HJÄLP!

P A N I K ! !

Imorgon, Torsdag 21 december: 09-10.30 Seminarium. Sedan kör det ihop sig.. Jag har lyckats byta jobbtiden, från 15-21 till 13-19 (den nya tiden går att flexa lite). Så ska jag till Indiska Ambassaden kl 16-17. Och vid 18-tiden ska jag vara i Rissne... :-S Inte bara det.. Jag ska vara förberedd för intervju när jag ska till Rissne... Hur gör man sådant?? Vad ska man fråga?? Vad ska man göra?? Hur ska man tänka?? Hälp!!

Och sedan har vi förstås alla julklappar och presenter som ska köpas någon dag, och så var det tänkt att jag skulle packat ihop mina saker något inför flytten också..

Ynka mig.. Går till sängs utan att ha förberett någonting för morgondagens seminarium...

-- another private post --

Äter libanesisk meze för andra gången idag och för fjärde dagen i rad. Igår vart det indiskt också. Det är nästan så att jag längtar till den hederliga rejäla svenska jul&midsommar-maten.. Imorgon blir det grönsakspaj och på fredag får jag se om jag får tid att äta något.

Nu ska jag inte prata om mat, det är inte särskilt privat... Istället tänkte jag flumma ner mina virriga tankar så att jag kan räta ut dem på skärmen. Det är just typiskt att vi idag hade massor av QA att göra på jobbet -man måste sitta koncentrerad och se att allting stämmer, jag har haft mina tankar på lite annat håll...

En alkoholist kommer att dricka alkohol så länge han/hon vill fortsätta att göra det. Ingen kan få alkoholisten att sluta dricka alkohol. Det är bara alkoholisten som kan ta beslutet att lämna flaskan -om han/hon vill! Och det är skillnad på att vilja och att vilja...

Alkoholisten kanske vill sluta att dricka alkohol, men känner ändå att det är ganska trevligt med alkohol och ett liv helt utan alkohol kanske inte är så kul, dessutom går det ju ganska bra för mig och emellanåt så har jag ju ingen ångest... Jag menar inte att jag är alkoholist eller att jag återvänt till flaskan, nej då, tvärtom, jag blir bara mera övertygad för var dag som går om att jag tagit det rätta beslutet. Det är det andra som tynger mig, det som jag inte klassificerar som svårt sjukt och därmed inte heller tar mig i kragen för att göra något åt.

Jag vet inte om det är något positivt, men det känns bättre, att ha flyttat skuldkänslans grund från att ha belamrat mig själv och tryckt ner mig och känt mig som världens mest promiskuösa slinka till att känna skuld för att ha syndat och för att ha vänt Gud ryggen. Som det var förut bevisade jag bara för mig själv hur otroligt oduglig jag var, nu känner jag (trots det jag gjort) däremot hoppet om att komma ur det här och jag vet varifrån jag alltid får stöd -om jag bara vill...

-- this is a private post --

Varför dras jag bara till killar som är i förhållanden? Jo, ni läste rätt! Jag trodde till en början att det bara var ett dåligt skämt, ett trick för att få mig att slappna av och släppa till, men sånt tror jag om alla killar. Men han verkade prata sanning, han verkade vara ärlig. Men hur kan jag veta? Varför är jag alltid så misstänksam mot killar? Okej, visserligen är han inte en av de tre, men jag gillar honom mera för var gång vi ses. Och.. det var grymt skönt!

*funderingar*

Kan vi komma ifrån olikheter i samhället? Är det det man vill? Skulle samhället fungera bättre då? Leder inte likhet också till olikhet? Och olikheter till ojämlikhet? Hur ska man göra för att olikheter också ska kunna innebära jämlikhet?

Plötsligt blev jag nervös.. Nervös för kvällens eventuella middag, nervös för kvällens eventuella telefonsamtal, nervös för kommande intervju, nervös för kommande händelse..

...och jag som bara varit vaken i tolv timmar...

Jag hade tänkt ägna detta inlägg till att berätta om allt kul jag varit med om i helgen. Det började med glöggkvällen i fredags, jag hade det riktigt trevligt trots förutsättningarna (L: TACK för ibuprofenen!!) och det var kul att se K:s och hennes kompis reaktion på mig i slöja.. (Tihi..) Det blev lördags-brunch på Café Lotus och sedan hem till falafel, hoummus, tabouleh, fetafyllda filodegsrullar, mm. Seminarie-tjejerna kom över på middag och kvällen slutade hoppandes på Grodan -det var hur kul som helst!! Jag dansade som en galning, och som svar på frågan om jag ville flyga så meddelade jag att jag tack vare musiken redan flög.. Vid fem-tiden kröp jag ner mellan lakanen..

Så imorse, efter en och en halv timme snoose, kryper jag ner från sängen, jag får meddelande på telefonen, dime, pq eres tan linda? Jag städar, diskar, lagar vegan-mat... Klockan fem får jag besök igen, det är ett tag sedan vi träffades och vi har mycket att prata om. När hon säger att "jag har lärt mig mycket ikväll" blir jag glad. Jag kan bidra med kunskap till en smart tjej som kan massor om mycket, dessutom var det nyttig kunskap och inget om att e^(-i(pi)) = -1.

Så kommer jag hem efter att ha gått t/r tåget. Läser mailen. Blir påmind om vilken gañadora och mentirosa jag är.. Jag måste svara på de där jäkla mailen.. Men inte nu, inte ikväll.

Rekommenderad film: Tears of the Sun (2003) med Bruce Willis (!) och Monica Bellucci. Observera, denna rekommendation har jag tagit emot, jag har inte sett filmen så jag kan inte uttala mig om den är bra eller inte, jag skriver upp det här för att själv komma ihåg vad den heter...

Me (love) Hijab

Jag är i kontakt med min allra första informant!! Fick idag svar på mailet jag skickade igår, nu är det upp till mig att ringa upp henne på någon vardagkväll för att prata vidare och bestämma intervju-träff. Guess if I'm happy... Jag hoppas självklart att detta även öppnar dörrar för ett nytt kontaktnät även utanför studierna... You know what I mean...

Trött! God natt! Kram!

Gratulerar, Edvard Munch! *

Tröttheten är överhängande. Jag sover, men tröttheten sitter kvar. Trots allt kände jag mig helt okej fram till sex-tiden ikväll, då öppnade jag mailboxen och hittade ett mail med subject 'salam mi pasado'. Jag akutringde guru-L som gav mig kloka råd (L: Jag har inte ännu svarat på mailet, men jag funderade på lite saker som skulle med, jag försöker skriva imorgon) När jag kommer hem efter en tuff dag (som börjar på Indiska Ambassaden där jag inte fick något uträttat, sedan vidare på tråk-föreläsning som gav mig panik, slutligen på jobbet där jag inte fick mycket gjort och sökmotor ett strulade) läser jag ett mail med korta flummiga förklaringar till varför jag fick den första boken, "jag tror kanske att jag tänkte på dig då jag läste den, ibland". Nu ska jag läsa Koranen!

* Enligt Google fyller Munch år idag, jag gick in på Wikipedia för att kontrollera uppgiften, då hittar jag det här. Wikipedias trovärdighet sjönk rätt lågt där...

EDIT: Eh?? Sjukaste grejen! Jag skulle kolla att länkarna fungerade, men trots att det är samma länkar så kommer jag till olika ställen.. Jag lägger in en skärdump så får ni se vad jag hittade på Wikipedia när jag sökte på Edvard Munch.

rajtantajtan...

Klockan är halv tolv, måndag förmiddag. Jag ska ta tåget 12.03 och måste göra mig klar för universitetet, men jag vill inget hellre än strunta i världen utanför och ta mig en fylla. Om en vecka har jag varit nykter ett år - ett år! Det är ingenting! Men ändå så länge att man skulle tro att längtan efter att fly in i dimmorna skulle försvinna, men inte, längtan sitter kvar...

