åter hemma..

..efter en helg hemma. Ljuvligt lugn helg med svampplockning och sällskapsspel. Måste tyvärr däremot meddela att jag är utan mobil. Troligen snor jag makens mobil, så jag nås på det vanliga numret. Men min älskade W200i är ur spel.

i'm still alive

20 juli... det var ju ett tag sedan. Har jag någonsin varit så dålig på att blogga?? Men jag har ju mina orsaker... Till skillnad från mitt förra jobb där jag ofta satt sysslolös, så har jag nu allt som oftast fullt upp och ingen tid till att blogga. Dessutom, till skillnad från min tidigare livssituation där jag enbart hade mig själv att rå om, så har jag nu en make och en morfar som vill ha mat och sällskap när jag kommer hem. Helgerna har även dem varit upptagna.

Min man kom hit i slutet av juli. Under hans första helg här umgicks vi med mina kusiner som tog sig ut till lill-kobben när de fick höra att H kommit. Under hans andra helg åkte vi på en liten roadtrip genom Tammerfors, Raumo och Åbo. I Åbo passade vi på att äntligen gå på min älskade systers bröllop!! Systern var så nervös, men skinande lycklig! Och jag var glad jag med... :-) Den tredje helgen tillbringades på ett sjukhus i Helsingfors. Nej nej, det var inte så farligt som det låter! Mor har opererats planenligt, hon har bytt ut både knäskål och någon över- och underdel av knät. Allt har gått bra, al-hamdoulillah, och hon får förhoppningsvis komma hem på måndag. Vi försökte självklart också se lite av staden, men vi (åtminstone jag) njöt nog mest av att bo fint och äta gott. Inkommande helg, likaså min mans sista, kommer incha allah att tillbringas i ett mamma-tomt mamma-hus. Inplanerat är att släkt och vänner skall träffas. Mindre inplanerat i schemat är att Ramadan börjar på lördag och således är alla slag av fika utom räckhåll. Det är bara att umgås som gäller. Känns lite märkligt, lite hämmande liksom. Att socialisera utan att fika. Med trolig huvudvärk och trötthet.

På tal om huvudvärk och trötthet. Jag har dragit ner på kaffekonsumtionen och igår var första dagen utan kaffe. Först började jag bli trött vid tiotiden, vid tolvtiden kom huvudvärken och vid tvåtiden satt jag och kallsvettades, darrade och kände mig spyfärdig. Snacka om abstinens. Det roliga är att jag vanligen dricker bara en kaffekopp om dagen... Jag visste inte att det skulle vara så farligt...

Som jag redan nämnt, imorgon börjar Ramadan incha allah. En månad av återhämtning väntar. En månad för att förnya vår iman (tro). En månad fylld med ajer (belöning). En månad för Allah. Jag önskar alla mina läsare Mabrouk Ramadan!