per telefon och via internet?
eller över telefon och över internet?
eller på telefon och på internet?
eller.... :-S
EDIT kl 19:51: Ni får gärna hjälpa mig med rätta prepositioner... :-)
EDIT kl 20:41: Ah! Nu minns jag! Ni kanske är upptagna med nyårsfirande hela bunten... :-) *loggade in på fbook och såg alla nyårshälsningar* Det är tur att fbook finns och håller ordning på oss som annars håller till bakom flötet!
Varför är jag inte förvånad över att det skulle vara just Israel som ligger bakom förfalskningen av Irans påhittade kärnvapen? Kanske för att det inte är första gången som Israel skulle komma med påhittade påståenden för att gynna sin rasistiska politik. Palestinierna t.ex. får ständigt möta dessa absurda påhitt.
Sedan darrar världen av rädsla för en kille som tagit med sig lite dynamit på ett flygplan. Jag stöder verkligen inte dödandet av oskyldiga civila, därför är jag också så oerhört arg på Israel och deras urskillningslösa dödande av oskyldiga palestinier. Jag tycker inte heller att våld är rätt metod för att möta våld, annat än i självförsvar mot en pågående attack. Men ser inte ni, liksom jag ser, det oerhört dumdristiga i att just Nordamerika och Europa skall iväg med sina soldater på mark där de inte har någonting att göra? Samtidigt som de understöder ett annat lands massaker på helt oskyldiga människor som inte gjort annat än blivit fördrivna från sina hem. Inte konstigt att Al-Qaida tar till orda för de svaga -på förtryckarnas egna mark (det är där som det tar tvist).
Om jag och min man bråkar hemma (vilket vi inte gör i verkligheten al-hamdoulillah) och det plötsligt störtar in en kille från huset mitt emot och tar min mans parti och attackerar mig, så skulle jag bli väldigt väldigt arg på denna kille som inte brytt sig om att ens lyssna till vad vi bråkar om eller försökt förmedla fred. Nå nu, två muslimska män som är arga på en stackars förtryckt kvinna i sjal... Scenariot drar som en magnet till sig kvinnojourer som vill hjälpa. Plötsligt är männen [hur var det nu?] djur som måste bekämpas till vilket pris som helst. Det spelar ingen roll att min man och jag för många år sedan (innan andra länder kom och drog gränser och skapade nya länder) levde tillsammans i fred.
Stoppa våldet! Inga fler pengar och soldater till Israel, Irak, Afghanistan och Jemen! Börja förhandla om en rättvis fred! Lev sedan ert liv, så lever vi vårt liv -sida vid sida med varandra! (Och vi bygger minareter och ni bygger rosa hus med fyrkantiga skorstenar.)
Och släpp in holocaust-överlevaren Hedy Epstein och de övriga deltagarna i Gaza Freedom March till Gaza!
I söndags tog jag bilen till "Hilton-parken" (förut låg det ett Hilton hotell bredvid parken och därav namnet, nuförtiden heter hotellet Sofitel) och traskade två varv runt i relativt hög takt under 40 minuter. Jag var alldeles genomblöt när jag sedan satt mig in i bilen igen och åkte för att hämta upp maken som spelat fotboll med sina kollegor. Igår knådade jag deg till bröd, frukostbullar och lussekatter. Det anser jag vara nog med träning för mina armar! Idag skall jag incha allah iväg till Hilton-parken igen, men då måste jag åka nu och hämta upp maken som också vill ta sig en svängom...
Det finns många fördelar med gasspis. Det går betydligt snabbare att värma upp det som står på spisen, den korta uppvärmingstiden är i miljöavseende hälsosammare än en platta som tar lång tid att värma upp, när plattan stängs av så kallnar den också väldigt snabbt och kan sedan användas som avställningsyta, osv.
Det finns dock ett problem. Spisen är duktigt jobbig att rengöra! Bitar måste först plockas isär och sedan måste man vara försiktig när man torkar av. Ibland längtar jag såå mycket efter en enkel keramikhäll att tvätta! Men jag tycker ändå att "min" spis är väldigt fin! Eventuella besökare IRL får dock förbereda sig på att den inte längre är så skinande blank som när den var ny... :-D
När jag ändå är inne på köksredskap så vill jag påpeka att de underbart vackra bröllopspresenterna kommer väl till användning. Pga utrymmesbrist så blev presenterna att stå i ett förråd hos svärföräldrarna då vi begav oss till Europa, men sedan vi flyttade hit igen så har vi packat upp dem och använder dem nu dagligen! :-) Tack tack!
