helgen..

Så var ännu en helg till ända. Med tanke på hur fort veckorna passerar så borde det också betyda att jag blir äldre i samma takt.. Hemska tanke! Fram till för något år sedan så har jag alltid traskat runt i min lilla drömvärld och intalat mig själv att "jag ju har så många år till godo då jag började skolan ett år tidigare än mina jämnåriga". Det där året har nog för länge sedan flugit förbi och jag borde väl vid det här laget ha en framgångsrik karriär och tre ungar. Okej, så gammal är jag kanske inte, men jag borde iallafall ha en begynnande framgång på min karriär. :-S

Nog om det, jag har egentligen ingen ålderskris. Däremot har jag en annan livskris. Jag har insett att min drömvärld inte går ihop! (Om inte förr så är det nu som jag verkligen hoppas på att få slippa in till det perfekta paradiset, då jag ju aldrig annars får uppleva min drömvärld.) Jag vill leva ett komfortabelt liv, ett liv som innehåller värme i huset och elvisp, gärna också en "normal" toalett. När jag nu ändå bor här i Marocko, så vill jag självklart njuta av den vackra marockanska arkitekturen och designen, med mosaik på väggarna och mysrum med matta, filtar och kuddar på golvet. Jag vill iförd djilaba shoppa bland dofter av mynta, cheeba och persilja på den lokala marknaden placerad på en lerhög och köpa honung och olivolja direkt från producenten. Problemet är att den traditionella och enkla livsstilen inte går ihop med min europeiska bekvämlighet!

I de moderna och bekväma husen är de kala väggarna och golven vita, utan den minsta antydan av Marockos vackra färger och värme. "Mysrummet" hittar du endast hos de riktigt fattiga och hos personer som lever ett väldigt enkelt liv, inte hos någon med den bekvämlighetsfaktor som för mig i övrigt är minimum. Jag måste åka till en stormarknad för att hitta flera av de ingredienser som jag har kunskap i att laga mat och sötsaker av, en stormarknad som ligger så långt bort ifrån den lokala frukt&grönt&plast-marknaden var jag egentligen vill spendera mina pengar. Visserligen lever jag delvis i min drömvärld och bär för det mesta djilaba, men i dagens Marocko är det de outbildade hemmafruarna som bär djilaba medan de förvärvsarbetande universitetsutbildade kvinnorna är mera "modernt" klädda. Å andra sidan så är jag ju (än så länge) en outbildad hemmafru, så jag får nog med full rätt fortsätta bära mitt favoritplagg.

Igår åkte jag och maken med svärföräldrarna och minsta systern ut till byn varifrån släkten kommer (för er som deltog, samma by som bröllopsfesten gick av stapeln). Resan började mindre bra men blev sedan bara bättre.. Strax efter att ha lämnat Rabat bakom oss fick vi på motorvägen vittna om en bilkrock bara tjugo meter framför oss. Jag har konstaterat att jag ser resultatet av en bilolycka varje dag, men aldrig har jag sett den på så nära håll och samtidigt själv befunnit mig i riskzonen. Några bilar började av någon anledning att bromsa in, varpå en bil bakom inte var tillräckligt uppmärksam och dessutom körde väldigt nära framförvarande bil (något som är alldeles för vanligt här) och kraschade således rakt in i bilen framför. Al-hamdoulillah, allting hade kunnat sluta betydligt värre. Med tre passagerare i baksätet och endast två säkerhetsbälten (som inte användes eftersom de ju "sitter i baksätet") var jag tvungen att bromsa in försiktigt för att undvika att någon flög genom framrutan. Krocken skedde i körfältet bredvid vårt, men bildelar flög runt och en kofångare hamnade mitt på vägbanan. Den största risken i hela situationen hade varit om bilen hade förflyttat sig ännu mera ut i vänster körfält och blockerat min väg.. Subhan allah, nu kunde jag försöktigt rulla förbi olycksplatsen och chockad fortsätta min väg framåt. Just det, framåt. Troligen blev mina medpassagerare ännu mera chockade än jag, för de glömde bort att berätta för mig att jag skulle svänga av mot Fés... Istället fortsatte jag rakt fram på motorvägen och resultatet blev en dubbelt så lång resväg till byn än nödvändigt.

Sedan var det som vanligt, springa runt till en massa hus och kindpussa och le till alla gamla tanter som blev så glada för att (åter??)se mig eller för att höra att jag var min makes fru. Jag drack te och kaffe och åt m'semmen så det stod ut genom öronen på mig. Jag satt på filtar på golvet och på marockanska soffor, jag var en svart-vit pusselbit i det färgglada havet av kvinnor i djilabas. Jag funderade på om jag också i framtiden skulle bli en gammal tandlös tant som ligger insvept i filtar på en madrass på golvet. Så traditionellt. Så gulligt. (Romantiserar jag det traditionella enkla livet??) Tyvärr hann vi inte ut på landet för att träffa ännu några farbröder och inhandla supergod honung, men vi fick åtminstone med oss 40 liter (!!) olivolja från en farbror i byn.

Igår upplevde jag åtminstone några delar av min drömvärld!

PS Sorry för att det blev så långt, hoppas ni har tålamod att läsa. Jag vill också påpeka att det är grova generaliseringar som jag gör i mina beskrivningar av Marocko, ha i åtanke att det finns människor av alla sorter och slag som befinner sig både innanför och utanför mina grova generaliseringar. Om någon anser att jag har fel i mina generaliseringar så får ni gärna också kommentera det, jag är långt ifrån felfri...