Kött-prat

Jag lever än! Visserligen var jag inte långt ifrån att få en hjärtattack idag, men av helt andra anledningar än medicinska... Idag vill jag istället delge er med en diskussion som förekom i köket för några dagar sedan. Undertecknad stod och friterade falafel och maken (som aldrig tidigare ätit falafel) började prata om hur gott det skulle vara att äta det tillsammans med lever och allt-jag-vet-inte-vad. Jag tog väldigt illa vid mig när den underbart goda veganska måltiden plötsligt skulle förvandlas till en orgie i djur och passade även på att mumla något om typiskt marockanskt. Jag konstaterade även att maken inte är särskilt bra på att hålla löften och påminde honom sedan om att han i Rabat senaste sommar faktiskt hade lovat mig att kött en gång i månaden skulle vara tillräckligt för honom. Inte nog med att jag under samtalet får bekräftat att marockaner äter massor med kött, då jag hör maken försvara sig med I'm a moroccan får jag även veta att marockaner sällan håller löften... Conclusion, borde jag lita på dessa generaliseringar som kom fram under samtalet, eller måste jag medge att maken nog kom lite billigt undan i den där diskussionen?

Om att komma undan, ja.. Idag kom jag visserligen undan, men jag skämdes massor! Flera gånger har jag suckat över dessa marockaner som bara ska gilla marockan-mainstream-mat. Inget lite extra som helt vanliga havreflarn, vegetarisk couscous eller Läkerols salmiak-pastiller går hem (förutom hos maken då, men han älskar ju också Kalles kaviar, sill och risgrynsgröt). Idag var det marockanerna som fick sucka åt mig då vi till lunch blev bjudna på grillad lever. Ja, det som serverades var ett grillspett med lever, lite salt och kummin på det och någon brödbit, så var det bara att äta. Jag åt några bitar, men sedan blev det liksom lite torrt och klumpigt, maten ville liksom inte åka ner i halsen. Någon bit kött kan jag äta, men inte mycket och inte gärna bara kött. För artighets skull tuggade jag nu i mig några bitar och inbillade mig mättnad efter att med STOR möda fått ner den sista biten kött. Jag hinner bara blinka och så ställs en ny tallrik fram. Det serverades fårlunga och fårmage med bröd. Jag tittade menande på maken som mindes hur jag brukar stå i arabbutiken och grimasera åt magen och testiklarna som ligger i köttdisken. Snällt smakade jag lite av såsen, men avstod både lunga och mage. Jag skämdes inför värdinnan som säkert tyckte att jag var larvig och inte ville äta lite helt vanlig mat...

Nu lämnar jag djurvärlden och riktar istället in mig på den underbart goda hummusen som jag mosade och blandade ihop imorse!

Fotnot: Eftersom jag är både hatisk, antisemit och ett missfoster, så är jag absolut gravallvarlig i mina generaliseringar och vet att detta inte alls förekommer i min egen kultur - IRONI.