Sueños de Sinaï

Jag anser mig vara en högst intressant varelse! Ena dagen är jag mest bara trött på allt, andra dagen är allt bara uppåt och framtiden ljus. Enda skillnaden är solen som lyser utanför fönstret och jag som lyssnar på bra musik samtidigt som jag sitter och programmerar. Tyvärr måste jag stänga ute solen med persienner, eftersom jag annars inte kan se något på skärmen...

Tänk att jobba som IT-konsult med kontor på en strand i Sinaï.....

Qué me pasa?

¿Uelo mal? ¿Soy fea? ¿Soy gorda? ¿Soy aburrida? ¿No puedo tratar con la gente? ¿Soy mayor? ¿Qué me pasa? ¿Por qué ya no me quieren? Uno tras otro se desaparecen...
Pensamientos antes de quedar dormida.

Pensamientos a la hora de despertar.
Si el sexo es bueno la persona me trata mal, y después de una temporada no aguanto mas y me tengo que soltar (sí, como una perra). Si la persona me trata bien y estoy a gusto con la relación, entonces, después de una temporada me aburro y por no aguantar más me escapo.

Me quedo pensando en ¿por qué estoy ahí. Hur har jag hamnat där? ¿Cómo he llegado tan lejos? ¿Por qué no he desaparecido antes? Jag ligger och tänker på den perioden då jag var som svagast, då jag kunde stiga upp, se mig i spegeln, upptäcka en finne, falla ihop på golvet störtgråtande och därefter totalvägra gå utanför dörren på hela dagen. Eller så kunde jag stå och skölja av en tomat, tappa tomaten, falla ihop på golvet störtgråtande, helt utan kraft att bara lyfta upp tomaten igen och skölja klart den. Men oftast så satt jag bara och grät tre-fyra timmar i sträck, utan att egentligen ha någon orsak till varför jag grät. Ibland slutade jag tvärt gråta, tittade upp och ut genom fönstret och försökte komma på ett snabbt sätt att komma bort, för att sedan ge upp och fortsätta gråta.

Mitt i mina tankar ringer telefonen, klockan är 20.45. Det är födelsedagsbarnet som ringer och säger att han igår glömde bort att ringa mig och att han just nu fick saldo på telefonen igen. Det skulle inte vara någon middag, det blir nästa vecka istället. Lika bra egentligen, jag har ingen lust att gå utanför dörren idag. Men hade det inte varit för den planerade middagen så hade jag antingen träffat två tyskar eller en norsk arkitekt. Tänk om jag verkligen hade velat göra någonting ikväll? Då hade jag blivit rasande.. Det känns som ännu ett av hans tricks för att försöka styra mig. Men så är det bra sex också....

Nutzungsbedingungen - Einladenachricht

Vi ska nog inte bara klaga på att finskan har många långa ord...

Det är inte bara när jag skalar mandariner som jag kan tänka, även när jag sitter och slökollar på en webcam som står i ett rum i La Paz och filmar en person som springer fram och tillbaka för att försöka hitta en klädsel som systern godkänner till en kompis bröllop.

Jag tänker på något som författaren till boring is the new fun tidigare skrivit om i sin blogg (här sitter jag och letar i tio minuter efter inlägget för att kunna länka till det, men jag minns inte vilken månad det var och jag har kollat genom december och januari innan jag konstaterar att läsaren själv får leta upp inlägget :-) nu när jag sitter här och tänker på det så kan det ha varit ett muntligt konstaterande och att det inte alls finns med i bloggen -alltså bör jag byta ämne för att inte röja något som eventuellt sagts i förtroende).

Humm, kom just på att jag skulle på födelsedagsmiddag ikväll, men jag har inte hört något om vilken tid jag skulle komma -lovade att hjälpa till. Jag är inte duschad eller någonting, och inte har jag fixat presenten ännu heller, men det bör gå ganska snabbt... Bara jag kan bestämma mig! :-S

Jag har funderat på förhållanden! Det är en process som faktiskt har fått ganska stor CPU-tid på sistone (jag bör sitta och programmera istället för att blogga, därför försöker jag få in lite nördsnack så jag kan känna mig lite nördig i alla fall.. ursäkta mig nu för mina uttryck.. men jag är också en nörd, så jag får säga så här). Hur jag än sitter och pusslar, så får jag det inte att gå ihop. Hur jag än vrider och vänder på det, så rasar det ändå samman till slut. Är det här bara ett stadie i mitt liv? Kommer det att gå över? Kommer jag att bli 'normal' och längta efter ett 'normalt' liv? På ett sätt gör jag det redan, det är liksom en dröm, men så tänker jag två steg längre och kommer fram till att jag inte alls vill leva den drömmen.

