Idag...

Jag tänkte börja mitt dagboksinlägg med att förklara hur exhausted jag var, men nu har jag börjat återfå krafterna och känner mig helt okej. Jag vaknade upp imorse och var än mer tjock i huvudet än vanligt av förkylningen jag dragit på mig. Skönt att det är onsdag och jag har det lugnt på jobbet, tänkte jag och passade på att ligga lite längre i sängen. Utåt förmiddagen kom jag mig iväg för att jobba en dryg timme innan jag handlade mjölk och cyklade hem igen för att klippa gräsmattan. Precis när jag avslutat och höll på att föra klipparen tillbaka till garaget kom regnet. Då passade jag på att gå in och städa huset (inte så stort, men väl två våningar) och tömma ut kattsanden som väntat för länge på att bli bytt. Efter städningen var jag väl värd en varm och avslappnande bastu innan middagen skulle lagas. Morfar fick sin mat på bordet och jag var, om jag skall uttrycka det milt, lite svag. Nu har jag återfått lite krafter så jag kan gå och ta ur kläderna som jag har i tvättmaskinen. Om ungefär en timme får jag äntligen dricka ett efterlängtat glas vatten (eller två).. Jag hoppas på att jag idag kommer att njuta av att bryta fastan. Efter att maken åkte så har det liksom kvittat för mig, om jag ätit eller ej.. (Nu låter det som att jag skulle ha värsta depressionen, men så farligt är det alltså inte. Jag mår bra, förutom att jag inte haft någon större matlust eller känt den där lyckan som man vanligen känner när man bryter fastan..)

Nu ska jag nog ringa mamma! :-)

Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem. Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: "Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem!" [Koranen 17:23-24]