemmet-makens arbete-hemmet var ett lastbilsflak som hade vält. Jag vet inte om lastbilen hade varit tvungen att bromsa kraftigt för någon dåre på vägen eller om det var vinden som spelat pingpong, jag vet inte heller hur många (last)bilar som varit inblandade i olyckan. Jag vet däremot att jag såg minst en totaldemolerad personbil, troligen en bil som lastbilsflaket trillat över. Jag tror inte att någon kunde ha överlevt i den bilen, allahu 3lam.
Efter att ha sett en sådan olycka så blir jag berörd. Det kan ju också hända mig. Men jag är nog den enda som tänker att det kunde hända mig, för det tar bara femtio meter och så gasar folk upp i över hundra på en sextio/åttio-väg. De kör slalom mellan bilar som inte kör lika fort som dem och de ligger en halvmeter bakom en bil som dem anser köra för sakta (dvs håller hastighetsbegränsningen). Förare tänker "det händer inte mig" utan att inse faran de utsätter sina medtrafikanter för. Som jag redan berättat, yrkesförarna är de absolut värsta...
Ojdå, jag upptäckte nu att jag glömt torka av bordet efter frukosten.. *disträ*
Jag tycker det är ganska ironiskt att minigrisen har blivit ett så populärt husdjur hos dem som redan har allt, när det är just svininfluensan alla är så rädda för nuförtiden.
PS Jag ursäktar min bloggtorka, men jag har den senaste tiden varit så koncentrerad på studier och jobbsök att jag inte hunnit formulera mina tankar till blogginlägg. Som status-update kan jag meddela att vi lämnade in min ansökan för uppehållstillstånd idag. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag får stanna.. Hehe.. Mycket skall nog till för att jag inte skulle få det, alla brukar bli så glada över att se ett rött pass. Men vad vet nu jag vad den Allsmäktige har för planer för mig..
Suck! Internetuppkopplingen är såååå långsam! Jag har bara suttit och väntat hela dagen... Ja, och funderat på hur tusan jag skall översätta Maîtrise d’ouvrage informatique till engelska...
Jag har inte tappat förståndet! Idag har vi den första dagen på det nya året, kära läsare. Den 1 dagen i månaden Muharram, årtalet är 1431.
Det goda med att bo i ett "muslimskt land" är att man får så många fina helgdagar. Idag är maken ledig al hamdoulillah och han kommer även att vara det incha allah den första januari. Tänk om jag också skulle jobba, vad många lediga dagar jag skulle ha!!
Snälla, hjälp mig med min CV!
Någon...
*olycklig*
Och då har jag inte börjat med de personliga breven än.....
Jag lever! (Jag har faktiskt inte märkt någonting alls av skalvet.)
Jag hade en lite annan fundering däremot. Vad sägs om en folkomröstning för att förbjuda byggandet av rosa hus? Färgerna passar liksom inte alls in i den nordiska miljöns gröna och blå skala. Sedan kunde vi passa på att förbjuda platta tak också, det är ju så himmelens opraktiskt med de tunga snöfall som kommer emellanåt. Ännu bättre! Vi förbjuder färgade glas! Tänk så lite ljus som kommer in genom ett glas med en målning i regnbågens alla mörka färger. Det är så omiljövänligt (hum, är det verkligen ett korrekt ord?) när man måste ha lampor inomhus för att se någonting trots att solen lyser utomhus. Sedan vill jag också förbjuda fyrkantiga skorstenar! Jag känner mig så diskriminerad när jag ser dem.
PS Efter flera år som bloggare så har jag lärt mig av erfarenhet att en tydlig text för mig inte alltid är lika tydlig för alla... Så det är bäst att jag påpekar det i direkta ord -inlägget är fyllt av ironi som svar på den oerhört sjuka debatten som pågår i Europa, världsdelen där yttrandefriheten är viktigare än respekt inför sina medmänniskor och världsdelen där religionsfriheten snart bara är ett ord på pappret.
Som jag konstaterat tidigare, så hälsar marockanerna hjärtligt på varandra. Ja, även om de inte känner varandra så bra. Häromdagen stod jag och maken utanför en liten kvartersshop när en karl kommer förbi och får syn på min make, varpå de hjärtligt hälsar på varandra och byter några hälsningsfraser som om de var goda vänner som känt varandra länge. Det visade sig att den "goda vännen" var en typ som bodde i samma område som svärföräldrarna och min man hade aldrig pratat med killen tidigare, men eftersom de ju kom från samma stadsdel och nu träffades i en annan del av staden så blev de glada över att återse ett "bekant" ansikte.
Marockanerna är väldigt "hemkära" i den bemärkelse att deras stadsdel, stad/by eller land (beroende på situation) alltid står dem nära och rötterna går inte att förflytta. Kärleken till sitt land ser man tydligt om man tittar på Marockos fotbollslandslag där flera av spelarna är utlandsfödda marockaner. Ungefär som om Zlatan skulle valt att spela för Bosnien eller Kroatien...
För ett tag sedan mötte jag och maken några Rabatbor som hälsade vänligt på oss. De vände sig till mig och frågade hur jag mådde och hur jag trivs här och hur det står till med min make. Sedan vände de sig till min man och frågade hur det var med honom (jag berättade just att allting var bra med honom!) och hur hans fru mår (jag berättade just att jag mår bra!). "Det är så Rabatbor gör," fick jag förklarat senare, "de frågar först den ena parten och ställer sedan samma frågor till den andra parten som står bredvid." "Toppen, men du gör ju inte så..." funderar jag frågande. "Nej, men jag kommer inte från Rabat, jag är bara född här!"
Nog om hälsningsfraser. Om ni, kära läsare, någonsin undrat vad tusan jag gör dagarna igenom, så har jag nu lagt upp länkar till lite intressant material (och så har jag tagit bort icke fungerande länkar och länkar till bloggar som inte uppdaterats på lääänge). Lite uppdateringar skadar aldrig!
Det här är ju bara såå ÄCKLIGT! Men köp ni deras saftiga apelsiner och framförallt de super-duper fina krämerna från AHAVA som producerats på ockuperad mark! Och varför inte shoppa lite fin-fina kläder från Massimo Dutti, Zara, Pull and Bear och Gottex? Då kan du vara säker på att dina pengar går till uppbyggnad av flera illegala bosättningar, med ännu flera bosättare som kan komma och bada i våra bröders och systrars dricksvatten. [ 1 ] [ 2 ]
*skrev rubriken och kom på att man kanske skulle äta något under lunch time också, varpå jag efter ett misslyckat försök att värma morgonens resterande te springer iväg för att värma lite smaklös vegetarisk tagine från gårdagen*
Dagarna rullar iväg.. Je me lève, je prends le petit déjeuner, je prends mon mari en voiture à son travail, je rentre, je "travaille"... Men idag fick jag se någonting "roligt" på vägen som omväxling. Dagens olycka! Roligt skall jag kanske inte kalla det, men det var en lite annorlunda olycka som förklarar den marockanska trafikens djungellag i tydliga ordalag. Två (TVÅ!! 2!!) bussar hade bredvid varandra kört rakt in i sidan på en lastbil! Lagen "störst går först" fungerar nog inte så bra när alla är lika stora.. För de oinvigda så kan jag berätta att efter "störst går först" så kommer lagen om "taxi först" och därefter "övriga yrkesförare först". Framförallt bussar och taxibilar, men också yrkesförare borde ha en STOR varningstriangel på sina bilar!
Väl hemkommen igen kastade jag mig över terminens franskaprov. Jag väntar med spänning på resultatet av den skriftliga delen, efter att ha fått närapå stående ovationer för mitt uttal på den muntliga delen. Nu måste jag bara också lämna in de där uppgifterna som jag skulle gjort under terminens gång.. Men jag har ju börjat, jag skall bara avsluta dem. Liksom jag bara skall avsluta det där bokreferatet.. Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Vissa saker kan jag inte lämna utan att avsluta, andra saker avslutar jag aldrig.. Jag måste få ett avslut på det!
*har nu ätit upp min vegetariska tagine som idag smakade fisk. vad har hänt med mina kokkunskaper sedan jag kom hit?? jag har på allvar inte lyckats med en enda måltid på en månads tid nu! inte ens paradrätten risgrynsgröt smakade så gott som den brukar...*
VARNING! Innehåller instrumentalisk musik!
Jag hade glömt bort hur vackert jag tycker hebreiska låter... Jo, det är sant! Det är ett så runt och mjukt språk! Mera sånt här, så kan jag njuta av israelisk språk&kultur med gott samvete!
Jag skulle kommentera ett blogginlägg här, men det blev så långt att jag fick skriva ett eget blogginlägg för kommentaren. Lite hårda ord kanske, men förhoppningsvis får jag fram min åsikt...
Jag har alltid tyckt att hela influensa-grejen har varit alldeles för uppblåst i media. Väldigt många människor dör redan varje år av sjukdomar som de drar på sig efter en vanlig influensa. Och hur många är det som dött hittills i svininfluensan? Enligt WHO, nästan 8800 personer i hela världen. Medan obekräftade uppgifter berättar om 500-3000 döda per år bara i Sverige (och naturligtvis finns det också motstridiga uppgifter) för den vanliga säsongsinfluensan.
Vi kan fortsätta att jämföra dödstal.. Det dör ca tre miljoner per år av diabetes och nästan två miljoner av tuberkulos (bara i Sverige så dog det 54 personer i TBC under 2007 och i Finland 31 personer).
Känns det fortfarande aktuellt att vara rädd för svininfluensan? Nej, jag tror mest att det är namnet som skrämmer oss. Ska vi dö nu så ska vi det, med eller utan spruta!
