Hobby-Ulama

Vänta nu, den här sidan av mig känner jag igen. Jag har massor att göra och sätter mig ner för att studera, mina tankar snurrar runt och det går inte att få stopp på dem, det enda är att skriva ner tankarna (ett trix jag kan rekommendera för de som inte kan somna pga snurrande tankar).

Som jag nämnt tidigare så uppmuntras en muslim, till skillnad från vad många i västvärlden tror, till att fundera på och ifrågasätta ordningen inom Islam. Varför är saker på ett visst sätt? Till svaret hör att man även lägger fram bevis tagna från antingen Koranen eller någon Hadith. Jag och min syster i Islam brukar ägna tid till att svara på varandras frågor och resonera fram till olika svar, avsaknaden av bevis och egentlig kunskap i tolkning av dessa är inte något som hindrar oss. Medvetna om vår ringa kunskap har vi ironiskt gett oss benämningen Hobby-Ulamas, ett sätt att påminna oss själva om att det vi resonerar kring egentligen kan vara helt fel och att vi, då möjlighet ges, bör leta upp bevis för att bygga på med egentlig kunskap.

Well, det jag funderat kring den här morgonen är varför det är sunnah för kvinnan att be hemma, medan det är sunnah för mannen att be i moskén. Jag är säker på att det finns något bevis eller fatwa av någon kunnig Ulama om detta, men eftersom jag gärna vill komma fram till något jag själv tror på så fortsätter jag att fundera på egen hand. Min fråga leder mig in på frågan till varför man ofta ser just män som står och hänger på offentliga platser och sällan kvinnor (jag tänker nu på los moros och los pakis som brukar hänga på gatorna i BCN -M, hur gick vår teori kring det där?)

Mina funderingar leder mig till den enkla förklaringen att det är kvinnorna som kört ut männen på gatan och till moskén, för att i lugn och ro kunna sitta hemma med sina kvinnliga vänner, dricka te och ta det lugnt... :-D

Suzy, my suicide

Jag har märkt att ni, kära läsare, funderat på hur samtalet gick. Jag ber om ursäkt för dålig uppatering, men som ni säkert vet så har jag mycket att tänka på, men liten samlad tankekraft.

Idag skulle vara en utmärkt dag att sitta hemma och studera på, eftersom övriga vänner är upptagna med Vappen-firandet så kunde jag sitta på mitt rum i lugn och ro, men tyvärr så har jag gäster att underhålla och normer att följa.

Igår kom jag på att jag kanske borde fundera på presenter till miljoner människor. Det vore kanske fint om jag hade något med mig till H:s familj. Och det vore kanske fint om jag hade något med mig till H själv... Usch, jag avskyr att lista ut vad man ska köpa till folk!

Måste läsa lite nu, jag har en bok som ska lämnas tillbaka till biblioteket kl 10 idag.

Just jag! Även jag har nu fått en låt tillägnad mig... :-S Den är helt fin och jag ser det som en ära, men jag kan inte låta bli att vara ledsen för hans del...

Tankspridd... eller?

Idag rengjorde jag perkulatorn utan att mena det.. Jag kokade kaffe, men då jag skulle hälla upp kaffet kom det bara vatten... Jag ser det hela som tankesamlande än tankspridhet; mina tankar är, mera än någonsin, samlade kring ett ämne -ni vet vilket.

Imorgon kommer E och V hit, de stannar över vappen, jag vet inte hur länge. Imorgon ska jag också få imamen övertygad om att jag vet vad jag gör... (Lätt när jag inte ens övertygar mig själv...) Nu ska jag dra på mig kläder och springa iväg och säga upp rummet.

*tänderna skallrar av nervositet inför framtiden*

fun

Som sagt, när man ska skriva är det inte alltid lätt att hålla fingrarna i styr...

Här är en länk som jag hållit på länge, den är för er som gillar Nintendo-spelet Mario Bros, men jag varnar för starka scener och ni som inte vill förstöra era Mario Bros-minnen kanske ska undvika denna länk.. Behöver jag säga att små barn inte bör se detta? Anyway, it is quite funny!

uppsats-skrivande...

Skriva, skriva, skriva...

