dagens påminnelse: livet i denna världen är inte evigt

Att gå omkring och vara rädd för terroristdåd här i Rabat känns som överkurs, lite för avancerade sätt att dö på. Istället har jag närapå mist livet (okej, jag överdriver -som vanligt! men lite läskigt var det i alla fall) vid två tillfällen de senaste dagarna. I lördags höll jag på att bli överkörd av en bil som i accelererande hastighet kör om en annan bil (som i sin tur körde om en stillastående bil), det enda jag ser är bilen som i ökande hastighet kommer körande rakt mot mig. Jag klämde hårt i min stackars mans hand men det var tur att han var där och höll ett stadigt grepp om mig så att jag inte gick bakåt för att undkomma bilen från höger, i marockansk anda stod vi på vägens mittlinje och det kom bilar även från andra hållet... Söndagkvällen såg jag fram emot att tillbringa i lugn och ro med min man, det skulle bli första kvällen vi var hemma sedan flytten. Kvällen började underbart, när vi hörde böneropet för maghreb-bönen bestämde vi oss för att gå till moskén och be, väl hemma igen tillagade min man ataye. När vi sedan sitter och avnjuter teet hör vi oljud från trappuppgången, två-tre smällar och en massa rop. Min man går och kollar efter vad det är som händer, han försvinner ut i trappuppgången och kommer sedan tillbaka och säger åt mig att ta på mig kläder för vi måste gå ut, there is a fire. Jag kastar på mig min djilaba och slänger en sjal runt huvudet samtidigt som jag ser en massa rök komma nerifrån i trappuppgången. Med mammas ord i huvudet om pärmen med viktiga papper som vi har hemma och som vi ska komma ihåg att ta med oss ut om det börjar brinna (och om möjlighet ges till att ta pärmen med sig, naturligtvis -undrar var den pärmen befinner sig idag) tänker jag på om jag har något viktigt jag måste ta med. Med en flygvärdinnas erfarenhet försöker jag komma ihåg om jag skulle ha sett någon eldsläckare i lägenheten. Jag säger åt min man att ta med telefonerna och pengarna, men jag får till svar att så farligt är det inte... Det visar sig att tvättmaskinen i lägenheten under oss hade kortslutits eller exploderat (eller något) då de boende gått ut en kort stund för att handla mat, grannarna hade slagit in dörren och släckt elden. Själv blev jag stående i trappuppgången iakttagandes kaoset, en äldre kvinna tog min arm och höll den hårt fram tills brandmännen kommit och kunde konstatera att allt var lugnt.

Äntligen har jag fått klarhet i med vem vår bröllopsfest anordnas!! Det är H:s kusin som bor i Frankrike, han har fått en son för mellan fem månader och ett år sedan (jag kan ju inte vet allting) :-) tillsammans med en fransyska som konverterat till islam för några år sedan, samma fransyska som jag pratat med på skype sedan våren alltså. Suck, ibland vet jag liksom inte om det bara är jag som är extremt trög, eller om det faktiskt är så att folk inte alltid är så tydliga med all information... :-)

Vad gäller lägenheten börjar det kännas mera som ett hem, i helgen skurade min man golvet och jag skurade väggarna på toaletten och i duschen, igår monterade jag dessutom på en ny toalettring som visade sig vara för liten, men det är bättre än ingenting för drygt en månad. Vi hittade en mixer i köksskåpen och vi har lånat en elektrisk ugn av svärmor. Så allt börjar bli renare och köket välutrustat. :-) På tal om svärmor.. Hon kom på första besöket igår, med khalti B och lilla H i släptåg. Det var dags för mig att visa mina kokkunskaper... Traditionsenligt välkomnade vi gästerna med te, därefter serverades middagen. Eftersom man helst undviker att vara ute sent på kvällen, stannar kvällsgäster ofta över natten, vilket också var planerat med våra tre första gäster. Imorse dukade jag alltså fram grönsaker och honung på frukostbordet (en arabisk-nordisk frukost), innan vi sedan begav oss iväg hem till min mans föräldrahem för att tvätta kläder och handdukar.

