'att hata - hatar'

Tjuvlyssnade idag på tunnelbanan, plötsligt uttalar en tjej orden 'asså, jag hatar...' Jag stelnar till i hela kroppen, blir nästan rädd...

Hata, jag känner lite på ordet, låter det ligga på läpparna.. Men nej, jag kan inte.. jag kan inte säga det. Jag kan inte uttala det ordet. Jag funderar vidare, hatar jag någonting? Tenter och deadlines? De är inte roliga men jag kan inte säga att jag hatar dem. Östermalmsbrats? Att hata andra personer bara för deras klädstil? Nä, inte det heller. Jo, nu vet jag, skor som håller bara ett halvår! Men efter en korts stund fundering kommer jag fram till att det nog inte går att hata skor heller, vad har de gjort för fel? De kan väl inte rå för att skotillverkaren valt att inte lägga ner mera pengar på dem? Men, kan jag hata skotillverkaren då? Nej, det vore onödigt slöseri av energi att hata någon som styrs av kapitalismens saftiga äpple, och egentligen är det mest bara synd om honom/henne.

Är jag den enda som inte kan komma på vad jag hatar? Något måste jag väl hata? Jag kan väl inte bara ogilla saker? Hjälp mig! Vad hatar du?

För att avsluta med inte allt för dystra funderingar vill jag presentera en annan Hata, Tsutomu Hata...

Hata, Tsutomu (tsūtō'mū hä'tä) , 1935–, Japanese politician, b. Tokyo. After 10 years in Japan's private sector, he was elected (1969) to parliament as a member of the Liberal Democrat party (LDP) from Nagano prefecture, and was consistently reelected thereafter. In the 1980s and early 90s Hata held a number of cabinet posts in LDP governments, including minister of agriculture (1988) and finance (1991–92). The plainspoken legislator subsequently broke with the LDP, which he accused of tolerating political corruption, and with Ichiro Ozawa established (1993) the short-lived Japan Renewal (Shinseito) party, sparking Japan's biggest political reorganization the postwar years. Hata was deputy prime minister and foreign minister (1993–94) under Morihiro Hosokawa, whom he briefly succeeded as prime minister in 1994. Hata resigned from office rather than face certain defeat in a parliamentary no-confidence vote. In 1995 he lost a Shinshinto (New Frontier party; Shinseito's successor) leadership contest to Ozawa.