Just typiskt!

Mamma och moster ska i helgen ut till L (ön i skärgården) och jag kommer inte att träffa mamma något alls. Det positiva är ju att hon slipper upptäcka att jag fastar. Det negativa är att jag inte kan berätta om O och våra planer, det var därför jag egentligen bestämde mig för att åka hem i helgen.

Ibland vill jag inget hellre än släppa taget och låta någon annan ta hand om mig, men jag är rädd för att jag en dag ska vakna upp och ångra beslutet, därför fortsätter jag strävandes i motvind att försöka ta mig till målen som hela tiden flyttas framåt. Det är därför det vore så enkelt att bara strunta i allt och lägga sig ner och sova..

Ramadan Mobarik

Klockan ringde 05.50. Jag tvingade mig upp ur sängen för att ställa mig och diska. Jag kokade gröt och bryggde kaffe. 06.42 bröt solens första strålar horisonten. Jag duschade och tog sedan bussen till Södertörns Högskola där jag stämt träff med två studiekamrater. Super fräscha och arkitektoniskt snygga lokaler! Kände en viss trötthet och seghet vid tio-tiden, men fortfarande oförskämt fräsch vid lunchtid.

Klockan 12.15 tog jag pendeltåget in till stan och jobbet. Magen vrålade och hungern slog knut på den tomma magen. Vid 15-tiden ringde jag kontaktpersonen på Högalidsskolan, han återkommer imorgon. Törsten har tagit vid. Vid 18-tiden blev jag tillfrågad om jag kunde jobba över. Klockan 18.37 gick solen och lade sig igen. Klockan 18.40 bröt jag fastan med ett glas vatten.

Nu ska jag sova, imorgon väntar en ny dag!

*

Jag skiter i var jag bor. Jag vill inte bo någonstans. Jag skiter i allt!

Flytta??

En vill inte tillbaka hit, en är här och trivs men vill inte stanna för alltid, jag är här och jag trivs (herregu' jag börjar ju få ett liv här med aktiviteter på sidan om jobb och skola). Jag trivs, jag har bostad, jag har vänner, jag har jobb, jag har en uppgift i samhället -men jag får inte stanna.

Jag måste tillbaka till Åbo. Nästa termin kan jag smälla in tre språkkurser med obligatorisk närvaro samt en kurs i miljövård. Dessutom finns det en och annan informationssystem-kurs som skulle passa bra in bland de övriga i min kommande examen. Jag väntar fortfarande på svar från kvinnan som leder KN-Seminarierna, tänk om jag också kunde få göra min kandidatuppsats.. Då skulle det endast vara några mattekurser kvar..

När jag väl får detta gjort så har jag bara en två-årig master kvar! På datautbildningen alltså. Det tillkommer ett och ett halvt år till C-uppsats inom IR också. Och två år till en master där -om jag nu kommer så långt med mina betyg. :-)

IKEA next....

Jag behöver klädgalgar!!

My personal shopper, Lisa, drog in mig i en Emmaus-butik på Götgatan. När jag kommer ut är jag 650 sek fattigare. Men jag fick 55 sek rabatt!! :-) I min superstora klädkasse fanns:

* ett vinrött-aktigt skärp	50 sek
* en stickad röd tjock polotröja	50 sek
* en mörkgrön collegetröja	50 sek
* en svart manchester-kjol	50 sek
* ett par mörka manchester-byxor	70 sek
* en beige manchester-kavaj	140 sek
* en stickad svart knälång "kappa"	295 sek

Övrig information:

Onsdag, 1 november 2006. Cheb Mami spelar på China Teatern här i Stockholm. Får ej missas!!

Idag. Nu ska jag ringa Oussama -igen. Tredje gången den här veckan.

Den Mäktiga Koranen

För mig är det ofattbart att en text från 600-talet e.Kr. kan innehålla så många antydningar om jordens skapelse som inte bevisats före vår tid. Nu kanske någon hoppar på mig och säger att det är just vad det är, antydningar, liksom man med horoskop i många fall kan tyda så att det passar ens liv. Jag tycker att det är just där det intressanta finns, att man för 1400 år sedan kunde skriva en text som i alla år varit trovärdig och än idag med vetenskapens upptäcker fortsätter att vara trovärdig.

PS. Idag när jag ska sitta och plugga så hör alla av sig; pappa, Alexander, L.. På tal om henne, när jag var nära att somna igår så började jag tänka på henne och D, så det tog ännu längre innan jag kunde somna.. Förresten, L, om du läser det här, och M också.. Tack för alla gånger ni spontant påpekat att jag "ser söt ut", det är värmande att höra de orden från två vänner! DS.