Innan jag avslutar för idag vill jag ännu än gång ställa en fråga till mina (få men hängivna) läsare. Vad kan man göra för att arbeta mot på fördomar? Min fråga grundar sig på ett påstående jag läste i följande artikel @ Women's eNews, "Girls don't have the same capacity for sciences that boys do, said Francis Mulumba, a science teacher at the school. Sådan inställning skrämmer mig...

Smått & Gott -nyheter från mitt liv som hemmafru

Det är intressant det där med hur man klassificerar musik olika, speciellt har jag problem med kategorierna rock och pop där man ibland inte kan veta i vilket fack musiken skall placeras. Vi lyssnade igår på marockansk radio och de spelade någon mystisk vacker musik, sådan musik som jag gillar men som inte är elektronisk musik, min man förklarade att det är marockansk popmusik. Marockansk popmusik?? Letar du på fnac eller på vad-den-nu-heter-den-där-mega-stora-cd-butiken-som-gått-i-konkurs-i-centrala-stockholm, så skulle du snarare leta under kategorin world music, och jag skulle definitivt kallat musiken för etno snarare än pop... Ganska intressant ändå!

Nu ska jag kanske inte sitta och prata musikstilar här, jag har egentligen betydligt större nyheter att komma med... Efter att några skruvar fallit på plats och jag, som den sanna amatörshejk jag är, har analyserat olika fatwas som publicerats på nätet, så kunde äntligen H och jag ingå ett äktenskap inför Gud. För att ett äktenskap skall vara giltigt inom islam, så bör tre punkter uppfyllas;

• båda parterna är överens om att de vill ingå äktenskap med varandra
  
• överenskommelse gällande 'maher' -gåvan som brudgummen ger bruden
  
• tillkännagivande/kungörelse av äktenskapet

Utan större förklaringar så konstaterar vi att två av punkterna varit klara och bestämda en längre tid, det enda som återstod var kungörelse av äktenskapet. H:s mamma ställde återigen upp för oss och tillagade en middag för några vänner till familjen, därefter räknades vi som 'husband and wife'. Äntligen fick jag somna inslingrad i min mans armar! Dagen efter kom H:s kompis H, för att hjälpa oss flytta till vårt nya hem. Vi packade bilen full och åkte iväg.

Jag börjar redan känna mig hemma här, gårdagen gick åt till städning av de köksutrymmen som vi kommer att använda. Idag tar jag en städpaus, imorgon väntar dusch och toalett på att skrubbas. Det är pinsamt att erkänna, men mina fingrar värker från gårdagens diskande, men jag skyller på att jag brände mig på varmvattnet i köket imorse...

Vi har fortfarande kvar att legalisera vårt äktenskap, enligt de marockanska och finska myndigheterna, för det så måste jag nog be magistraten på kobben att skriva ut ett nytt intyg -det gamla verkar ha försvunnit på posten (liksom intyget från svenska polisen -som jag betalade nästan 200 spänn för).

Kanske jag skulle göra någon nytta idag också, och inte bara sitta här och babbla?

The truth about the talibans...

This says quite a lot about the talibans, I think. The talibans are known for its strict interpretation and practice of Islam. Why don't they apply these strict rules on something as drug dealing? Because they need the money to kill innocents? Selling alcohol and drugs are great sins even for a moderate muslim, and doing it because they need the money is not an excuse. May Allah guide them onto the right path!

Resande...

Marocko arresterar 15 misstänkta terrorister

Finska UD har tydligen kommit på något om att det skulle vara farligt att resa till Marocko, och har därför försökt avråda folk från att åka. En god väninna som är på väg hit har därför ringt upp UD för att höra vad de egentligen pysslar med, hon får då höra att man lugnt kan åka och att det är lika stor risk att det smäller där som i New York, London, Paris etc. Man ska alltså bara akta sej lite extra och "respektera kulturskillnaderna".

Svenska UD har inte avrått resande till Marocko.

Nu ska jag incha allah sova! Imorgon kommer incha allah H hem igen!!