Jag vet, jag vet! Man kan inte sitta och planera hur man vill ha sitt liv. Det är något jag hävdat i många år, man kan bara ta dag för dag, som det kommer. Visst, du kan påverka ditt liv, men inte planera det. Men det kan vara svårt att påverka det, om man inte vet i vilken riktning man vill ge det en skjuts.

Jag har smått huvudvärk och plötsligt känner jag hur mitt hjärta febrilt börjar dunka. Ibland på nätterna när jag ska somna domnar min vänsterarm bort. En morgon kan jag vakna kl halv sex utan att kunna somna om, nästa morgon orkar jag inte ens stänga av klockan så den står och ringer i tre-fyra timmar, innan jag släpar mig upp och stänger av den för att sedan sova vidare i tre-fyra timmar till. Vissa dagar känner jag enorm stress och press vid tanke på allt som ska göras, andra dagar bryr jag mig inte. Det här har inget med mina förhållande-tankar jag haft, det bara dök upp. Som ett bevis på mina problem med att hålla ihop tankarna, kanske...

Mmmm...

Jag borde äta mera mandariner! Jag tänker så bra när jag står där i köket och skalar dem...

Té

Mmm... Trimate de manzanilla, anís y..........coca -también está bien para la garganta.

Upprättelse

Jag känner att jag gjort en god gärning i förmån för den stackars herre som tidigare i år anklagades för ett brott som det dessutom var osäkert att han begått, därtill skulle han bestraffas, liksom medresenärerna.

Tack för ditt mejl.

Att beträda spårområdet utan behörighet är ett brott. Varken SL, Citypendeln eller en enskild tjänsteman har dock rätt att "bestraffa" den som gjort detta.

Dina synpunkter på detta har jag rapporterat till vår partner Citypendeln.

Vänliga hälsningar

P M

Min spenatsoppa gör undervärk med en värkande hals! Mmmmmm......

Tankar kring en blogg

Halva kvällen har gått åt till att fundera på vilket tema jag skulle ha i dagens blogg-inlägg.

Dels funderade jag på att berätta om världsrekordet i äta-mat-hastighet som jag slog igårkväll när jag kom hem, för att sedan ta upp rekordet i äta-lite-mat som jag var på god väg att slå idag när det enda jag fick i mig, fram till åtta-tiden på kvällen, var en mugg kaffe.

Att jag inte åt något hade att göra med mitt andra tema som jag funderade på att skriva om. Jag vaknade "imorse" för att upptäcka att klockan var 18 minuter över, exakt det klockslag tåget lämnar Huddinge station för att ta mig i tid till terminens första föreläsningen (och registrering). Jag fick lite bråttom, tvätta ansikte och tänder på med byxor och tröja och ut, det var bara tur att jag hann upptäcka mensen som kommit. Nästa tåg var tolv minuter försenat.. Jag blev en halv timme försenad till föreläsningen. Nu är det nog många som funderar hur man kan försova sig till en föreläsning som börjar klockan två på eftermiddagen, men.... sån är jag.

Jag funderade även på att berätta om hur man kan göra av med 1250 sek på en halvtimme, genom att köpa en kursbok (som ska vara läst till på fredag då vi har seminariet) och boka in sig på kursen afrikansk dans. Äntligen! Hoppas bara att det är så kul som det verkar..

Det kanske hjälpte att läsa Huddinges lokaltidning, tänkte jag, så jag satte mig ner för att läsa den. Och det hjälpte! Jag hittade uppslaget som jag tillägnar dagens blogg. Tidningens egna ord får tala, jag citerar...

Den ursprungliga slaktformen ska enligt islam ske utan bedövning och den typen är förbjuden i Sverige idag. [...] Den svenska halalslakten går till så att djuret först bedövas innan det hängs upp i bakbenen. Sedan skärs halsartärerna av och djuret avblodas. Ett tillvägagångssätt som Djurskyddsmyndigheten inte har några invändningar emot. Skillnaden mot annan slakt är att själva knivstickandet ska göras av en rättrogen muslim, djuret ska vara vänt mot Mecka och innan strupen skärs utropar slaktaren "Besmallah Alla Akhbar" - "I Guds namn, Gud är störst".

"Forth and back..."

