Gräsänkling -är det inte så det heter när partnern tillfälligt är bortrest? H åkte inatt till Paris, en vecka blir han borta.. EN VECKA!! Jag har visserligen en del jobb jag måste lägga ner på att komma igång med uppsatsen, men det är inte lättare för att han är borta, snarare tvärtom... Den här veckan måste jag komma igång med lite enklare fraser på arabiska, om jag inte vill gå tyst i en vecka. Men å andra sidan, jag känner mig själv -det kommer INTE att vara lätt...

Jag läser föregående stycke på nytt och tänker pessimisten har talat. Det är nog inte sååå synd om mig, jag får fortfarande god mat i överflöd, och alla är snälla med mig. Lillflickan fortsätter att komma med pussar och smågodisar och brorsorna ler alltid glatt när de ser mig. Jag är tom inte längre rädd för pappan i familjen.. :-D (Jag har nog inte varit rädd i ordets rätta bemärkelse, snarare en viss blyghet och stor respekt inför en person som går till moskén halv fyra varje morgon och sedan, efter en kort vila i moskén, vidare på jobb. Han kommer hem till lunch och middag, efter middagen går han och lägger sig. De korta stunderna som han är hemma och varken äter, sover eller ber, så sitter han tyst i ett hörn på golvet. Jag förstår nu att H inte pratat så mycket om sin far, han är i högsta grad närvarande och en hörnsten för familjen, men det är mor som är den vuxna auktoriteten inom hemmets väggar.)

Igår var det prat om festen igen.. Dagen närmar sig med stormsteg! Tillagningen av sötsaker is outsourced till släkt och vänner. Jag är så nyfiken på vad vi kommer att bli bjudna på!!

Nu ska jag låta V:s blivande make använda datorn lite... :-D V, jag hoppas du förstår att jag nog eventuellt ändå mest bara kanske skämtar när jag pratar om dig och N... *oskyldig*

PS. Dagen till ära blir inlägget rubriklöst.. Jag kan inte klicka i rutan för att skriva något där...

Dags för Dhuhr...

Intressant läsning för oss finländska feminister... @ Women's eNews.

Till en början förvånas jag lite över statistiken, att Finland skulle ha en så jämn könsfördelning på arbetsmarknaden kunde jag inte tro. Som artikeln sedan kommer till, så är det just attityden bland folket som måste förändras, det är även något jag känt av under mina korta perioder på fastlandet. Under mitt senaste halvår kunde jag inte läsa Husis en enda gång utan att chockas av något de skrev, och sättet de skrev det på.. Då handlade det i och för sig inte bara kvinnosynen utan även om synen på invandring och islam.

När jag nu ändå bloggar, så kan jag även kommentera artikeln jag läste på DN.se. (Nej, jag letar inte engångsläsare till min blogg! Jag måste bara få uttrycka min åsikt.. Något jag gärna tar det lugnt med efter att ha blivit kallad för missfoster av just en engångsläsare.)

Lade jag inte pannan i djupa veck och undrade hur det skulle gå för mitt framtida hemland, när rösterna blivit räknade efter valet? Efter bara två månader visar sig presidentens FRU ha utnyttjat en förmån som ingen egentligen kan förstå att hon skulle ha rätt till... Fyra år och tio månader still to go.... (Förtydligande för de som inte förstår mig: Jag menar inte att det är värsta grejen det som hänt, utan att det bara tog två månader för det att hända och upptäckas, det är tyvärr ännu mycket som hinner hända innan Sarkozy är klar med att leda landet.)

Senaste uppdateringen om festen.. För kvinnorna blir det incha allah på eftermiddagen, från lunch och fram till sex-tiden. Männen tar sedan över huset och samtalar vidare från sex-tiden till elva-tiden. Vi kommer att hålla till i en by som ligger ca 45 min från Rabat, det är därifrån som släkten kommer. Planen är att med bil ta oss mellan Rabat och Tiflet, detaljer återstår ännu att planera.

Jag fick förresten igår veta att vetemjölet H:s mamma använder för att baka allt bröd med, tillreder hon själv. Hon får vetekorn från en släkting på landet, hon sköljer dessa och lämnar de sedan att torka på taket. Efteråt för hon kornen till ett ställe här i närheten där man kan mala kornen till mjöl. Och jag som var imponerad av att hon orkar baka brödet själv...

Olivoljan har liknande ursprung, en släkting har köpt kvistar från olivträd, han plockar oliverna och pressar dem till olja och ger det sedan till H:s familj.

