finally...

In one hour I have to get up again; wash my face, brush my teeth and get going to catch the taxi. Hopefully it'll be the last time...

tråka...

Jag hade något att blogga om tidigare, men jag minns inte vad.. Eventuellt skulle jag bara nämna mina 7,4 km på 42 minuter, men det borde ha varit något av större vikt. Just detta inlägg kommer att bli en enda lång ramsa av gnäll, en stor del onödigt gnäll men det finns också något som ligger bakom...

Sedan jag kom hem till mamma och bror har jag fått slava, med undantag av måndag förmiddag -då jag sov. Igår var det middag med las abuelas, idag blir det avslutningsmiddag för min bror -frågan är om han kommer att dyka upp eller inte. Jag har hackat grönsaker, bakat kakor, dammsugit, plockat blommor.. you name it! När min halv-timmes vilopaus äntligen kommer ska jag hinna göra allt studerande som ska vara gjort till imorgon (glöm det!) och ännu mera saker (kommer till det).

Just nu ligger jag på ett kallt köksgolv då det trådlösa nätverket av någon anledning vägrar att fungera, min far skriker åt mig för att min bror inte är bäst i klassen och min bror skriker åt mig för att jag.. jag vet inte varför, men härjar det gör han! Inatt kl 02.30 ska jag vara inne i Mariehamn för att därifrån ta taxi till Långnäs och färjan till Åbo. Vad jag nu ska dit och göra när jag inte hunnit förbereda mig något?!

Vi har fått klartecken från Fes. Jag väntar på svar från Tanger och Rabat. Jag väntar också på svar från Barcelona (och Liverpool?)! Men visst, jag får väl fortsätta med mitt eget race..

thoughts...

Post nr 100.

Jag avskyr när jag inte kan få ut mina fullständiga tankar och genom bokstäver konkretisera dem. Känslan av ouppfylld förmedling uppstår och jag blir bara trött och irriterad på mig själv då jag inte kan uppnå en inre harmoni genom att formulera mina problem.

Härmed vill jag också uppmärksamma denna bloggs 100:de inlägg! Det ska jag fira med att gå och lägga mig och sova!! Hörs...

P(r)opaganda

I lördags blev det Popaganda, trevligt. Kvällen avslutades i en korridor på Lappis i sällskap med ett gäng spanjorer. Jag var hemma och i sängen vid fem-tiden. Söndagen var vigd åt paella, solen strålar när jag vaknar men inom tjugo minuter hade det börjat att åska, paellan var inställd. Istället brunch på café i Gamla Stan, portionerna var mini-små. Bikini-tittande på Åhlens. Uppraggad av en haitier på Cityterminalen. Tillbringade buss och båtresa till de vackra öarna i sällskap med en trångsynt åländsk blivande doktorand i biologi, inriktning cyanobakterier och ännu någon sorts plankton. Kan man verkligen ha så genuint olika syn på livet? Eller, ursäkta "livet".

Ibland känns det verkligen bara så meningslöst att försöka förklara sitt tankesätt. Jag vill inte känna mig som någon översittare, men när det inte verkar finnas utrymme för alternativa tankar hos samtalspartnern så kan man inte känna något annat. Är det verkligen så att mainstream-människor inte känner till något annat och därför inte heller gör något aktivt val gällande åsikter? Och de som känner till och har rum för att bearbeta alternativa tankar är de som inte längre är mainstream? Tråkig värld man lever i...

mainstream fakta: +luis har flickvän (men jag har tänkt bjuda på middag ändå -om vi bara får ihop våra scheman). +alberto? +hicham i rabat verkar trevlig. +jag missade emmanuels spelning i lördags -igen. +jag missade reggae-spelning på limpbar i fredags och taabu "missed me there". +christer verkade bli besviken när han inte hann "få omkull mig" innan ex:et och sonen kom tillbaka från kreta. +alexander börjar bli otålig och vill ha svar om oss. +jag har inte hört något från oussama sedan den morgonen han ringde mig då jag var hos em, börjar eventuellt bli orolig eftersom han brukar svara på sms. +stolt över att jag sade sanningen om att jag "already meet a lot of people and I can't be meeting more" till johni, tyvärr förstod han inte och prackade på mig sitt telefonnummer efter att jag totalnekat till att ge mitt (det är ändå framsteg i nej-sägande).

estoy medio involucrado en una vida con problemas...