!easy @ println då .this !know ? .this .next println if (Vem är först att lösa rebusen? :-D )

Jag råkade läsa sista stycket i inlägget Andlig workshop och upptäckte att jag helt missat att skriva den sista meningen med conclusion rörande vad jag slutligen tyckte... Båda kyrkor har sina för- och nackdelar, men jag håller fast vid att det är i moskén jag finner det sanna lugnet och ro för själen. Fortsättningsvis är jag alltså övertygad om att jag blivit guidad upp på den sanna vägen.

Saknar Inspiration

Detta inlägg fungerar mest som en påminnelse till mig själv!

Jag saknar inspiration! Tiden bara rinner iväg utan att jag får något gjort! Inget ovanligt när det gäller mig, men så tråkigt att det alltid händer när jag har som mest att göra. Förutom engelska provet som väntar idag, har jag imorgon finska och spanska prov. Jag har inte skrivit en enda text på finska, så som jag planerat att göra. På onsdag borde jag lämna in en uppsats på 1000 ord, uppsatsen hade jag planerat att skriva i påsk, men som vanligt så har jag inte ens börjat.

Jag har böcker som är försenade till biblioteket för att jag inte orkat gå och lämna dem tillbaka. Deadlinen för inlämningsuppgiften i problemlösningsmetoder närmar sig med stormsteg, den här gången måste jag försöka göra övningarna på riktigt. Vad hände med kandidatuppsatsen? Jag borde väl varit halvvägs vid det här laget? Matteböckerna är kvar i Stockholm, jag måste komma ihåg att betala terminsavgiften och anmäla mig till tentorna.

Förutom detta har jag förstås två suror att lära mig till veckoslutet, repetera ayat al-kurssi och de arabiska ord och bokstäver som jag hittills lärt mig. Det där brevet för arbetsansökan borde jag verkligen få skrivet och ivägskickat till några ställen. Sedan får jag inte glömma att skicka in kompletteringen (högskoleprov + Sture-utdrag) till Antagningen, och så bör jag få iväg brevet till SAS EuroBonus.

Det är mestadels småsaker som jag bör göra, men då jag inte har någon som helst ordning på mitt liv just nu, så får jag absolut ingenting gjort. Effektiviteten... Var är den? Ibland dyker den upp helt oväntat, men när jag som mest behöver den så gömmer den sig någonstans utom räckhåll. Jag tror att den oftast brukar komma fram då även disciplinen väljer att infinna sig, de går liksom hand i hand... Tänk om jag kanske skulle leta efter disciplinen idag -efter engelska tenten? Jag tror nästan det..

På onsdag har H incha Allah online-träff med min lärare i Islam. Jag är nervös... Borde det inte vara H som är nervös??

* * * U P D A T E * * *

Jag måste ju köpa en ny mobil också...

Andlig workshop

Förmiddagen gick i andlighetens tecken idag... Tillsammans med två kristna vänner (som studerar religionsvetenskap) stegade jag imorse iväg till en rysk-ortodox mässa som varade i två timmar. Det var otroligt vackert -en upplevelse! Under de två timmarna lyssnade vi stående till vacker körsång, en melodisk bakgrundsmusik som endast tystnade under predikan (då vi också kunde sätta oss ner för några minuter), stämningen var ödmjuk och alla sinnen fick en upplevelse. Förutom sången och den vackra utsmyckningen, så tillfredsställdes även luktsinnet av rökelsen som spreds ut i kyrkan och gav en stämning av mystik/andlighet. De som tog nattvard samt, i slutet av mässan, kysste på korset använde även smaken respektive känseln. Tyvärr fick jag inte ut mycket av vad som sades då allting gick på antingen finska eller ryska, men jag är inte missnöjd för det då jag hade tillräckligt med intryck att ta in.