Igår när jag kom hem och såg att Mau var online så skickade jag iväg ett hola. Det skulle jag inte gjort... Vi pratade hela natten, jag tom kröp ner i soffan under en filt och med datorn i famnen och fortsatte att prata. Inte före klockan var halv sju på morgonen kunde jag säga ifrån och stänga fast ögonen.

Pappa ringde lite före tio och klagade på Start-menyn på datorn. Han hade tydligen kommit hem från plattformen nu. Den femtonde hade han gått av, det förklarar att han inte hörde av sig för att gratulera tidigare... Nu lät han fräsch dock! Den 13 februari åker han ut igen. Det är en bra sak med det här jobbet, man vet när han går på och av sina pass. När han är på en båt så vet man aldrig, båten kan bli försenad, få en ändrad rutt, ankomma tidigare än planerat (händer dock sällan) eller kanske går båten av på mitten, mitt ute på Atlanten i en besvärlig storm, och sjunker (det var tydligen nära att hända en gång). Då kommer han troligtvis aldrig hem.

Innan jag hann lägga på luren hade jag somnat, ibland är det tur att mobiler bryter samtalet automatisk när ena parten lägger på. Nästa gång jag vaknade var klockan halv två. Då fick jag bråttom, hade tänkt gå ner till Centrum ídag och inhandla nya träningskläder. Det kanske är mera sporrande att börja träna om man är nöjd med kläderna man har på sig, tänkte jag.. Hittade inget på InterSport, gick in på H&M. Läste ni? Jag gick in på H&M! Jag gick omkring och tittade på (sport)kläder (allt annat struntade jag i, mina ögon såg endast de plagg som kan användas i en eventuell träningssal).

Jag frågade efter provrummet och letade mig fram, väl där fick jag beslutsångest... (Surprise!!) Skulle jag ta de byxorna som idag såg ut att passa på mig och som hade det mysigaste materialet? Eller skulle jag satsa på de byxorna som döljde min rumpa bättre under mina dåliga rump-dagar? Det blev de lite mera utmanande byxorna.. Här kommer chocken... Jag lade ut 327 sek på ett par byxor och ett linne på H&M idag!!!

Så kom kvällen, jag tog mig iväg till Malins kvarter för att utmana min rytm-känsla. Ikväll var det, eller skulle ha varit, prova-på kväll på Vanadis Sport. Det visade sig att lärarinnan hade blivit sjuk så träningen hade blivit inställd. Jaha, det var bara att åka hem igen..

Nu ska jag städa!!

Colombiano

garulla, retrechera, abeja, bergaja, fulera, guaricha, baracunata, cucharami

Alguien sabe qué significan las palabras?? Por favor, explícamelas...

Hund, jobb och GI-värden

När jag är på väg hem från jobbet (med nyligen utökat ansvarsområde) hör jag ett pipande, lite gnällande, ljud från en av portarna i huset bredvid mitt. Jag tittar upp och ser en liten hund som står vid en dörr. Jag närmar mig honom sakta, han tittar upp på mig och sedan ner i marken igen. Han ser ut att både frysa väldigt mycket och vara väldigt rädd. Han vill in genom porten, krafsar lite på dörren.

Jag ringer min guru. Vi bestämmer att jag väntar ett tag för att se om hunden fortfarande är kvar ensam, isåfall skulle jag ringa polisen. Jag går in för att laga min GI-syndiga middag. Middagen visar sig bli perfekt -100% klumpfri mannagrynsgröt. Jag förstår inte att det alltid lyckades bli klumpar i skolans gröt, jag har för länge sedan tappat räkningen på antalet mannagrynsgrötar jag gjort och inte en enda klump har jag lyckats få till. Men så är jag lite av en gröt-expert också. Synd bara att alla grötar jag älskar (risgryns-, mannagryns- och havregrynsgröt) har så högt GI-värde.

Inte blir det bättre av att jag druckit tre koppar kaffe (observera, en kopp >> mitt morgonkaffe >> motsvarar typ två dubbelespresso) idag. Rena självmordet med den varma chokladen och coca-colan på jobbet. Jag brukar ju inte dricka coca-cola, men jag var så trött idag... Jag har i och för sig lite att ta igen på de 'förlorade dagarna' -då jag typ glömt bort att äta. *nu: njuter extra mycket av chokladen mamma hade med sig från Köpenhamn*

När jag ändå är (lite löst) inne på jobbet.. Chefen kom idag och undrade om jag kunde ta över ansvaret för konsulternas dokumentationen. Det är inget stort ansvar, inte alls! Men det är en sak som är upp till mig att det blir gjort, och det var lite sådant jag ville undvika med det här jobbet. Men jag kunde inte tacka nej heller. Jag vet ju hur mycket jag tycker om ansvar (om än små sådana). Hon som skötte det tidigare har blivit klar med studierna och konsultar nu på heltid med lite andra uppgifter än tidigare.