Acabo de mirar la pelicula Maria, llena eres de gracia - Maria full of grace (2004). Llevo mucho tiempo quisiendo mirarla, aunque no se si hoy ha sido el mejor dia elegido para hacerlo. Mis planes de irme a dormir muy pronto se destrozaron pero Manuel Castells va a ser el siguiente autor que leere.

El tema de la pelicula no es ningun tema nuevo para mi. Es un tema de cual no he hablado casi nada - a propósito - porque no me pudiera defender en una posible discusion. Puedo "justificar" mi uso de drogas con la explicacion de que las tomo con moderacion y de que las tomo porque busco la aventura que me den. Lo mas importante es que estoy completamente consciente de las implicaciones que pueda tener usandolas. Pero cuando la gente se preocupa por mi salud, tomando drogas, yo me preocupo por la gente que las lleve para mi. El tema que me ha dado quebraderos de cabeza es pensando en la gente que pone su vida en peligro para traerme el polvo blanco, y de eso se trata la pelicula de esta noche.

En cuestion de legalizar las drogas o no, hay dos asuntos que para mi son los mas importantes, la seguridad de la gente que trabaje con los negocios de las drogas y la libertad de eligir usandolas. Cuando hablo de la gente que trabaje con los negocios de drogas, hablo de ellos que no tengan posibilidades de eligir otra cosa. Y cuando hablo de la libertad de eligir usando drogas o no, hablo de gente como yo, que las usa de vez en cuando y porque tenemos curiosidad de conocerlas. Estoy totalmente consciente de que las drogas han destrozado muchas vidas -igual como el alcohol, que tambien es una droga.

Hay muchas cosas que se mueven por dentro de mi cabeza y no voy a contarlas todas aqui -lo siento. Solo he hecho una nota de un tema, entre todos, que ocupa mi mente y mis pensamientos. Desafortunadamente, la mayoria de las veces pensando en temas como este, no encuentro ninguna solucion. Viendo el mundo de hoy, sin propuestas en como mejorarlo, me da una sensacion de siendo un inutil. No puedo seguir mirando todo lo malo sin, por lo menos, intentar mejorarlo. Pero donde empiezo??

Vår ruset

Idag har jag avverkat 5 km i regn och med genomblöta skor! Tacka vet jag simning där man (förutom att vara klädd för att bli blöt) i tävling får sin egen bana var man kan göra vad man vill och slipper tränga sig fram. Men trots allt detta så fick tävlingsmänniskan i mig blodad tand och vill nu satsa på nästa steg -tjejmilen. Ett är nästan säkert, det är att K och jag kommer att köra något av sommarens återstående lopp på inlines! (Det beror lite på vilket av loppen man fick använda inlines). Problemet är bara att jag kommer vara utan träning i tre veckor...

Imorgon ska jag att sitta i en ångbastu på Centralbadet och njuta av dagens effort. Trots att våra 27-28 minuter inte är något att skryta med, så är det ändå en bedrift jag är stolt över! :-)

Vid tio-tiden imorgon kväll får jag HC besök!

Stammis på Sture?

Kl 14.56 ringde min far för att snacka skit. Efter samtalet tvingade jag mig ur sängen för att koka kaffe och försöka bota min "krappis" på det sättet -med sömn fungerade det obviously inte. Världen är full av orättvisor, i Afrika svälter folk medan vi i västvärlden kastar mat vi inte gillar, många kan dricka litervis med alkohol utan att känna minsta värk dagen efter medan det räcker med för lite sömn före en utekväll för att jag ska ligga utslagen (nej, jag drack ingen alkohol, men likväl vaknade jag imorse med huvudvärk).