Så var ännu en helg till ända. Med tanke på hur fort veckorna passerar så borde det också betyda att jag blir äldre i samma takt.. Hemska tanke! Fram till för något år sedan så har jag alltid traskat runt i min lilla drömvärld och intalat mig själv att "jag ju har så många år till godo då jag började skolan ett år tidigare än mina jämnåriga". Det där året har nog för länge sedan flugit förbi och jag borde väl vid det här laget ha en framgångsrik karriär och tre ungar. Okej, så gammal är jag kanske inte, men jag borde iallafall ha en begynnande framgång på min karriär. :-S
Nog om det, jag har egentligen ingen ålderskris. Däremot har jag en annan livskris. Jag har insett att min drömvärld inte går ihop! (Om inte förr så är det nu som jag verkligen hoppas på att få slippa in till det perfekta paradiset, då jag ju aldrig annars får uppleva min drömvärld.) Jag vill leva ett komfortabelt liv, ett liv som innehåller värme i huset och elvisp, gärna också en "normal" toalett. När jag nu ändå bor här i Marocko, så vill jag självklart njuta av den vackra marockanska arkitekturen och designen, med mosaik på väggarna och mysrum med matta, filtar och kuddar på golvet. Jag vill iförd djilaba shoppa bland dofter av mynta, cheeba och persilja på den lokala marknaden placerad på en lerhög och köpa honung och olivolja direkt från producenten. Problemet är att den traditionella och enkla livsstilen inte går ihop med min europeiska bekvämlighet!
I de moderna och bekväma husen är de kala väggarna och golven vita, utan den minsta antydan av Marockos vackra färger och värme. "Mysrummet" hittar du endast hos de riktigt fattiga och hos personer som lever ett väldigt enkelt liv, inte hos någon med den bekvämlighetsfaktor som för mig i övrigt är minimum. Jag måste åka till en stormarknad för att hitta flera av de ingredienser som jag har kunskap i att laga mat och sötsaker av, en stormarknad som ligger så långt bort ifrån den lokala frukt&grönt&plast-marknaden var jag egentligen vill spendera mina pengar. Visserligen lever jag delvis i min drömvärld och bär för det mesta djilaba, men i dagens Marocko är det de outbildade hemmafruarna som bär djilaba medan de förvärvsarbetande universitetsutbildade kvinnorna är mera "modernt" klädda. Å andra sidan så är jag ju (än så länge) en outbildad hemmafru, så jag får nog med full rätt fortsätta bära mitt favoritplagg.
Igår åkte jag och maken med svärföräldrarna och minsta systern ut till byn varifrån släkten kommer (för er som deltog, samma by som bröllopsfesten gick av stapeln). Resan började mindre bra men blev sedan bara bättre.. Strax efter att ha lämnat Rabat bakom oss fick vi på motorvägen vittna om en bilkrock bara tjugo meter framför oss. Jag har konstaterat att jag ser resultatet av en bilolycka varje dag, men aldrig har jag sett den på så nära håll och samtidigt själv befunnit mig i riskzonen. Några bilar började av någon anledning att bromsa in, varpå en bil bakom inte var tillräckligt uppmärksam och dessutom körde väldigt nära framförvarande bil (något som är alldeles för vanligt här) och kraschade således rakt in i bilen framför. Al-hamdoulillah, allting hade kunnat sluta betydligt värre. Med tre passagerare i baksätet och endast två säkerhetsbälten (som inte användes eftersom de ju "sitter i baksätet") var jag tvungen att bromsa in försiktigt för att undvika att någon flög genom framrutan. Krocken skedde i körfältet bredvid vårt, men bildelar flög runt och en kofångare hamnade mitt på vägbanan. Den största risken i hela situationen hade varit om bilen hade förflyttat sig ännu mera ut i vänster körfält och blockerat min väg.. Subhan allah, nu kunde jag försöktigt rulla förbi olycksplatsen och chockad fortsätta min väg framåt. Just det, framåt. Troligen blev mina medpassagerare ännu mera chockade än jag, för de glömde bort att berätta för mig att jag skulle svänga av mot Fés... Istället fortsatte jag rakt fram på motorvägen och resultatet blev en dubbelt så lång resväg till byn än nödvändigt.
Sedan var det som vanligt, springa runt till en massa hus och kindpussa och le till alla gamla tanter som blev så glada för att (åter??)se mig eller för att höra att jag var min makes fru. Jag drack te och kaffe och åt m'semmen så det stod ut genom öronen på mig. Jag satt på filtar på golvet och på marockanska soffor, jag var en svart-vit pusselbit i det färgglada havet av kvinnor i djilabas. Jag funderade på om jag också i framtiden skulle bli en gammal tandlös tant som ligger insvept i filtar på en madrass på golvet. Så traditionellt. Så gulligt. (Romantiserar jag det traditionella enkla livet??) Tyvärr hann vi inte ut på landet för att träffa ännu några farbröder och inhandla supergod honung, men vi fick åtminstone med oss 40 liter (!!) olivolja från en farbror i byn.
Igår upplevde jag åtminstone några delar av min drömvärld!
PS Sorry för att det blev så långt, hoppas ni har tålamod att läsa. Jag vill också påpeka att det är grova generaliseringar som jag gör i mina beskrivningar av Marocko, ha i åtanke att det finns människor av alla sorter och slag som befinner sig både innanför och utanför mina grova generaliseringar. Om någon anser att jag har fel i mina generaliseringar så får ni gärna också kommentera det, jag är långt ifrån felfri...
Egentligen har jag massor av onödigheter som jag kan skriva om (som t.ex. att klumpiga jag skar mig i handen igår och har nu ett två centimeter långt och alldeles för djupt sår för att jag skall våga titta ner i dess avgrund) men det som fångar mina tankar i detta nu är mina underliga drömmar. Inatt var jag en ren på flykt från min djurplågande renskötare, men jag sprang rakt in i famnen på en varg och en isbjörn som bråkade med varandra. De kom tydligen till någon form av uppgörelse, för jag såg vargen slicka sig på benen och sakta lunka iväg och i nästa stund står isbjörnen utanför mitt gömställe. Han trycker in nosen och råmar (?) varpå jag plötsligt var en människa med händer som trycker fast isbjörnens nos. Isbjörnen ryggar bakåt och jag följer med, jag tappar greppet om nosen och i nästa stund är isbjörnen på väg att sätta tänderna i mig. Jag vaknar.
Drömmen kan i och för sig bero på de ylande vildhundarna som under de senaste två nätterna har befunnit sig någonstans i närheten...
Mitt liv som hemmafru börjar ta form! Efter att jag skjutsat maken på jobb åkte jag till Marjane (en stormarknad) för att göra veckans inköp. Vi har Acima nära oss, en mindre kedja med mindre butiker och således mindre utbud, men där hittade jag varken grädde eller florsocker så jag var tvungen att åka till Marjane för att kunna bjuda svärfamiljen på lite nordiskt smått&gott. Efter en tid framför datorn så måste jag nu ta itu med dagens städning och bakning. Med tio kilo nyinhandlat mjöl så skall jag väl kunna hitta på något.
Jag undrar när jag skall hinna få mitt bokreferat klart och min cv skriven... Utan att skämta, efter tre dagar är huset lika skitigt som om jag aldrig städat (fredagen tillägnades åt en stor eid-städning). Och vi har ju några fönster och dörrar och hyllor och balkonger och framförallt golv att städa... Jag hinner liksom inte bli klar med en sak så måste jag städa något annat. Det är inte precis som hemma där man inte behöver dammtorka mera än två-tre gånger om året och skura golvet max en gång i veckan. Och jag som avskyr att städa! Snälla, ge oss vår 16 m^2 tillbaka...... :-S Eller ge mig ett jobb så vi kan anställa en kvinna att sköta städningen... :-/
Huh, mitt huvud! Huvudvärken tränger sig på.. Vi har precis fått det sista köksskåpet levererat och att dömma av lukten så är det relativt nymålat. Jag sitter nu med alla fönster och dörrar öppna för att försöka vädra ut stanken. Men jag skall inte klaga, hantverkaren höll alla sina deadlines och det vann alla parter på då Eid Lkbir (Stora Eid, även känt som Eid al-Adha) är på intåg och hantverkaren ville ha både arbetet avklarat och fakturan inkasserad och jag vill ha mina kärl i ett skåp. Huset ser fortfarande ut som ett bombnedslag då jag inte heller har varit hemma så mycket för att hinna ta hand om alla kläder som skall tvättas och vädras och in i garderoben. Kanske dags att ta itu med det.....
Det här gör mig så arg!! Snälla, kom ihåg att bojkotta Israel. Kom ihåg att kika efter varifrån avokadon och apelsinerna kommer innan ni lägger dem i varukorgen. Börjar streckkoden med siffrorna 729 så skall ni direkt kasta iväg varan ni håller i handen! Gärna också uppmärksamma övriga butikskunder på varifrån varan kommer.
Bara för att Gaza-kriget är över så är det inte slut på mördandet. Senast inatt mördades två personer och fyra skadades i Gaza av en israelisk tanker och två dagar tidigare bombade Israel flera av de tunnlar som transporterar in livsnödvändigt material till Gaza, såsom mat och bränsle. I den attacken skadades sju personer, bland dem flera barn.
Israel inte bara mördar och förstör, utan de gör allt för att palestiniernas liv skall vara ett rent helvete. Fortsatt blockad av Gaza, fortsatt utbyggnad av bosättningar på Västbanken, trakassering, stöld.. Israel är en apartheid stat utan dess like! Något som också bekräftats av apartheid-drabbade i Sydafrika [hittar tyvärr inte artikeln som jag tänker på nu och kan inte länka, men den borde finnas i tidigare inlägg här på bloggen].
Kära läsare, det är upp till dig att göra något. Våra ledare gör ingenting! Här i Rabat har Veolia nyligen fått kontrakt för att sköta lokaltrafiken. Just det, samma Veolia som har skött Stockholms tunnelbana och pendeltåg. Det franska företaget som i detta nu bygger järnväg på palestinsk mark -för israelerna. Ni förstår att jag är glad över vår bil...