Snacka om världens tråkigaste blogg! Hur kul är det att veta vad jag varit med om idag?? För allas intresse.. Jag kan lika bra berätta att det tydligen finns en snubbe från Åland som är på ekonomisk-historiska institutionen och forskar i typ ö-gruppers internationella status -eller vad det nu var.. Undrar om det är samma snubbe som nu jobbar på mammas jobb, eller om vi är typ tusen ålänningar på samma inst...

Hunden, ja.... Jag gick in och ställde mig i fönstret för att se vad han hittade på. Efter tio minuter kommer en kille gåendes förbi. Han börjar se sig omkring efter en ägare. Försöker kalla på hunden. Går fram och försöker klappa hunden. Hunden verkar "attackera" på något sätt, killen ryckte till. Efter ett tag ser jag hur han med hunden i famnen försvinner in i en av portarna längre bort. Vips var mitt lilla kvällsansvar bortsprunget (eller bortburet kanske jag borde skriva).

Fråga, klagomål eller en antydan till att sparka någon?

Jag vill berätta: Hejsan, jag var ikväll med om en otrevlig händelse på pendeltåget som stod på Älvsjö station och var på väg till Södertälje. En "kille i grön jacka" (han jobbar för er) kommer på tåget och armbågar sig fram till en äldre herre med utländskt utseende. Han växlar några snabba ord med mannen innan han ropar ut i vagnen att om vi önskade åka vidare så skulle mannen han stod bredvid först stiga av tåget. Orsaken till detta var att er kille hade sett mannen som stod på tåget, springa över spåren för att sedan hoppa upp på tåget. Jag såg inte detta hända, därför kan jag inte säga att det var varken sant eller falskt, men min fråga är..

-Har SL någon policy på att personer som springer över spåren för att sedan hoppa upp på tåget, måste gå av tåget innan det kan fortsätta igen?

Om ni nu har en sådan policy tycker jag att den är väldigt dum! Värre brott finns det.. Och varför straffa kollektivt? Dessutom, tåget jag åkte med var redan 25 minuter försenat och nu blev det några minuter till..

Det som jag tog mest illa vid, var att en liknande händelse skedde senaste gången jag åkte pendeltåg, i söndags, även det i Älvsjö. Skillnaden var att det då var tre unga svenska tjejer som sprang över spåren och INGA repressalier utdelades varken till tjejerna eller resten av resenärerna. Hur är det då med "lika inför lagen"?

Tro och hopp.

Tro det eller ej, men det verkar som att jag kanske vågar börja ta tillbaka tron på det manliga könet. Det är i och för sig alldeles för tidigt att säga något i detta skede, men det har visat sig att det även finns ångerfyllda män. Det är ju sant, i och för sig, är man ångerfylld så har man troligtvis gjort något man ångrar och är man en god människa så gör man troligtvis inte saker man ångrar i efterhand, speciellt inte med ursäkten "jag var väldigt full".

En annan handling som ligger till männens fördel är att trots tidsskillnad, fortfarande veta när klockan är midnatt i Stockholm. Tydligen hade jag inte låtit så positiv över den stundande teoretiska förändringen i mitt liv och M tänkte att ett "hurra-samtal" skulle hjälpa till bättre tankar.

I samma stund som jag låg och tänkte på att det var märkligt att jag inte hört något från M i Rotterdam, trillar det ner ett sms i mobilen. Han önskar mig ett underbart år med mycket lycka. Ibland funderar jag dock var jag har den killen.

Nu kan jag egentligen inte basera min tilltro till män på en serie av handlingar från en grupp av individer, men i den lysande frånvaron av kvinnan i mitt liv är det inte lätt att börja fundera.. Jag tror trots allt att jag bör fortsätta leva ett självständigt liv och fortsätta att se varje person som en individ, oberoende av kön eller ursprung. Men det är klart, mina fantasier kan ingen ta ifrån mig...

Keep on going....

Gissa vem som ringde kl 00:04 för att gratulera mig.. Det var gulligt!

PS. Jo, det var M som ringde från Bolivia.. DS

Llevar a cabo....

