Chokladpraliner

Det blev ingen Saab 9-3 Sport Sedan i Chili Red Metallic-färg till julklapp... Men däremot alldeles för mycket mat, choklad och övrig godis. Det är farligt att fira jul med släkten på Lappo. Men trevligt. Och fågel är inte allt för ofta man äter. Återigen har jag konstaterat att jag inte skulle överleva som vegetarian i min familj, det är tillräckligt jobbigt att förklara mina dreads och varför jag anser det vara onödigt att köpa en sak bara för att äga. Det är i och för sig ingen som lyssnar på någon förklaring, så jag behöver inte alltid ha någon. Däremot kunde jag lösa ett "problem" som inte ens min "super-smarta" kusin kunde lösa. Allt jag behövde göra var att räkna ut ena kateten på en triangel...

Jag älskar min familj och släkten, men jag förundras över hur olik jag är dem på vissa områden. Till sättet är vi ganska lika allihopa, trots att jag möjligtvis är den som har mest energi och är minst grinig. Men hur jag tänker och lever mitt liv är så olikt och otänkbart för resten av min släkt. På Lappo har jag två namn, det ena är 'simläraren' (som kommer från att jag var simlärare för 6-8 år sedan) och det andra är 'flygvärdinnan'. Ett tredje tänkbart namn för de som inte känner mig är 'Dottas dotter'. Undrar om de någonsin kommer att kalla mig 'volontären' eller 'fattigdomsbekämparen' eller varför inte bara Christine?

På onsdag blir det mera släkt. Jag ska norrut i vårt grannland -i mitt nya hemland. Där brukar det bli god mat (som alltid när det har med min släkt att göra) och min rumpa som redan vuxit tre storlekar kommer att växa två storlekar till. Men tro inte att jag kan sluta äta för det.... Jag bara häver i mig tills det är slut. Precis som med alkoholen. Jag börjar tro att det är något annat än just ett stundande alkoholberoende som varit grunden till vinterns nya liv. Eller också är maten ett substitut till alkoholen. Ingenting vet jag, annat än att för mycket god mat inte är bra för figuren....