att mista en vän

Hon är en god vän sedan långt tillbaka, men vi började för länge sedan att gå åt skilda håll i livet. Vi har gjort försök till att ändå behålla någon form av kontakt och försökt spara någon gemensam nämnare, men för var gång vi träffas och för var gång vi pratar så ökar avståndet mellan oss.

Kan man basera vänskap på en gemensam historia, då vår världsbild, våra värderingar och våra framtidsdrömmar är varandras motsatspar? Kan man underhålla vänskap då man saknar respekt i bemötandet, då man saknar någon som lyssnar istället för att fnysa halvt föraktfullt, då man saknar att bli tagen på allvar istället för att bli bortförklarad med ett skratt och en vink med handen? Kan vänskap bestå om man är beredd på att ge, men uppskattningen är frånvarande?

Det värsta är att hon kanske känner likadant, men ingen av oss vet hur vi ska ta upp det med den andra...