Godmorgon!

Trots att jag sover åtta timmar så är jag likväl dödstrött när jag ska upp igen... Och på morgonen har jag ingen som stampar ovanför mig, det börjar vid elva, då borrandet utanför fönstret slutar, sedan hör jag stamp-stamp nätterna igenom. Skönt att jag sedan igår har total-lock på vänster öra så att jag inte hör något. Hade jag inte vaknat med vänster öra på kudden så hade jag inte vaknat av väckarklockan..

Egentligen borde jag diska upp allt från gårdagens middag, jag pratade med min vän i Rabat istället för att diska igårkväll. Men vinet hällde jag ut, det börjar lukta så mycket annars -jag drack iallafall inte upp det! Och maten som blev över tog jag också bort igår, det var minst fem portioner mat. Att jag aldrig kan bedöma sådant där, antingen är det för mycket eller för lite.

I lördags var jag på dejt med A, en kompis till E & T (Uppsala-paret). Det var välan trevligt, vi satt och pratade i tre timmar.. Men jag är aboslut inte intresserad av anything further! Det var bara trevligt att träffas över en fika en gång!

I fredags träffade jag S från Colombia efter jobbet. Det var också trevligt.. Vi började kvällen på Carmen (försökte gå till Södran, men de hade föreställning där) och gick sedan via Bara Vi (på Skånegatan) till Grodan. Det var, som sagt, väldigt trevligt! Jag ville bara kasta mig över människan och ge honom den där kyssen han så gärna åtrådde, samtidigt som det var en underbar känsla att leka med honom. *fy på mig* Jag tror att jag är en sådan person som mina 14-åringar kallar för player... Killen har även en fascination för olagliga substanser, en egenskap som inte är bra för mig i det långa loppet, han lovade att ta mig med på en tur med cetas... Vi hamnade i hans bod (han säljer saker på julmarknaden) i Kungsträdgården (tänk om killen läser det här *hjälp* -jag tar för givet att jag endast har tre läsare) där jag fick en halsduk och en bok (!!) på engelska. Boken är av samma författare som den jag fick i måndags, Paulo Coelho. Vi pratade om boken tidigare under kvällen och innan jag hade sagt något om att jag har läst en annan bok att samma författare fick jag höra att jag borde läsa "Alkemisten", så när vi väl var där i stugan så gav han den till mig. Som L sade, det måste vara ett tecken.

En annan kul grej, för att byta ämne och person igen, jag började ta upp saker om islam (min vän i Rabat hjälper mig att hitta svar på mina frågor) och fick höra att jag snart kan så mycket att det är jag som får lära honom istället. Jag tror att det är en bit dit ännu, men lite grejer har jag lärt mig. Det är synd att jag inte kan använda min kunskap på något sätt, annat än till att tro. Inte för att det inte skulle räcka, men jag orkar inte med motvinden.. Försök att säga till vem som helst (som inte är muslim) att Koranen är Guds ord, så förstår ni början av vad jag menar med motvind...

ok folks.....

Man kan undra vad tusan jag håller på med på min lediga lördag-kväll... men jag kom in på den här sidan... Och kom nu inte och säg något om att Islam "sprids med svärdet" när Koranen förespråkar respekt för ALLA(H). Istället borde amerikanerna (och påven!) sätta sig ner och läsa sin egen skrift, Bibeln. Allvarligt talat, jag visste att det var illa ställt med folket i Amerika (läs: de dumma i USA, inte de andra) men så här allvarligt trodde jag verkligen inte att det var! *rädd*

tredje inlägget idag....

Märks det att jag hade tenta-deadline i eftermiddags?? Har redan hunnit med två blogg-inlägg idag och det tredje kommer här...

Jag nämnde något tidigare om tre personer jag skulle vilja lära känna närmare. Ingen av dessa kommer jag att kunna träffa innan årets slut. Två av dem har jag träffat två gånger (jag lärde känna dem på samma dag). Den tredje har jag inte träffat, men vi pratar flera kvällar i veckan.

Idag fick jag ett mail från en av de här personerna. "Me apetece mucho tenerte cerca otra vez..." står det i mailet.

Ikväll har jag också läst ut boken som jag fick av en av de här personerna. Boken har lett mina tankar i en riktning som jag tidigare undvikit. Men betyder det faktiskt att jag är beredd? Det är jag inte så säker på..

Det som jag har svårast att förlika mig med är att dessa två personer egentligen är haram. Så jag har bara personen jag inte ännu träffat kvar.... Jag står vid ett vägskäl och funderar på vilken väg jag skall ta, eventuellt blir det över Kazakstans stäpper.

jag har ont i rumpan av att sitta på stolen!

Med hjälp av Islam har jag hittat förklaringar till funderingar jag haft, ofta triviala funderingar men funderingar som jag ändå inte lyckats få ihop. Tre-enigheten är en, bedjandet ett annat. Ofta när jag tidigare bad en bön (jo, det hände att jag bad böner) så bad jag om något. Jag vet, likaså vet de flesta, att Gud inte kommer att ge mig någon bil eller något A i tentan, däremot kan jag söka styrka och vägledning hos Gud för att själv klara av dessa uppgifter, för att arbeta ihop pengar och köpa en bil (vad jag nu ska med en sådan till) eller för att kämpa med studierna och ”sacar” ett A (men då borde jag jobba med det också, och inte sitta och fundera på Gud). Glädjen i att ha upptäckt detta ger mig kraft och ökar intresset för...

* * * U P D A T E * * *

Jag började skriva på ovanstående text och kom sedan på några resonemang att ta upp på hemtentan, så jag avslutade mitt i meningen... Nu är jag klar, eller jag blev väl inte klar, men jag var tvungen att skicka in tentan. Nu måste jag rusa in i duschen och sedan iväg, jag ska via universitetet för att lämna tillbaka en bok och sedan träffa min samtalsledarpartner för att planera nästsista (buhuu!!) Ellen-träffen. Ikväll är det Ellen-nätverksträff. Imorgon är det lunch med L, jobb och sedan öl med S -om han nu inte ställer in igen.. På lördag är det fika med A, kvällen är MIN -den enda lediga kvällen fram till dagen före jul (och när jag väl kommit hem så kommer inte den heller att vara ledig om jag känner min mamma rätt). Söndag är det middag här -oups, måste fundera ut något att laga...

ouch

Jag kom just på vad jag drömde inatt. Läskigt... Jag saknade hår på hjässan (jag hade skepparkrans -bara det..) och så hade jag en fem centimeter lång springa strax ovanför pannan, från ena sidan till den andra ungefär. Utan att tänka på att springan skulle bli större fick jag, av någon anledning, för mig att stoppa dit en gaffel (!!) När jag kom på att det inte var någon bra idé att ha en gaffel i huvudet sprang jag till toaletten för att ta bort den, jag upptäckte då att springan mycket väl hade tänjts ut och det fanns också spår av gaffelns taggar. Jag hade nu en stor öppning, liksom en mun, på huvudet strax ovanför pannan. Jag minns att jag tänkte ja ja, nu ser jag lite ut som att komma från en splatterfilm, förutom att de ser läskiga ut och det gör inte jag..

Tentan går dåligt och nu har jag någon som står och borrar precis utanför mitt fönster (!!) så det lär väl inte gå så mycket bättre idag heller. Det är deadline kl 15.

hupp

I did it! I changed to Blogger beta.. even though it's only a beta version.. scary!!

Varför ska jag alltid fixa på mig irriterande huvudvärk de dagar som jag ska sätta mig ner och jobba med en hemtenta?? Tentan ska in imorgon -vi får se hur det går...

< unimaginative >

Är hemma igen. Borde jobba med hemtentan. Tankarna kretsar kring annat tema. Under besöket i min första studiestad fick jag en bok. Han hade köpt boken på hemvägen från Stockholms-besöket, när han läst boken bestämde han sig för att ge den till mig. Han hade ingen adress att skicka boken till så jag fick den igår istället.