Ptjo! Från att ha varit livrädd med en par nära-döden-upplevelser har jag nu börjat köra som en marockan. Det innebär att man gör vänstersvängar genom att sakta men säkert strypa utrymmet för mötande trafik så att de måste stanna och låta mig svänga, det innebär också att tränga sig in framför bilar och kasta sig på tutan så fort någon är i vägen. Men jag är inte fulländad marockan än, jag faktiskt både stannar framför trafikljusen vid rödljus och blinkar när jag skall svänga och så har jag inte ännu börjat sick-sacka fram i körfälten mellan alldeles för långsamma bilar. Jag kör som ett helgon, kan man nästan säga.
Idag körde jag för första gången ensam. Det gick inte så bra. Tidigare har jag haft min man bredvid mig som lugnt och sansat varit min GPS i detta virrvarr av gator och i frånvaron av kartor, men efter att jag skjutsade honom till jobbet imorse så fick jag ta mig hem ensam. Det första jag gjorde var att missa och svänga ut på vägen som jag skulle på och körde istället fel! Men jag vände och kände så småningom igen mig och kom nog hem till slut. Det där med skyltar som visar vägen anses inte så viktigt här...
Jo just, som ni kanske förstår så har vi köpt en bil! :-) (Jag känner hur mitt ekologiska fotavtryck har ökat drastiskt efter att ha slutat sopsortera och köpt bil... [en stund senare] ...eller också så inte. Jag blev ju förstås tvungen att göra testet på nytt och om jag minns rätt så är mitt resultat lägre nu än när jag bodde i Sverige. Min värsta miljöbov nu är att jag inte sopsorterar... Jag rekommenderar alla att göra testet!)
Nej, hör ni! Jag skall avsluta med lite glädjande nyheter som jag läste om här. Kram på er!
Psst! WWF har också en intressant och lärorik hemsida om det ekologiska fotavtrycket!
Ursäkta mig om jag blir lite rörig idag. Jag har suttit i en bil under största delen av dagen och kört över 100 km, från Casa till Rabat och runt runt runt... Det tar lite på energin!
Det finns otroligt mycket gott med det här landet, men det finns också massor av mindre gott som man kunde förbättra. Jag är ju lite av en idealist som gärna vill tro att det finns hopp om förbättring, i synnerhet vad gäller korruption, censur, jämlikhet och fattigdom. Samtidigt som jag vill arbeta för en förändring så känner jag också att jag inte vill komma med några kolonialisttankar om hur-bra-vi-är-och-ni-ska-göra-som-oss, men det finns ett område som jag verkligen tycker att de flesta länder runt om i världen kan lära av oss nordeuropéer. Det är sopsortering.
Finns det något dåligt med att sopsortera? Samtidigt som ALLA i hela världen vinner på att sopsortera, eller hur?
Jag har gått från att sortera i tre kärl i Paris (glas + papper, plast, metall + övrigt) till att nu slänga alla möjliga sopor i samma gröna container på gården utanför (gården och gården.. det ser mera ut som en byggarbetsplats, men det är inte ämnet för idag). Annat var det under mitt halvår "där hemma" då jag frågande stod och tittade på alla tusen containrar, stora som lastbilsflak, och försökte lista ut vilken typ av papper jag hade i handen och i vilken container pappret skulle i. Halvåret har satt sina spår. Jag kan fortfarande inte slänga tomma mjölktetror utan att först skölja ur dem och sedan får de stå en dag bredvid soppåsen, som om jag skulle sortera dem i en annan låda.
EDIT: Asch, glömde ju att jag skulle länka till denna artikel som hävdar att H1N1 vaccinet är potentiellt dödligt.
Igår "firade" vi självständighets-
dagen. Det gick till lite som när Åland firar självstyrelsedagen. De offentligt anställda var lediga medan alla andra arbetade, under dagen höll kungen ett tal.
Några vajande flaggor eller annat festande såg jag inte till, förutom ungdomarna som skrålade för Algeriets VM-plats senare på kvällen. Jag försökte också leta efter mera information online om vad som lett fram till den 18 november. Wiki, som ju brukar ha med det mesta i sina presentationer, skriver ingenting om den 18 november utan nämner istället flertalet andra datum som hänvisar till då Marocko frigjorde sig från kolonialisterna. Marockanska Le Matin och Libération berättar i sin tur om dagens stora festlighet och att vi firar dagen för Kung S.M. Mohammed V:s återkomst från sitt liv i exil. Informationsläget beskriver ganska tydligt det här samhället, tidningarna skriver stort och vackert om kungafamiljen men folket kunde inte bry sig mindre.
Puh! Jag har tvättat garderobshyllor så att skuldran värker! Nu gäller det bara att få kläderna vädrade innan allt kommer in i garderoben. Dem doftar inte så gott efter tre månader i plastkassar...
Den närmaste erfarenheten av marockanska hantverkare som jag hade innan jag flyttade hit kommer från en bok som jag fick av en väninna. Jag var förberedd på det värsta, med andra ord. Lördag eftermiddag/kväll gick min man och letade efter en hantverkare i området, så småningom kom han hem igen med en karl i släptåg. Jag hörde hur de mätte och diskuterade siffror innan karln gick igen. Igår eftermiddag, femton minuter innan utsatt tid, kommer två karlar och monterar garderobshyllor. Spishylla kommer incha allah på torsdag och köksskåp på lördag. Ingenting är som i boken hittills, al-hamdoulillah!
För att ännu prisa detta service-minded country. Ni anar inte hur mycket jag njuter av att hemkörning OCH ihopmontering ingår i priset för varan. Nu går det liksom inte att snåla in och tvingas släpa själv, för att sedan försöka bygga ihop något med halvtaskiga verktyg. Det är något att bita i det, Ikea.
Tyvärr ingår inte hängning av tvätt vid köp av tvättmaskin eller golvtorkning vid köp av golvtrasa. I gotta go!
Jag är hemma! Resan gick oväntat bra. Den sista etappen var troligen den lättaste resan jag gjort i mannaminne, med skjuts både till Orly OCH från Salé kände jag mig som en drottning på resa. Vanligen brukar jag få släpa mina 23 kg väskor på egen hand, upp och ner på bussar och i tunnelbana.
Sedan jag kom hit har det varit full fart! Lägenheten var i stort sett tom, så vi har inhandlat stort kylskåp+frys, tvättmaskin, spis och säng. Vi har också beställt matbord, hyllor till skåpet i sovrummet (yes, tom skåpet är tomt!) och ett skåp till köket. Al-hamdoulillah, varmvattenberedaren fixade min man innan jag kom. Framför oss har vi fortfarande vardagsrum och två sovrum att inreda, men det planerar vi att göra först senare när saker och ting lugnat ner sig lite. Det är redan många stora utgifter som vi har.
Jag kan inte undgå att jämföra mig med personer som flyttar från Nordafrika/Mellanöstern till Sverige/Finland. Våra liv har många gemensamma nämnare. Vi lämnar våra hemländer för något helt främmande, något helt annorlunda. Kultur, seder och människor är så olika jämfört med var vi kommer ifrån. Trots att jag har, till skillnad från många av dem jag jämför mig med, religionen gemensam med mina nya landsmän så är jag vilsen i sociala sammanhang.
Som den tillbakadragna (med marockanska mått mätt, inte med finska) finne jag är så spelar jag på språkproblemet och sitter ofta tyst på en stol och ler och nickar instämmande. Egentligen borde jag fråga tio gånger om på åtta olika sätt hur den andra personen mår, för att sedan börja om och fråga tio gånger på åtta sätt hur föräldrarna/barnen mår, osv. Jag vet jag vet, det är för att vara trevlig, men det räcker ju att fråga en gång hur den andra mår för att vara trevlig!! Eller?? You get the point... Och sedan så har jag bara lärt mig tre sätt än så länge, vilket jag förstås använder så gott jag kan.
I proportion med hur det pratas i Sverige så kan jag delge följande siffror..
Efter en alldeles för kort natt så har min långa resa nu startat. Packningen tar alltid längre tid än planerat för mig, det svåra den här gången var inte att få rum med allt utan att inte överskrida maxvikten på 23 kg. Trots nyinköpta presenter och choklad men med dubbla jackor + kofta på axlarna och böckerna i handbagaget så tror jag att jag lyckats. Det återstår att se imorgon när första flygturen väntar. Men har ni, kära läsare, noterat att vågen på flygfältet alltid visar två kilo mera än vågen där hemma?
Lite musik för öronen...
En liten plupp som gör världen mindre -- Filip, 11 år
Hoppsan, nu har det gått nästan en vecka igen sedan jag senast skrev. Ändå har jag inte gjort särskilt mycket sedan senast. Eller ja, jag besökte Åbo igen och hade en underbar dag med mina älskade väninnor. Men sedan blev det inte så mycket mera, den planerade resan till Hyvikkälä blev inställd och jag har mest bara gått och dragit här hemma. Och bokreferatet som jag skulle skrivit för ett och ett halvt år sedan har fortfarande inte blivit gjort.
Nu måste jag fortsätta med packning och städning!
SOA manifestet har skrivits! Det kan läsas här.
Efter lovord från alla håll och kanter så förklarades SOA dött i början av januari detta år av Anne Thomas Manes (blog twitter). Manes menade att behovet av webbtjänster, som SOA bygger på, var stort. Däremot så hade SOA som begrepp fått en negativ klang efter många företags stora investeringar men inte lika stora vinster. Många företag hade gått på betan att koncentrera sig mera på tekniken än samspelet mellan it och affärsverksamheten, vilket SOA egentligen handlar om. För att förtydliga vad SOA handlar om, har nu ett gäng kunniga typer komponerat ihop SOA manifestet. Välbehövligt! För även jag tror att SOA, om det används rätt, har stor potential.