Jag tycker det är en toppenidé att Marocko satsar på internet för landsbygden! Men borde man inte också satsa på att ge alla skolor på landsbygden elektricitet?
Idag blir det couscous hos svärmor incha allah! Imorgon firar vi Ashura incha allah. Kom ihåg att fasta! :-) Eller ni som läser det här kanske firar Ashura idag? :-S Jag har inte riktigt förstått mig på det där än med att vissa länder (läs: Marocko) inte kan göra som alla andra (läs: Saudi Arabien)..
För övrigt, idag tänker jag inte gå närmare in på dagens olycka.. Jag blev själv för chockad över att se pojken ligga på marken med cykeln bredvid sig efter att ha åkt förbi en man i en bil full med kids utan säkerhetsbälten.. Blev han distraherad? Jag tror jag har sagt det innan, sakskador kan ibland vara underhållande att se på (som de två bussarna i sidan på lastbilen) men när personer skadas, då är det inte kul längre.
Nej, nu måste jag nog se om det inte finns något jobb jag kan söka! Over and out!
Det märks att det är jul i den kristna världen.. Det är alldeles dött på nyhetsfronten! Tro't eller ej: själv har jag fullt upp.. :-S
Jag förstår om ni inte tycker det är så intressant att läsa om olika trafikolyckor jag har möjligheten att se och uppleva på nära håll, men för en nordbo som jag så är ändå en trafikolycka en ganska sällsynt upplevelse -fram till det att jag flyttade till Marocko, det vill säga.
En av dagens två olyckor jag såg på den 20 km långa sträckan hemmet-makens arbete-hemmet var ett lastbilsflak som hade vält. Jag vet inte om lastbilen hade varit tvungen att bromsa kraftigt för någon dåre på vägen eller om det var vinden som spelat pingpong, jag vet inte heller hur många (last)bilar som varit inblandade i olyckan. Jag vet däremot att jag såg minst en totaldemolerad personbil, troligen en bil som lastbilsflaket trillat över. Jag tror inte att någon kunde ha överlevt i den bilen, allahu 3lam.
Efter att ha sett en sådan olycka så blir jag berörd. Det kan ju också hända mig. Men jag är nog den enda som tänker att det kunde hända mig, för det tar bara femtio meter och så gasar folk upp i över hundra på en sextio/åttio-väg. De kör slalom mellan bilar som inte kör lika fort som dem och de ligger en halvmeter bakom en bil som dem anser köra för sakta (dvs håller hastighetsbegränsningen). Förare tänker "det händer inte mig" utan att inse faran de utsätter sina medtrafikanter för. Som jag redan berättat, yrkesförarna är de absolut värsta...
Ojdå, jag upptäckte nu att jag glömt torka av bordet efter frukosten.. *disträ*
Jag tycker det är ganska ironiskt att minigrisen har blivit ett så populärt husdjur hos dem som redan har allt, när det är just svininfluensan alla är så rädda för nuförtiden.
PS Jag ursäktar min bloggtorka, men jag har den senaste tiden varit så koncentrerad på studier och jobbsök att jag inte hunnit formulera mina tankar till blogginlägg. Som status-update kan jag meddela att vi lämnade in min ansökan för uppehållstillstånd idag. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag får stanna.. Hehe.. Mycket skall nog till för att jag inte skulle få det, alla brukar bli så glada över att se ett rött pass. Men vad vet nu jag vad den Allsmäktige har för planer för mig..
Suck! Internetuppkopplingen är såååå långsam! Jag har bara suttit och väntat hela dagen... Ja, och funderat på hur tusan jag skall översätta Maîtrise d’ouvrage informatique till engelska...
Jag har inte tappat förståndet! Idag har vi den första dagen på det nya året, kära läsare. Den 1 dagen i månaden Muharram, årtalet är 1431.
Det goda med att bo i ett "muslimskt land" är att man får så många fina helgdagar. Idag är maken ledig al hamdoulillah och han kommer även att vara det incha allah den första januari. Tänk om jag också skulle jobba, vad många lediga dagar jag skulle ha!!
Snälla, hjälp mig med min CV!
Någon...
*olycklig*
Och då har jag inte börjat med de personliga breven än.....
Jag lever! (Jag har faktiskt inte märkt någonting alls av skalvet.)