Igårkväll kröp jag ner i min säng i hytten och började läsa, damerna som jag delade hytt med kom tillbaka och gjorde sig i ordning för natten, jag läste, de kröp ner i sina sängar och efter ett tag släckte de sina lampor, jag fortsatte att läsa. Med hemtentan i bakhuvudet tvingade jag mig att lägga ner boken och släcka lampan. Jag vaknade imorse och det första jag gjorde var att läsa några kapitel innan jag steg upp. Jag läste på tunnelbanan, på pendeltåget och här hemma.

Jag måste tänka på hemtentan, men det går inte.. Allt kretsar kring boken.. Jag undrar om han vet något om mig som jag inte berättat. Hur kunde han veta att boken skulle beröra mig så? Varför valde han att ge just den boken till mig?

Nu mera än någonsin önskar jag att jag kunde strunta i allt och bara dra iväg för att leta reda på sanningen. Jag behöver tid att tänka, hitta svar på mina frågor. Istället lider jag av halsont, mensvärk och ständiga hungerkänslor.

< no title >

Skrivet 061204: Sitter i Viking-terminalen i min finländska studiestad och funderar på livet. Jag har den senaste tiden lärt känna flertalet personer som jag gärna skulle lära känna närmare. Det är fina personer med många intressanta tankar och framförallt trygga mål med livet, inget med un golpe grande eller sólo un trito.

Nu har jag bytt skrivplats och befinner mig i en hytt tillsammans med tre äldre damer, funderar de något på vem jag är så tror jag inte att de tänker på muslim. Men är jag det? Nej, inte än. Men kommer jag någonsin att bli det? Eventuellt. Kommer jag någonsin att kunna leva som en muslim? Jag vill inget hellre. Kommer min framtida partner att, enligt sunni, vara muslim? Jag hoppas verkligen det. Finns det en livs kärlek?

Sedan jag senast skrev en längre blogg-post har det hänt mycket som jag har velat skriva om, men det får räcka för idag. Nästa mål är att inhandla ännu mera sötsaker så att jag kan bli ännu fetare till jul och därpå gå och sova. Trots att klockan än 20.20 svensk tid så är jag dödstrött! Men jag hoppas ändå på att få en mysig vår i Åbo.........

PS. Jag har för mig att jag läst något i Koranen om att be på en båt, men jag minns inte om det sades vara haram eller om det berättades om hur man skulle göra, jag måste kolla upp det när jag kommer hem.

Jahapp

Jag tycker mig ha hört något liknande i tidigare samtal, men jag har inte velat tro att jag haft rätt. Och så den där dagen när jag skulle träffat honom innan jag skulle på bio med L och K, då han ställde in pga "huvudvärk". Imorse "åkte han på jobb" och acaba de llamar ahora. Nu är jag (i stort) övertygad. Han var inte nykter.

Ash haddu...

Först en fråga till mina läsare som också använder Blogger -Har ni ändrat till den här nya versionen än? Det verkar ju jobbigt när man måste ha ett Google-account också...

Jag borde egentligen läsa boken om utrikeskorrespondenter, men istället ligger jag i soffan och filosoferar. Tidigare var jag nästan på väg att börja be, men för att bönen ska bli godkänd krävs det att man är muslim. För att vara muslim krävs egentligen inte så mycket annat än att uttala shahada (trosbekännelsen), men innan jag erkänner mig som muslim så vill jag vara säker på att jag också kan leva ett liv som följer islam, annars är det ju lite lönlöst...

Det jag filosoferade om var kvinnor. Hur ser jag på kvinnor? Vad är en kvinna? Vad är det som skiljer en kvinna från en man? Varför ser det ut som det gör i dagens samhälle? Hur skulle kvinnornas position vara i mitt idealsamhälle? Jo, jag funderar fortfarande på det där idealsamhället.. Jag börjar förstå de här grabbarna, Sokrates och Platon och allt vad de nu hette, de som satt och bara tänkte i timmar-dagar-ÅR innan de till slut knäckte nöten. Undrar hur lång tid det tog att komma fram till att kvinnor och slavar saknade förnuftskapacitet? Med en så felaktig slutsats så hoppas jag att killen (Aristoteles) inte funderade på ämnet allt för länge, det skulle liksom inte ställa honom i allt för god dager, bara bevisa att han nog inte alls var så smart som han (och många andra) ansåg.

Men, vad har jag kommit fram till då vad gäller mitt idealsamhälle? Inte mycket, annat än att det nog bara är mitt idealsamhälle. Skulle alla tänka som jag så vore det underbart! Men nu gör inte alla det och det är där allt rasar, jag hittar liksom inte ramar som alla oliktänkare kan hålla sig inom för att ändå skapa ett stabilt och rättvist samhälle. Å andra sidan tenderar folk som är väldigt lika att hamna i luven på varandra, så ett samhälle uppbyggt av likasinnade skulle eventuellt inte vara så stabilt i alla fall.

Och kvinnosynen? Njaä, det är nog bara jag som står för den. Det skulle säkerligen skada vänskapsrelationen som jag har med den genusstuderande flatan om jag skulle berätta för henne vad jag tycker och tänker om saker och ting. Nu tror ni säkert att allt mitt läsande om islam har börjat hjärntvätta mig, kan så vara, men jag börjar åtminstone hitta svar på mina frågor, svar som jag inte tidigare hittat...

Det är så politiskt inkorrekt att tänka som jag gör nu och ni, kära läsare, får väldigt gärna protestera. Jag skulle bli glad över förklaringar, andra åsikter och eventuella försök för att leda mig in på det politiskt korrekta tänkandet (det som är så viktigt i dagens Sverige)*.

Here we go... Jag tror att det finns en mening med den sociala konstruktionen! Men, jag måste påpeka att jag inte tycker att den är rättvis i dagens läge. Jag förespråkar alltså den sociala konstruktionen, samtidigt som jag önskar genomföra vissa förändringar och lämna utrymme för individualism. (Aj, helt plötsligt blir datorn alldeles varm undertill så att jag nästan bränner mig på benet -jag ligger i soffan med datorn i famnen, visst är det underbart med laptopar?) Nu borde jag förklara vad jag menar med detta uttalande, men jag avvaktar ett tag för att hålla er på sträckbänken.. :-) Nu ska jag ringa L och diskutera S!

* Jag börjar dock tro att politiskt korrekt tänkande i dagens Sverige innebär att inte egentligen ha några som helst bestämda åsikter om någonting.

Islamguiden...

Citat taget från islamguiden.com. Artikeln handlar om barnuppfostran och speglar flera grundvärderingar som finns i religionen, vänligen läs och förstå att det inte är religionen i sig som är grym...

Jag ser så mycket onödigt lidande. Kvinnor och barn som far illa på grund av att mannen varken kan eller vill ta hand om sin religion. Många gifter sig med mindre kunniga konvertiter. Kvinnor vars strävan är att lära sig allt om sin nya religion och leva som goda muslimer och som i god tro lägger hela sina liv och tillit i mannens händer. En man som i alltför många fall tyvärr inte förtjänar det. I sin strävan efter Jennah, tilltvingar sig kvinnor ofta ett sabr och tålamod som närmar sig det omänskliga. För att mannen ifråga godtyckligt plockar ur den Heliga Koranen och bara påpekar hennes skyldigheter: som bland så mycket annat gäller tålamod och lydnad. Men blundar för sitt eget ansvar och skyldigheter -de som om han efterlevde dem- skulle göra henne mycket lycklig och nöjd med livet. Istället för att använda Islam till att upphöja henne som kvinna, hustru, och människa, från det liv hon kanske levt som ett utnyttjat könsobjekt utan värde, skriver han under bekräftelsen på att hon är värdelös. Hårda ord men tyvärr sanna. Jag talar om män som istället för att föra Allahs lysande budskap vidare till mänskligheten, sprider ändå mera fördomar om Islam. Som får andra att sky religionen, och i några sorgliga fall till och med får sin kvinna -hon som lite naivt trodde att hennes man utgjorde själva religionens ansikte- att slutligen besviket kasta av sig slöjan och lämna Islam...