Nu en fråga till mina kunniga läsare. Kom agile manifestet till efter liknande stormar som SOA manifestet? Eller var det så som jag uppfattat det, att några eldsjälar pysslade med agile programmering redan innan men sedan när manifestet författats så steg utvecklingsmetoden i popularitet något enormt? Tack! :-)
Bokade nyligen flygbiljett. Avfärd 11 nov. Ankomst 12 nov.
Efter den nyligen bokade flygbiljetten fick webbläsaren spunk! Eller också så var det bara något practical.. för att fira det nya beslutet om att tillåta även icke-latinska tecken i internetadresser. Jag trodde bara inte att SAS höll på med sådant.. Nåja, fördomsfull skall man inte vara! Det förekommer nog ganska mycket skämtande i den branschen.
Active Thermitic Material Discovered in Dust from the 9/11 World Trade Center Catastrophe
Sorry för allt bloggspam idag..
Eftersom far min är på besök här hemma kanske två gånger i året, så har jag till uppgift att gå genom hans (och min) post varje gång jag kommer hit (jag undrar vem som skall gå genom vår post och betala eventuella räkningar nu när också jag åker bort). I torsdags när jag gick igenom posten så hittade jag ett litet kuvert inuti ett oigenklistrat brev från Folktandvården, på kuvertet stod det EDF och ett cedex nummer. Eh? Vad är det här? Och så börjar jag öppna kuvertet med tankarna Vad har jag gjort nu? Varför skulle jag eller min man lägga något brev till vår elleverantör i Paris bland pappas post? Eller har vi fått det här brevet? Men det står ju ingen adress!?? Först när jag öppnat brevet och tittat en stund på checken på nästan 60 euro (~600 sek) som låg i kuvertet så började jag förstå hur det låg till. Brevet hade kommit helt fel! Visst, jag brukar hitta grannens post bland pappas brev, och det är säkert inte kul att få sina räkningar tre månader försent, men det är ju rätt port det handlar om iaf! Den här gången hade brevet inte ens kommit till rätt land! Tja, brevet hade inte kommit särskilt långt alls, det visade sig att avsändaren bodde bara några kvarter bort. Nu har han iaf fått tillbaka sin utskrivna check och verkade väldigt glad för det! Så glad att han lade handen på min arm och jag kände hur jag omedvetet, okontrollerat och knappt synbart ryckte till vid beröringen. Hur skall jag undvika dessa situationer?? Jag möter helt klart fel typ av killar! :-) För att undvika dessa awkward situations så vill jag bara skrika Guys - hands off!
jag borde gått och lagt mig för två timmar sedan!! men när jag väl ger mig in på något så kan jag inte avbryta innan jag löst problemet -vilket ofta gör att jag kan sitta i timmar och programmera utan att jag ens märker att tiden far förbi. nåja. jag har iaf kommit fram till att det enda sättet för mig att komma någon vart är att ta in en natt på hotell i Paris. alternativt (troligen inte!) sova på en bänk på flygplatsen, före eller efter att jag bytt flygplats. kul kul. och jag som hoppats på en sväng förbi bcn. men när planet därifrån landar mitt i natten i resmålets grannstad, så känns flighten ganska utesluten. och jag låter väldigt förvirrad nu. jag borde nog leta upp den där sängen.
Idag har jag varit på min första khutba på minst ett halvår! Jag har faktiskt sprungit i moskén nästan hela dagen.. Dhur, asr och maghreb.. :-) Det märks att jag varit på en nästintill öde ö under det senaste halvåret! Khutban handlade iallafall om sheikh Muhammed Knut Bernström som gick bort den 21 oktober i år. Muhammed var en tidigare svensk diplomat som konverterade till islam och översatte Koranen till svenska. Må Allah acceptera Muhammeds goda gärningar och förlåta hans synder, må Allah välsigna Muhammed och öppna Paradisets portar för honom. Ameen.
Annars kan jag meddela mina kära läsare att jag nu letar efter flygbiljett! Skulle det inte vara för "the reunion" i Åbo i början på nästa vecka och senare för den planerade utflykten med mor och mormor så skulle jag resa redan imorgon. Jag vet bara inte hur jag skall åka. Det finns liksom inga billiga flyg från nordeuropa till centraleuropa OCH från centraleuropa till nordafrika. Suck...
EDIT För att förtydliga mig.. det finns billiga flyg, men inte till och från samma ort i centraleuropa!
Skall jag ta mammas lilla lätta dator med lång batteritid med mig till storstan? Eller skall jag ta min som redan har alla behövliga filer, program och bokmärken?
Dagen har tillägnats ett besök till den gamla studiestaden. Det har varit en underbar dag! Jag och en annan god väninna våldgästade min älskade syster Z, vi kastade ut hennes make och åt upp hennes gudomligt goda chokladmuffins med hallongrädde. Undertiden gjorde jag och syster Z allt för att övertyga vår förstående väninna om vikten av könsseparering. Kan det bli bättre?
Ett ämne som också berördes under dagen var arabvärldens icke-muslimska agerande. Korruption, förtryck och censur är dess vardag. De "valda" och icke-valda ledarna lever sina liv långt ifrån verklighetens medborgare och det folkliga stödet för ledarna är nästintill obefintligt. Tyvärr har den existerande svåger-politiken en obehaglig bieffekt för hela den muslimska världen.
Den politiskt tillsatte ledaren för Al-Azhar universitetet, världens näst äldsta universitet med en världsledande utbildning inom islamisk teologi, prisar sin arbetsgivare och hans vänner. Låter kanske inte så konstigt, att tala gott om sin arbetsgivare är A och O t.ex. vid nya arbetsintervjuer. När sheikh Muhammad Sayyid Tantawys arbetsgivare heter Hosni Mubarak blir det däremot mera kontroversiellt. Det är tydligt att Tantawys uttalanden enbart är till för att underlätta president Mubaraks kontakter i väst. Varför skulle man annars vilja förbjuda niqab vid ett islamiskt universitet? Eller säga att tjejer i Europa inte behöver bära sjal?
Under Israels folkmord på Gazaborna i december 2008-januari 2009 hoppades jag på en förändring i arabvärlden. Inte bland arabledarna som återigen visade sig tillhöra fienden, men bland folket som gick man ur huse för att visa sitt stöd för Gazaborna. Protesterna i arabvärlden tog enorma proportioner, med miljoner människor ute på gatorna. Kanske kanske skulle folket inse sin gemensamma makt och samarbeta för att uppnå en REVOLUTION.
Tyvärr har revolutionen uteblivit. Arabledarna fortsätter sina korrumperade liv. Al-Jazeera censureras fortfarande i Saudiarabien p.g.a. sin kritiska inställning till kungahuset. Sanningen kvävs, sakta men säkert.
Men ett litet svagt ljus i mörkret har tänts.
Fotnot: Ett extra stort tack till syster Z som med sin kunskap inspirerade mig att skriva detta inlägg.
m
Äntligen har vi en ny lägenhet! Bara 70 m^2 större än vår förra lägenhet... (För er som inte visste, vi hade tidigare ett krypin på 16 m^2). Jag ser så fram emot att få slå mig till ro. Tyvärr är hyran lite dyr, så eventuellt blir vi inte så länge utan försöker hitta något att köpa istället. Jag är "lite" nyfiken på hur huset ser ut och hur området är...
Idag är jag annars helt slutkörd. Vi hade besök över natten och jag satt uppe sent med faster medan bror och kusin var till en grannholme och umgicks med "gänget". Sedan upp tidigt för att fara ut på cykeltur. Jag börja bli gammal och orkar inte med någonting längre.. Egentligen var det tänkt att vi skulle promenera, men jag lyckades stuka stortån (!) igår när jag skulle bära upp två madrasser på vinden. Tån är alldeles svullen och skiftar i en blå-röd-lila färg....
Jag har tänkt i flera dagar nu att jag borde skriva något intellektuellt om två tv-program som jag sett, men det blir liksom aldrig av. Det är som vanligt med andra ord, jag försöker att verka så intellektuell och duktig, men i själva verket så presterar jag ingenting! [...] Jag ska nog lägga mig ner på soffan igen -tån måste ju vara i högt läge!
* Ibland undrar jag hur många det är som läser min blogg med rss-feeds. Ni måste ju bli himla trötta på mig när jag bara uppdaterar och uppdaterar och uppdaterar, små små stavfel och annat felaktigt som slinker igenom och upptäcks först efter publicering. Jag ber om ursäkt för detta!
Idag har jag nog fått motion för resten av veckan! Kom till ett ställe, ärendet har bytt plats och jag skulle till ett annat ställe, missat att fixa en sak, fixar för att sedan återvända... Inte ens när jag handlade fick jag med allt på första gången... Men det är väl å andra sidan inte första gången det händer heller.
Jag vet inte om det är träningsvärk eller en inflammation. Det gör ont på vänstersidan av höftet. Detta har då lett till att jag fått halta fram hela dagen med en tung väska på axeln, springande från ett ställe till ett annat. Och så missade jag congregational bönen med femton minuter! Jag var på väg att ge upp några gånger idag kan jag ju säga...
Men jag kom hem till slut och nu skall jag gå och sova så jag orkar upp imorgon tidigt för att åka hem, sedan åker jag vidare hem på torsdag. Förhoppningsvis åker jag sedan hem om två-tre veckor. Det beror väl lite på hur länge det tar att fixa ett internationellt körkort...
Jag gjorde några capoeira moves ute på gräsmattan igår -och det skulle jag inte gjort! Armar, ben, rygg, mage, höft... (Har jag glömt någon del av kroppen?) Allt är bara en stor hög träningsvärk!! Men det värsta var nog att jag knappt orkade springa en kilometer till uppvärming. Jag var trött redan innan jag började med capoeiran.. Så dåligt! Jag tror aldrig jag har varit i så dålig form som nu..