PS. Jag pratade idag med granntjejen (som hållit mig sällskap den här veckan) och H:s mamma om terrorism, vi var alla överens om att de stackrarna är vilseledda. Det hör INTE till islam att döda oskyldiga; barn, kvinnor och män. Vi vet också alla att det inom islam är förbjudet att ta självmord (dvs, tar du självmord så kan du glömma paradiset). Hur kan man då förklara dessa självmordsbombare som, förutom sig själva, även spränger oskyldiga i luften?

jag brinner!

Jag börjar med att önska mina läsare en trevlig fredag! Egentligen borde jag nog inte blogga i det här läget, det enda positiva jag kommer att skriva så har jag nog redan skrivit..

Jag befinner mig i ett brinnande tillstånd, svetten rinner och jag är helt matt. Det är bara 28 grader (enligt väderflickan på Rabat flygplats), men jag har däremot feber.. Inte nog med det, jag har glömt mina inloggningsuppgifter till en av nätkurserna jag håller på med. Jag har ju alla inloggningsuppgifter sparade på min dator -som för en tid sedan valde att sluta fungera. Jag berättade om det.. En dag så vägrade den bara att starta.. En liknande sak hände mig tidigare, men då gällde garantin ännu.. Det är helt klart ett måndagsexemplar jag har fått! Efter påtryckningar har jag även formaterat min blivande mans dator (den jag nu använder och i stort tagit över genom att sätta svenska tangentbordet som default :-D ). Problemet nu är att jag inte kan installera Office-paketet, installationen stannar halvvägs och säger något kryptiskt på franska.. Jag sitter här och vill skriva klart ämnesbeskrivningen till min uppsasts, men att arbeta i wordpad är inte så roligt. Och inte kan jag tänka klart, utan blir mest bara störd av mina feberyrningar.

Hindersprövningen som lades på posten där hemma för tre veckor sedan har fortfarande inte kommit. Som jag mår nu så skulle jag inte vilja något hellre än ligga ensam hemma och inte behöva sitta och vara trevlig utan att kunna kommunicera.. :-S Jag hoppas att pappret kommer snart! Nu ska jag skölja av mig med lite kallt vatten (händer, mun, ansikte, armarna upp till armbågen, hårbotten, öron och fötter -ni vet vad det gäller.. :-) ), sedan ska jag söka styrka och uppmuntran från den allsmäktige. Efteråt väntar couscous... Så där helt jätte hemskt har jag det nog inte, men ibland när man är sjuk så måste man få tycka lite synd om sig själv.. :-) Imorgon kommer H incha allah äntligen hem igen!

Should I be scared?

Intressant...

Men jag hittar inga engelskspråkiga nyheter om tsunamin som drog med sig några människor igår från Rabats stränder.. Men de pratade om det på nyheterna på tv idag, jag förstod bara inte vad de sade.. :-(

Dagens hadith på IslamGuiden

Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade:

Den starke är inte den som är bäst i brottning, men den som behärskar sin ilska.

[Bukhari, Muslim]

Angående islam -igen...

Jag är extremt bloggaktiv idag! :-) Jag började fundera på en sak, och när jag funderar på saker så kan jag ha svårt att släppa det..

Ibland får jag uppfattningen att folk inte tror det finns något mellanting mellan sekulärism och islamsk extremism.. Är det så? Alltså att det är vad folk tror? Det är ju liksom inte så i verkligheten, alltså att det inte skulle finnas något mellanting. Vad är era erfarenheter? Märks det att jag söker svenskspråkiga konversationer?? :-D

Idag besökte jag en ny moské igen, för maghreb-bönen. Det är så underbart när man kan hänga med i sunna-surorna i de två första raka!! :-) Det uppmuntrar till vidare studier.. Men jag är så otroligt långsam på att lära mig något utantill.. Har hållit på med sura 104 i evigheter nu, känns det som.

Må Gud välsigna dessa kvinnor

Intressant läsning för oss muslimska feminister (och övriga)... @ Women's eNews.