Artikeln avslutas med en uppmaning till de bröder som följer Allahs vägledning...

Var inte rädda för att blanda er i om ni vet att en vilsefaren bror behandlar sin kvinna illa.

www.islamguiden.com

Jag glömmer ju för tusan bort vad jag nyss läste!!!

Åh.. Så gulligt! Två av mina israeliska vänner ska gifta sig (med varandra). De är typ de(t) sötaste som finns! Både skilt för sig och tillsammans! Jag säger bara... Mazal tov!

Jag har ett rum i Åbo, inflyttning fr.o.m. 2 januari 2007. I rummet finns det en säng, ett skrivbord och en stol, det är väl i stort det jag behöver för fem månader? Det är skönt att det ordnade sig så smärtfritt! Det tråkiga är att hyran är ganska så mycket mindre än det jag har nu, vilket betyder att jag kommer att få mindre i bostadsbidrag. Men i alla fall, jag har ett rum... Onnea!

Ikväll är det ett seminarium på universitetet, det handlar om mänskliga rättigheter i islam. Jag är väldigt intresserad av att gå, men jag har en del att fixa med till imorgon och nu ska jag på jobb.. Att det alltid är så, jag hinner liksom inte göra allt som jag vill göra.. Det kan inte fortsätta så här.. Äntligen har jag insett det! Mabrouk!

Men vad ska jag prioritera??

Nu väntar jag på att min skype-kompis (han som vi inte träffade) ska komma hem från Bangkok.. Killen bara reser och reser och reser.. Och han vill byta jobb!?!? *ruskar uppgivet och oförstående på huvudet*

PS. Vad tycker ni om videon i föregående post? Det är en underbar nasheed, tycker jag!

jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb kaffe jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb jobb tårta jobb jobb jobb jobb jobb läsk jobb

Sitter på jobbet (if you didn't get it..) och läser DN (22 nov 2006). Det är första gången på en lååång tid som jag faktiskt nästan känner mig glad när jag slår ihop tidningen. Kina och Indien har slutit ett handelsavtal, Irak och Syrien har efter 26 års kyla återupptagit diplomatiska förbindelser, efter tio års inbördeskrig är det äntligen fred i Nepal, och det går rykten om att Berlusconi inte ens tänker försöker ta sig tillbaka till politikens heta rum (något han visserligen dementerar). Men så kommer det.. En nyhetstidning är ingen tidning utan dåliga nyheter.. 39,5 miljoner av världens befolkning beräknas vara hivsmittade eller aidssjuka. 4,3 miljoner människor smittas bara i år. Det är drygt 11 000 personer om dagen, skriver DN (s. 25).

För att byta ämnesområde.. Jag måste bestämma mig till på fredag om jag vill ha ett litet rum på 16 m2 i Kårens byggnad i centrala Åbo, med toalett och dusch i korridoren, eller om jag ska vänta på TYS som eventuellt kan leverera en lägenhet som jag delar med två andra personer och som ligger en bit utanför de centrala delarna och en bit från universitetet. Vad ska jag göra??

frågor

Varför kommer pizzan fram snabbare till kunden, än ambulansen till
patienten?

Varför finns det parkeringsplats för rörelseförhindrade framför skridskobanan?

Varför beställer folk en dubbel osthamburgare med stor pommes frites och Cola light?

Varför köper vi hotdogs i tiopack och korvbröd i åttapack?

Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun?

Varför är inte ordet förkortning kortare?

Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn?

Varför finns det inte kattmat som smakar mus?

Varför står det på hundmatburken "ny bättre smak", vem har testat detta?

Alla känner väl till flygplanens svarta låda, som alltid håller sig oskadd. Varför tillverkar man inte flygplanen av samma material?

Varför trycker du fjärrkontrollens knappar hårdare när batterierna är nästan slut?

Varför tvättar vi handdukarna, händer är väl rena när de torkas?

Varför använde Kamikaze-piloterna hjälm?

Hur har man fått skylten "gå inte på gräsmattan" ut till mitten av gräsmattan?

När ett ord är fel i ordboken, hur vet man det?

Har arbetarna på Lipton kafferast?

När jag köper en ny bumerang - hur blir jag av med den gamla?

Varför har byggnader som ska var öppet dygnet runt överhuvudtaget lås?

Ovanstående kommer från okänd författare. Måste städa lägenheten nu!! Ännu en solig dag utan att jag satt ut näsan genom dörren...

Tesba7 al khair...

Att Ségolène Royal är presidentkandidat för det franska socialistpartiet har knappast undgått någon, men visste ni att hon (enl DN 18/11-06) anses ligga till höger om mitten i socialistpartiet? Det gäller att hålla tungan rätt i mun för att pricka in henne på kartan...

Folk verkar ha svårt att se sambandet mellan datavetenskap och socialantropologi, jag hittar samband tom när jag läser ekonomi-delen i DN. Det har även visat sig att jams är ett annat ord för IBM's interaktiva stormöte...

Nu ska jag sova dåligt.. Har gjort av med alldeles för mycket pengar på godsaker som jag sedan måste motionera bort! Men cocosglass är gott! Cocos är gott!

Godnatt!

berg-och-dalbana hela veckan...

I'm back in town! Uppsala was great!! När jag tittar på det så här efteråt.. Igår kunde jag knappt somna, jag låg och tänkte på mina underbara lägenhetskamrater och våra skrattkalas vi hade på kvällskvisten efter en hård dag av känslostormar. Jag har gråtit och skrattat om vartannat, jag har känt mig som en sopkvast och bäst i världen, liten flicka och vuxen tjej. Gruppen har fått mig att se på mig själv utifrån, att förstå mina tankar och fundera på vad jag kan göra åt dem. Jag ser samband i mitt liv och jag förstår plötsligt varför jag mått som jag gjort. Jag har förstått att inget blir bättre om jag gör saker för att jag ska må sämre. Jag är värd något bättre! Jag är värd att må bra! Det ska bli Åbo i januari! Jag måste bara söka stöd för att klara av att säga det.. Efter veckan i Uppsala så vet jag vart jag ska vända mig.

"Likewise, no one can divide Viet-Nam"

Ligger i soffan och skrattar åt parallellen mellan nationalstat och sweet-and-sour mix...

Prata om torr humor....

Fotnot: Rubriken är ett citat av Ho Chi Minh, återgett i boken jag läser (se föregående post).

C[...], why arent you married yet?

Jag läser Multicultural Riddle: Rethinking National, Ethnic and Religious Identities av Gerd Baumann samtidigt som jag pratar med min vän i Rabat (han som vi aldrig träffade). Vi diskuterar framtid och drömmar. Han har bestämt sig för att satsa sina sparade pengar på en master-utbildning inom finance i Frankrike (han har redan en ingenjörsutbildning inom mechanics). Han säger några vackra ord som jag citerar nedan.

yes I see, for the fammily, I agree with you, some times you need to bee neere of some one that you are sure he loves you, and will be with you in bed and good times, me too even I live with fammily, sometimes I feel a empty space in my soul, and I tell to my self that I need to know a good women, that will be so cloose tomy that I feel that she is one part of me......, I can tell her what I feel and what I want, and feel that she support me and give me the force to go on

konserten är inställd.. :-(

Incha'Allah får jag en ny chans att se Cheb Mami någon gång...

