twitter och annat dåligt

Tanken var att brorsan och jag skulle åkt till Stockholm i helgen, men eftersom han skruvat sönder sin bil så sköt vi upp resan en vecka. Jag utnyttjar att han har diesel och att drivmedelskostnaderna inte blir så höga jämfört med ett bensindrivet fordon. Det gäller att vara ekonomisk.. :-)

På båten från skärgården i torsdagseftermiddag satt jag och tänkte i "twitter-meddelanden". Liksom jag starkt hävdade att jag inte skulle börja varken blogga eller facebooka, lika starkt hävdar jag att jag inte skall börja twittra. Vi får väl se hur det går, men jag tror faktiskt inte att jag kommer att börja. Tankarna gick i varje fall i stil med...

"Är det praktikanter som kör den här båten, eller?" (Trots, i stort sett, vindstilla ute så styrde de båten väldigt snett in mot kajerna..)

"Jag vill så mycket men det blir så lite."

"Sol, vind och vatten!"

"Skärgården är mig kär!"

"Hur är det med/hur mår alla mina vänner som jag aldrig hör av mig till?"

"Är alla mina vänner?"

"Vad är vänskap och vad är inte vänskap?"

"Var går gränsen mellan tillåten vänskap och otillåten vänskap?"

"Hur undviker man en vän som man av förklarliga skäl inte bör träffa, utan att vännen tar illa vid sig?"

"Spegelblankt vatten och bländande solsken.. Finns det något vackrare?"

"Det är ju här jag vill vara!"

"och inte vara..."

"Visste ni att en Audi kostar mera i importskatt till Marocko, än vad själva bilen kostar i Sverige -inklusive vinterdäck? Det är absurt!"

"Jag borde studera..." (De flesta av mina tankemoduler brukar sluta med att jag borde studera...)

Tillbaka till verkligheten. Klockan är massor och jag borde verkligen sova, men ibland är det inte så lätt att sova. Jag har nyligen fått veta att en nära vän till min mans familj har cancer. Kvinnan är den marockanska som efter min svärmor står mig närmast. Med ett smittande skratt, strålande ögon och öppna armar har hon tagit emot mig när jag förvirrat anlände till ett främmande land. Trots sina begränsade tillgångar har hon bemött mig med en sällan skådad generositet. När det vankades bröllopsfest, ställde hon upp tillsammans med min svärmor och en konditor och bakade kakor, lagade mat, planerade och fixade. Hon är så älskvärd!

"Fine," tänker kanske mina läsare nu. "Då är det bara att börja med strålbehandlingen." Riktigt så enkelt är det inte. Som jag nämnde så har hon begränsade tillgångar, som så många andra marockaner. Marockaner med begränsade tillgångar har ingen sjukförsäkring. Det är som i USA, allas vår stora (och nuförtiden även fredliga!) förebild. De fattiga saknar rätt till gratis sjukvård. Vill du bli frisk är det bara att pröjsa. Var nu en mindre bemedlad kvinna skall få 10.000 euro ifrån, som priset för strålbehandlingen lätt rusar iväg till, det är frågan...

Kära bröder och systrar, nämn khalti i er du'a. Hon behöver er hjälp! Och framförallt, hon behöver Allahs hjälp.