Efter två timmars ortodox kristlighet begav vi oss till Åbo Domkyrka för att lyssna till den knappt en timmes långa lutherska mässan (på svenska). Det mesta kände jag igen från min tid i kyrkan, förutom hälsningen Guds frid som genomfördes mellan församlingsmedlemmarna. Predikan handlade om fåraherden som vallade sina får och prästen gjorde liknelsen mellan Jesus och hans följeslagare, men när prästen efter en konstgjord paus med stark röst uttrycker att alla är vi syndare så tappade jag koncentrationen. Jag är glad över att vara muslim och inte behöva tro på att vi alla är syndare i grund och botten. Jag vet att jag många gånger syndat, men jag vet också att det är jag som gjort det dåliga valet, det är upp till mig att förbättra mig. Gud har gett mig allt det goda och det är upp till mig att förvalta det, det är inte Gud som skapat mig till en syndare -isåfall vore det väl lönlöst att försöka förbättra mig??

Kontrasten mellan den ödmjuka ortodoxa mässan och den stelbenta och hårda orgelmusik-mässan i Domkyrkan var stark. Den ortodoxa kyrkan verkade mera koncentrerad kring ikoner, som i värsta fall kan leda till shirk (avgudadyrkan), medan den lutherska kyrkans anspråkslösa utsmyckning inger en ökad känsla av andlighet samt ett större förtroende för dess förehavanden.

I'm goooooood!

Wow! I'm proud of myself! Och det ska ni också vara, kära läsare, stolta över mig!! Al-hamdoulillah, jag känner mig starkare än någonsin, och styrkan kommer från Allah (swa). Tack för att du väglett mig! SubhanAllah.

Till saken, jag har varit i kontakt med 18-åringen (som, observera, inte längre är 18 år). Han är nyss hemkommen från ett halvår som proffs i Holland, jag kan tänka mig hur den redan tidigare perfekta rumpan och det utsökta sexpacket har trimmats till sitt yttersta... Och vet ni vad jag gör? Jag meddelar att min msn-adress är hemlig!! Fattar ni framsteget??

*updating on order*

H: love, when you come here in June, we will try as soon as possible to get married, and for the ceremony, we will wait until end of July or beginning of August (to wait for all the family to be gathered) [Incha Allah]

Idag kom Mekkah-kompasserna och våra Hijab-pins på posten, igår fick vi Bismillah-muggarna. Syster V och jag flyger fram på moln (rosa respektive lila är nog färgen på molnen). Jag är dödstrött efter för mycket vak och för lite plugg.. Skärpning krävs!! Med motionen likaså.. Om mindre än två månader står jag där...

I know.. Nyheterna jag har är inte till lycka för alla, men jag är lyckligare än någonsin! Och samtidigt skitskraj.... (Och JA, han undrade om jag höll med om hans funderingar, han bestämde alltså inget enväldigt! Ibland måste man vara tydlig...)

Biljetter bokade!

Åker 12 juni ner till Madrid, där stannar jag en par dagar i sällskap med E och hennes pojkvän V. Den 14 åker jag vidare till Casablanca... YIPPPIIIIEEEEE!!!!

I know... Jag borde studera!

Jag blev tvungen att införskaffa lite lugnande -choklad! När jag kom hem igen blev jag uppringd av V som berättar att han och tjejen eventuellt skall till Marocko i sommar. Det slutade med att vi hittade biljetter ARN-MAD och MAD-CMN för ~90€ respektive 20€. Efter att ha pratat med V:s flickvän E så bokar jag nog biljetter och stannar eventuellt en par dagar i Madrid...

Därpå läste jag min e-post, där följande hade smygit sig in i inboxen...

Al-Azhar Sheikh: The ReligiousState is an Illusion and a Myth

Al-Azhar Sheikh Muhammad Sayyid Tantawi wrote: "Personally, I do not know of [any] country in the world called [a religious state], but I do know that they say 'the African, Asian, or European states,' or 'the Egyptian, French, Indonesian, Malaysian, or Iraqi state.' I read the Koran and I find that Allah the Supreme sent 25 messengers to [various] peoples... some of these peoples believed the call of their messengers and benefited, while others denied them, and lost. I did not read that the believers called [for] a 'religious state.' Furthermore, in the time of the Prophet, in the days of the Righteous Caliphs, and in the days of the Umayyad and Abbasid states... I never read or heard of a state called a 'religious state.' What I have read and heard is that one state [may] draw much of its legislation from religious law, while another state [may] do so to a lesser extent; that in a particular country, most residents are Muslim, while in another, most are non-Muslims... The religious state is an illusion and a myth that does not exist, and bringing up [this matter for discussion] is in itself [aimed at] inciting a feud." (Al-Ahram (Egypt), February 21, 2007)

Hela sammandraget på MEMRI är läsvärt. Frågan är vad som egentligen sägs, den dolda meningen. Med tanke på kommande förändringar i den egyptiska grundlagen..

