couscous -eller ksksou som man säger i marocko

Är hemma hos svärmor igen. Det är fredag och det bjuds på traditionsenlig couscous, jag vet att jag börjar bli mätt när suget efter lben sätter i. Lben är en dryck som kommer från att man skakar en flaska med mjölk som kommer opreparerad från kon, efter tillräckligt skakande tar man bort smöret som samlats till klumpar. Till smaken påminner det väldigt mycket om surmjölk, men det är så mycket godare. Hur ska jag klara mig utan svärmors couscous och lben när jag flyttar härifrån??

När jag skrev ksksou i rubriken så kom jag ihåg ett annat konstigt ord, ktb. Ni kan ju fundera på hur det uttalas och vad det kan betyda! ;-)

Jag satt idag på sängen och repeterade högt de suror ur Koranen som jag har lärt mig utantill. Jag vände på mitt huvud och såg ut genom fönstret, precis då kom en liten fågel och satt sig på fönsterkarmen. Den tittade på mig ett tag och när jag förvånad avbröt mitt reciterande, flög den iväg igen.

Egentligen inga större nyheter.

Jag är ingen nygift brud längre... Den sista henna-målningen på händerna försvann i förra veckan och på fötterna är det inte mycket kvar. Snyft...

Min hals gör ont och näsan är täppt –jag vill inte vara förkyld! Snyft...

Lisa, läs och häpna! Har ägnat morgonen åt att kamma/borsta mitt hår (som i dagsläget har en längd, någonstans mellan 0,5 och 83 cm). Jag försökte upptäcka någon frisyr som jag inte tidigare haft och som skulle passa på mig, men utan vidare framgång. Jag fortsätter med min luffarstil!

Min man borde i detta nu vara på franska ambassaden på intervju, studentvisum processen håller fortfarande på... Jag måste också fixa visum, här i Marocko. Min vistelse blir 90 dagar och en vecka. Man får vistas 90 dagar utan visum.

Är det förresten någon som känner till en hyrbar lägenhet till rimligt pris i Paris from januari 2008?

Om två veckor startar Ramadan!

senaste nyheterna

Fredagkväll, plötsligt lystes himlen upp och strax efter kom mullret. Jag funderade ett tag på om det kunde vara något av de omtalade terroristhoten som blivit sanning i all sin storhet eller om det faktiskt var åska (det är sant -hjärntvätten har fungerat väl, även på distans). Det visade sig vara Tor som var ute och slog med sin hammare (hedniskt av en muslim att skriva så... egen kommentar) och efter några minuter kom det även ett ca tre minuter långt regn. Japp, det är sant! Det regnade igårkväll. Andra vattendroppar än de som kommer från grannen ovanför när hon tvättar fönsterbrädet har jag inte tidigare sett i det här landet. Al-hamdoulillah, idag strålar solen igen och allt är som vanligt!

Idag åker jag och min man incha allah till Casa, vi ska träffa en vän till min man och dennes fru och son. Frugan och jag ska sedan ut på stan och shoppa kläder till mig, yippie!! Ni vet ju vad jag tycker om att shoppa... Men det är ett nödvändigt ont, här är kläder lite billigare än i Europa och min garderob för en office-hijab är i stort non-existing.

Senast jag skrev så avslutade jag med att berätta vad jag just då var upptagen med. Idag är det inte lika aktuellt, vi fick besök av någon avlägsen släkting och denna person kände inte för att berätta när hon skulle åka igen, så jag och min man försökte hålla minen uppe och underhålla henne när vi egentligen hade andra saker vi borde göra. Det största problemet för min del var att besöket inföll just under den här underbara "veckan innan.." då jag alltid hoppar upp ur sängen med glad min och bara älskar livet. Ni vet...

Mjaha. Skulle jag gå och baka bröd nu innan min man kommer hem igen och ska ha lunch?

PS. Jag hittade inga kläder alls i Casa (staden där folk går klädda som västerlänningar i större grad än västerlänningarna själva, det är ju inte sådana kläder jag söker) –mitt hopp står till Rabats myllrande gatuförsäljning och en omtalad liten butik för office-hijabs. Inte blev det något brödbak heller, tiden var knapp och jag sparade khmiran (jästen) till en pizza istället.

PS 2. Ledsen att jag inte svarat pa kommentarerna an, jag jobbar pa det.. :-)

Mamma Mia!

Mina husmoderliga sidor har visat sig igen. Gårdagen, min mans första arbetsdag efter den två veckor långa semestern, ägnade jag åt städning, tvättning och –hör och häpna- bakning. Egentligen började det hela redan kvällen innan, när jag i ett försök att skapa lite "hemstämning" tillagade risgrynsgröt till middagen. Igår tog jag alltså resterna av gröten och mixade ihop en Ålands Pannkaka med kardemumma som min älskade mor tagit med sig hemifrån.