Artikeln är skriven av Shahnaz Habib som (jag citerar från artikeln) is a Muslim woman who has not been circumcised, forced to wear a hijab or denied an education. She writes fiction, literary nonfiction, criticism and poetry, and lives in a state of flux, approximately located in Brooklyn, N.Y. Det är nog intressant det där med att man måste poängtera att hon inte är "könsstympad" (för att använda en av mina finlandssvenska vänners känd bloggares ord) eller tvingad att göra hijab.

Angående mäns deltagande eller inte... Vore det enligt sekulära regler, så skulle jag anse det vara helt kucku och mansförtryckande att inte låta männen delta. Nu handlar det om en religion som uppmuntrar till skilda umgängeskretsar mellan män och kvinnor, vilket också det (liksom det sekulära synsättet) har sina för och nackdelar (men mest fördelar ändå :-D ). Jag vet inte helt var jag ska ställa mig i den här frågan. Vad tänker ni? Skulle kanske mäns deltagande tillåtas, men att de ändå skulle ha någon slags egen avdelning? Jag tycker att det är viktigt att en organisation som denna står upp för alla muslimska kvinnor, vilket betyder att de som följer en strikt könsuppdelning inte ska behöva uteslutas från mötena.

Dagens hadith på IslamGuiden

Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade:

När sexuell eftergivenhet sprider sig bland folk tills dess att det blir accepterat, då kommer infektioner och dödliga sjukdomar, men även sådana sjukdomar som inte fanns hos deras förfäder kommer att sprida sig bland dem.

[Upptecknat av Ibn Maja, Al-Bazzar och Al-Baihaqi]

Aha.. jag ska alltså inte klicka i rutan för att skriva rubrik, utan med precision på den övre linjen...

Jag har en vän! Idag träffade jag granntjejen (som för övrigt berättade att H:s familj är den familj hon tycker bäst om på hela gatan). En underbar tjej, fylld av energi, livslust och framtidstro. Trots att hon inte satt sin fot på ett flygplan, går hon en utbildning för att i framtiden incha allah arbeta som flygvärdinna. Hon har endast en gång i sällskap med sin bror rest så långt som till en by i närheten av Agadir, i slutet av oktober reser hon incha allah ensam iväg för ett år till Arabemiraterna. Att gifta sig och bilda familj finns inte ännu planerat på ett tag för henne, hon vill satsa på jobbet. När hon väl gifter sig, så vill hon göra det av kärlek.

Det är en bild jag ser att många muslimska kvinnor har av sin framtid; Utbildning och karriär kommer först, efter några år kommer familjen. Att resa och lära känna det som finns utanför den välbekanta sfären är också högt prioriterat av många.

Utan några längre analyser av mitt inlägg så ska jag nog nu bädda sängen och krypa ner.. Om fyra timmar är det väckning igen.

Gräsänkling -är det inte så det heter när partnern tillfälligt är bortrest? H åkte inatt till Paris, en vecka blir han borta.. EN VECKA!! Jag har visserligen en del jobb jag måste lägga ner på att komma igång med uppsatsen, men det är inte lättare för att han är borta, snarare tvärtom... Den här veckan måste jag komma igång med lite enklare fraser på arabiska, om jag inte vill gå tyst i en vecka. Men å andra sidan, jag känner mig själv -det kommer INTE att vara lätt...

Jag läser föregående stycke på nytt och tänker pessimisten har talat. Det är nog inte sååå synd om mig, jag får fortfarande god mat i överflöd, och alla är snälla med mig. Lillflickan fortsätter att komma med pussar och smågodisar och brorsorna ler alltid glatt när de ser mig. Jag är tom inte längre rädd för pappan i familjen.. :-D (Jag har nog inte varit rädd i ordets rätta bemärkelse, snarare en viss blyghet och stor respekt inför en person som går till moskén halv fyra varje morgon och sedan, efter en kort vila i moskén, vidare på jobb. Han kommer hem till lunch och middag, efter middagen går han och lägger sig. De korta stunderna som han är hemma och varken äter, sover eller ber, så sitter han tyst i ett hörn på golvet. Jag förstår nu att H inte pratat så mycket om sin far, han är i högsta grad närvarande och en hörnsten för familjen, men det är mor som är den vuxna auktoriteten inom hemmets väggar.)