Al-Fatiha

'Aûdhu billâhi min ash-shaytan ir-rajîm.
Jag söker skydd hos Allah från Satan, den förbannade/utstötte

Bismillâhi-r-Rahmânir-r-Rahîm.
I Allahs, den Barmhärtiges, den Nåderikes Namn

Alhamdulillâhi rabbil 'alamîn
Ar-RahmÂn ir-Rahîm
Mâliki yawmid-dîn
Iyyâka na'abudu wa iyyâka nasta'aîn
Ihdina siratal mustaqîm
Siratalladhine an'amta 'alayhim
Ghayril maghdûbi 'alayhim wa ladallin

All lov och pris tillkommer Allah
Världarnas Herre
Den Barmhärtige, Den Nåderike
Dig tillber vi, Dig anropar vi om hjälp
Led och på den rätta vägen
Vägen av dom vars vandrare du välsignat
Inte dom som ådragit sig Din vrede, eller dom som gått vilse

Är man ledsen så kan man ta ett glas vatten och läsa Al-Fatiha tre gånger ovanför glaset, sedan dricker du vattnet och du ska se att du mår bättre! Har du inte möjlighet att ta ett glas vatten när du känner dig ensam eller ledsen, går det också bra att recitera några suror ur Koranen, även det får en att må bättre. Allahul Mustaan. Subhan Allah.

Skolarbete nästa! Incha Allah...

En vacker hadith, dagen till ära (tagen från IslamGuiden):
Profeten Muhammad (saw) sade:
Den är inte en av oss som inte visar ömhet gentemot de yngre och visar respekt gentemot de äldre.

AAAAAAAARRRRRRRGGGGGHHH!!!

Det är inte längre kul att bo här.. Varken i Åbo eller i det här huset... :-|

Jag förvarnar er om att detta troligen inte kommer att vara ett välstrukturerat inlägg, jag är för arg för att tänka på språk och innehåll, jag måste bara få allt ur mig så jag sedan kan koncentrera mig på min inlämningsuppgift som är helt oförståelig..

För det första, det är strejk i Åbo (i hela Finland??) utan att någon vet om det.. Butikshyllorna står tomma som i Ryssland (som en korridorare uttryckte sig), de som strejkar är tydligen killarna (och tjejerna) som kör ut matvaror till butikerna. INGET har kommit på nyheterna (säger de som har tv)! Att det skulle bli en ny "Valencia-shopping" är ingen risk.. Å andra sidan kan det bli jobbigt om de inte får in mera mat till butikerna snart...

För det andra, jag hade aldrig trott att man skulle få så mycket skit för att ordna en fest för de boende här. Jag pratar om Påsk-Sitzen som utspelades i tisdags. Tanken var att störa de boende i korridorerna mindre, och istället hyra festlokalen nere på gården. Det resulterar i att vi får klagomål för att ha fört oljud till klockan ett en tisdag kväll, vi blir ansvariga för att någon kastat öl omkring sig i trauppgången (som inte har något med lokalen vi hyrde och var vi höll till), dessutom blir vi (indirekt) beskyllda för att ha stulit en burk feta- och soltorkade tomater-blandning från femte våningen. Av detta kommer vi (Kia) inte att få tillbaka depositionen på 50€ men däremot kommer vi att få en räkning från städfirman -SAMMA STÄDFIRMA SOM INTE ENS ORKAR SOPA GOLVET I KÖKET LÄNGRE, för extra-arbetet de var tvugna att utföra i trappuppgången.

Förutom allt detta så klagar hyresvärden på att vårt kök är ostädat. Vad har hon med det att göra?? Det är vi som bor här och inte hyresvärden! Visst är det lite oredigt, men vi städar ju upp det med jämna mellanrum. Måste tanten då alltid komma när det är som mest oredigt och klaga?? Kom när det är städat!! Och varför är det alltid samma person (Kia) som skrubbar spisen?? Jag har inte sett någon annan göra det.. Och det är flera än hon som använder den!! Så, hur kan då någon påstå (genom anonym lapp) att de som råddat ner också kan städa istället för att alla ska städa?? DU SOM SKRIVIT HAR VÄL ANVÄNT SPISEN MINST LIKA MYCKET?!?!?!