Dessutom fick jag en lätt chock när jag skulle hjälpa min mor att väga sin resväska häromdagen. Eftersom väskan inte gick på vågen så fick jag först väga mig själv (!) och sedan väga mig med väskan i handen... Det var nog det som fick mig ut på gräsmattan och göra några gingas igen.
Att SD:s partiledare har skrivit en alldeles förfärlig debattartikel och att gemene man tycker att pojkars omskärelse är ett övergrepp* och att Israel försöker stifta europeiska lagar och att Nobels fredspristagare, Barack Obama, tillåter Israel att uppföra illegala bosättningar på palestinsk mark, allt sådant struntar jag i just nu. Det är för upprörande att tänka på för att vara bra för hälsan. * Omskärelsen har tydligen blivit killarnas svar på kvinnans hijab. Icke-muslimska européer tycker att det är så hemskt och förtryckande medan vi som blir omskurna eller bär hijab är stolta över det. Jag har inte hört någon judisk eller muslimsk man tala illa om sin omskärelse, däremot har jag hört om vuxna personer som letat efter någon som kan göra en omskärelse åt dem därför att deras föräldrar inte gjort det när personen var ett barn. Så lägg ner debatten om omskärelse, det är ett dött lopp!
Vi är återigen inne i en period då folk smyger omkring utanför husknuten, dvs i skogen. Traktorvägen utanför huset slutar någonstans framför ett träd, ändå är vägen under den här perioden fullt trafikerad. Häromdagen höll jag på att krocka när jag svängde runt bilen och skulle köra ner till den riktiga vägen. För en kort stund sedan hörde jag ett skott. Älgjakten är i full gång.
Igår var det nära att min bror och jag skulle få två får med oss hem. Vi var ut på en promenad och stannade upp för att titta på de söta fåren. De tittade tillbaka, för att därpå komma rusande mot oss. Visserligen fanns det ett elstängsel mellan min bror och mig och fåren, men det hindrade som sagt inte två får. De smet under stängslet och hoppade sedan upp på vägen bredvid oss, fåren sprättade till när elen gick genom deras onaturligt feta kroppar. Lugnt började de beta det gröna gräset vid vägkanten.. Själv visste jag inte vad jag skulle göra. Om någon körde förbi i den stunden skulle de säkert tro att jag och min bror försökte sno två får.. :-S Jag greppade en plogpinne och bad min bror fösa fåren mot stängslet som jag tänkte hålla uppe med plastpinnen. Det gick snabbt, inom kort var fåren tillbaka i hagen och plogpinnen stående bredvid vägen igen. Sedan kom en bil. Min bror och jag gick hem igen.
Yeps, nu har jag slutat sommarjobba! I'm free! Eller också (mera troligt) så är jag "student" igen. Nu skall det bara ordnas med lite papper och så flyger jag åter iväg på nya äventyr. Förhoppningsvis så blir det ett långt sista äventyr, jag är bara så trött på att flaxa omkring, jag vill slå mig till ro tillsammans med min man.
Datorn har kommit igång igen också! Först en tur till försäljaren, som inte ville hjälpa om jag inte 1. köpte en ny extern cd-spelare eller 2. betalade för supporten. Sedan ringde jag min kusins man som var vänlig nog att på direkten både reparera operativsystemet och återskapa förlorad data. Någonting ska man väl få för att han jobbar åt polisen med just sådana uppdrag -att återskapa data som någon kriminell försökt dölja.
[Vi] skyr den som [...] vill skaka hand. [SvD.se]
Tänk att en flunssa kan ändra på så djupt rotade kulturella vanor som att hälsa genom att skaka hand, medan Gud inte är en tillräcklig orsak...
[H]e wants the Palestinians to talk peace to Israel without conditions. [...] After breaking his pre-election promise to call the 1915 Armenian massacres by Ottoman Turkey a genocide, he has urged the Armenians to sign a treaty with Turkey, again "without pre-conditions". [The Independent]
Mr Fisk has done it again! Mitt i prick! Om varför jag inte hyllar vår nye Nobelpristagare..
* Mammas dator har skärgårdens livsnödvändiga mobila bredbandsmodem.
** Utan internet så kan jag varken delta på seminarier eller lyssna på ljudfiler eller ladda ner studierelaterat material. Framförallt så kan jag inte använda mig av de online-dictionaries som jag vanligen använder mig av i studierna.
Tanken var att brorsan och jag skulle åkt till Stockholm i helgen, men eftersom han skruvat sönder sin bil så sköt vi upp resan en vecka. Jag utnyttjar att han har diesel och att drivmedelskostnaderna inte blir så höga jämfört med ett bensindrivet fordon. Det gäller att vara ekonomisk.. :-)
På båten från skärgården i torsdagseftermiddag satt jag och tänkte i "twitter-meddelanden". Liksom jag starkt hävdade att jag inte skulle börja varken blogga eller facebooka, lika starkt hävdar jag att jag inte skall börja twittra. Vi får väl se hur det går, men jag tror faktiskt inte att jag kommer att börja. Tankarna gick i varje fall i stil med...
"Är det praktikanter som kör den här båten, eller?" (Trots, i stort sett, vindstilla ute så styrde de båten väldigt snett in mot kajerna..)
"Jag vill så mycket men det blir så lite."
"Sol, vind och vatten!"
"Skärgården är mig kär!"
"Hur är det med/hur mår alla mina vänner som jag aldrig hör av mig till?"
"Är alla mina vänner?"
"Vad är vänskap och vad är inte vänskap?"
"Var går gränsen mellan tillåten vänskap och otillåten vänskap?"
"Hur undviker man en vän som man av förklarliga skäl inte bör träffa, utan att vännen tar illa vid sig?"
"Spegelblankt vatten och bländande solsken.. Finns det något vackrare?"
"Det är ju här jag vill vara!"
"och inte vara..."
"Visste ni att en Audi kostar mera i importskatt till Marocko, än vad själva bilen kostar i Sverige -inklusive vinterdäck? Det är absurt!"
"Jag borde studera..." (De flesta av mina tankemoduler brukar sluta med att jag borde studera...)
Tillbaka till verkligheten. Klockan är massor och jag borde verkligen sova, men ibland är det inte så lätt att sova. Jag har nyligen fått veta att en nära vän till min mans familj har cancer. Kvinnan är den marockanska som efter min svärmor står mig närmast. Med ett smittande skratt, strålande ögon och öppna armar har hon tagit emot mig när jag förvirrat anlände till ett främmande land. Trots sina begränsade tillgångar har hon bemött mig med en sällan skådad generositet. När det vankades bröllopsfest, ställde hon upp tillsammans med min svärmor och en konditor och bakade kakor, lagade mat, planerade och fixade. Hon är så älskvärd!
"Fine," tänker kanske mina läsare nu. "Då är det bara att börja med strålbehandlingen." Riktigt så enkelt är det inte. Som jag nämnde så har hon begränsade tillgångar, som så många andra marockaner. Marockaner med begränsade tillgångar har ingen sjukförsäkring. Det är som i USA, allas vår stora (och nuförtiden även fredliga!) förebild. De fattiga saknar rätt till gratis sjukvård. Vill du bli frisk är det bara att pröjsa. Var nu en mindre bemedlad kvinna skall få 10.000 euro ifrån, som priset för strålbehandlingen lätt rusar iväg till, det är frågan...
Kära bröder och systrar, nämn khalti i er du'a. Hon behöver er hjälp! Och framförallt, hon behöver Allahs hjälp.
Innehåller säkert många sanningar. Frågan är nu, Is Algeria a trustworthy neighbour?
"En muslim kan inte leva utan sharaf", enligt en före detta ledare av en lokal moské i Järfälla, eller var det nu var. Alltså vad?? Snälla, kan någon kunnig berätta för mig var det står att läsa och lära att man som muslim inte kan leva utan heder och vad denna heder innebär.
Länk till programmet kommer förhoppningsvis inom kort.
Jag borde verkligen ta det där med träning seriöst... Jag har träningsverk efter att ha städat igår!! Visserligen skakade jag en del mattor, men träningsverk av det... :-S
Nu har det återigen gått en evighet sedan jag bloggade senast. Mitt liv är just nu fyllt av materiella och andra världsliga ting, så jag har egentligen inte mycket att skriva om.. Jag hinner liksom inte tänka på så mycket annat.
Idag har det varit ett strålande väder, men jag har som vanligt mest bara suttit inne. Så här mot dagens slut ångrar jag det naturligtvis, men mitt liv är tillsammans med denna 10":are.. Jag försökte gå ut en sväng tidigare, men eftersom jag inte egentligen visste vad jag skulle göra ute, så gick jag in igen..
Nu måste jag börja laga svampsåsen om jag skall bli klar med middagen. Maten skall stå på bordet till klockan sex i det här huset, inte en minut före och absolut inte en minut efter. :-)
Varför kan inte finska islamopas uppdateras lika snabbt som svenska islamguiden? I Sverige är det tydligen Eid imorgon, då kan jag väl också anta att det är Eid i Finland. Eller här på kobben iallafall, det är ju nästan Sverige... Även om kobbens skärgård nog är mera Finland än Sverige...
Det är inte alltid lätt att vara den enda muslimen...
Jag skulle precis börja beklaga mig över att Eid i värsta fall infaller på tisdag, vilket skulle betyda att jag först måste jobba för att sedan komma hem till ett tomt hus (morfar, som varit utanför dörren två gånger den här sommaren, skall till stan på sjukhusbesök på tisdag), men så ser jag på Islamguidens hemsida (som för övrigt är den enda webbsida jag använder Internet Explorer för, eftersom utvecklarna tyckte att "du kan väl använda IE om det inte fungerar med Firefox" när de inte orkade laga scriptet på sidan) att Eid mera troligen är på söndag redan. Nu får jag nästan panik.. Jag som ju vill till en moské, men jag hade ju tänkt stanna här i helgen och plugga franska..
