Monday, November 16, 2009

@home.nu

Jag är hemma! Resan gick oväntat bra. Den sista etappen var troligen den lättaste resan jag gjort i mannaminne, med skjuts både till Orly OCH från Salé kände jag mig som en drottning på resa. Vanligen brukar jag få släpa mina 23 kg väskor på egen hand, upp och ner på bussar och i tunnelbana.

Sedan jag kom hit har det varit full fart! Lägenheten var i stort sett tom, så vi har inhandlat stort kylskåp+frys, tvättmaskin, spis och säng. Vi har också beställt matbord, hyllor till skåpet i sovrummet (yes, tom skåpet är tomt!) och ett skåp till köket. Al-hamdoulillah, varmvattenberedaren fixade min man innan jag kom. Framför oss har vi fortfarande vardagsrum och två sovrum att inreda, men det planerar vi att göra först senare när saker och ting lugnat ner sig lite. Det är redan många stora utgifter som vi har.

Jag kan inte undgå att jämföra mig med personer som flyttar från Nordafrika/Mellanöstern till Sverige/Finland. Våra liv har många gemensamma nämnare. Vi lämnar våra hemländer för något helt främmande, något helt annorlunda. Kultur, seder och människor är så olika jämfört med var vi kommer ifrån. Trots att jag har, till skillnad från många av dem jag jämför mig med, religionen gemensam med mina nya landsmän så är jag vilsen i sociala sammanhang.

Som den tillbakadragna (med marockanska mått mätt, inte med finska) finne jag är så spelar jag på språkproblemet och sitter ofta tyst på en stol och ler och nickar instämmande. Egentligen borde jag fråga tio gånger om på åtta olika sätt hur den andra personen mår, för att sedan börja om och fråga tio gånger på åtta sätt hur föräldrarna/barnen mår, osv. Jag vet jag vet, det är för att vara trevlig, men det räcker ju att fråga en gång hur den andra mår för att vara trevlig!! Eller?? You get the point... Och sedan så har jag bara lärt mig tre sätt än så länge, vilket jag förstås använder så gott jag kan.

2 comments:

Maryam said...

Haha! Kan du bara tre sätt? Hoho, vad du får mig att skratta! Och vad roligt att allt har gått bra, det låter som himla spännande med lägenheten och allt. Det kommer säkert att gå superbra, inchallah. Jag känner igen mig så mycket med dig i de sociala sammanhangen, jag tycker ju inte att jag är speciellt blyg (i sverige) men där känner jag mig som en grå liten mus och så sitter man mest bara och flinar ;) för att man inte fattar vad de säger. Jaja, jag ser framemot att läsa mer av ditt liv därnere.
Kramar i massor till dig!
Asalam aleikoum

it's a lifestyle... said...

Wa aleikoum salam, ya ukhti.

Förhoppningsvis får du läsa mycket! Det finns massor att kommentera härifrån.. Men det är som vanligt, när jag sätter mig ner framför datorn så glömmer jag allting som jag tänkt skriva om och så skriver jag något helt annat. :-)

Jag hoppas också på att få fortsätta följa ditt liv! Blir din blogg lösenordsskyddad så blir jag den första att knäcka lösenordet! ;-P Jag hoppas ni har det bra allihopa!! Kramar