Ah! Jag tänker inte behålla det här rummet längre än vad jag måste...

Warum gör jag det här?

Det viktiga är att skriva av sig, vilket jag nu gjort under helgens gång, men ändå publicerar jag det jag skrivit, jag gör mina innersta tankar tillgängliga för hela världen. Varför? Vill jag synas? Vill jag att världen ska veta vad jag tänker och vad jag känner? Visserligen är ni inte många som följer mitt liv, och visserligen är det inte stor del av väldens befolkning som förstår vad jag till största delen skriver här, men ändå...

Prinsessan har sjunkit.... (båten alltså)

8 apr 2007 21:58 Sitter på båten hem, hem till mamma alltså, inte hem till studiestaden. Ännu en helg tillsammans med familjen går mot sitt slut. Ännu en gång har jag konfronterats med mina tankar och känslor som ömsom håller mig emotionellt tätt intill min familj och ömsom ökar avståndet. Acceptansen är stor, men förståelsen är minimal. Men jag älskar min familj i vilket fall...

Mamma noterade förresten att jag varit ovanligt hjälpsam i hemmet under de gågna dagarna. Jag mumlade något om my duty men hon ville inte koppla ihop det med Islam. Jag tycker det är intressant att majoriteten av Islams uppförandekoder även teoretiskt återfinns i vårt samhälle (problemet är att ingen efterföljer dem). Varför hjälper jag plötsligt min mor med hushållssysslor och varför har jag plötsligt ett större tålamod med henne? Jag har ju alltid vetat att det är vad jag just borde ha gjort och varit under hela mitt liv. Svaret finns i belöningen, nu vet jag att belöning väntar efter det här livet...

Allahul Mustaan

8 apr 2007 00:20 Jag har precis kastat ut en spindel genom fönstret, jag förmår mig inte att döda spindlar, men det beror inte på omtanke utan snarare på att jag avskyr det krasande ljudet och känslan av något dött mellan fingrarna –det gäller samtliga småkryp och insekter. (Men jag kan förstås vara lite finkänslig och låtsas att det beror på omtanke att jag undviker döda det jag inte måste döda.)

Jag saknar H! Samtidigt som jag är livrädd för framtiden (jo, jag är det!) så längtar jag dit. Trots alla förmaningar jag får så har jag i stort bestämt mig, men jag kan självklart inte säga något säkert innan allt är klaffat och klart. Jag ber till Gud varje dag, jag ber att Gud ska vägleda mig till det rätta valet, och jag är säker på att Gud kommer att göra det, därför kan jag inte veta förrän allt är klart –fram tills dess kan vad som helst hända. Jag hoppas ändå att de som gett mig förmaningar inte tror att jag är helt dum och inte redan tänkt på det de säger. Jag har tänkt, fram och tillbaka, ut och in, upp och ner. Nu lägger jag min framtid i Guds händer, det är bara Gud som vet vad som är bäst för mig, det är bara Gud som kan hindra mig, men det är även bara Gud som kan hjälpa mig på vägen till mitt mål.

När jag ändå pratar om folk, did I tell you about the e-mail I recieved from O? Menar han verkligen allvar? Eller fiskar han bara? Jag vill inte tro att det är vad han gör, men jag vågar inte tro att han menar allvar heller, för hans eget bästa. Jag sköter inte sådana här situationer särskilt snyggt, det måste jag erkänna. Ibland blir jag medveten om situationer jag haft med honom, då jag inte för mitt liv kunnat förstå hans handlande eller tankesätt, men helt plötsligt så lägger sig pusselbitarna på plats och jag skäms för min jahiliya (min tid innan islam, min ignorans). Jag hoppas i alla fall att det finns flera än jag som gör du’a för pojken –han har trots allt mycket gott inom sig och unga killar borde få en andra chans (jag har sett på film!), men hans andra chans ser ut att bli utan mig.

oups...

