Det ordnade sig bra med kläderna.. Det blev min blå karonka-klänning med vit baströja under och blå-vit sjal. Jag kände mig jättebekväm i kläderna, men jag var naturligtvis inte vackrare än bruden. Festen var väldigt trevlig och gemytlig med en salig blandning av intressanta människor och språk.
Under måltiden satt jag vid samma bord som två barndomskamrater och fem främmande personer. Två av de okända tror jag att var bekant med åtminstone en av mina barndomskamrater, men de andra två samt deras 13 månader gamla bebis var okända för oss. Visserligen visade det sig att jag gått i samma skola som tjejen (när hon gick i ettan och jag i fyran) men jag tror orsaken till att vi blivit placerade vid samma bord var vår aktiva gudstro. Masha allah, jag blir alltid så glad av att möta praktiserande troende. Självklart är det ju speciellt om de är muslimer, men är de kristna så möter jag dem också med en väldig respekt.
Detta leder mig in på den så älskade, den så hatade och den så omtalade hijaben. Klädstilen som stänger så många dörrar, men som också öppnar dörrar och bjuder in till samtal. Hade det inte varit för den omtalade och välbekanta sjalen, så hade jag troligen inte spenderat mina sista timmar på festen, pratandes med ett väldigt trevligt par som är aktiva inom Pingströrelsen.
Mannen frågade mig en intressant fråga. Hur blir jag, som nordeuropé, mottagen med sjalen på huvudet? Det var just den frågan som jag försökte reda ut i min socialantropologiuppsats långt innan min revertering. Visserligen har jag mött pilska blickar och eventuellt fått någon enstaka elak kommentar, men majoriteten av mottagen som jag får är antingen nyfikna och undrande eller också rent positiva. Beror det på omgivningen som jag rör mig i, eller beror det på att jag inte också är en invandrad mörkhyad person?
Slutligen måste jag också få påpeka att jag tycker det är lite kul att bli omtalad som en härlig person. :-)
Nu är jag väldigt trött. Det blev lite sent idag, men jag glömde bort klockan och fick en smärre chock när jag såg hur mycket den var. Al-hamdoulillah så var det ju fortfarande ljust och dessutom hade jag ju egen bil... God natt!
No comments:
Post a Comment