Åtminstone så har jag nu fått mitt namn ändrat även i det här långsamma och extremt byråkratiskt krångliga landet! Men det stod att jag fortfarande var ogift... Och de pappren lämnade jag in innan namnändringspapprena... Det är liksom två år sedan nu som jag gifte mig... (Huj vad tiden går!)
Nu har jag inte skrivit igen på ett tag, och eventuellt skriver jag inte så mycket inkommande vecka heller. Det är de sista dagarna kvar av fastan nu... Om inte förr så är det bäst att börja nu och ta Ramadan på allvar. Och om man tagit det på allvar redan tidigare, så är det bara att lägga i en högre växel och ägna ännu mera tid till hågkomsten av Skaparen.
Själv har jag en tuff vecka framför mig med många prövningar. Morbror fyller jämt med tillhörande alkoholintag hos familj och vänner. Dessutom har vi besök av en patetisk människa som förra gången han var här, varje gång han såg mig eller min man konstlat påpekade hur gott det är med sprit eller hur kul det är att vara full. Som att vi bryr oss.. Bara väldigt jobbigt att höra på!
Nu måste jag plugga lite innan jag anländer till ön efter en helg borta!
Jag börjar tappa bort dagarna nu. Har inte jobbat sedan torsdag (har gått ner på halvtid, jobbar typ måndag, tisdag och torsdag och kanske lite till om jag vill ha mera timmar och har jobb) men har ändå inte fått så mycket gjort på studiefronten eller här "hemma". Förkylningen blev värre och jag tror att jag i helgen har haft feber (har ingen febertermometer). Igår låg jag nerbäddad nästan hela dagen och insåg att jag nog borde dricka lite, så jag bröt fastan. På kvällen kände jag mig bättre och tänkte att jag ju kan fasta idag, vilket jag gjort, men jag vet inte om jag kanske fortfarande har feber och inte borde fastat.. Nu är det ju bara en halvtimme kvar, så det är liksom inte värt att ändra på någonting.. Jag har iallafall mestadels legat i sängen och läst under dagen.
Återigen kan man läsa om Fadime och Pela i tidningsrubrikerna. En ny bok har kommit ut, där mördarna intervjuas. Som det nämns i artikeln, så tror jag det är viktigt att mördarnas röster kommer fram i studiesyfte. I Europa har man inte ännu förstått vad hedersmord är för något. Många vill ju gärna förknippa det med islam. Trots det faktum att även kristna begår hedersmord, och trots det faktum att Allah säger i Koranen:
De som utan att förstå [det oerhörda i denna handling], i sin dårskap dödar sina barn har förlorat allt! [...] De saknar helt vägledning och har gått vilse. [Koranen 6:140]
Idag fick jag gå på spindeljakt. Det var inte så kul inatt när jag skulle ut på toaletten och kände att ett megaspindelnät trillade ner rakt över mig när jag skulle öppna dörren...
Ibland har jag fått frågan om hur Allah ser på mitt liv innan jag blev muslim, om jag är "full av synd" för allt jag gjorde i mitt tidigare liv. Så är det förstås inte, när man uttalar shahadan, trosbekännelsen, och kommer tillbaka till människans naturliga religion så försvinner också de tidigare synderna som tynger ner axlarna. Al-hamdoulillah, Allah är förlåtande.
Många gånger har jag hört om muslimer som lever ett inte så muslimskt liv. Flera av dessa muslimer har ändå en önskan att hitta tillbaka upp på den raka vägen. Tyvärr hindrar de ofta sig själva med tankar som jag gör så mycket orätt eller jag har gjort så mycket orätt mot Allah. Det är då de borde komma ihåg att Allah är förlåtande.
De som tror och lever rättskaffens skall inte göra sig förebråelser för vad de [förut] har ätit och druckit, om de fruktar Gud och [håller fast vid] tron och lever ett rättskaffens liv; låt det sägas än en gång: [de har ingenting att förebrå sig om de] fruktar Gud och [håller fast vid] tron - ja, ännu en gång: [de skall] frukta Gud och [sträva efter att] göra det goda och det rätta. Gud älskar dem som gör det goda och det rätta. [Koranen 5:93]
[5:44] Vi har uppenbarat Tora med vägledning och ljus. Profeterna, som underkastade sig Guds vilja, dömde på dess grundval mellan dem som bekände den judiska tron och [så gjorde] deras skriftlärda och rabbiner, eftersom de hade anförtrotts att vaka över det som Gud hade uppenbarat och vittnade [om dess sanning]. Frukta således inte människorna! Frukta Mig! Och sälj inte Mina budskap för en ynklig slant! De som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat, de är [i sanning] förnekare.
[5:45] Och i denna [Tora] föreskrev Vi för dem att ett liv [skall tas] för varje liv [som spills] och ett öga för ett öga och en näsa för en näsa och ett öra för ett öra och en tand för en tand och för varje sår ett motsvarande sår. Men den som för Guds skull vill förlåta [och avstå från hämnd] kan få förlåtelse [för egen synd]. Ja, de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat begår orätt mot sig själva.
[5:46] Efter [dessa profeter] sände Vi Jesus, Marias son, med bekräftelse av allt det som ännu bestod av Tora och Vi skänkte honom Evangeliet, som gav vägledning och ljus och bekräftade det som ännu bestod av Tora - där fanns vägledning och förmaningar till de gudfruktiga.
[5:47] Låt därför dem som följer Evangeliet döma i enlighet med vad Gud där har uppenbarat; de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat är syndare som trotsar Gud.
[5:48] [Muhammad!] Vi har uppenbarat Koranen för dig med sanningen, som bekräftar det som består av [äldre tiders] uppenbarade Skrifter och vars uppgift det är att vaka över det. Döm mellan dem [som följer dessa Skrifter] på grundval av det som Gud har uppenbarat [för dig] och ge inte efter för deras önskningar [som står i strid] med den sanning som du har fått ta emot. För var och en av er har Vi fastställt en lag och en levnadsregel. Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda samfund, men det var Hans vilja att sätta er på prov genom det som Han har skänkt er. Tävla därför med varandra om att göra gott! Till Gud skall ni alla vända åter och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.
[...]
[5:50] Vill de kanske dömas efter den hedniska tidens lagar? Men för dem som har visshet [i tron] finns ingen bättre domare än Gud. [Koranen 5:44-50]
Jag hade en gång en portmonnä som jag tyckte väldigt mycket om. Den var så rätt i färg, form och material! En kompis till mig visade sig också tycka väldigt mycket om den. Jag tänkte då på vad en gammal vän berättat för mig, att det inte är bra att vara fäst vid materiella ting, även om man förlorar sitt hus fullt med kära och värdefulla ägodelar så skall man ödmjukt tacka Allah med al-hamdoulillah. Jag bestämde mig för att möta den lilla prövningen och ta chansen för lite ajer, jag tömde min portmonnä och gav den till min kompis.
Fortfarande efter två år blir jag lycklig varje gång jag ser kompisen fiska upp portmonnän ur fickan. Lyckan är större av att se mottagarens glädje av presenten än att själv ha presenten i sin ägo. Jag tror att många av mina vänner känner på samma sätt.
Ponera att du, kära läsare, fått en fin present som du tycker om av en kompis. Det visar sig att en av dina vänner också verkligen gillar presenten, alternativt verkligen skulle behöva en sådan sak. Vad gör du? Alternativen står möjligen mellan att ge bort presenten, köpa en likadan till kompisen eller inte göra någonting? Finns det risk för att man sårar kompisen som man fått presenten av om man ger bort presenten? Hur hittar man en likadan sak? Klarar ditt samvete av att inte göra någonting? Förstorar jag bara upp ett litet frågetecken? :-)
[TROENDE!] Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni [själva] värdesätter; Gud har full kännedom om vad ni ger. [Koranen 3:92]
Jag tänkte börja mitt dagboksinlägg med att förklara hur exhausted jag var, men nu har jag börjat återfå krafterna och känner mig helt okej. Jag vaknade upp imorse och var än mer tjock i huvudet än vanligt av förkylningen jag dragit på mig. Skönt att det är onsdag och jag har det lugnt på jobbet, tänkte jag och passade på att ligga lite längre i sängen. Utåt förmiddagen kom jag mig iväg för att jobba en dryg timme innan jag handlade mjölk och cyklade hem igen för att klippa gräsmattan. Precis när jag avslutat och höll på att föra klipparen tillbaka till garaget kom regnet. Då passade jag på att gå in och städa huset (inte så stort, men väl två våningar) och tömma ut kattsanden som väntat för länge på att bli bytt. Efter städningen var jag väl värd en varm och avslappnande bastu innan middagen skulle lagas. Morfar fick sin mat på bordet och jag var, om jag skall uttrycka det milt, lite svag. Nu har jag återfått lite krafter så jag kan gå och ta ur kläderna som jag har i tvättmaskinen. Om ungefär en timme får jag äntligen dricka ett efterlängtat glas vatten (eller två).. Jag hoppas på att jag idag kommer att njuta av att bryta fastan. Efter att maken åkte så har det liksom kvittat för mig, om jag ätit eller ej.. (Nu låter det som att jag skulle ha värsta depressionen, men så farligt är det alltså inte. Jag mår bra, förutom att jag inte haft någon större matlust eller känt den där lyckan som man vanligen känner när man bryter fastan..)
Nu ska jag nog ringa mamma! :-)
Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem. Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: "Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem!" [Koranen 17:23-24]
Många efterföljare av äldre tiders uppenbarelser önskar, [innerst drivna] av avund, att de kunde förmå er att förneka den tro som ni har antagit, och detta sedan sanningen klargjorts för dem. Men förlåt dem och ha tålamod med dem, till dess att Gud tillkännager Sin vilja! Gud har allt i Sin makt. Förrätta bönen och ge åt de nödställda! Det goda ni sänder framför er [till Domen] skall ni återfinna hos Gud; Gud ser vad ni gör. [Koranen 2:109-110]
Maken har åkt och sällan har jag då känt mig så ensam som nu. Dagarna på jobbet lider sakta framåt, löneförhöjningen jag bad om blev inte godkänd utan istället får jag, vad det verkar som, nöja mig med en marginell höjning på oklara grunder. Känner mig värdelös. Att jag jobbade 195 timmar under månaden som maken var här premieras inte. Men jag kämpar vidare, i lugnare takt. Mitt ansvar är ju inte så stort ändå, av lönen att döma.
