Hemma igen.

Förutom att träffa mina underbara vänner i studiestaden och att få återse min morfar och "hans" ö, så har min resa varit, i det närmaste, katastrofal! Allt som bara kan gå snett, har gått snett. På vägen ut ur Åbo började jag fundera på om jag skulle upp på motorvägen mot Björneborg eller inte. Jag valde att köra mot Nådendal, och det visade sig vara fel, jag skulle ha kört upp på motorvägen. Det var bara att vända och prova en gång till. När jag tagit av från motorvägen igen (man ska inte köra så långt på den) var framrutan igengrodd med smuts som sprättat upp -jag såg ingenting. Jag överdriver inte. Problemet var mest att det inte fanns någon spolarvätska. Det var bara att vika av vid närmaste avfart och kasta snö på rutan. Kort därefter, när jag åter kommit på rätt väg, blev jag omkörd. Det var bara att stanna och kasta snö på rutan igen. Följande gång jag blev omkörd (av en galning) ställde jag mig på bromsen..

Efter mitt katastrofala val av bensinautomat på vägen till Åbo, bestämde jag mig för att fylla på tanken vid automaten närmast Gustavs. Det visade sig att den här gången var Gustavs-automaten dyrare, så det blev inget tankande. Istället åkte jag ner till den första färjan (av tre), var de precis hade fällt ner bommen och upp landgången. Trevligt nog hade de inte hunnit köra iväg, så de fällde ner landgången och upp bommen igen och lät mig komma med. Resten av färjorna gick al hamdoulillah utan några några problem.

Under resan upptäckte jag lite kuriosa om mig själv. Det visade sig att jag pratar högt för mig själv när jag kör bil. Jag kommenterar allt jag ser och upplever... Det blir lite jobbigt att lyssna på i längden!

Fotnot: 'Hemma' i rubriken står här för 'hemma hos mamma på Kobben'