En dag i Stockholm

Visserligen har jag nyligen anlänt till landet på andra sidan Bottenhavet, men min dag i Stockholm bär med sig minnen. Båten anländer till staden vid den tidpunkten att några affärer eller caféer inte ännu slagit upp dörrarna för dagen. Jag traskar omkring för att hitta någonstans var jag kan slå mig ner för en stund och vila mitt ömmande knä, jag bestämmer mig för att till slut ta tunnelbanan ut till Universitetet. Al-hamdoulillah, jag har kvar inloggningsuppgifterna till universitetets datorer och jag sätter mig vid en dator var jag sedan tillbringar förmiddagen, med undantag för några korta samtal.

Klockan blir dhuhr och jag letar mig till toaletten för att göra wudhu och sedan vidare till Andrummet. Att det fanns ett Andrum på universitetet kände jag inte till, jag hade tidigare under dagen letat efter ett vilorum där jag eventuellt kunde be. När jag hittat rummet med bönetiderna på väggen, satt jag kvar en stund och funderade på Gud, livets prövningar och Guds kärlek. Vilostunden gav mig kraft för resten av dagen, hur stressad man än är så bör man inte glömma bort att sätta sig ner och låta tankarna bara komma.. Tillbaka till dhuhr. Det visar sig vara flera tjejer som skall be och medan en kille står utanför och väntar så är vi fyra tjejer som tillsammans utför bönen.

Efter att jag uträttat mina ärenden i staden närmar sig klockan hastigt Asr och jag beger mig till Stora Moskén vid Medborgarplatsen. Jag har tidigare varit i moskén för att be, men jag har adrig varit på utsatt bönetid. Efter första böneutropet gjorde samtliga närvarande fyra raka sunnah, det enda som hördes i moskén var något enstaka Allahu akbar och ljudet av prasslande kläder. Böneutropet var ett av de vackraste jag hört någonsin, jag måste haft en känslosam dag, förutom tårarna jag fällde i andrummet så blev jag även alldeles tårögd av det vackra böneutropet. Därpå följde bönen, vi var ett tiotal kvinnor på plats och det var längesedan jag upplevde sådan frid under bönen i en moské (ofta brukar det vara ett gäng ungar som springer omkring/framför/under mig, hur mycket jag än försöker så kan det vara svårt att koncentrera sig).

Efter denna ljuvliga paus så var jag snabbt tillbaka till verkligheten, jag stressade hem till L som bakat syltkakor (tack tack tack gulle, d va jätte gott!!) och under en kort timme genomgick vi en snabb resumé av våra och våra vänners liv.. Tyvärr hann vi inte med så mycket innan jag var tvungen att bege mig till båten, men det hindrade inte oss.. Vi fortsatte att tjattra på telefon, från Karlavägen till en bit efter att vi lämnat hamn, med paus endast för biljetthämtning och batteribyte.. Sedan ringde jag K, tyvärr hann vi bara med några minuter innan störningarna blev för starka, men jag hann få svar på de viktigaste frågorna. (Tack Comviq Kompis!!)