Häromdagen vinglade en herre fram till mig där jag satt på skärgårdsfärjan på väg in till stan. Är du från det här islam? frågar han högljutt. Ja svarar jag viskande, som att mothäva karlns skrik. Vad tycker du om talibanerna? var följande skrikande fråga. Vad svarar man? Inte kände jag för att ha någon längre utläggning om västerländsk medias propaganda och talibanernas Korantolkning med en skrikande onykter främmande herre på skärgårdsfärjan. Är du härifrån? undrade den skrikande mannen. Nickandes viskade jag återigen fram ett ja. Mannen satt en stund och stirrade stint på mig innan han reste sig och gick iväg igen med ölglaset i handen. Sorlet i loungen på färjan återgick till det normala.
Jag borde sova...
PS Jag har förlorat flera telnr som jag hade sparade på mobilen.. ;-(
..efter en helg hemma. Ljuvligt lugn helg med svampplockning och sällskapsspel. Måste tyvärr däremot meddela att jag är utan mobil. Troligen snor jag makens mobil, så jag nås på det vanliga numret. Men min älskade W200i är ur spel.
20 juli... det var ju ett tag sedan. Har jag någonsin varit så dålig på att blogga?? Men jag har ju mina orsaker... Till skillnad från mitt förra jobb där jag ofta satt sysslolös, så har jag nu allt som oftast fullt upp och ingen tid till att blogga. Dessutom, till skillnad från min tidigare livssituation där jag enbart hade mig själv att rå om, så har jag nu en make och en morfar som vill ha mat och sällskap när jag kommer hem. Helgerna har även dem varit upptagna.
Min man kom hit i slutet av juli. Under hans första helg här umgicks vi med mina kusiner som tog sig ut till lill-kobben när de fick höra att H kommit. Under hans andra helg åkte vi på en liten roadtrip genom Tammerfors, Raumo och Åbo. I Åbo passade vi på att äntligen gå på min älskade systers bröllop!! Systern var så nervös, men skinande lycklig! Och jag var glad jag med... :-) Den tredje helgen tillbringades på ett sjukhus i Helsingfors. Nej nej, det var inte så farligt som det låter! Mor har opererats planenligt, hon har bytt ut både knäskål och någon över- och underdel av knät. Allt har gått bra, al-hamdoulillah, och hon får förhoppningsvis komma hem på måndag. Vi försökte självklart också se lite av staden, men vi (åtminstone jag) njöt nog mest av att bo fint och äta gott. Inkommande helg, likaså min mans sista, kommer incha allah att tillbringas i ett mamma-tomt mamma-hus. Inplanerat är att släkt och vänner skall träffas. Mindre inplanerat i schemat är att Ramadan börjar på lördag och således är alla slag av fika utom räckhåll. Det är bara att umgås som gäller. Känns lite märkligt, lite hämmande liksom. Att socialisera utan att fika. Med trolig huvudvärk och trötthet.
På tal om huvudvärk och trötthet. Jag har dragit ner på kaffekonsumtionen och igår var första dagen utan kaffe. Först började jag bli trött vid tiotiden, vid tolvtiden kom huvudvärken och vid tvåtiden satt jag och kallsvettades, darrade och kände mig spyfärdig. Snacka om abstinens. Det roliga är att jag vanligen dricker bara en kaffekopp om dagen... Jag visste inte att det skulle vara så farligt...
Som jag redan nämnt, imorgon börjar Ramadan incha allah. En månad av återhämtning väntar. En månad för att förnya vår iman (tro). En månad fylld med ajer (belöning). En månad för Allah. Jag önskar alla mina läsare Mabrouk Ramadan!
..har jag nu tillgång till internet med mammas nya mini-pc som har inbyggt modem för mobilt bredband, men det betyder ju inte att jag automatiskt kommer att ha en massa roligheter att skriva om.. Dessutom får jag finbesök på lördag, så jag kommer antagligen att se till att vara upptagen med annat än att blogga. Men jag är åtminstone uppkopplad igen!! :-)
Det ordnade sig bra med kläderna.. Det blev min blå karonka-klänning med vit baströja under och blå-vit sjal. Jag kände mig jättebekväm i kläderna, men jag var naturligtvis inte vackrare än bruden. Festen var väldigt trevlig och gemytlig med en salig blandning av intressanta människor och språk.
Under måltiden satt jag vid samma bord som två barndomskamrater och fem främmande personer. Två av de okända tror jag att var bekant med åtminstone en av mina barndomskamrater, men de andra två samt deras 13 månader gamla bebis var okända för oss. Visserligen visade det sig att jag gått i samma skola som tjejen (när hon gick i ettan och jag i fyran) men jag tror orsaken till att vi blivit placerade vid samma bord var vår aktiva gudstro. Masha allah, jag blir alltid så glad av att möta praktiserande troende. Självklart är det ju speciellt om de är muslimer, men är de kristna så möter jag dem också med en väldig respekt.
Detta leder mig in på den så älskade, den så hatade och den så omtalade hijaben. Klädstilen som stänger så många dörrar, men som också öppnar dörrar och bjuder in till samtal. Hade det inte varit för den omtalade och välbekanta sjalen, så hade jag troligen inte spenderat mina sista timmar på festen, pratandes med ett väldigt trevligt par som är aktiva inom Pingströrelsen.
Mannen frågade mig en intressant fråga. Hur blir jag, som nordeuropé, mottagen med sjalen på huvudet? Det var just den frågan som jag försökte reda ut i min socialantropologiuppsats långt innan min revertering. Visserligen har jag mött pilska blickar och eventuellt fått någon enstaka elak kommentar, men majoriteten av mottagen som jag får är antingen nyfikna och undrande eller också rent positiva. Beror det på omgivningen som jag rör mig i, eller beror det på att jag inte också är en invandrad mörkhyad person?
Slutligen måste jag också få påpeka att jag tycker det är lite kul att bli omtalad som en härlig person. :-)
Nu är jag väldigt trött. Det blev lite sent idag, men jag glömde bort klockan och fick en smärre chock när jag såg hur mycket den var. Al-hamdoulillah så var det ju fortfarande ljust och dessutom hade jag ju egen bil... God natt!
Från att ha varit i ett totalt lugn igår (satt i bersån och surfade, drack min nya favoritjuice med apelsin-mango smak och åt glass) är jag nu i panik!
Vad skall jag ha på mig på bröllopsfesten i eftermiddag/kväll?? Hur fint skall det vara? Funkar det med byxor och knälång klänning? Eller skall det vara en längre klänning? Vilka färger? Vilka material? Hur skall jag hitta en vit långärmad och icke-urringad tröja för att ha undertill, nu mitt i sommaren på en förmiddag som jag egentligen planerat att tillbringa på sjukhuset hos min kollega? Hittar vi till festen? Nå, den sista frågan är jag inte så orolig för, jag litar på L:s mamma!
I övrigt så noterade jag igår (då densamme L påpekade mitt uttal av 'bara') att min dialekt har fått vissa inslag av finlandssvenska. Min kollega som ligger på sjukhus är ju finlandssvenska, så på jobbet och med jobbrelaterade saker så märkte jag hur jag började tänka på finlandssvenska. Den här veckan (efter min kollegas skada) så har jag jobbbat med en finskspråkig kvinna, så vem vet hur jag pratar efter den här sommaren...
Från att blogga flera gånger varje dag har jag nu gått ner och skriver kanske en gång i månaden... Anyway, the news for today.. imorgon skall jag incha allah börja köra en ford mustang -86, eller vad det nu var för märke och årtal. Min brors bil har stått avställd sedan innan vintern, men efter att min kollega skadat sig och jag troligen måste stanna kvar någon månad till, så är det nog smartast att ha en bil som jag kan köra med vart jag vill. Tyvärr kommer mamma efter sin knäoperation att vilja köra den automatväxlade bilen och jag måste ta hennes japan.. Nog för att min brors bil är lite för stor för att jag skall känna mig bekväm att köra på och av färjor med den och framförallt inte så miljövänlig som jag annars vill framställa mig som, men den är himla skön att glida fram i...
Nu måste jag hem och laga mat. Jag funderade på att laga mannagrynsgröt, bara för att ha en orsak att smaka på jordgubbssylten som jag lagade igårkväll. Noteras bör att det var första gången jag lagade någon form av sylt! Jag minns att mamma lagade jordgubbssylt någon gång när jag var liten... Visserligen var det kul att laga jordgubbssylt, men min morfars halvbrors änka kom in med en hink överfull med jordgubbar precis när jag hade tänkt laga karelska piroger för första gången. Det var ju bara att sätta igång och rensa gubbarna istället...
Intressant blogg...
Detta inlägg var till äran av den franska nationaldagen...
Eftersom jag inte får betalt för den reklamen jag gör, så vill jag inte kalla det reklam utan snarare rekommendation.. obs, inte att förknippas med reklamation! :-)
Den lilla holmen var jag befinner mig den här sommaren i detta underbara väder har mycket att erbjuda! Med 65 invånare så måste jag erkänna att utbudet är rätt stort då det finns butik, post, (egen!) bank, café samt bar och restaurang. Skolan, dagiset och biblioteket får vi inte glömma! Dessutom finns det ett gästhem med både stugor och lägenheter till uthyrning, ett museum och Ålands tredje största gästhamn (efter de två hamnarna i Mariehamn).