Jag hade en lite annan fundering däremot. Vad sägs om en folkomröstning för att förbjuda byggandet av rosa hus? Färgerna passar liksom inte alls in i den nordiska miljöns gröna och blå skala. Sedan kunde vi passa på att förbjuda platta tak också, det är ju så himmelens opraktiskt med de tunga snöfall som kommer emellanåt. Ännu bättre! Vi förbjuder färgade glas! Tänk så lite ljus som kommer in genom ett glas med en målning i regnbågens alla mörka färger. Det är så omiljövänligt (hum, är det verkligen ett korrekt ord?) när man måste ha lampor inomhus för att se någonting trots att solen lyser utomhus. Sedan vill jag också förbjuda fyrkantiga skorstenar! Jag känner mig så diskriminerad när jag ser dem.
PS Efter flera år som bloggare så har jag lärt mig av erfarenhet att en tydlig text för mig inte alltid är lika tydlig för alla... Så det är bäst att jag påpekar det i direkta ord -inlägget är fyllt av ironi som svar på den oerhört sjuka debatten som pågår i Europa, världsdelen där yttrandefriheten är viktigare än respekt inför sina medmänniskor och världsdelen där religionsfriheten snart bara är ett ord på pappret.
Som jag konstaterat tidigare, så hälsar marockanerna hjärtligt på varandra. Ja, även om de inte känner varandra så bra. Häromdagen stod jag och maken utanför en liten kvartersshop när en karl kommer förbi och får syn på min make, varpå de hjärtligt hälsar på varandra och byter några hälsningsfraser som om de var goda vänner som känt varandra länge. Det visade sig att den "goda vännen" var en typ som bodde i samma område som svärföräldrarna och min man hade aldrig pratat med killen tidigare, men eftersom de ju kom från samma stadsdel och nu träffades i en annan del av staden så blev de glada över att återse ett "bekant" ansikte.
Marockanerna är väldigt "hemkära" i den bemärkelse att deras stadsdel, stad/by eller land (beroende på situation) alltid står dem nära och rötterna går inte att förflytta. Kärleken till sitt land ser man tydligt om man tittar på Marockos fotbollslandslag där flera av spelarna är utlandsfödda marockaner. Ungefär som om Zlatan skulle valt att spela för Bosnien eller Kroatien...
För ett tag sedan mötte jag och maken några Rabatbor som hälsade vänligt på oss. De vände sig till mig och frågade hur jag mådde och hur jag trivs här och hur det står till med min make. Sedan vände de sig till min man och frågade hur det var med honom (jag berättade just att allting var bra med honom!) och hur hans fru mår (jag berättade just att jag mår bra!). "Det är så Rabatbor gör," fick jag förklarat senare, "de frågar först den ena parten och ställer sedan samma frågor till den andra parten som står bredvid." "Toppen, men du gör ju inte så..." funderar jag frågande. "Nej, men jag kommer inte från Rabat, jag är bara född här!"
Nog om hälsningsfraser. Om ni, kära läsare, någonsin undrat vad tusan jag gör dagarna igenom, så har jag nu lagt upp länkar till lite intressant material (och så har jag tagit bort icke fungerande länkar och länkar till bloggar som inte uppdaterats på lääänge). Lite uppdateringar skadar aldrig!
Det här är ju bara såå ÄCKLIGT! Men köp ni deras saftiga apelsiner och framförallt de super-duper fina krämerna från AHAVA som producerats på ockuperad mark! Och varför inte shoppa lite fin-fina kläder från Massimo Dutti, Zara, Pull and Bear och Gottex? Då kan du vara säker på att dina pengar går till uppbyggnad av flera illegala bosättningar, med ännu flera bosättare som kan komma och bada i våra bröders och systrars dricksvatten. [ 1 ] [ 2 ]
*skrev rubriken och kom på att man kanske skulle äta något under lunch time också, varpå jag efter ett misslyckat försök att värma morgonens resterande te springer iväg för att värma lite smaklös vegetarisk tagine från gårdagen*
Dagarna rullar iväg.. Je me lève, je prends le petit déjeuner, je prends mon mari en voiture à son travail, je rentre, je "travaille"... Men idag fick jag se någonting "roligt" på vägen som omväxling. Dagens olycka! Roligt skall jag kanske inte kalla det, men det var en lite annorlunda olycka som förklarar den marockanska trafikens djungellag i tydliga ordalag. Två (TVÅ!! 2!!) bussar hade bredvid varandra kört rakt in i sidan på en lastbil! Lagen "störst går först" fungerar nog inte så bra när alla är lika stora.. För de oinvigda så kan jag berätta att efter "störst går först" så kommer lagen om "taxi först" och därefter "övriga yrkesförare först". Framförallt bussar och taxibilar, men också yrkesförare borde ha en STOR varningstriangel på sina bilar!