Alexander ringde nyss, han fick en utmaning -om han målar om alla skyltar där det står Kristineberg till Ch istället för K, då har jag lovat att gifta mig med honom.

Som ni kanske förstår så blev det ingen paella idag, men de har lovat till nästa helg... Och som ni kanske förstår så lyckades jag motstå frestelsen att övernatta i en lägenhet med nyinköpt säng vid Hammarbyhöjden. Jag är stolt över mig själv! Katta hade fått i uppdrag att hålla i mig hårt, så att jag inte skulle ha möjlighet att närma mig den där sängen, men hon behövde inte arbeta hårt.

Jag "var tvungen" att berätta för K igår vad Oussama livnär sig på. Hon sade att hon kanske inte skulle tycka om att höra vad jag hade att säga, men att jag skulle berätta allt ändå. Efteråt säger hon avslappnat att "man kan inte rå för sina känslor". Hon undrade därefter om han även använder.. Jag förklarade att han påstår sig ha slutat, det hade varit ett tillfälle att berätta att även jag.. Men jag lät bli, det kanske hade blivit för mycket. Jag undrar verkligen vad hon tänkte på när jag berättade om O, och jag undrar vad hon skulle tänka om jag berättade om mig. Hon verkar reagera väldigt avslappnat, samtidigt som jag tror att det är en avlägsen värld för henne.

Jag har aldrig riktigt känt K så jätte bra, vi har ju mest umgåtts genom andra. Men när vi nu har träffats mera bara hon och jag, så tycker jag bara mera om henne för var gång. Hon är väldigt öppen till allt nytt, även om det ibland kan vara chockerande för henne till en första anblick, men så tänker hon efter och ändrar inställning. K har det inte lätt nu men hon ser verkligen fram till sommaren, det ska bli "hennes sommar" och jag unnar henne det..

K (greken) hade igår för första gången uttalat en känsla!! Han har fortfarande uppträtt som att inget speciellt skulle hända, som att ingen förändring var i sikte, trots att hon gång på gång tagit upp ämnet. För bara någon dag sedan hade han undrat om K ville åka till Norge eller resa runt med honom i Europa i sommar. Igår hade han sagt att det kändes som att de skulle genomgå en skilsmässa.

Om jag skulle bli tvungen att välja någon av de personer jag träffar så skulle valet stå mellan Oussama och Alexander. Den ena värre än den andra, samtidigt som båda troligen har förbättrats på något. Den ena är (eventuellt) accepterad av mina vänner och den andra av min familj. Utgångsläget i livet är helt olika för båda, och båda utgångslägena känns ganska främmande för mig.. Det är tur att jag inte måste välja någon av dem just nu!

Människor!

Inatt Emmanuel. Imorse Oussama. Idag Albert. Ikväll Christer? Imorgon Luis eller Alberto? Alexander lite hela tiden. Ja, och så är det tänkt att man ska plugga också, och träffa sina riktiga vänner. Jag försöker dra mig ur, jag slingrar mig undan. Då undrar en person om jag är blyg för att jag inte varit så nära någon kille tidigare. Ursäkta?? Eh, nä just det.. Du har nog rätt.. Jag har inte.. Ser jag verkligen så oskuldsfull ut??

Det regnar idag. En bra (?) ursäkt för att inte sticka ut och springa. Det har bara blivit en gång den här veckan. :-( På tisdag gäller det. På onsdagen kommer sedan Moisés, han telekommunikationsingenjören från Madrid som gjorde sitt ex-jobb om digital divide för 'Ingenjörer utan gränser'.

Vi (Oussama och jag) pratade minst en halv timme, om inte mera, imorse när han ringde från en mobil. Det är något i hans tonläge, när han vänder sig till mig och ger mig full uppmärksamhet, som gör att jag känner mig speciell. Det mesta går och kommer i hans liv, och jag måste ärligt säga att jag aldrig trodde att vi skulle hålla kontakten under hela året. *tänker en stund på tårarna som fälldes vid avskedet på flygplatsen* Jag är faktiskt lite nervös inför återseendet om 20 dagar!

