Jag förstår om ni inte tycker det är så intressant att läsa om olika trafikolyckor jag har möjligheten att se och uppleva på nära håll, men för en nordbo som jag så är ändå en trafikolycka en ganska sällsynt upplevelse -fram till det att jag flyttade till Marocko, det vill säga.
En av dagens två olyckor jag såg på den 20 km långa sträckan hemmet-makens arbete-hemmet var ett lastbilsflak som hade vält. Jag vet inte om lastbilen hade varit tvungen att bromsa kraftigt för någon dåre på vägen eller om det var vinden som spelat pingpong, jag vet inte heller hur många (last)bilar som varit inblandade i olyckan. Jag vet däremot att jag såg minst en totaldemolerad personbil, troligen en bil som lastbilsflaket trillat över. Jag tror inte att någon kunde ha överlevt i den bilen, allahu 3lam.
Efter att ha sett en sådan olycka så blir jag berörd. Det kan ju också hända mig. Men jag är nog den enda som tänker att det kunde hända mig, för det tar bara femtio meter och så gasar folk upp i över hundra på en sextio/åttio-väg. De kör slalom mellan bilar som inte kör lika fort som dem och de ligger en halvmeter bakom en bil som dem anser köra för sakta (dvs håller hastighetsbegränsningen). Förare tänker "det händer inte mig" utan att inse faran de utsätter sina medtrafikanter för. Som jag redan berättat, yrkesförarna är de absolut värsta...
Ojdå, jag upptäckte nu att jag glömt torka av bordet efter frukosten.. *disträ*
1 comment:
lart mycket
Post a Comment