7 apr 2007 12:06 C E N S U R

Nu är det lunchdags igen –min andra favorit.... moffa-plättar!

Ingen fredags-khutba, men väl en spetsad fredags-kaffe

7 apr 2007 01:20 Jag är trött på allt som har med alkohol att göra! Jag är trött på vad alkohol resulterar i! Jag är trött!

Jag hoppas innerligen att jag tagit mig ur en dålig cirkel, att jag brutit kedjan. Jag önskar att även resten av mina släktingar gjorde samma sak –insåg vilket sattyg de där dryckerna medför.

Nu är jag i alla fall outad som muslim inför mina kusiner och deras respektive...

God Natt!

PS Jag drack inga spetsade drycker... DS

Pollution, Prejudices, and Experiences

6 apr 2007 12:06 I have realised how polluted luften i min studiestad är... Här ute, en el archipiélago, el aire está tan frisk och härlig att andas in... Si no fuera por falta de bredband, så kunde jag bosätta mig här. Hasta que he pensado att på söndag, på Ungdomsföreningens möte, föreslå att det skulle startas upp en fritidsgrupp för öns muslimska invånare. El problema será att ön inte har några muslimska invånare, men däremot finns det tydligen en rom-familj...

Pang! Det slog mig att jag borde arbeta med mina fördomar. Trots mina försök att se förbi fördomarna, så sitter de i ryggraden och jag reagerar instinktivt. Först efteråt kommer jag på mig själv och får liksom skuldkänslor för hur jag reagerat. Visserligen har jag brutit ner flertalet av fördomarna jag bar på då jag för första gången tog mitt flyttlass och lämnade stor-holmen för fastlandet, men just romerna –även kallade zigenare, eller tattare- hör till den grupp som jag fortfarande ser genom ett färgat skynke som hänger för ögonen då jag hör talas om dem.

Min närmsta kontakt jag haft med en rom är en konvertit i moskén, eller det är åtminstone vad jag tror att hon är (fördom?), för jag antar att den korta konversationen jag en gång hade med några romer på en Finlands-färja/Sverige-båt knappast räknas. I vilket fall så var samtliga personer väldigt trevliga...

Nu är det lunchdags –min favorit.... moffa-välling!

@home.ax

C'est très bien d'être à la maison. Je suis heureuse.

Igår stekte jag plättar till *funderar* sju personer...

Bastu-time -de lo mejor de estar en casa. Hasta otra..

كوكائين

Kokainanvändningen ökar i Sverige och framförallt i storstäderna. DN.se berättar att pga ökad efterfrågan har även tillgången ökat och därmed har priserna sjunkit (grundkurs i marknadsekonomi, 5 poäng, egen anm.), priset har gått ner från 1.500 sek till 800 sek för ett gram perico -däremot säger de inte något om kvaliteten på pulvret. Trots den starka prisnedgången kan jag, för intresserade, meddela att det fortfarande är ett lägre gram-pris i Barcelona, för ett gram coca av god kvalitet får du punga ut med 60€ i Zona Franca. Mmm, rysningar av välbehag slår knut på halsen.. Men det är skönt att ha lagt av med skiten!

Här lyser solen och jag börjar få en riktning på min kandidat-uppsats. Tvättiden börjar snart...

att mista en vän

Hon är en god vän sedan långt tillbaka, men vi började för länge sedan att gå åt skilda håll i livet. Vi har gjort försök till att ändå behålla någon form av kontakt och försökt spara någon gemensam nämnare, men för var gång vi träffas och för var gång vi pratar så ökar avståndet mellan oss.

Kan man basera vänskap på en gemensam historia, då vår världsbild, våra värderingar och våra framtidsdrömmar är varandras motsatspar? Kan man underhålla vänskap då man saknar respekt i bemötandet, då man saknar någon som lyssnar istället för att fnysa halvt föraktfullt, då man saknar att bli tagen på allvar istället för att bli bortförklarad med ett skratt och en vink med handen? Kan vänskap bestå om man är beredd på att ge, men uppskattningen är frånvarande?

Det värsta är att hon kanske känner likadant, men ingen av oss vet hur vi ska ta upp det med den andra...