Uppdrag

Nästan tre veckor höll det! I tre veckor kämpade jag på.. och det gick bra! Men så blev jag sjuk, tyckte synd om mig själv och lät mig sova först en morgon till 10.30 och följande morgon till 11.30 -jag tyckte att jag var värd det, så trött som jag var. Det blev min död! Igår kunde jag inte somna. Idag kan jag inte somna.

Visserligen har huvudvärken och örontjutet sin del i kvällens insomnia. Jo, jag vet, jag tjatar mycket om det där oljudet i öronen, men tänk själv.. Ni vet när de har en sådan fin färgskärm på tv, för att man ska kunna ställa in skärpan på bilden, under tiden brukar de sända från Sveriges Radio. Ni vet när radiosändningen tar slut och strax innan myrkriget tar över, då brukar det komma några gälla toner -högt som bara f*n, det är så det låter, fast värre...

Men det finns goda ting här i livet också.. Som äppelpajen framför mig (yep, jag steg upp halv två en tisdagnatt för att laga äppelpaj! -Jag blev knäpp på att inte kunna sova) Andra goda saker i mitt liv är att sitta på ett café i Sthlm och diskutera familjerelationer -med någon vars efternamn jag inte har en aning om. Att lite senare på ett annat café i staden stöta på Mark Levengood och ännu uppleva en filminspelning (en dam med alldeles för stora glasögon sitter och dricker en latte och läser en tidning). Och kanske den bästa av alla goda ting -idag kom samtalet...

Jag är en av de utvalda till att leda en samtalsgrupp för 14-åriga tjejer. Projektet är en utmaning i sig (bara det att rekrytera tjejer till gruppen ! ), men samtidigt hoppas jag på att få känslan av att jag gör någon nytta här i livet, och förhoppningsvis förhoppningsvis (medveten upprepning) hjälper det mig att hålla mig över ytan den här terminen.

Ah, nu har Ipren börjat värka (!) och utan huvudvärk känner jag mig inte det minsta trött... :-s Ja-ja.. Jag kan ju försöka sätta mig och översätta mina framtidsplaner till arabiska, istället för att sova..

På tal om arabiska.. Ramadan beräknas börja där kring lördagen den 23, det är samma helg som samtalsledarutbildningen. Snygg början jag får (oberoende av vilket jag väljer) men det blir nog att spara de där första dagarna till ett senare tillfälle och ta det när jag tar igen röda veckans dagar. Ni vet.. barn, personer på resande fot, sjuka och kvinnor som menstruerar rekommenderas att äta normalt och istället ta de förlorade dagarna vid ett annat tillfälle. Om jag nu ens klarar av att varken äta eller dricka på hela dagen i normalt tillstånd...

Självömkan

Solen skiner och det verkar vara varmt ute, folk springer omkring i kortärmade tröjor och shorts. Det gjorde de igår också.. Jag har inte ens vågat kolla i DN på Stan för att se vad som händer i helgen, se allt som jag missar. Nej, det handlar inte om att jag måste sitta hemma och plugga, visserligen så måste jag det men läsa en bok kan man göra utomhus också, inte för att det brukar bli så i slutändan, men i alla fall, en lite promenad kunde vara trevlig. Istället ligger jag hemma i soffan och hostar, snoren rinner och när jag stiger upp för att snyta mig börjar allt bara snurra runt. Jag äter för att jag har ett kylskåp fullt med mat som jag vet att är god, inte för att jag är hungrig. Eftersom jag ägnat den vakna delen av helgen åt studier har jag inte lyssnat på någon annan musik än tjutet i mina öron -och jag börjar bli knäpp av det, det har verkligen blivit värre under sommaren. De enda som har hört av sig till mig under helgen är pappa och Ismail (snälla.. *uppgiven suck*) Nä, nu måste jag lägga mig ner igen, med en kopp trimate ska jag läsa om moderna människor.

släktskapssystem

Jag har funderat lite kring relationen mellan beteckningarna unilinjär samt kognatisk härstamning och dess praktiska betydelse i jämförelse med genetiken. När man pratar om genetik och folkgrupper finns risken för att man blir klassad som rasist, troligen tänker många på Hitlers rasteori och hans genetiska laborationer, men det är inte riktigt vad som rör sig i mina tankar just nu.

Nä, jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det inledande stycket och jag orkar inte fundera ut det heller, jag vill mest bara skriva ner mina funderingar och sedan återgå till soffan och boken jag läser -helst utan den här hemska hostan.

Alla vet vi ju att en muslimsk man kan gifta sig med en kristen kvinna (men inte med en icke-troende kvinna) däremot kan en muslimsk kvinna inte gifta sig med en kristen man. Jag kan tänka mig att detta beror på att man anammar den patrilinjära härstamningsprincipen -det är genom sönerna som blodet går vidare.