Tydligen har de inte heller rinnande vatten ute på landet, utan de hämtar vattnet från en brunn som de grävt. Tänk er en medeltidsbrunn med en hink som man sänker ner i ett rep... Alltså ingen pump man använder för att få upp vattnet från brunnen med... :-)

Fascinerande historier! Det är bara det stampade jordgolvet jag väntar på att få höra om nu! :-D Det är också intressanta historier i kontrast till de annars vardagliga strävandena till ekonomisk utveckling. Själv sitter jag och blir matad med mango-yoghurt av min blivande svägerska och hennes kompis -det är ett tungt liv jag lever här...

*tystnad*

Dagarna går och flertalet teman på blogginlägg passerar genom mina tankar, men att samla mig och sätta mig ner framför datorn och skriva, det är inte prioriterat.. Så jag förblir tyst istället. Precis som när jag ska skriva mail... :-S

Gud kallar...

Tydligen skall Jean Paul Sartre -av alla människor- på dödsbädden ha bett någon att ringa efter en präst... Gud är Nåderik och Barmhärtig!

vad jag inte tycker om

Jag tycker inte om pillrens PMS!

svar pa tal..

Jag gor ett nytt forsok till att skriva svar pa kommentarer, men den har gangen blir det utan prickar pa alfabetets tre sista bokstaver... (Jag publicerar ett av svaren har, for det ar sa langt! :-) )

museinord: Angaende de gamla tidningarna. Det var 100 ar sedan... Borde inte tiderna ha forandrats och vara foraldrar sluta att oroa sig? :-) Btw, dagtid sa verkar Marocko nastan vara ett sakrare land an Sverige! Jag har sett folk lamna bilen igang nar de gar in i affaren (troligen ett undantag, annars brukar marockanerna vara noga med att inte kora pa tomgang) och en annan gang stod en bil parkerad precis vid en grind till ett hus, ett fonster och en dorr var helt oppna. Dorrarna till hemmen i omradet var H:s familj bor brukar kvallstid sta oppna da barnen springer ut och in. Det ar forst till natten som man bor halla sig inlast hemma!

Varmt? Njae.. Ni kanner mig! :-) Nattetid blir det riktigt svalt, jag har tom dragit pa mig en forkylning pga svalkan. Savida det inte beror pa klorsammansattningen i vattnet som jag drar in i nasan fem ganger om dagen. Idag tror jag temperaturen narmar sig 30 grader, men enligt menara.ma sa ska det bli bara 22 grader imorgon.. Det varierar med andra ord, aven om 22 grader nog ar i det lagsta laget hittills.

Om jobb har jag inte hort nagot mera! :-( Lite olagligt (tva prickar pa a:et ska det vara dar) nu nar jag inte har nagon dator att plugga med..

Shaariah som jag pratade om ar en slags spaghetti/nudlar som man ater med krossad mandel och pudersocker. Mmmm!! Men idag blev jag fundersam pa om jag missforstatt nagot, jag forsokte beratta for aldsta brodern om denna ratt och han uttalade namligen ratten som sharia (med accent pa i:et)....

Bilder har jag inga, annat an nagra som min blivande svagerska och hennes kompis tog pa tv-bilden.. Och de ar nog inte sa intressanta.. Men jag planerar att forsoka ta lite mera foton.. Ett familjefoto vore trevligt.. Men for det sa maste ju mamman dra pa sig hela munderingen!

Vad galler problemet med ”au revoir” ar uttalet. De dar r:en ar mina fiender! Bade i franskan och i arabiskan. Ibland far jag in det, ibland inte, men aldrig da jag ska saga ”hej da” pa franska!

Djilaba ar en kaftan, en sadan som jag kopte forra sommaren. Men den tog jag inte med mig hit, eftersom den ar sa tjock. Jag sparar den till Frankrike istallet!

Yep. Nu bor jag hemma hos hela familjen. Det var lite trangt for dem redan innan jag kom hit, och nu ar det annu varre. I Sverige finns det nagon standard som sager att det ar synd om barn som inte har egna rum och det kallas for trangboddhet. Har ar vi tva-tre stycken per rum, men ingen klagar for det.. Men jag maste medge att det efter en vecka blir det lite jobbigt att alltid vara omgiven av folk som vill ha ens uppmarksamhet och som envisas med att prata pa ett sprak jag inte forstar, trots att jag egentligen borde skriva en massa mail, soka billiga flighter och lagenhet i Frankrike, och framfor allt komma pa hur jag ska logga in till min sommarkurs utan inloggningsuppgifter (som forsvann med min dator).