Väl hemkommen igen kastade jag mig över terminens franskaprov. Jag väntar med spänning på resultatet av den skriftliga delen, efter att ha fått närapå stående ovationer för mitt uttal på den muntliga delen. Nu måste jag bara också lämna in de där uppgifterna som jag skulle gjort under terminens gång.. Men jag har ju börjat, jag skall bara avsluta dem. Liksom jag bara skall avsluta det där bokreferatet.. Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Vissa saker kan jag inte lämna utan att avsluta, andra saker avslutar jag aldrig.. Jag måste få ett avslut på det!
*har nu ätit upp min vegetariska tagine som idag smakade fisk. vad har hänt med mina kokkunskaper sedan jag kom hit?? jag har på allvar inte lyckats med en enda måltid på en månads tid nu! inte ens paradrätten risgrynsgröt smakade så gott som den brukar...*
VARNING! Innehåller instrumentalisk musik!
Jag hade glömt bort hur vackert jag tycker hebreiska låter... Jo, det är sant! Det är ett så runt och mjukt språk! Mera sånt här, så kan jag njuta av israelisk språk&kultur med gott samvete!
Jag skulle kommentera ett blogginlägg här, men det blev så långt att jag fick skriva ett eget blogginlägg för kommentaren. Lite hårda ord kanske, men förhoppningsvis får jag fram min åsikt...
Jag har alltid tyckt att hela influensa-grejen har varit alldeles för uppblåst i media. Väldigt många människor dör redan varje år av sjukdomar som de drar på sig efter en vanlig influensa. Och hur många är det som dött hittills i svininfluensan? Enligt WHO, nästan 8800 personer i hela världen. Medan obekräftade uppgifter berättar om 500-3000 döda per år bara i Sverige (och naturligtvis finns det också motstridiga uppgifter) för den vanliga säsongsinfluensan.
Vi kan fortsätta att jämföra dödstal.. Det dör ca tre miljoner per år av diabetes och nästan två miljoner av tuberkulos (bara i Sverige så dog det 54 personer i TBC under 2007 och i Finland 31 personer).
Känns det fortfarande aktuellt att vara rädd för svininfluensan? Nej, jag tror mest att det är namnet som skrämmer oss. Ska vi dö nu så ska vi det, med eller utan spruta!
Så var ännu en helg till ända. Med tanke på hur fort veckorna passerar så borde det också betyda att jag blir äldre i samma takt.. Hemska tanke! Fram till för något år sedan så har jag alltid traskat runt i min lilla drömvärld och intalat mig själv att "jag ju har så många år till godo då jag började skolan ett år tidigare än mina jämnåriga". Det där året har nog för länge sedan flugit förbi och jag borde väl vid det här laget ha en framgångsrik karriär och tre ungar. Okej, så gammal är jag kanske inte, men jag borde iallafall ha en begynnande framgång på min karriär. :-S
Nog om det, jag har egentligen ingen ålderskris. Däremot har jag en annan livskris. Jag har insett att min drömvärld inte går ihop! (Om inte förr så är det nu som jag verkligen hoppas på att få slippa in till det perfekta paradiset, då jag ju aldrig annars får uppleva min drömvärld.) Jag vill leva ett komfortabelt liv, ett liv som innehåller värme i huset och elvisp, gärna också en "normal" toalett. När jag nu ändå bor här i Marocko, så vill jag självklart njuta av den vackra marockanska arkitekturen och designen, med mosaik på väggarna och mysrum med matta, filtar och kuddar på golvet. Jag vill iförd djilaba shoppa bland dofter av mynta, cheeba och persilja på den lokala marknaden placerad på en lerhög och köpa honung och olivolja direkt från producenten. Problemet är att den traditionella och enkla livsstilen inte går ihop med min europeiska bekvämlighet!
I de moderna och bekväma husen är de kala väggarna och golven vita, utan den minsta antydan av Marockos vackra färger och värme. "Mysrummet" hittar du endast hos de riktigt fattiga och hos personer som lever ett väldigt enkelt liv, inte hos någon med den bekvämlighetsfaktor som för mig i övrigt är minimum. Jag måste åka till en stormarknad för att hitta flera av de ingredienser som jag har kunskap i att laga mat och sötsaker av, en stormarknad som ligger så långt bort ifrån den lokala frukt&grönt&plast-marknaden var jag egentligen vill spendera mina pengar. Visserligen lever jag delvis i min drömvärld och bär för det mesta djilaba, men i dagens Marocko är det de outbildade hemmafruarna som bär djilaba medan de förvärvsarbetande universitetsutbildade kvinnorna är mera "modernt" klädda. Å andra sidan så är jag ju (än så länge) en outbildad hemmafru, så jag får nog med full rätt fortsätta bära mitt favoritplagg.