** UPPDATERING **
Läste att Cheb Mami har ställt in konserten då han sitter arresterad i Frankrike för att ha msshandlat en fd flickvän. Bra eller dåligt? (Att han får sitt straff eller att konserten är inställd, tänker jag på..)

phew

Jag klarade det!! Jag klädde aldrig av mig tillsammans med den 18-årige fotbollsspelaren. Snacka om läcker kropp hos den killen alltså.. Och jag tackade nej.. *STOLT*

PS Nej, han är inte 18 längre, killen har hunnit fylla 20 år...

hemma igen

Jag skulle åka till Belgien för att koppla av och tänka på livet. Tjooo... Tjejen kommer hem och har bestämt sig för att flytta till Belgien, gifta sig och konvertera. Vem hjälper mig förresten att klippa av dreadsen?

suck och en tår som rinner ner för kinden..

Jag lyckades i min upprördhet säga coño till min dyali, ibland förstår han bara inte hur jag tänker.. (..och jag som trodde att jag lärt mig något under dessa år som "singel"..)

Jag har blivit uppmanad att bära djilaba och hijab i Belgien. Jag kan nästan slå vad om att jag blir "instängd i en källare" i Berchem (Antwerpen) och inte alls får se något av landet. Jag borde få ett slut på det här, och dejta den där finlandssvensken istället! (Om jag bara kunde tända på honom också och inte bara tycka att han är snäll..)

Har åkt tusen gånger universitetet t/r endast för att hämta en bok som inte finns, trots att det enligt bibliotekskatalogen ska finnas tre exemplar inne. Imorgon har vi seminarie om den boken också.. Jag är inte särskilt förberedd, idag diskuterade vi (jag och två andra tjejer från min seminariegrupp) spöken och orientalisk dans istället för om Jesus var en schaman.

Morfar har fått en propp i lungan (varje dag får jag höra talas om nya ställen var man kan få propp på) men mår bra efter omständigheterna. Han fick åka Super Puman den rackaren, kanske jag också skulle fixa mig en propp...

Har ni läst En oväntad semester av Marian Keyes? Jag upplevde den idag. Inte hela boken samtidigt förstås, jag lärde känna personligheterna. Det var hemskt!

Det var nästan ännu hemskare att försöka förklara för en person som inte kan svenska, varför man inte kan bo hemma utan ska bo på ett hem där man inte får mediciner. Och varför man inte ska stressa hem personen ifråga bara för att man själv tycker det är tråkigt att vara ensam. Tror ni jag lyckades?

Det allra mest hemska var nog (och jag som alltid tagit henne i försvar, nu får det vara nog) när hon sitter och börjar göra miner bakom ryggen på en flicka som var cp-skadad (usch, det låter hemskt att säga så bara för att man använde det som skällsord förr i tiden). Det var på hemmet, tjejen var där med mamma och bröderna för att hälsa på den intagne pappan, hon stojade omkring av lycka i sin stol när de serverade kaka åt henne, sedan satt hon och höll sin pappa i handen. Hon var söt!

När jag traskar upp på parkeringen mot min trappuppgång så passerar jag en bil som står "parkerad" mitt på körbanan. Den såg ut att ha exploderat. Bakluckan var öppen och tanklocket borta, och bakdelen av bilen var alldeles sotig. Undrar vad som hänt.. och varför..

Skumma saker börjar hända här i krokarna. För två dagar sedan när jag kom hem så var det två små-kids som "gjorde inbrott" till tandläkarmottagningen på baksidan av ICA. Lite glas börjar trilla, det låter, de springer iväg och jag känner mig tvungen till att prata med en okompetent vakt samt två snobbiga snutar.

Nej, det spelar ingen roll att jag ligger efter i skolan, inte kommit någon vart på den där dumma uppsatsen, ska göra studieplan för Åbo, ägna fem-sex timmar i veckan åt Ellen, osv. Jag ska bara gå och sova på kvällarna istället för att sitta och blogga, så går allt bra.

Problemet är det mentala, det som kryper på mig för att det är så mycket som förväntas av mig, och så många som förväntar sig något av mig, och helst så ska jag inte tänka något alls på förut. Hur förklarar man att en tjejgrupp är viktigare än sin egen pappa? Och hur sjukskriver man sig från studierna en vecka? Jobbet är det minsta problemet i mitt liv...

Det är den där dumma onda cirkeln. Jag måste sova för att må bra. Men mår jag inte bra så måste jag få det ur mig -jag bloggar. Leder till att jag inte kommer i säng på kvällen. Leder till att jag sover dåligt. Leder till att jag mår dåligt. Leder till att jag bloggar och strular bort mera tid. Leder till att jag sover ännu sämre. Leder till att jag mår ännu sämre. Leder till att...

Positiva tankar... Sol, hav, gröna skogar.. På tal om gröna skogar.. Det här landet håller på att gå under! Jag kan inte ens läsa tidningen längre utan att uppröras! Men en liten revansch har jag fått, min kollega erkände att han ångrade sin röst som han lagt i valet....... ..på tiden.. kunde han inte ångrat sig innan valet??

Åh nej! Nu gör jag en höna av en fjäder -igen. Gå och lägg dig unge!!

...och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Dagen har rullat förbi min näthinna i grå-svart-skala. Jag ser inte fram mot veckan då jag måste lämna både skola och jobb och på något sätt få folk att förstå att jag inte kan "hoppa över" tjej-träffen. Och inte tror jag att det blir någon lätt vecka, fylld med minnen och känslor. Ljuspunkten för dagen var att få komma hem och prata med en person som tänker på mig. Det roliga med den historien är att det allt mer börjar likna en saga där prinsen blir bortgift men sedan rymmer tillsammans med sin älskade.. Det är senaste förslaget av en av mostrarna, att gifta sig, ta pappren och sedan a la mierda med allt och istället åka till mig.

Belgarna äter 24 miljoner ecstasy tabletter per år och sju personer om dagen tar självmord*

Idag var första gången under fastan som jag kände mig yr, men det kan bero på förkylningen som jag har i kroppen. Igår var jag hemma från både skola och jobb (för att på kvällen sedan orka släpa mig till träffen med de andra Ellen-ledarna). Det är skönt att dagarna blir kortare, det blir liksom lättare att hålla ut då, och man får en liten belöning för var dag som går..

Jag har en bra och en dålig nyhet.. Den goda nyheten är att jag shoppat jeans alldeles ensam! Den dåliga nyheten är att de billiga jeansen inte alls föll mig i smaken.. Jag provade visserligen aldrig stuprörsjeansen, men efter att de senaste två åren ha gått omkring och konstant uttalat orden "jag ska aldrig" i samband med "stuprörsjeans innanför stövlar" så kunde jag inte ens närma mig dessa byxor. Däremot provade jag några andra modeller, båda satt någorlunda bra över rumpan (förutom att de lyckades på något hemskt sätt platta till rumpan, något som verkar vara mode i dessa tider) men sedan ner på låren skrynklade allt ihop sig och dessutom var fothålet (ni vet hålet där man sticker ut fötterna nertill på ett par byxor) jättesmalt, så det skulle se extremt underligt ut att ha ett par skor till.

-Jag ska aldrig strunta i mode och se ut som någon löjlig ungdom från 80-talet, jag ska alltid hänga med och se trendig och fräsch ut. Det intalade jag mig själv i unga år, någonstans där i mitten/slutet av 90-talet. Jag vill inte heller se ut som någon löjlig ungdom från 90-talet, men det var så jag kände mig idag när jag skulle inhandla mina jeans.

-Inte stuprör, inte hög midja, inte det här och inte det där.. Dah! Stackars expediter.. Men de gjorde ett tappert försök och ledde mig längre in i butiken.. Innan jag hann tänka hade jag på mig ett par byxor som följde min kropp och som dessutom kändes som min stil. Det är då jag började fundera på om jag kanske inte hör hemma på Östermalm i varje fall.. Min naturliga fallenhet för att nosa upp det dyra har återigen gett sig till känna.

Det rycker i min resväska. Även om jag tänkte resa utan väska så vill jag nog iväg, bort från vardagen och njuta av chokladen. Det rör sig om fyra nätter, klarar min ekonomi av fyra nätter på hostel? Jag kan inte förvänta mig att få logi.. Jag kan alltid försöka via HC, men det börjar bli sent och om jag dessutom säger att jag "kanske" behöver sovplats.. Många vill gärna veta med säkerhet och exakthet..