Quinoa, manipulation och trötthet

Det var slut på naturell tofu i Huddinge idag, det fanns endast marinerad kvar, men eftersom jag hade tänkt marinera själv så var det inte något alternativ. Istället provade jag äntligen på svarta bönor! :-D Jag tillredde en sallad med quinoa, svarta bönor, salladslök, avokado, sallad, olivolja, vinäger, salt och peppar. Den wookade tofun får vänta...

Jag har börjat säga nej igen. Kanske borde jag vara stolt, men jag är inte det, istället skäms jag över att den kallt beräknande och manipulativa personen inom mig kommit fram igen. Det skulle vara så underbart om jag kunde förstå mig själv! Varför reagerar jag så här i vissa situationer? Och speciellt när min känsla inte har någonting med verkligheten att göra? Kan det vara så att en person som älskar sex kan vara tvungen att leva i avhållsamhet för att må bra? Jag får det inte att gå ihop..

Nu har jag ätit upp min mat och som vanligt efter att ha ätit blir jag sömnig och godissugen. Det är inte kul att äta mat när man vet vad man måste gå genom efterpå. (Hum, är efterpå ett svenskt ord eller har jag bara översatt det från norska??)

10. maj (yep. it's still 10th of may)

Våren har kommit till Stockholm! Egentligen kan man säga att sommaren har kommit till Stockholm! Det här året hoppade vi över våren! Solen skiner som bara den, men jag går på akne-behandling så jag får inte sola ryggen. Min lägenhet doftar kaffe och nyklippt gräs. Det är varmt!

När jag stod i duschen imorse efter att ha varit ut och sprungit en halv timme (det gick förvånansvärt bra jämfört med senast jag var ut och "joggade") så kom jag på en lysande idé och ju mera jag tänker på den desto bättre blir den. Jag hoppar av B-kursen och satsar istället på att tenta matten samt inträdesprovet i Åbo.

Min uppsats-handledare åker bort på måndag och jag har inte ens börjat läsa allt material han gav mig. Dessutom ska uppsatsen e-postas till en kursare på tisdag, vi har "halvvägs-opponering" den nittonde. Istället för att få flera magsår, tyngre psykisk press och gräva mig djupare ner i skiten, så ger jag upp! Jag kastar in handduken! Lägger mig på rygg med tassarna i luften! ..inte bokstavligen såklart, inte nu när jag lyckats hålla mig ifrån det där otyget en längre stund.

Jag hoppas att det är en bra plan jag har. Nu ska jag ut i tvättstugan igen och hänga tvätt. Senare ska jag iväg till jobbet, men jag undrar om jag hinner via universitetet för att prata med studiehandledaren och höra om min idé är bra eller inte. Jag är rädd för att IR:s studiehandledare är knas-gubben som håller i trådarna för moment 3 och 4 i B-kursen, dvs professorn jag har nu..

10. maj

Igårkväll när jag kom hem förträngde jag alla måsten och lade mig ner i soffan för att titta på "Lucía y el sexo". Vissa scener påminde allt för mycket om värsta erotik filmen, men Julio Medem visade en svart anspelning på sex.

Nu sitter jag och lyssnar på Placebos nya skiva - Meds. Den är väl egentligen ganska typisk Placebo (men vad vet jag om musikrecension egentligen) och det är väl kanske just därför jag också tycker om den här skivan. Brians spröda underbara röst är genomgående på skivan och soundet är Placebos underbara sound. Bara genom att titta på skivomslaget så kan man se att det är en skiva i stil med de två tidigare - Meds, Once more with Feeling och Sleeping with Ghosts är alla omgärdade av färger i den kalla blå/grå-skalan och nakna kroppar. På bandets hemsida finns intervjuer med Brian och Stefan (svensken!) men Steve verkar ha hoppat av. Jag har inte följt bandet på evigheter, så jag har inte någon koll..