Ni är välkomna att besöka vår vackra ö!
Här finns en liten dokumentär som berättar mycket. Varje förälder bör se filmen!
..har ett mobilt usb-modem som du vill skänka bort/hyra ut/sälja/på annat sätt göra tillgängligt för mig i sommar? Det skulle kosta 129 euro för ett nytt modem som jag troligen inte skulle använda mera än två månader... :-S Så har du, kära läsare, ett annat alternativ åt mig så är det välkommet! :-)
Om inte den där projektledaren hade stuckit till Thailand (eller vart han nu försvann) så hade jag inte behövt fundera på mobilt modem, eftersom jag hade haft en (trådlös) bredbandsuppkoppling i huset istället...
Men jag är fortfarande glad. Idag har jag faktiskt ringt flertalet samtal på finska! Det går så mycket bättre när jag är alldeles ensam på kontoret och det inte finns någon som kan lyssna på vad jag säger, förutom personen jag pratar med i andra ändan av telefonen. Dessa personer har däremot för vana att tala vääldigt tyydligt och lååångsamt, så att jag absolut skall förstå dem. :-) Vilket ju faktiskt är snällt gjort av dem.
1. Min mammas väninna, som är på besök, är så trevlig! Hon är liksom så där cool som jag planerade att bli innan jag var muslim (dvs retro singelkvinna som bilsemestrar i Frankrike, uppskattar interkulturella upplevelser och njuter av livets goda stunder i goda vänners sällskap).
2. Endast ca 20% av mina vänner på facebook är manliga. Jag vet inte när det hände, men historiskt är det. :-)
3. Min morfar har visat sig vara en alldeles alldeles [medveten upprepning] underbar morfar! Han försvarar både mig och mitt religionsval inför eventuella angripare, men bäst av allt är att han också försvarar min religion. Masha allah.
4. Det är något med äldre människor, dem man kunde tro att skulle vara de mest fördomsfulla.. Genom mitt arbete kommer jag naturligtvis i kontakt med många människor. En äldre dam som kommer in på kontoret lite nu och då brukar ta upp den icke-existerande Guds-tron som är så utspridd nuförtiden eller så kanske hon kommenterar min vackra hijab eller också så konstaterar hon hur verkningsfullt det faktiskt är att be en bön till Gud. Det gör mig så lycklig att höra någon annan sätta sin tillit till Skaparen.
5. Idag var jag bjuden på middag till ett kompispar, två underbara personer. Jag var sen, som vanligt, när jag slutligen kommer inrusande hos dem upptäcker jag en man och en kvinna sittandes i deras soffa, kvinnan bär hijab. Jag blev förvånad och glad. Lycklig.
6. Jag har blivit inbjuden på lunch till ovanstående muslimska par imorgon. SubhanAllah. Jag som började känna mig så ensam här.. Jag kan bara säga, ChukrAllah!
7. Min man kommer insha allah till Europa på måndag. Det betyder att han är ett steg närmare att komma till norra Europa. Jag hoppas på att det inte dröjer mera än två veckor.
Jag har formulerat många meningar i mitt huvud, men jag har cyklat, diskat, fiskat eller annars bara inte haft möjlighet att skriva ner vad jag velat berätta för Er. Och nu är allting bara tomt. Borta.
Sitter i mammas vardagsrum och funderar på när hon kommer hem. Blir här till söndag. Inte i vardagsrummet, hoppas jag, men här på fasta Åland. Har lovat att agera chaufför. Funderar på hur jag skall få körningarna att gå ihop med mina inbjudningar.
Jag skall nog dricka ett glas vatten nu.
Det blev tyvärr inga abborrar, men vi var ut med strömmingsnäten häromdagen istället och det blev ett desto bättre resultat. Så jag proppade i mig färsk stekt strömming och potatismos igår -tills det stack ut genom öronen på mig! Jag vet, det är inte särskilt muslimskt att äta så mycket. Men stekt strömming är ju så gott!!
Idag har jag skrivit arabiska prov och hållit ett föredrag om arabiska och islam. Men eleverna på skolan kom med så många frågor att jag knappt hann berätta om det jag planerat att berätta.. :-) Det var kul iallafall, eftersom de ju var så intresserade. Tyvärr fick jag däremot negativa vibbar av en av de två lärarna. Han ifrågasatte Qadr med en hånfull ton och skulle senare också "göra ett test", som han uttryckte det, varpå han stiger upp och kommer fram mot mig. Jag förväntar mig att han kanske ska räcka ut handen för att se om jag tar i hand.. Men nej, han öppnade sina armar som för att ge mig en kram. Vi hade ju en pulpet mellan oss så jag stod lugnt kvar och var väldigt fundersam på vad mannen höll på med. Testet gick alltså ut på att se om jag skulle ge honom en kram tillbaka... Varpå han sedan går tillbaka för att sätta sig och säger att "hon inte får krama mig". Men den andre läraren är väldigt trevlig och öppenhjärtlig! Jag blev tom inbjuden till skolavslutningen nästa vecka. Barnen skall spela en pjäs och kokerskan berättade att hon skulle göra kinuskitårta (kolatårta), så jag överväger starkt att gå! :-)
Min blogg har tydligen gått och blivit en dag^C^C^Cveckobok igen.. Ber om ursäkt för det, men jag är så -astaghfirullah- förälskad i livet jag lever här i skärgården, så jag vill så gärna dela med mig av mina ljuvliga upplevelser! :-) Jag skall förresten också dela med mig av ännu en mobilkamerabild av halvtaskig kvalitet. Det var en så vacker dag med spegelblankt vatten, sol och varmt! Det första fotot är taget utanför dörren till jobbet och det andra är taget vid morfars brygga.
PS I skrivande stund är det en trafikstockning av annat slag.. 11 motorcyklar körde just förbi korsningen! Undrar om de inte kommit fel...
Här rullar dagarna på. Igår var det ju helg, men dagen gick åt att plugga arabiska och skriva uppsats. Idag var jag till en annan ö och jobbade vid ett annat kontor. Efter middagen åkte vi ut på sjön och lade fem nät. Vi hoppas på abborre till middag imorgon. Imorgon måste jag nog plugga lite franska. Jag har både skriftligt och muntligt prov i de båda språken inkommande vecka.
Roligt har jag det på jobb också. Jag har redan fått använda mina grymma kunskaper i det finska språket, både muntligt och skriftligt! Jag överträffar mig själv och förvånas! :-) Men måste man så måste man...
*funderar* Är det någon grej på gång i byn? Eller är det bara vanlig fredagsrusning? För några minuter sedan kunde man nästan tala om trafikstockning i byn -två traktorer möttes i korsningen. Strax därefter kom en tredje traktor med släpvagn och körde förbi.. Och så har vi ju den där mercan som rullar runt runt på ön. Miljövänligt. Not.
Min kära syster i tron ringde häromdagen också. Jag blev så glad. Tack syster! Barak allahu fiki! Trots att jag bor med familjen så är det lite ensamt ändå. Ingen här på ön (troligen ingen i hela kommunen) delar min tro, tron som ju är det viktigaste för mig. Jag har ingen att prata om Gud med, jag har ingen att be med, jag har ännu mindre någon moské i vilken jag kan sitta och läsa i Koranen. Det närmaste jag kommer islam är att min morfars farfars bror ägde under 1890-talet två båtar som hette Naima... Om bara min man kunde vara här med mig! Men jag ska väl inte klaga, jag blir ändå positivt bemött av invånarna här -åtminstone när de förstår vem jag är! :-)
Avslutningsvis, som alltid när jag skall återberätta något jag hört om så kommer jag bara ihåg hälften av ursprungsstoryn.. Vet ni vilka en framstående sjömans två favoritfordon är? Denne framstående sjöman är alltså en namngiven historisk person, men jag kommer inte ihåg vem.. Fordonen är skepp o hoj! ;-)
Jag är lite dålig på att uppdatera just nu.. Saknar internetuppkoppling hemma och vill inte gärna utnyttja morbror hur mycket som helst.. och när jag väl gör det så har jag ju annat att göra.. :-) Dessutom händer här inte så mycket.. :-) Förutom att göra insättningar och uttag har jag också lärt mig att min morfars farfars farfars farfars första fru födde (mellan åren 1741 och 1758) tolv barn, varav sex överlevde till vuxen ålder. I det andra äktenskapet kom det två barn till och det är från den yngsta där som jag härstammar. Idag har jag också aspirerat till titeln "världens mest lata amatör-jordbrukare" då jag och brorsan använde traktorn för att plöja upp de två fåror jag behövde för att sätta potatis.
Jo, mitt liv här ute i skärgården ser lite annorlunda ut jämfört med alla de andra liv jag levt i Stockholm, Barcelona, Paris....
PS Det pågår en febril diskussion under ett av mina tidigare inlägg...
PS igen "[...] in Britain the headscarf is seen positively. When asked what qualities it was associated with, a third said confidence and courage, and 41% said freedom. Some 37% said it enriched European culture." Läs mera om gallupen.
Det är ju så typiskt liksom, att det är just grisarna som ligger bakom det hela.. Och lite scary att det konstaterats fall i Spanien, Tyskland och Storbritannien. Det handlar väl bara om dagar innan vi har influensan här... Okej, nu överdriver jag väl lite. Men det hela börjar kännas mera hotande än den där fågelflunsan som det pratades så mycket om förut... Det är liksom så mycket närmare inpå den här gången. Men vad vet jag..
Jag vill också ge er en måste-läsa artikel. Eller nja, vill du inte höra israeliska soldater berätta om vad som är det bästa med Gaza så kanske du inte skall läsa artikeln... "That’s what is so nice, supposedly, about Gaza: you see a person on a road, walking along a path. He doesn’t have to be with a weapon, you don’t have to identify him with anything and you can just shoot him. With us it was an old woman, on whom I didn’t see any weapon." -- kommentarer överflödiga!