Mina funderingar rör sig kring varför har det blivit så? Vem har bestämt det? Ligger det någon praktisk förklaring bakom?

Från den judiska diasporan har jag hört en förklaring vid något tillfälle. Där följer judendomen det matrilinjära systemet -när ett barn föds så kan utomstående endast vara helt säkra på att barnet ärver judendomen om mamman är judinna. Detta har under den senare tiden luckrats upp och även om en judisk man gifter sig med en icke-judisk kvinna så anses barnen vara judar. (Om jag minns rätt så får en judisk man inte gifta sig med en icke-judisk kvinna utan att hon konverterar, men även om hon konverterar så räknas hon fortfarande inte som en "riktig" judinna).

Tittar vi på våra nordiska traditioner så skulle man kunna skönja en genetisk förklaring till vårt kognatiska system. De ljusa generna och de blå ögonen är de undergivna generna och möjligtvis en orsak till den nordiska extremhögerns motsättningar till "blandäktenskap". Men jag både hoppas och vill tro att den egentliga förklaringen till vårt släktsystem bygger på en ökad jämställdhet mellan kvnnor och män (ja ja - och enligt kursboken på det industrialiserade samhället)..

Trashank

Jag avskyr detta samhälle! Och till en viss del alla övriga samhällen också! Det är en avskyvärd värld som vi lever i, präglad av makt och status. Och längst ner på stegen sitter jag med benen i kors och orkar inte bry mig. Jag vill bara härifrån.

Resan till Åbo gick i de trasiga klädernas tecken. Hål i strumporna, jeansen och tröjan. Bh:n är så utsliten att banden inte längre töjs ut. Väska och skor fick jag någongång under högstadie-tiden och utan min mormors kunskaper i stoppning så hade min jacka varit rätt sliten vid det här laget. Det enda som verkligen var helt var mina trosor -inköpta för endast två-tre år sedan.

Leve kapitalismen, konsumtionssamhället och förkylningar!

En dag i Åbo

Klockan är 20:46 (svensk tid) det är tisdag den 5 september 2006. Jag ligger i bädd A –min plats fram till Långnäs på denna resa. Imorgon kl elva på förmiddagen har jag bestämt träff med min seminariegrupp, men jag har ännu inte förberett mig –jag borde göra det istället för att skriva detta. Men jag är trött, jag vill sova, men det är nog för tidigt för att slumra in i drömmarnas värld, dessutom somnade jag vid nio igår och att göra det två kvällar i rad är inte riktigt min melodi. Igår hade jag dessutom huvudvärk och annars allmän dålig-i-kroppen-orsak till att lägga mig så tidigt.

Imorse när jag stigit av båten hamnade jag att vänta på bussen, som skulle ta mig in till stan, tillsammans med en madrileño som interrailade ensam. Det var en riktigt trevlig kille som eventuellt hör av sig när han passerar Stockholm på vägen tillbaka till sitt hemland.

När jag kommer fram till DataCity, var min institution brukar hålla till, så visar sig stället vara tomt. Tillsammans med en finsk kille –lika förvirrad som jag, försöker vi fundera ut vart våra respektive institutioner (han letade efter Turun Yliopisto Informaatioteknologian Laitos) kan ha flyttat. Efter några turer med hans bil fram och tillbaka till Yliopistos nybyggda lokaler bakom Kauppakorkeakoulu hittar vi änligen ICT-talo (Informations- och Kommunikationsteknologi-huset) –bredvid DataCity. Nu delar Åbo Akademi lokaler med Turun Yliopisto och Turun Ammattikorkeakoulu. Idén med att samla alla datanördar på ett ställe är väldigt fin och praktisk och huset är enormt och nybyggt och lyxigt, men den här hemtrevliga-mys-pys-känslan har liksom försvunnit. I alla fall, för att återfå krafterna efter vårt skattjaktsletande (vi fick endast några få ledtrådar på respektive ställe och därifrån försöka lista oss fram till skatten –ICT-talo) blev jag bjuden på frukost-kaffe och fick även ta emot ett visitkort.

