...med att vända på dygnet. Jag tänkte vila lite innan jag tog itu med studierna och alla tusen hemtentor och uppsatsförberedelser. Klockan var fyra lördag eftermiddag. Efter att ha vaknat till och försökt komma igång med mina sysslor ett antal gånger och lika många gånger somnat om på nytt, vaknade jag klockan tio minuter i tolv lördag natt. Det var längesedan jag unnade mig en åtta-timmars sömn, så vi får väl betrakta mitt sovande som en natts sömn. Nu har jag hela natten på mig att studera istället!
...med att ge mig dåligt samvete och förvirring. Jag har tillbringat fredag kväll/natt och lördag dag tillsammans med E. Han är underbar! Men vi är så olika, vi ser på saker på ett så olika sätt. Problemet är att jag inte tar mig ton och förklarar hur jag vill ha det. Som en framtid tillsammans, tex. Han pratar om oss, frågar när mitt kontrakt på lägenheten tar slut och om jag får stanna kvar efter det, annars flyttar jag (självklart!) in hos honom. Synen på droger är också helt annorlunda, han har gjort ett antal försök för att få mig att säga att jag ska sluta med dem, men "bara för att" så tänker jag inte varken säga det eller sluta med dem. Jag är inte beredd att hoppa in i ett förhållande, jag vill inte binda mig. Det har inget med E att göra, jag bara känner att jag vill vara jag. Jag behöver distans... Kanske inte så mycket distans som det är mellan Stockholm och Barcelona, men..
Det är ett tag sedan nu som jag pratade med O senast. Jag tror att det är han som ringt mig några gånger tre helger i rad, men jag har inte hört att det ringt då jag varit hos E, på spex eller legat och sovit. Idag skickade han ett mail också.
donde stas me loka no pregontas por me ninada
toma llamame 664****** llamame por varor estoy aboredo vale loka tespero bay habibi
Ibland tänker jag att jag ska "strunta" i honom, men varje gång jag hör något av honom så är jag inte längre så säker på att det är det jag vill. Den perfekta killen vore kanske någon blandning mellan E och O, som att de skulle mötas på mitten. Hum, var hamnar man då? Tyskland? ... Holland? :-$ Han är ju onekligen något i mitten av de andra två - och den enda som inte spontant hör av sig.
...med att få mitt ex på halsen. Han skickar mail och sms. Han vill bjuda mig på restaurang och teater. Han åker ner för att träffa sin mormor och de pratar tydligen bara om mig. Möjligtvis har han ändrat uppfattning om de som inte har samma nationalitet som han själv. Tidigare nämnde han något i stil med det var då och har nu i ett sms nämnt irakiska fruntimmer. Men han är visserligen fortfarande väldigt labil!
...med att slarva bort en timme på ångest. Sedan jag vaknade har jag inte kunnat tänka på annat än mitt fängslande privatliv (förtydligande: jag menar inte fängslande som i intressant utan som i fastkedjad). Jag måste lära mig att säga stopp! Men just nu vill jag mest bara komma härifrån, och jag är inte helt säker på att Barcelona skulle vara rätt plats att "komma ifrån" på heller.
No comments:
Post a Comment