Hasta el martes la semana que viene tengo que haber escrito una redacción de siete a ocho páginas. El viernes 20 de enero tengo que entregar otra redacción de seis páginas, y además, el mismo día voy a hacer un exámen. Antes de que acabe el mes (en 19 días), tendré que haber hecho una tercera redacción de mínimo seis páginas.

Además tendré que limpiar la casa, lavar la ropa, pedir un certificado de estudios y solicitar la subvención para estudios, ponerme en contacto con la Seguridad Social, hacer un backup de mi portátil (antes debería ir a casa de mi padre para recoger los discos que tengo, para no hacer un backup dos veces de la misma información), también debería arreglar mis papeles y leer Dagens Nyheter, oups, esta semana empieza otra asignatura en Turku, la de programación.

Me quedan las cosas que quisiera hacer... Tengo un par de libros que me interesan leer, me gustaría empezar con lo básico del árabe (entiendo palabras de las canciones que estoy escuchando y me alegro un montón) y quiero empezar con algún tipo de deporte, preferiblemente baile!

08 jan 2005

M says:
bellisima

21 days... (ojala fueran 53..) says:
estoy aqui.... hablando con mi hermano por skype..

M says:
menor / mayor ?

21 days... (ojala fueran 53..) says:
menor

M says:
dile por favor que lo felicito por tener una hermana tan linda y culta

21 days... (ojala fueran 53..) says:
no entiende q quiere decir con linda y culta..... dice q su hermana no es guapa...

M says:
su hermana tiene un tipo de belleza natural que no requiere de peinados ni maquillajes, su hermana tiene una belleza que muestra la intensidad de su espiritu, la sonrisa mas brillante que he visto y una mirada seductora casi sexual (en esta foto), y es una mujer culta por que conversa con alguien del otro lado del mundo, conociendo todos los aspectos culturales que permiten un intercambio de ideas

11 jan 2005

M says:
gracias princesa

M says:
yo q te ando con tantos pedidos

M says:
y tu tan hermosa hasta sacas foto

M says:
eres chidisima

10 jan 2005 kl 19.48

M says:
te cuento...

Ch says:
dime..

M says:
VOY A SUECIA !!

www.rb.se

Idag har jag blivit medlem i Rädda Barnen.

krav och försvar

Att köpa KRAV-märkta varor ruinerar en fattig student som mig!

Ex 1. Ägg. En förpackning med ett dussin vanliga ägg kostar 19.80 medan KRAV-märkta ägg kostar 32.70 i förpackning om tolv.
>> KRAV-märkt vara 65% dyrare än vanlig vara.

Ex 2. Vitlök. Vanlig vitlök kostar 4.90 medan KRAV-märkt vitlök kostar 9.90
>> KRAV-märkt vara 102% dyrare än vanlig vara.

102%?? Jag valde trots allt vitlöken idag, det handlade ju bara om fem kronor. Äggen jag äter är dock inte KRAV-märkta, jag lägger hellre 12.90 på den ekologiska mjölken, som bara är dryga kronan (20%) dyrare än den vanliga mjölken, men idag var den slut, så jag blev tvungen att köpa av den billigare mjölken.

Mitt försvarsmail:

Hej,
Det var tråkigt att höra. Tyvärr är det ju så att om man arbetar i grupp så står hela gruppen till svars för hela materialet. Eftersom jag inte bor i Åbo så delade vi upp ämnesområdena och skrev på varsitt håll. Jag var väldigt stressad på slutet och tog mig inte tid till att läsa genom texten som min studiekamrat skickade till mig, utan lade direkt in det i uppsatsen. Jag vill inte peka ut någon, men jag vet ju att jag satt och knåpade med min egen text.. Jag kan ärligt säga att jag skäms över det som inträffat, det får inte hända igen.
Mvh, C

Yes..

Internet har hittat hem! Tjuven är fångad! (L: Jag fnissade lite för mig själv när jag såg bilden.) Idag (läs: nu) känns det mesta lite bättre! Därför ska jag inte lägga ner tid på att skriva om ingenting, utan istället passa på att försöka få någonting gjort! Som att hämta tvätten...

Internet anslutning, com hem!