Jag irrar omkring på någon av de tre våningarna som tillhör ÅA när en stackars lika vilsen utbyteselev hoppar på mig (jag kan alltså inte ha sett så vilsen ut) och undrar något om någon utbytes-koordinator. Vi går några meter och stöter sedan på en kina-kvinna och en pakistanier som ska göra sina master-program vid ÅA. De bestämmer sig för att hänga på mig till en datasal –hur de nu tänkte att jag skulle hitta en sådan.. I alla fall, vi hittar en –som var låst! Det är då ”the man” dyker upp –killen med nycklarna. Vi etablerar kontakt, varpå han erbjuder sig att visa de övriga datasalarna för mig. När vi sedan står och diskuterar eventuell täckning av det trådlösa nätverket som finns runt om i Åbo så dyker Ålands-Johan upp –lika förvirrad som jag var. Johan och jag sticker iväg för att göra lite ärenden och käka lunch, när vi lämnar Johans lägenhet efter att ha printat ett kvitto åt mig, så stöter vi på Darude –Finlands technoexport Ville Virtanen, han bor tydligen granne med Johan.

Tillbaka i ICT-talo stöter vi på ”the man” igen, han bjuder på kaffe. Vi går upp en våning och stöter på en kompis till ”the man” som också bjuder på kaffe. Efter ett tag så kommer studierådgivaren in i kafferummet –hon som jag väntat på att skulle bli klar från sitt möte. Jag hinner knappt formulera min fråga innan avdelningschefen kommer för att ta en kaffe, hon ser mig och vet vad jag är ute efter –jaha, dig har jag väntat på, säger hon...

När (finsk) middagstid närmar sig (visste ni att finsk lunchtid är vid elva??) så lyckas jag på något sätt bli hembjuden till ”the man” på middag –rödbetsbiffar. Gott!

Tro nu inte att jag glömt den lilla frågan jag fick per telefon före helgen... Snarare tvärtom. Jag tänker på den varje dag och jag lägger fram olika scenarios i mina tankar, allt för att försöka föreställa mig eventuella framtider. Jag vet en utväg som vore den lättaste när jag väl är där men den svåraste att ta. Något säger mig att jag bör välja ett annat alternativ...

Fotnot: ”The man” blev tilldelad smeknamnet då han låste upp en dörr för oss, det har inget att göra med att han skulle vara the man. :-)

die welt

w a r n i n g : e g o

Efter en timmes vridande och vändande i sängen steg jag upp (rättare sagt, ner) igen. Igårkväll gick jag och lade mig vid tre och vaknade vid tio imorse. Beror kvällens insomnia pga igår så är det sorgligt att endast en natt kan förstöra en veckas rytm. Beror, å andra sidan, kvällens insomnia på tankarna som snurrar runt i huvudet på mig så är det sorgligt att en fråga som ska glädja istället skapar bekymmer..

*sitter och stirrar på skärmen i tio minuter innan jag tar mig samman för att fortsätta och skriva*

*tappar bort mig igen och funderar på om jag ska skapa en ny anonym blog eller ej*

*min hals har börjat ge sig till känna*

Vad är det jag vill med mitt liv? (Förutom att njuta av tystnad i mina öron -tjutet i högerörat har under den senaste tiden/månaden/sommaren blivit kraftigare och det har även fortplantat sig till vänsteröra). Ena stunden drömmer jag om att leva ensam och ägna mitt liv åt välgärning, eventuellt med ett älskat adoptivbarn vid min sida om några år. Ibland försöker jag få mig att tänka på den trygga tillvaron med ett välbetalt jobb på ett kontor i hufvudstaden samt villa och man någonstans i hufvudstadens närhet, tyvärr grimaserar jag vid tanken av tristessen som finns i ett sådant liv. Idag tänkte jag den mest förbjudna tanken -att vara hemma och ta hand om barn och hushåll.

OM jag nu vill dela mitt liv med någon -hurdan är den personen? Öm och 'caring'? Dominant? Underlägsen? Jämställd? Kvinna?

En sak till.. (Och nej, jag söker inga sympatier, jag talar sanning så som den är -fakta). Det där med bra jobb kan jag ju glömma. För det första börjar jag bli för gammal och dessutom utan meriter (som verkligen betyder något). Men sanningen som svider mest, en medioker smilnisse helt utan praktiska kunskaper och initiativrikedom och helt utan kunskap om omvärlden och dess politik (både inom makt och ekonomi) har inte några vidare förutsättningar att klara sig någon annanstans än möjligtvis i sandlådan. Det finns en orsak till att jag hellre studerar vidare än försöker bli klar med det jag påbörjat, om jag ens klarar av att avsluta det jag påbörjat, det är rädslan för vad som kommer sedan..

Nu måste jag ge sömnen en andra chans, imorn måste jag vara pigg och utvilad och helt förkylnings-symptomfri. En Åbo-resa väntar till kvällen.

naseeny el dounia
naseeny el 3alem
dawwebny 7abibi we sebny a2oullak a7la kalam
law allef el dounia
law allef el 3alem
mish momken zayy gharamak enta ala2y gharam