Nu har synkroniseringarna gåt klart och jag måste sätta igång med att göra kvalitetskontroll av dagens arbeten. Jag vill hem ikväll!

* Lonely Planet; Belgium & Luxembourg (2004), pp. 30-31

Prinsen av Raï

Någon som följer med på Cheb Mami den 1 november kl 21:30 @ Münchenbryggeriet för endast 415 sek?

Tunnelbanan...

..är Mötesplatsen!

Strax före svensk lunchtid var jag på väg till Karlaplan för att möta upp med min seminariegrupp. Innan jag lämnade hemmet hade jag lyckats lova att jag skulle vara hemma vid halv nio med städad lägenhet, trots att jag precis före samtalet intalat mig själv att idag är en högst olämplig dag. Tillbaka till tunnelbanan, jag kommer ner på perrongen och ska hoppa på tåget som precis stannat, mötande kommer det en ung kille från tunnelbanevagnen; väldigt fräsch, medellång, mörkt hår och cool kylig stil, hans kropp var vältränad och muskulös.

Han såg inte mig, hoppas jag, men jag såg honom. Första tanken var att jag känner igen honom, i nästa stund kom jag på varifrån. Det är ju han som besökt mig för att stilla mina djuriska känslor. Jag ville sjunka genom marken, inte rätt ställe att börja förklara varför jag inte ringt tillbaka.. Jag slår mig ner på tunnelbanan, chockad. Simon, jag såg Simon. Han har blivit äldre och mognare, redan senast vi sågs hade han utvecklats mycket, han är ingen barnrumpa längre, killen är ju 20 år nu...

And I went to Karlaplan and I met my group and we studied. After that I went to work and I worked and I worked. Eller, egentligen så jobbade jag inte så mycket, jag läste DN, skrev lite mail och svarade på några requests på HC.

När jag klev på tunnelbanan på hemvägen hamnade jag att stå mittemot ett väldigt bekant ansikte, han verkade känna igen mig också. Till slut kom jag på det! Micke (så tror jag att han hette) från IR, han var typ aldrig på föreläsningar och vi hamnade i olika seminariegrupper, men ni vet hur speciellt det är med personerna man pratar med första dagen på en ny kurs, man hänger liksom ihop resten av kursen på något sätt. Han bor i Södertälje, så vi hade lite tid att prata. En person som honom avundas jag lite, han verkar ha lätt för att hålla igång en konversation, och så har han stadig blick också. Vart tusan ska man kolla när den andre personen stirrar in i ens ögon?? Jag tappar bort mig om jag ska sitta och titta in i någon annans ögon på samma sätt, det blir ju liksom bara ögonkontakt och ögon och bara det, så hör jag ingenting av vad personen säger, det blir liksom oviktigt och till för världen runt omkring, när man tittar in i någons ögon så står världen stilla och det finns bara vi. Nej, jag är inte det minsta dragen till honom, men man kan ju för tusan inte sitta och titta in i en annan persons ögon hur mycket som helst.. Det är som med content-avdelningens chef (alltså han som skulle varit min chef om jag jobbat på företaget var jag jobbar), han tittar också rakt in i ögonen på mig, men hans ögon tappar jag gärna bort mig i, så jag tittar tillbaka, länge..... Oj, jag kom in på fel spår med bloggen, ni kan se det här stycket som en liten parentes, förutom de första två meningarna.

Jag ville komma till att jag stöter på människor jag känner på tunnelbanan eller pendeltåget, typ hela tiden. Och är jag på något café eller på krogen så stöter jag också allt som oftast på någon. För att inte tala om när jag är på universitetet, det är ju löjligt. Skulle det inte vara för att min bror borde kommit i land när jag ska till Belgien, så skulle jag tro att vi kommer att stöta på varandra på gatan i Mechelen (han brukar åka till Antwerpen lite nu och då och därifrån är det inte så långt till Mechelen, min bror skulle aldrig göra en sådan utflykt men bara för att jag är där så kan jag slå vad om att det slår slint för honom och han drar iväg och vi stöter på varandra, men han skulle väl inte känna igen mig ändå...) Nu blev det en liten parentes igen.. Kanske jag inte ska blogga idag, jag har lite svårt för att hålla i tråden...

Äh, jag går och lägger mig istället! Layla saida!

And I slept and I slept and I slept until before the sun came back then I lived on.

GOOD NEWS!!

..eller bad news, om man tänker på att jag ikväll kom på att jag skulle kunna gå på dop i alla fall..

Det fanns verkligen en god nyhet den här gången. Killen stannar kvar i Belgien fram till den 29 och hans mor kommer den 20. Nu ser jag fram mot att åka till Åland i helgen igen (eller också inte) för att berätta för min mamma om vad jag ska göra i Belgien.

Kvällen till ära...

Jag gjorde ett test på QuizFarm.com om vilken drog som passade mig bäst. Alla test av den här typen brukar jag ta med en stor nypa salt, men den här gången visade sig testet att (eventuellt) stämma bättre än förväntat, speciellt början och slutet. :-D

You scored as Ecstacy. Love, sex, parties, and DANCING! Just be wary of your mood coming down! www.dancesafe.org

Ecstacy		94%
Cocaine		81%
Inhalents		75%
Mushrooms		69%
None!		56%
Marijuana		38%
Alcohol		25%

Idag var det äppelkaka samt mars, twix och bounty till fika på jobbet

..kom hem från jobbet nu. Ägnade två timmar åt att prata om allt och inget med en kollega, jag vågade inte skriva upp det på övertid dock...

..funderar på att inte äta imorgon och eventuellt sova lite längre än till 5.50...

..jag måste skärpa mig! mera effektivitet!

God natt!

vänta nu...

lovade inte jag någonstans att sluta skriva om mitt patetiska liv? äh.. löften har väl brutits förut också..

*suckar över mina föräldrar -men mest pappa*

Måndag: Full fart hela dagen; upp före soluppgång, föreläsning på förmiddagen, jobba på eftermiddagen, tillbaka till universitetet för att skriva ut anmälningslappar till Ellen, på föreläsning om Koranen och äntligen hemma vid nio-tiden för att äta mat. Jag pratade med mamma också, hon uttryckte sig väldigt nedlåtande om judar, muslimer och övrigt patrask. *suck*

Tisdag: Heldag på Högalidsskolans högstadium. Outade mig som fastande för min samtalsledarpartner, outade mig som fd nästan-alkis för min samtalsledarpartner, outade mig som fastande för kompis K (som återigen ligger sjuk hemma). En planerad 'ut-och-gå-och-fika-träff' ställdes in då jag knappt kunde sitta vaken på pendeltåget hem. Kvällen slutade med att jag på msn pratade med en hel del folk jag inte pratat med på länge.

Onsdag: En vecka och en dag har jag nu stigit upp före soluppgång för att äta frukost. Har de senaste dagarna inte sovit tillräckligt, det kändes imorse. Undrar hur jag ska komma från de två msn-träffarna jag har ikväll (Casa I och spansk-åländska E som är på väg till Norden med pojkvän för ett 10-dagars besök)? Casa I.. Han ringer alltid när jag redan sover.. Vi har inte pratat på evigheter, ikväll har jag ett tillfälle att säga som det är, men jag behöver verkligen sova.. Sitter och förbereder för träffen med seminariegruppen. Ikväll är det tvättid. Pappa får spel när jag skriver Ramadan Mobarik på Skype. Min far är ingen djurvän och muslimska araber är för honom värda ännu mindre än djur.. *suck*

Det åskar ute. Det låter så. Jag vill inte gå ut. Jag vill ha en städad lägenhet att gömma mig i. Jag måste ringa Vattenfall och DN. Nu.