Skrivet: 3 jan -06. Mitt nya liv har börjat, med motion och mindre mat. Vi får se hur länge det håller, två dagar än så länge.. Det sägs att man mår bättre om man rör på sig. Jag väntar med spänning på resultat. Minns att jag i högstadiet, trots träning 6-7 ggr i veckan, inte mådde särskilt bra. Tänk, att man i så unga år är så duktig på att gömma sina känslor. Jag trodde då att jag var den enda, men det har i efterhand visat sig att inte alls stämma. Det fanns flera som jag och många som hade det svårare än vad jag hade det, men det kunde jag inte alls ana då...

Igår fick jag ett samtal från en vän, hon undrade ”måste jag komma till dig och hälsa på?” Eh, vad svarar man? Jag vill ju inte tvinga någon att komma och hälsa på. Men det är klart, det hade varit trevligare att få höra någon säga ”jag måste få komma och hälsa på!” Därav en orsak till att jag inte vågar bjuda hem någon, så att de inte ska känna sig tvugna att komma och hälsa på. Samtalet bröts och jag ringde upp igen, det visade sig att en annan vän anlänt, en som var väntad hela dagen. Min vän hade inte längre tid att prata med mig. Jag kan inte klandra henne ändå, en gång gjorde jag en liknande sak, men värre, mot henne. Som vanligt hade jag ett fulltecknat schema, men en dag hade jag lyckats klämma in ett par timmars bussresa för att hälsa på min vän. Avresan blev uppskjuten, timme för timme, till slut var klockan så mycket att det skulle bli väldigt sent att åka t/r.

Ni kan alla försöka räkna ut orsaken till att den planerade resan blev inställd, och till att jag svek min vän. Kvällen innan var jag och åt middag med en (då) nära vän, efter första snapsen tänkte jag att ”äh, jag åker någon timme senare än planerat”. Kvällen slutade med att jag full som en anka trillade ner i min säng vid halv sex-tiden på morgonen. Följande dag låg jag med en fruktansvärd baksmälla och kunde inte stiga upp.

45 jumbojetplan fullastade med barn kraschade idag

2006 –det bästa året någonsin, hävdade en nära vän. Själv är jag inte lika optimistisk. Tolvslaget firades i melankolins anda. Vackra raketer i osammanhängande följd, pengar som exploderade i luften i varierande former och i varierande färger. Jag tänkte på miljöförstöringen, patetiska par som lever i sin drömvärld, måsten och andra krav. Men mest av allt önskade jag att jag kunde förflytta mig till min drömvärld, en värld där jag inte finns.

Följande morgon vaknar jag till ljudet av min väckarklocka, med en dunkande huvudvärk gömmer jag huvudet under kudden och stänger ute det skrikande ljudet. Jag somnar om och vaknar på nytt tio minuter senare, hasar mig ner från sängen, stänger av klockan, klättrar upp igen och somnar om på nytt. 15.03 vaknar jag igen, den här gången mår jag illa. Jag bestämmer mig för att ta en promenad och funderar på hur man kan vara bakfull utan att ha druckit alkohol.

Jag bränner mjölken i botten på kastrullen samtidigt som jag spiller ut mitt kaffe, lite senare kokar den brända mjölken över och bränner fast på plattan. Min Internet anslutning vägrar att fungera (detta blogg-inlägg är skrivet i realtid men publicerat i efterhand), kylskåpet luktar fortfarande av den kvarglömda ananasen.

Men det är inte jag som har det illa ställt. Jag är en av de som har möjligheten att hjälpa. Men varför hjälpa en värld som ändå är fylld av dåliga människor som inte bryr sig? Jag hjälper en och tre till far illa. Jag kan inget göra, bara se på, det spelar ingen roll hur mycket jag studerar. Det är inte bara barn i Afrika som har aids eller dör av svält, även här i Huddinge blir barn sexuellt utnyttjade. Jag orkar inte sitta stilla längre och se på.

Det är med blandade känslor jag tänker på Bolivias blivande president och hans vallöfte, att avkriminalisera kokaodlingen. En spridning av kokainet samt sänkta priser på detsamma är möjliga effekter och även ett bakslag för anti-drogrörelsen. Tanken att flytta till Bolivias högland har flyktigt passerat min hjärna, drömmen att få knarka ner mig på kokain lever vidare. Av möjliga dödsorsaker tror jag att en överdos är den minst smärtfulla samt mest lyckliga, jag misstänker dock att det finns en stor risk att överleva vid för små doser –efterforskning krävs för rätt dosering.

Hurra för 2006 –det bästa året någonsin!

Fotnot: Rubriken är citerad från DN 30/12 2005 s. 26, med anledning av de ca 25 000 personer, majoriteten är barn, som dör varje dag av svält.