Igår åkte jag och maken med svärföräldrarna och minsta systern ut till byn varifrån släkten kommer (för er som deltog, samma by som bröllopsfesten gick av stapeln). Resan började mindre bra men blev sedan bara bättre.. Strax efter att ha lämnat Rabat bakom oss fick vi på motorvägen vittna om en bilkrock bara tjugo meter framför oss. Jag har konstaterat att jag ser resultatet av en bilolycka varje dag, men aldrig har jag sett den på så nära håll och samtidigt själv befunnit mig i riskzonen. Några bilar började av någon anledning att bromsa in, varpå en bil bakom inte var tillräckligt uppmärksam och dessutom körde väldigt nära framförvarande bil (något som är alldeles för vanligt här) och kraschade således rakt in i bilen framför. Al-hamdoulillah, allting hade kunnat sluta betydligt värre. Med tre passagerare i baksätet och endast två säkerhetsbälten (som inte användes eftersom de ju "sitter i baksätet") var jag tvungen att bromsa in försiktigt för att undvika att någon flög genom framrutan. Krocken skedde i körfältet bredvid vårt, men bildelar flög runt och en kofångare hamnade mitt på vägbanan. Den största risken i hela situationen hade varit om bilen hade förflyttat sig ännu mera ut i vänster körfält och blockerat min väg.. Subhan allah, nu kunde jag försöktigt rulla förbi olycksplatsen och chockad fortsätta min väg framåt. Just det, framåt. Troligen blev mina medpassagerare ännu mera chockade än jag, för de glömde bort att berätta för mig att jag skulle svänga av mot Fés... Istället fortsatte jag rakt fram på motorvägen och resultatet blev en dubbelt så lång resväg till byn än nödvändigt.
Sedan var det som vanligt, springa runt till en massa hus och kindpussa och le till alla gamla tanter som blev så glada för att (åter??)se mig eller för att höra att jag var min makes fru. Jag drack te och kaffe och åt m'semmen så det stod ut genom öronen på mig. Jag satt på filtar på golvet och på marockanska soffor, jag var en svart-vit pusselbit i det färgglada havet av kvinnor i djilabas. Jag funderade på om jag också i framtiden skulle bli en gammal tandlös tant som ligger insvept i filtar på en madrass på golvet. Så traditionellt. Så gulligt. (Romantiserar jag det traditionella enkla livet??) Tyvärr hann vi inte ut på landet för att träffa ännu några farbröder och inhandla supergod honung, men vi fick åtminstone med oss 40 liter (!!) olivolja från en farbror i byn.
Igår upplevde jag åtminstone några delar av min drömvärld!
PS Sorry för att det blev så långt, hoppas ni har tålamod att läsa. Jag vill också påpeka att det är grova generaliseringar som jag gör i mina beskrivningar av Marocko, ha i åtanke att det finns människor av alla sorter och slag som befinner sig både innanför och utanför mina grova generaliseringar. Om någon anser att jag har fel i mina generaliseringar så får ni gärna också kommentera det, jag är långt ifrån felfri...
Egentligen har jag massor av onödigheter som jag kan skriva om (som t.ex. att klumpiga jag skar mig i handen igår och har nu ett två centimeter långt och alldeles för djupt sår för att jag skall våga titta ner i dess avgrund) men det som fångar mina tankar i detta nu är mina underliga drömmar. Inatt var jag en ren på flykt från min djurplågande renskötare, men jag sprang rakt in i famnen på en varg och en isbjörn som bråkade med varandra. De kom tydligen till någon form av uppgörelse, för jag såg vargen slicka sig på benen och sakta lunka iväg och i nästa stund står isbjörnen utanför mitt gömställe. Han trycker in nosen och råmar (?) varpå jag plötsligt var en människa med händer som trycker fast isbjörnens nos. Isbjörnen ryggar bakåt och jag följer med, jag tappar greppet om nosen och i nästa stund är isbjörnen på väg att sätta tänderna i mig. Jag vaknar.
Drömmen kan i och för sig bero på de ylande vildhundarna som under de senaste två nätterna har befunnit sig någonstans i närheten...