Jag har inte med mig samma bok fran forra aret, men daremot ett annat hafte som jag forsoker skriva ner lite saker i. Det senaste ar att forsoka lara mig boja verb, men jag har bara skrivit ner ett verb annu och jag har inte lart mig det an... :-) Jag kommer ihag hur jag gjorde for att kopa vatten forra aret, nu har jag aven lart mig saga att jag vill ha tva flaskor vatten och inte bara tva vatten som jag bad om tidigare, och jag skulle ocksa kunna bestalla sma flaskor vatten och inte langre bara stora vatten. :-) Men det ar egentligen ganska vardelos kunskap nar man hur bra som helst kan dricka vattnet ur kranen! Det smakar faktiskt mycket battre an i Barcelona! (Ursakta mig barcelonabor, men sa ar det!) Dessutom har jag lart mig lite flera siffror an bara fem, femtio och tjugosex, sa jag hoppas pa att mitt prutande ska ga lite battre –bara jag vagar borja prata!

N E J ! !

Jag holl pa att skriva varldens langsta kommentar, for att svara pa alla fragor jag fatt i en tidigare kommentar.. Sa helt plotsligt dor datorn! Nu vagrar min alskling att starta igen.. Jag hoppas att h@n mar battre till kvallen...

s u c k

Det är läskigt när fördomar faktiskt stämmer... Byråkratin i Sverige och Finland är inte att leka med, men byråkratin i Marocko är fem gånger värre! Hemma är det visserligen papper som ska fyllas i och det ena och det andra, men de flesta dokumenten kan man lätt skriva ut eller beställa via Internet. I Marocko måste man verkligen gå minst tre gånger, om inte flera, till varje ställe för att få pappret du behöver.

Tre dagar har vi ägnat åt pappersarbete, och vi får vänta mera än en vecka ännu innan vi kan gå vidare med giftermålet. Dels pga att vår väninna på magistraten envisas med att gå hem långt innan kontorstidens slut och dessutom tar ledigt en vanlig arbetsdag! Jag borde väl inte skylla på henne, men som vanligt så har jag lite svårt att ta på mig ansvaret för något jag inte gjort (men som jag borde ha gjort)... *smile* Men en eloge till finskorna på finska ambassaden i Marocko! De är super hjälpsamma och super vänliga!!

Trafiken i Marocko är känd för att vara farlig, svenska Vägverket har under en period verkat här i Marocko för att förbättra trafiksäkerheten genom att se över vägarnas säkerhet och landets trafiklagar. Vissa förbättringar har gjorts, men det är ännu en bit kvar till trafiksäkerheten jämfört med Sverige. Efter en vecka här har jag redan varit med om min första krock. Allting gick rätt smooth och ingen kom till skada, trots att några sniffande kids lade sig på gatan och låtsades spela döda för de övriga bilisterna som stod och tutade och ville förbi. H och jag satt i en petit taxi, vi var på väg ut ur en rondell då en kvinna i bilen bredvid, som skulle fortsätta sin färd i rondellen, touchade taxin. Båda bilarna stannade mitt i rondellen för att diskutera vad som hänt, trots totalstoppet så verkade de båda parterna inte komma till någon konkret slutsats -inga försäkringspapper syntes till i alla fall. Jag undrar nog hur det fungerar med det där med försäkringar här... Försäkringar är annars något som generellt sett är förbjudet inom islam.

Inga män är hemma den här förmiddagen och efter att ha duschat och tvättat håret sitter jag här utan hijab under en längre tid för första gången på länge. Utan att säga för mycket så känns det som att håret har växt massor under de här dagarna då jag inte haft det löst annat än under natten. Hm, bara för att jag nu säger det så kommer ena brodern hem och jag får hoppa över soffan och kasta på mig en sjal...