Oj, nu är klockan nio, jag borde ut och springa innan min tvättid börjar. Snacka om sömnproblem.. Jag har flera dagar i rad inte kommit upp ur sängen tidigare än tio-elva-tiden, imorse vaknade jag med ett ryck kl 06.30. Jag var säker på att det var kväll, hur kunde jag annars vakna och känna mig så pigg och utvilad? Jag borde ta itu med mitt liv (dvs skicka in deklaration och övriga papper som skulle varit på Åland i början av maj) och dessutom kanske skriva lite på uppsatsen.. :-s Det verkar inte bli så mycket av den.. Jag är totalt värdelös!

Ingenting blir bättre av att det finns någon som jag (tror att jag) kan lita på, och som vill att jag litar på honom. Någon jag träffade första gången den första juni nittonhundranittioåtta. Jag träffade honom igår igen, han är verkligen stabilare än någonsin. Och han tycker det är hans tur att ta hand om mig efter allt jag gjorde för honom (tack, äntligen uppskattar han det). Visst vore det trevligt ibland med någon som städade lägenheten och betalade hyran, men jag tror det är skönare att ensam krypa ihop i ett hörn när saker och ting känns jobbiga, än att behöva vara trevlig och omtänksam mot någon annan.

Nu ska jag ut i skogen!

Akne

Hjälper det verkligen att röka porros efter en lång och slitsam fest? Blir el bajón faktiskt mjukare? Eller skjuter man bara fram lidandet till ett senare tillfälle?

Om det nu verkligen ger den önskade effekt då det används av många (inklusive mig) i ovanstående scenario, kan man också använda det då man vill uppnå mjukare bajones i andra sammanhang? Eller finns det motsvarande naturläkemedel för andra omständigheter?

Jag är övertygad om att det inte är på grund av något beroende, då vore abstinensbesvären kraftigare, däremot har jag kommit fram till att det måste vara det trevligaste sättet. Mina tankar är med jämna och ojämna mellanrum alldeles vita. Det kan inte enbart bero på menstruation och inte heller det mörka dygnen, möjligtvis någon blandning av dessa in addition to varierande ingredienser.

Jag funderade inatt på vad jag skulle skriva i bloggen idag. Jag ville välkomna åtminstone en ny läsare. Jag ville med glädje berätta om kvällens trevliga BBQ och natten på Sturecompagniet. Eventuellt analysera lite, trots att jag utger mig för att vara anti-analytiker (när det gäller mänskliga relationer) så funderar jag ibland lite ändå på vad personer i min omgivning tänker.

Jag har känt det komma, men jag har inte haft tid att stanna upp och lyssna. Jag har skött om mig, stått emot och uppfört mig anständigt. Det hjälper inte, jag är inte perfekt och det märks. Men vad kan jag göra? Framtidens dörr står där, men jag är inte säker på att jag vill enter den.

sååå sööööt!

Det lilla knytet var bland det sötaste jag sett! Jag har nog inte besökt någon på BB sedan min lillebror föddes, och det är inte särskilt mycket som jag kommer ihåg av det heller.. Men helt otroligt vad vackert det är! Det är många som säger att nyfödda bebisar inte är söta, snarare tvärtom, men jag kan inte hålla med. Litenheten, skörheten, komplexiteten, för att inte prata om kämpaglöden, hos en sådan liten guldklimp till krabat, allt är bara så vackert! Jag förstår inte hur någon kan göra en försvarslös baby något illa...

Tyvärr finns det alldeles för många som skadar bebisar, små barn och större barn. Aftonbladet publicerar en serie reportage (har letat efter reportagen på aftonbladet.se men inte hittat något -igår på jobbet satt jag och läste artiklarna som publicerats :-s ) för att uppmärksamma övergrepp som sker på barn. Varje dag anmäls fem övergrepp på barn till polisen, endast ett fåtal går vidare till åklagare och ännu färre leder till åtal. Man vet dessutom att mörkertalet är stort, majoriteten av de barn som råkat ut för sexuella övergrepp vågar aldrig prata om det.