Sedan fortsatte jag arbetet i köket med att baka kanelbullar, om jag inte missminner mig, så var det första gången jag blandade ihop en bulldeg. I brist på utrustning fick jag istället för att kavla degen med en vanlig kavel, ta en kastrull som jag rullade fram och tillbaka. Bitsocker är det enda sockret vi har hemma, så för att få strösocker att lägga på bullarna fick jag gnida två strösockerbitar mot varandra för att smula sönder dem. Med tanke på att jag varken har våg eller dl-mått för att mäta hur mycket jag tog av varje ingrediens (inte ens på smörförpackningen finns det smarta sträck utmärkta som antyder hur många gram smör du tar) så måste jag erkänna att resultatet var över förväntan. :-)

I tisdags var jag och min man på konsert. Sufi-musik. Det var minst sagt en intressant upplevelse! Musiken är skön, ibland undrar jag däremot om de anstränger sig för att spela i otakt eller om det bara blir att spela i otakt då musikanterna ofta sitter och pratar med sin granne. Det intressanta är att just otakten ger musiken takten... (Undrar nu vad min musikkunnige fd kollega anser om mina begränsade musikkunskaper när jag gör dessa uttalanden...) Efter en stunds spelande och sjungande blev det dags för sufiernas dans. Det är nu skådespelet börjar, ett skådespel som efter ett tag nästan övergick i obehaglighet. Några av dansarna föll till golvet medvetslösa, ingen nämnvärd oro syntes bland kollegorna och efter ett tag steg dansaren upp och fortsatte i skådespelet. Även några deltagare tappade befattningen och dansade hysteriskt och någon slutade även med att trilla medvetslös till golvet. I ett skede stod en arg man och stirrade på mig, tydligen reagerade någon på svart färg då de kom in i denna hypnos och jag blev tvungen att täcka mitt redan täckta huvud. Det hela påminde om någon liten kristen sekt i USA, där mötesdeltagarna talar i tungor och blir besatta av Den Helige Anden -eller vad det nu är.

Al hamdoulillah så är varken jag eller min man inne på det här spåret, må Gud vägleda de som gått vilse. Till nästa konsert ska vi incha allah bege oss iväg innan dansen börjar...

När jag nu ändå är inne på religions-spåret igen (som vanligt) så måste jag passa på att berätta om insikten jag fick för någon dag sedan. På mina sommarbruna knän har jag två fläckar på samma ställen på respektive knä, ena fläcken är mitt på knät och den andra strax under knät. Fläckarna har förbryllat mig under en längre tid, jag kunde inte förstå varifrån de kom, om de var blåmärken som inte gjorde ont när man tryckte på dem, eller om det var någon form av symmetriska pigmentfläckar. Liksom män som ber mycket under unga år sägs kunna få bönemärke i pannan, har jag fått två bönemärken på varsitt knä av att sitta på golvet och gå ner i sujud under bönen. Det är fläckar att vara stolt över, med andra ord!

Texten ovanfor skrev jag for nagon dag sedan, foljande dag steg jag upp och bakade scones... ;-) Snart kommer det incha allah uppdatering om vad jag sysslar med just nu... KRAM!

Tack för allt!

Hej alla nya och gamla läsare! I have been absent for some time, men jag har haft ett fullspäckat schema och då är inte (hör och häpna) internet prioriterat... Jag har haft besök! Underbart besök! Det var härligt att träffa mina vänner igen! Och det var precis när jag behövde dem som mest! Det mesta började kännas jobbigt i ett land som varken tänker på säkerhet, "praktiskhet" eller effektivitet, men så kom mina vänner som räddande änglar från en klar himmel. En känsla av eufori dränkte min kropp när jag mötte dem på flygplatsen. Tack för att ni kom!

Mamma var även på besök (och likaså pappa), hon bodde hemma hos mig och min man under sin tio dagar långa vistelse. Tack vare mamma kunde jag behålla henna-målningen någon dag längre, eftersom hon efter någon dag ofrivilligt stillasittande absolut skulle ta sig an hushållsarbete med både diska, städa och tvätta. Hon gav även mig och min man några värdefulla lugna stunder tillsammans, skilda från kaoset som omgav oss. Tack mamma!

Det har varit fest här, bröllopsfest i sann religiös marockansk anda. Jag fick sitta på en tron iklädd sagolika kreationer i varierande färger, eller, hade jag bara fått sitta där så hade det säkert varit lugnt, det värsta var när jag skulle traska i trappor upp och ner, med metervis med tyg framför fötterna. Efter den första chocken från fotografierna (där jag ser ut som en elak diktator-drottning med glödande röda ögon och svartmålade ögonbryn) börjar jag nu acceptera både teatersminkningen och färgen på klänningarna. Det var nog inte så illa i alla fall... Inte så att jag skulle behöva falla i gråt efter modevisningen... :-D Hela festen kan jag inte se som annat än en rolig tillställning där jag bland annat tillfredsställer min väns önskan om att gå på ståtlig bröllopsfest (ledsen att vi inte uppfyllde önskan om bärstol däremot), och inte riktigt som en bröllopsfest genomsyrad av min och min mans strävanden till måttlighet. Jag bifogar en bild på tronen jag satt i under festligheterna.

Jag tar en paus i skrivandet för att göra min man sällskap vid lunchbordet, självklart är det även han som tillagat maten (på tal om muslimskt förhållande)...

Nu har som sagt gästerna åkt hem och jag har haft tid att vila upp mig, återigen känner jag igen det landet som jag blev förälskad i då jag för ett år sedan kom hit för första gången. Det ljuvliga människorna, livet, rytmen, ljuden, dofterna... Saken blir nog inte sämre av att jag känner mig lite hemma var gång jag ser den blå finskregistrerade skåpbilen stå på en parkering i mina hemkvarter.

Eftermiddagen har jag tillbringat på diverse flygbolags hemsidor. Den 18 september bär det av till Paris, jag hittade varsin enkelbiljett till mig och min man för sammanlagt 50€. Den 24 september åker jag vidare till Stockholm med ett norskt flygbolag jag inte tidigare provat på, på en vecka planerar jag sedan att hinna med att besöka diverse orter i norra Europa innan jag sedan åker tillbaka fullastad (har betalat för två väskor á 20 kg på returen) till Paris.