Dyali, tanbrek bzaff...

Varför ska jag lyckas vara så dödligt förälskad i en person som inte kan se livets allvar? Ok, nu ska jag inte vara grinig, det får jag inte vara, det är Ramadan. Men jag förstår inte hur han har lyckats att få mig i sina klor. Och det gör ont...

Inget allvarligt dåligt har hänt, snarare tvärtom. På torsdag ska han tillbaka till Barcelona för att fixa pappren. Han vill att jag kommer till Spanien istället för Belgien och firar Eid med honom, dessutom påstår han att hans mor vill prata med mig. Egentligen är det ju bara bra saker, får han pappren fixade så ska han ju inte stanna kvar i Belgien och vänta på att jag kommer, och han vill fortfarande gifta sig, säger han.

Säger han.. Han säger mycket. Fram och tillbaka. Ännu en gång lovar han att komma till Sthlm. Han pratar om att fixa flygbiljett åt mig till Barcelona, ska bli kul att se om det händer. Folk blir ju knäppa om de skulle höra hur jag håller på.

På tal om knäppa folk. Träffade kusinen idag, hon berättade att den där trevlige killen som (efter att ha dejtat kompis I) var förlovad med min kusin, sitter i fängelse igen. Och shit hur hon pratade, skulle jag sagt att det inte verkar vara mycket som skiljer min sötnos ifrån allas hatobjekt så skulle hon få slag. Hon fick ju nästan slag när jag sade att jag fastade. Hallå, det är ju inget!

Nu är jag super-trött och vill sova. Klockan är alldeles för mycket för att jag ska hoppa upp ur sängen imorn klockan sex, så jag får väl rulla mig ur den, det kan göra ont men troligen så vaknar jag åtminstone. Få se om jag kan somna. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Jag vet ju för fan ingenting!

Just typiskt!

Mamma och moster ska i helgen ut till L (ön i skärgården) och jag kommer inte att träffa mamma något alls. Det positiva är ju att hon slipper upptäcka att jag fastar. Det negativa är att jag inte kan berätta om O och våra planer, det var därför jag egentligen bestämde mig för att åka hem i helgen.

Ibland vill jag inget hellre än släppa taget och låta någon annan ta hand om mig, men jag är rädd för att jag en dag ska vakna upp och ångra beslutet, därför fortsätter jag strävandes i motvind att försöka ta mig till målen som hela tiden flyttas framåt. Det är därför det vore så enkelt att bara strunta i allt och lägga sig ner och sova..

Ramadan Mobarik

Klockan ringde 05.50. Jag tvingade mig upp ur sängen för att ställa mig och diska. Jag kokade gröt och bryggde kaffe. 06.42 bröt solens första strålar horisonten. Jag duschade och tog sedan bussen till Södertörns Högskola där jag stämt träff med två studiekamrater. Super fräscha och arkitektoniskt snygga lokaler! Kände en viss trötthet och seghet vid tio-tiden, men fortfarande oförskämt fräsch vid lunchtid.

Klockan 12.15 tog jag pendeltåget in till stan och jobbet. Magen vrålade och hungern slog knut på den tomma magen. Vid 15-tiden ringde jag kontaktpersonen på Högalidsskolan, han återkommer imorgon. Törsten har tagit vid. Vid 18-tiden blev jag tillfrågad om jag kunde jobba över. Klockan 18.37 gick solen och lade sig igen. Klockan 18.40 bröt jag fastan med ett glas vatten.

Nu ska jag sova, imorgon väntar en ny dag!

*

Jag skiter i var jag bor. Jag vill inte bo någonstans. Jag skiter i allt!

Flytta??

En vill inte tillbaka hit, en är här och trivs men vill inte stanna för alltid, jag är här och jag trivs (herregu' jag börjar ju få ett liv här med aktiviteter på sidan om jobb och skola). Jag trivs, jag har bostad, jag har vänner, jag har jobb, jag har en uppgift i samhället -men jag får inte stanna.

Jag måste tillbaka till Åbo. Nästa termin kan jag smälla in tre språkkurser med obligatorisk närvaro samt en kurs i miljövård. Dessutom finns det en och annan informationssystem-kurs som skulle passa bra in bland de övriga i min kommande examen. Jag väntar fortfarande på svar från kvinnan som leder KN-Seminarierna, tänk om jag också kunde få göra min kandidatuppsats.. Då skulle det endast vara några mattekurser kvar..

När jag väl får detta gjort så har jag bara en två-årig master kvar! På datautbildningen alltså. Det tillkommer ett och ett halvt år till C-uppsats inom IR också. Och två år till en master där -om jag nu kommer så långt med mina betyg. :-)

IKEA next....

Jag behöver klädgalgar!!

My personal shopper, Lisa, drog in mig i en Emmaus-butik på Götgatan. När jag kommer ut är jag 650 sek fattigare. Men jag fick 55 sek rabatt!! :-) I min superstora klädkasse fanns:

* ett vinrött-aktigt skärp	50 sek
* en stickad röd tjock polotröja	50 sek
* en mörkgrön collegetröja	50 sek
* en svart manchester-kjol	50 sek
* ett par mörka manchester-byxor	70 sek
* en beige manchester-kavaj	140 sek
* en stickad svart knälång "kappa"	295 sek

Övrig information:

Onsdag, 1 november 2006. Cheb Mami spelar på China Teatern här i Stockholm. Får ej missas!!

Idag. Nu ska jag ringa Oussama -igen. Tredje gången den här veckan.

Den Mäktiga Koranen

För mig är det ofattbart att en text från 600-talet e.Kr. kan innehålla så många antydningar om jordens skapelse som inte bevisats före vår tid. Nu kanske någon hoppar på mig och säger att det är just vad det är, antydningar, liksom man med horoskop i många fall kan tyda så att det passar ens liv. Jag tycker att det är just där det intressanta finns, att man för 1400 år sedan kunde skriva en text som i alla år varit trovärdig och än idag med vetenskapens upptäcker fortsätter att vara trovärdig.

PS. Idag när jag ska sitta och plugga så hör alla av sig; pappa, Alexander, L.. På tal om henne, när jag var nära att somna igår så började jag tänka på henne och D, så det tog ännu längre innan jag kunde somna.. Förresten, L, om du läser det här, och M också.. Tack för alla gånger ni spontant påpekat att jag "ser söt ut", det är värmande att höra de orden från två vänner! DS.

Uppdrag

Nästan tre veckor höll det! I tre veckor kämpade jag på.. och det gick bra! Men så blev jag sjuk, tyckte synd om mig själv och lät mig sova först en morgon till 10.30 och följande morgon till 11.30 -jag tyckte att jag var värd det, så trött som jag var. Det blev min död! Igår kunde jag inte somna. Idag kan jag inte somna.

Visserligen har huvudvärken och örontjutet sin del i kvällens insomnia. Jo, jag vet, jag tjatar mycket om det där oljudet i öronen, men tänk själv.. Ni vet när de har en sådan fin färgskärm på tv, för att man ska kunna ställa in skärpan på bilden, under tiden brukar de sända från Sveriges Radio. Ni vet när radiosändningen tar slut och strax innan myrkriget tar över, då brukar det komma några gälla toner -högt som bara f*n, det är så det låter, fast värre...

Men det finns goda ting här i livet också.. Som äppelpajen framför mig (yep, jag steg upp halv två en tisdagnatt för att laga äppelpaj! -Jag blev knäpp på att inte kunna sova) Andra goda saker i mitt liv är att sitta på ett café i Sthlm och diskutera familjerelationer -med någon vars efternamn jag inte har en aning om. Att lite senare på ett annat café i staden stöta på Mark Levengood och ännu uppleva en filminspelning (en dam med alldeles för stora glasögon sitter och dricker en latte och läser en tidning). Och kanske den bästa av alla goda ting -idag kom samtalet...

