Sex, är antalet flyktingfamiljer som Kobben kommer att ta emot under 2008, skriver Ålandstidningen. Jag tycker ändå det är ganska intressant att flyktingarna valts ut genom intervjuer, först med FN och sedan med Finlands inrikesministerium. Betyder det att ingen av flyktingarna kommer att vara medelålders män med skägg och ankellånga byxor?
På DN.se kan vi läsa Magdalena Ribbings förklaring till att kvinnor bär urringat, de är varmare än män och därför måste ha mer urringade kläder. Till en läsares kommentar svarade Ribbing något om ironi, men det är otydligt om hon menade det nyss nämnda, eller om hon menade [a]tt kvinnor [inte] skulle ha urringningar för att visa sina bröst i något slags sexuellt lockande syfte. Jag undrar nu, varför klä sig utmanande om man inte vill att någon skall titta? För att man känner sig bekväm i en tröja som knappt rymmer brösten? Uhum.. Nä, jag rekommenderar alla att klä sig anständigt och rikta blicken i marken då ni ser något vackert hos en människa som inte är er make/maka! Och jag pratar inte ironi!
Dessutom vill jag ta upp något som inte går att läsa i tidningarna. Inte vad jag sett i alla fall. Tipset kommer från en nysvensk. Det gäller införskaffande av ID-kort. Om man inte sedan tidigare har ett svenskt ID-kort behöver en person följa med för att intyga att man är den man säger sig vara. Följande står att läsa på Svensk Kassaservices hemsida,
Intygsgivare kan vara förälder, make/maka, myndigt barn eller registrerad partner. [enl. annan plats på hemsidan: Intygsgivaren måste vara myndig, folkbokförd i Sverige och ska följa med när du lämnar beställningen.] [...] Om man inte fyller något av dessa krav kan man inte få något kort. [...] Det finns inte heller något annat företag som har uppdraget. Därför kan vi inte heller ge dig något tips om vart du som inte kan uppfylla våra krav ska vända dig.
För att vi även ska tycka lite synd om Svensk Kassaservice, så skriver de att [p]osten har under lång tid självmant tagit på sig uppdraget [att utfärda ID-kort, egen anm.]. Jag säger bara, ursäkta mig?? Jag gjorde lite efterforskning på Sveriges Riksdags hemsida och upptäckte tre motioner som inkommit i början av oktober 2007, samtliga motioner efterfrågade en prioritering av problemet med invandrare och nya svenskar som pga att inte kunna identifiera sig enligt vad lagen kräver, inte kunde skaffa sig ID-kort. I mitten av november skrev ledamot Eva-Lena Jansson en öppen fråga till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, angående en utredning om ID-kort för nyanlända flyktingar och utländska medborgare. Sabuni meddelade att utredningen skulle komma att redovisas senast den 31 december 2007. Kommittédirektivet har jag hittat, men någon redovisning av utredningen har jag inte ännu sett att skulle ha publicerats... (So much för den efterfrågade prioriteringen). Det har tidigare diskuterats att Migrationsverket ska kunna identifiera de drabbade invandrarna, men denna väg har inte heller alltid lyckats. Dessutom känns det lite magstarkt att min väninna med finskt EU-pass och således en ganska tydlig identifieringsmöjlighet, ska vara tvungen att kontakta Migrationsverket för att kunna bli identifierad i Sverige. Men kanske värt ett försök?
På migrationsverket räcker det med pass i orginal från hemlandet, för att bli svensk medborgare. Att det skulle vara lättare att bli svensk medborgare än att få ett ID-kort, det kunde jag inte tro -man lär så länge man lever, heter det ju. Jaja, vi får väl bara glädjas åt att Svensk Kassaservice ska läggas ner om ett år. Frågan är då, varifrån ska svenskarna då få sina ID-kort?
2 comments:
men alltsa, angaende urringningar, du menar att varje gang du hade pa dig nagot urringat innan du blev muslim sa var det för att locka till dig männens blickar?????? förlat men jag tror inte riktigt pa det... du vet hur jag brukar ga klädd, eller hur? alltsomoftast har jag nat urringat pa mig och jag LOVAR, inte en jävla chans att jag tar det pa mig för att nan äckelman ska stirra pa mig. (jag har ju för sjutton knappt ens nagra bröst att stirra pa)
maste kolla efter jobb nu sa har inte tid för nan langre feministisk diskussion men var bara tvungen att fa ur mig nat.. och no hard feelings saklart! :) vi vet ju att vi har olika asikter, skulle vara kul att diskutera face-to-face nan gang snart, blir alltid lata sa hart när man skriver... KRAM!
No hard feelings!! :-)
När jag skrev om urringat så tänkte jag inte på en tröja/linne med stort halshål, utan en top som är skapad för att hålla brösten synligt på plats. (Vet inte om jag uttryckte mig tydligare den här gången heller...) Du har rätt i att jag inte tänkte på att dra till mig blickar då jag bar mitt gamla urtvättade, grön-färgade linne, eller den blå minikorta klänningen (alt. långa linnet -vet inte hur jag skall definiera det). Däremot så ville jag dra blickar åt mig (fy på mig!) då jag bar den gröna minikjolen och svarta stövlar (och sprang omkring hög på MDMA tillsammans med tre spanjorer). Skillnaden anser jag ligger i hur man bär klädesplagget..
Alla dras vi ju sexuellt till olika saker, men när vi ser något vi gillar så är första reaktionen ofta att man fortsätter att titta. Även om man är en person som i reaktion tittar bort, så är det ofta så att blicken blygt letar sig tillbaka.. Man är nyfiken och vill se på det man anser vara vackert. Är det inte så?
Och jag måste erkänna, var det någon läckerbit som kastade ett öga på mig, så var det ju kul. Men jag var nog inte sen på att klaga på alla äckel som också passade på att granska mig... Drömvärlden vore ju att man kunde bära det man ville och att endast de man ville skulle titta på en, men nu är det inte så att vi kan bestämma vad andra gör.
Ganska överens kan vi väl vara om att man genom kläderna vill berätta vem man är. Är det då konstigt att man tror en person med framhävd klyfta försöker säga någonting? Om man nu inte vill säga någonting, borde man inte då bära mera intetsägande kläder?
Jag bör troligen poängtera att bara för att man går med djup urringning och minikjol, så betyder det inte att mannen skulle på något sätt ha rätt till intim kontakt med kvinnan. I det här inlägget pratar jag om att beskåda, inte om att agera.
Du vet hur dålig jag är på att argumentera, men jag gör ett tappert försök. Tilläggas bör att mina feministiska tankar har på senare tid tagit en svängning, den västerländska feminismen (av alla de slag) anser jag att man inte kan applicera på islam. Ändå anser jag att världen är gjord för alla människor, och det fria valet värderar jag högt. Men fortfarande har jag en del att läsa på, för att kunna lägga fram det ideala samhället och hur det fungerar... :-)
Post a Comment