Gräsänkling -är det inte så det heter när partnern tillfälligt är bortrest? H åkte inatt till Paris, en vecka blir han borta.. EN VECKA!! Jag har visserligen en del jobb jag måste lägga ner på att komma igång med uppsatsen, men det är inte lättare för att han är borta, snarare tvärtom... Den här veckan måste jag komma igång med lite enklare fraser på arabiska, om jag inte vill gå tyst i en vecka. Men å andra sidan, jag känner mig själv -det kommer INTE att vara lätt...

Jag läser föregående stycke på nytt och tänker pessimisten har talat. Det är nog inte sååå synd om mig, jag får fortfarande god mat i överflöd, och alla är snälla med mig. Lillflickan fortsätter att komma med pussar och smågodisar och brorsorna ler alltid glatt när de ser mig. Jag är tom inte längre rädd för pappan i familjen.. :-D (Jag har nog inte varit rädd i ordets rätta bemärkelse, snarare en viss blyghet och stor respekt inför en person som går till moskén halv fyra varje morgon och sedan, efter en kort vila i moskén, vidare på jobb. Han kommer hem till lunch och middag, efter middagen går han och lägger sig. De korta stunderna som han är hemma och varken äter, sover eller ber, så sitter han tyst i ett hörn på golvet. Jag förstår nu att H inte pratat så mycket om sin far, han är i högsta grad närvarande och en hörnsten för familjen, men det är mor som är den vuxna auktoriteten inom hemmets väggar.)

Igår var det prat om festen igen.. Dagen närmar sig med stormsteg! Tillagningen av sötsaker is outsourced till släkt och vänner. Jag är så nyfiken på vad vi kommer att bli bjudna på!!

Nu ska jag låta V:s blivande make använda datorn lite... :-D V, jag hoppas du förstår att jag nog eventuellt ändå mest bara kanske skämtar när jag pratar om dig och N... *oskyldig*

PS. Dagen till ära blir inlägget rubriklöst.. Jag kan inte klicka i rutan för att skriva något där...