Min blivande svägerska (som är tio år) och hennes kompis sitter här och vill skriva på datorn, så det är bäst att jag nu publicerar detta och låter dem leka lite! :-)

Hoppas att allt är lika bra med er, kära läsare, som det är med mig! Jag firar mitt 300:de inlägg med att ger er alla en megastor kram! :-)

Rabat, Maroc. Part 2

När man bor utomlands får man perspektiv på det egna livet, något jag tror de flesta kan enas kring. Att vi äter olika sorters mat och pratar olika språk är självklara skillnader, en intressant egenhet är de små detaljerna som ”alla” tar för en självklarhet i respektive kultur. Hemma äter vi med gaffeln i vänster hand och kniven i höger hand, i Spanien ska du äta lunch någon gång mellan två och tre och i Marocko räknar man med att du vet hur man äter shaariah (nej, inte sharíah, utan shaariah!) men nu verkar det som att familjen förstått att jag inte har en aning om hur man äter –så de lägger upp mat åt mig på en tallrik och jag får snällt äta med en servett i famnen och gaffel i (höger) hand. Jo, jag är lite besatt av det där med att äta, men det är väl ingen nyhet? Självklart finns det undantag i alla kulturer –vad vore livet utan variationer?

Igår var vi på utflykt till Casa, vi träffade representanter från det franska universitetet och de envisades med att säga orvar då vi skildes åt (bonjour går bra, men inte au revoir), men jag ska inte klaga kvinnan försökte åtminstone säga en mening på engelska till mig. *smile* Vi åt samak, fisk, och passade även på att träffa en kompis till H. Det var en underbar dag jag spenderade tillsammans med min älskade...

Idag har jag besökt moskén för första gången, underbart! Det är mycket som är underbart här och nu, får se efter en par månader hur det står till då, det är då kulturkrockarna börjar kännas.. Sedan traskade vi runt bland marknaderna, bl a så beställde min blivande svärmor en djilaba åt mig (att sys upp enligt mina mått). Minstingen i familjen (lillasystern som är 10 år) och hennes kompis försökte lära mig arabiska, de upprepade ett ord medan de pekade på varan, ordet för gurka fick de upprepa många gånger innan jag kom ihåg det (l’khiar).

Eftersom min bror envisas med att vägra konvertera till islam, så planerar jag istället att få V bortgift med yngsta brodern i familjen. Förutom att han diskar, så lagade han även mat till oss alla idag –pasta med tomatsås! De kunde liksom inte vara ett mera matchande par!! *smile*

Nu är det dags att sova!! Tesba7 3la khair! (or something..)

Rabat, Maroc. Part 1

Hej!

Nu ar jag framme! Eller, jag kom igar, sa egentligen har jag val lite av installerat mig redan. H kom och motte mig vid flygplatsen, sedan akte vi tag och petit taxi hem till familjen. Under tagresan ringde flertalet av Hs vanner och familj for att hora att jag landat och att resan gatt bra. Jag tappade rakningen efter fem, pa pussarna jag fick av hans mamma nar vi kom innanfor dorren. Hon ar helt ljuvlig! Jag fick for ovrigt en megastor sjal av henne, fran Mekkah. Det ar bara den aldsta brodern i familjen som jag inte traffat, men jag har pratat i telefon med honom. Kontentan ar att det ar underbara manniskor jag har att gora med! (Ingen skymt av varken vit slavhandel eller trafficking...) *smile*

Sa kommer vi till kulturkrockarna, forutom att jag inte forstar ett ord av vad de sager (forutom nu, nar mamman sitter och pratar om Meryam i telefon och tittar pa mig...) Jag trodde att jag lart mig att ata med hoger hand, men det ar alltsa inte alltid sa latt.. Smakakorna smular och bordet ar langt borta nar man forsoker ata harira (en typ av soppa). Men maten AR god! Och alla pratar pa och tittar pa mig just nar allt gar fel..

Imorse fick jag aven stifta bekantskap med duschen i Marocko. De stallde en lada over halet i golvet, sedan fyllde de en hink med vatten. Med en liten skal hallde jag sedan vatten over mig. Mysigt! Jag vet, jag ar knapp.. Men jag tycker det ar sa charmigt med den har enkla boningen, men som sagt, jag hoppas att charmigheten sitter i efter tre manader med det ocksa... *smile*

Men det underbaraste av det ljuvligaste (om vi raknar bort H) var nog anda att vakna till adhan, boneropet, klockan halv fyra pa morgonen...

Jag ber om ursakt for den odisponerade upplaggningen av detta inlagg, men allt bara snurrar runt och jag kan inte stanna upp och lagga pusslet.. Men jag vet att jag vill fa alla papper i ordning sa fort som mojligt! Vi ses och hors! KRAM till er alla!

Använd era liv till något vettigt istället!