Igår var det prat om festen igen.. Dagen närmar sig med stormsteg! Tillagningen av sötsaker is outsourced till släkt och vänner. Jag är så nyfiken på vad vi kommer att bli bjudna på!!

Nu ska jag låta V:s blivande make använda datorn lite... :-D V, jag hoppas du förstår att jag nog eventuellt ändå mest bara kanske skämtar när jag pratar om dig och N... *oskyldig*

PS. Dagen till ära blir inlägget rubriklöst.. Jag kan inte klicka i rutan för att skriva något där...

Dags för Dhuhr...

Intressant läsning för oss finländska feminister... @ Women's eNews.

Till en början förvånas jag lite över statistiken, att Finland skulle ha en så jämn könsfördelning på arbetsmarknaden kunde jag inte tro. Som artikeln sedan kommer till, så är det just attityden bland folket som måste förändras, det är även något jag känt av under mina korta perioder på fastlandet. Under mitt senaste halvår kunde jag inte läsa Husis en enda gång utan att chockas av något de skrev, och sättet de skrev det på.. Då handlade det i och för sig inte bara kvinnosynen utan även om synen på invandring och islam.

När jag nu ändå bloggar, så kan jag även kommentera artikeln jag läste på DN.se. (Nej, jag letar inte engångsläsare till min blogg! Jag måste bara få uttrycka min åsikt.. Något jag gärna tar det lugnt med efter att ha blivit kallad för missfoster av just en engångsläsare.)

Lade jag inte pannan i djupa veck och undrade hur det skulle gå för mitt framtida hemland, när rösterna blivit räknade efter valet? Efter bara två månader visar sig presidentens FRU ha utnyttjat en förmån som ingen egentligen kan förstå att hon skulle ha rätt till... Fyra år och tio månader still to go.... (Förtydligande för de som inte förstår mig: Jag menar inte att det är värsta grejen det som hänt, utan att det bara tog två månader för det att hända och upptäckas, det är tyvärr ännu mycket som hinner hända innan Sarkozy är klar med att leda landet.)

Senaste uppdateringen om festen.. För kvinnorna blir det incha allah på eftermiddagen, från lunch och fram till sex-tiden. Männen tar sedan över huset och samtalar vidare från sex-tiden till elva-tiden. Vi kommer att hålla till i en by som ligger ca 45 min från Rabat, det är därifrån som släkten kommer. Planen är att med bil ta oss mellan Rabat och Tiflet, detaljer återstår ännu att planera.

Jag fick förresten igår veta att vetemjölet H:s mamma använder för att baka allt bröd med, tillreder hon själv. Hon får vetekorn från en släkting på landet, hon sköljer dessa och lämnar de sedan att torka på taket. Efteråt för hon kornen till ett ställe här i närheten där man kan mala kornen till mjöl. Och jag som var imponerad av att hon orkar baka brödet själv...

Olivoljan har liknande ursprung, en släkting har köpt kvistar från olivträd, han plockar oliverna och pressar dem till olja och ger det sedan till H:s familj.

Tydligen har de inte heller rinnande vatten ute på landet, utan de hämtar vattnet från en brunn som de grävt. Tänk er en medeltidsbrunn med en hink som man sänker ner i ett rep... Alltså ingen pump man använder för att få upp vattnet från brunnen med... :-)

Fascinerande historier! Det är bara det stampade jordgolvet jag väntar på att få höra om nu! :-D Det är också intressanta historier i kontrast till de annars vardagliga strävandena till ekonomisk utveckling. Själv sitter jag och blir matad med mango-yoghurt av min blivande svägerska och hennes kompis -det är ett tungt liv jag lever här...

*tystnad*

Dagarna går och flertalet teman på blogginlägg passerar genom mina tankar, men att samla mig och sätta mig ner framför datorn och skriva, det är inte prioriterat.. Så jag förblir tyst istället. Precis som när jag ska skriva mail... :-S