Paris –romantikens stad?

Efter tre veckor här i staden börjar jag få lite koll på den, Paris är lite störrre än Reims och trots att städerna inte ligger så långt ifrån varandra är det ändå en stor skillnad mellan dem. Men visst finns det även likheter. Östasiater finns överallt och likaså hijabis. Liksom mina bankbesök gick på spanska i Reims, går mina myndighetsbesök på spanska i Paris. I övrigt, vill du prata engelska i ett shoppingcenter i Paris, sök dig då till närmaste medelålders mörkhyade man –de pratar ofta felfri engelska, liksom biljettförsäljarna på tunnelbanestationen Hôtel de Ville. Men det är klart, lite lättare vore allting om jag kunde prata franska...

[Bild: Ett torn underifrån]

Som jag nämnde så finns det rätt många hijabis, tyvärr är vi inte så många i området var jag och min man bor. Till skillnad från i Sverige och Finland så hälsar många muslimska kvinnor i Frankrike på varandra med assalamo aleykoum, en detalj som värmer i hjärtat och gör att jag inte känner mig så ensam. Tråkigt är det nog att de där ”ointegrerade och förtryckta kvinnorna” måste ta efter just den sämsta kulturegenskapen vi har i Norden...

Av någon anledning har jag fått för mig att Paris skulle vara chic. Det jag definierar som chic har jag ändå inte sett mycket av under mina tre veckor här. Visserligen har jag hållit mig undan Champs-Élysées (förutom en biltur en sen fredagkväll) men borde jag inte hitta det där chic även på andra platser i staden? Generellt anser jag parisborna vara rätt alldagliga. Jag har förvånats över att så många går med någon billig väska eller urtvättad och nopprig kappa. Kläderna som bärs är ofta jeans och tröja, eller mini-kjol och tröja. Det finns en kappa som fått min uppmärksamhet, den är grå och har ett mörkgrått band i midjan och ser ut som h&m. Uppmärksamheten beror inte på att jag skulle tycka den var speciell utan den beror snarare på att det finns så många som bär den... Förutom den här kappan så lyckas ändå parisborna på något sätt –i sin likhet– se olika ut.

Mitt uttalande om dödsstraff har tydligen väckt känslor. Jag återkommer incha allah med svar på era kommentarer.