Vad är det här?? Ett examensarbete?? Är det här verkligen något som vi behöver i den här världen?? Finns det inte tillräckligt med elände redan?? Men ho-ho.. Att det skulle vara vid en läroanstalt som detta utvecklades -det tar priset!!

Ute på de blå haven

Jag sitter på Ålandsfärjan och filosoferar (ni visste väl att det finns trådlöst i cafeterian). Det är med blandade känslor som jag lämnar kobbarna igen, dels för att jag velat ha lite längre tid och bara kunna ta det lite lugnt och för att ha en chans att städa upp lite efter mig där hemma (jag lämnade köket echa una mierda -eller ska det vara hecha una mierda?? this is a problem when learning the language "on the street" and not by studying...). Jag är också glad för att äntligen åka, därför att det nu är mindre än en vecka kvar tills jag är på flygplatsen i Casablanca. Nervöst...

Men, vad filosoferar jag om här då? Bland annat så tänker jag på en orsak till varför man bör bära sjal, en orsak som jag tyvärr ofta glömmer att nämna när jag argumenterar för mitt val, men ändå ett argument jag tänkt på många gånger. Högmod är otrevligt! Genom att täcka sitt vackra hår (vackert kanske inte gäller mig just nu.. jag har för tillfället noll kontroll över håret.. tur att jag täcker det!!) och på så sätt dölja en del av sin skönhet bör i sin tur leda till mindre uppmärksamhet från främmande personer. Som vi alla vet så är risken högre att drabbas av högmod om man ständigt får uppmärksamhet för något vackert man besitter. Så genom att dölja sitt hår och kroppens konturer så minskar även uppmärksamheten och därmed risken att drabbas av högmod... *rikssnillet spekulerar*

Och så en påminnelse, främst till mig själv... Varje dag som vi får leva, ska vi tacka Gud för. Varje ny dag ger en ny chans till att förbättra oss och till att förbättra vår relation till Gud.

Nu kommer vi fram till Kapellskär, så jag måste packa ihop!! :-)

städa - packa - plugga - kaffe - matlagning - och-så-börjar-det-från-början-igen - städa - packa - ...

Okej... Jag börjar förstå vad mamma menar med att jag skulle gå igenom lådorna i mitt rum -där finns en massa skräp! Nåja, efter en par timmars effektivt letande (och en par veckors ineffektivt letande) så hittade jag äntligen de efterlysta installationsskivorna! Ikväll kommer incha allah min f.d. älskling (förlåt mig laptop, men jag behöver mänsklig värme också, det räcker inte med energidriven elektronik längre...) att få en nystart i livet!

Kära dagbok,

Tro det eller ej... Men jag gjorde det!! Jag gick rakt in i en dörr inatt! :-S Det var mörkt och jag såg inte dörren... Jag har ingen dominerande bula eller blått öga, men jag är lite röd över höger tinning, och höger knä fick sig också en smäll. Mitt högra bröst är också lite ömt -men det har det å andra sidan varit i tre veckor nu, sedan jag började äta piller.

Undrar vad som kommer härnäst? Efter först en Capoeira-spark på kinden och nu det här...

Jag vaknade imorse av att katten lekte med mina fötter (det kittlade) och upptäckte sedan att han dragit med sig en fästing (skogsbässe, på åländska) upp i sängen. Det fick mig att vakna till!

Idag ska jag skicka ett svarsmail till de som vill ha mig på arbetsintervju. Det är nu jag behöver ha lite självförtroende.. Hur har jag liksom lyckats få tidigare jobb?? Jag kan ju ingenting, och jag är ju helt dum! Eller visst, jag kan lite saker, men jag kan inte sätta ord på vad jag kan och det lilla jag kan är ingen djup kunskap.. :-S Så här känner jag alltid inför arbetsintervjuer, och det är troligen inte det bästa utgångsläget... (Jag söker inte sympati!)

Vsste ni förresten att provsvaren till ett HIV-test endast ges vid personligt besök? Kan man inte boka in ett återbesök, så kan man inte heller ta något prov.

Nä hörni, borde jag kanske ta ett glas vatten och sedan bege mig ut på en inlines-tur?

Tar det aldrig slut?

Puh.. Jag bara håller på och håller på.. Här hemma finns det alltid något att göra, oftast är det en hel massa att göra. Som vanligt så får jag ingen studiero, jag har inte ens rört böckerna under den senaste veckan.. :-S Bådar inte gott... Jag vill bara bli klar med alla måsten så att jag i lugn och ro får sätta mig ner och njuta av mina sista dagar i Norden.