Jag är en av de utvalda till att leda en samtalsgrupp för 14-åriga tjejer. Projektet är en utmaning i sig (bara det att rekrytera tjejer till gruppen ! ), men samtidigt hoppas jag på att få känslan av att jag gör någon nytta här i livet, och förhoppningsvis förhoppningsvis (medveten upprepning) hjälper det mig att hålla mig över ytan den här terminen.

Ah, nu har Ipren börjat värka (!) och utan huvudvärk känner jag mig inte det minsta trött... :-s Ja-ja.. Jag kan ju försöka sätta mig och översätta mina framtidsplaner till arabiska, istället för att sova..

På tal om arabiska.. Ramadan beräknas börja där kring lördagen den 23, det är samma helg som samtalsledarutbildningen. Snygg början jag får (oberoende av vilket jag väljer) men det blir nog att spara de där första dagarna till ett senare tillfälle och ta det när jag tar igen röda veckans dagar. Ni vet.. barn, personer på resande fot, sjuka och kvinnor som menstruerar rekommenderas att äta normalt och istället ta de förlorade dagarna vid ett annat tillfälle. Om jag nu ens klarar av att varken äta eller dricka på hela dagen i normalt tillstånd...

Självömkan

Solen skiner och det verkar vara varmt ute, folk springer omkring i kortärmade tröjor och shorts. Det gjorde de igår också.. Jag har inte ens vågat kolla i DN på Stan för att se vad som händer i helgen, se allt som jag missar. Nej, det handlar inte om att jag måste sitta hemma och plugga, visserligen så måste jag det men läsa en bok kan man göra utomhus också, inte för att det brukar bli så i slutändan, men i alla fall, en lite promenad kunde vara trevlig. Istället ligger jag hemma i soffan och hostar, snoren rinner och när jag stiger upp för att snyta mig börjar allt bara snurra runt. Jag äter för att jag har ett kylskåp fullt med mat som jag vet att är god, inte för att jag är hungrig. Eftersom jag ägnat den vakna delen av helgen åt studier har jag inte lyssnat på någon annan musik än tjutet i mina öron -och jag börjar bli knäpp av det, det har verkligen blivit värre under sommaren. De enda som har hört av sig till mig under helgen är pappa och Ismail (snälla.. *uppgiven suck*) Nä, nu måste jag lägga mig ner igen, med en kopp trimate ska jag läsa om moderna människor.

släktskapssystem

Jag har funderat lite kring relationen mellan beteckningarna unilinjär samt kognatisk härstamning och dess praktiska betydelse i jämförelse med genetiken. När man pratar om genetik och folkgrupper finns risken för att man blir klassad som rasist, troligen tänker många på Hitlers rasteori och hans genetiska laborationer, men det är inte riktigt vad som rör sig i mina tankar just nu.

Nä, jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det inledande stycket och jag orkar inte fundera ut det heller, jag vill mest bara skriva ner mina funderingar och sedan återgå till soffan och boken jag läser -helst utan den här hemska hostan.

Alla vet vi ju att en muslimsk man kan gifta sig med en kristen kvinna (men inte med en icke-troende kvinna) däremot kan en muslimsk kvinna inte gifta sig med en kristen man. Jag kan tänka mig att detta beror på att man anammar den patrilinjära härstamningsprincipen -det är genom sönerna som blodet går vidare.

Mina funderingar rör sig kring varför har det blivit så? Vem har bestämt det? Ligger det någon praktisk förklaring bakom?

Från den judiska diasporan har jag hört en förklaring vid något tillfälle. Där följer judendomen det matrilinjära systemet -när ett barn föds så kan utomstående endast vara helt säkra på att barnet ärver judendomen om mamman är judinna. Detta har under den senare tiden luckrats upp och även om en judisk man gifter sig med en icke-judisk kvinna så anses barnen vara judar. (Om jag minns rätt så får en judisk man inte gifta sig med en icke-judisk kvinna utan att hon konverterar, men även om hon konverterar så räknas hon fortfarande inte som en "riktig" judinna).

Tittar vi på våra nordiska traditioner så skulle man kunna skönja en genetisk förklaring till vårt kognatiska system. De ljusa generna och de blå ögonen är de undergivna generna och möjligtvis en orsak till den nordiska extremhögerns motsättningar till "blandäktenskap". Men jag både hoppas och vill tro att den egentliga förklaringen till vårt släktsystem bygger på en ökad jämställdhet mellan kvnnor och män (ja ja - och enligt kursboken på det industrialiserade samhället)..

Trashank

Jag avskyr detta samhälle! Och till en viss del alla övriga samhällen också! Det är en avskyvärd värld som vi lever i, präglad av makt och status. Och längst ner på stegen sitter jag med benen i kors och orkar inte bry mig. Jag vill bara härifrån.

Resan till Åbo gick i de trasiga klädernas tecken. Hål i strumporna, jeansen och tröjan. Bh:n är så utsliten att banden inte längre töjs ut. Väska och skor fick jag någongång under högstadie-tiden och utan min mormors kunskaper i stoppning så hade min jacka varit rätt sliten vid det här laget. Det enda som verkligen var helt var mina trosor -inköpta för endast två-tre år sedan.

Leve kapitalismen, konsumtionssamhället och förkylningar!

En dag i Åbo

Klockan är 20:46 (svensk tid) det är tisdag den 5 september 2006. Jag ligger i bädd A –min plats fram till Långnäs på denna resa. Imorgon kl elva på förmiddagen har jag bestämt träff med min seminariegrupp, men jag har ännu inte förberett mig –jag borde göra det istället för att skriva detta. Men jag är trött, jag vill sova, men det är nog för tidigt för att slumra in i drömmarnas värld, dessutom somnade jag vid nio igår och att göra det två kvällar i rad är inte riktigt min melodi. Igår hade jag dessutom huvudvärk och annars allmän dålig-i-kroppen-orsak till att lägga mig så tidigt.

Imorse när jag stigit av båten hamnade jag att vänta på bussen, som skulle ta mig in till stan, tillsammans med en madrileño som interrailade ensam. Det var en riktigt trevlig kille som eventuellt hör av sig när han passerar Stockholm på vägen tillbaka till sitt hemland.

När jag kommer fram till DataCity, var min institution brukar hålla till, så visar sig stället vara tomt. Tillsammans med en finsk kille –lika förvirrad som jag, försöker vi fundera ut vart våra respektive institutioner (han letade efter Turun Yliopisto Informaatioteknologian Laitos) kan ha flyttat. Efter några turer med hans bil fram och tillbaka till Yliopistos nybyggda lokaler bakom Kauppakorkeakoulu hittar vi änligen ICT-talo (Informations- och Kommunikationsteknologi-huset) –bredvid DataCity. Nu delar Åbo Akademi lokaler med Turun Yliopisto och Turun Ammattikorkeakoulu. Idén med att samla alla datanördar på ett ställe är väldigt fin och praktisk och huset är enormt och nybyggt och lyxigt, men den här hemtrevliga-mys-pys-känslan har liksom försvunnit. I alla fall, för att återfå krafterna efter vårt skattjaktsletande (vi fick endast några få ledtrådar på respektive ställe och därifrån försöka lista oss fram till skatten –ICT-talo) blev jag bjuden på frukost-kaffe och fick även ta emot ett visitkort.

Jag irrar omkring på någon av de tre våningarna som tillhör ÅA när en stackars lika vilsen utbyteselev hoppar på mig (jag kan alltså inte ha sett så vilsen ut) och undrar något om någon utbytes-koordinator. Vi går några meter och stöter sedan på en kina-kvinna och en pakistanier som ska göra sina master-program vid ÅA. De bestämmer sig för att hänga på mig till en datasal –hur de nu tänkte att jag skulle hitta en sådan.. I alla fall, vi hittar en –som var låst! Det är då ”the man” dyker upp –killen med nycklarna. Vi etablerar kontakt, varpå han erbjuder sig att visa de övriga datasalarna för mig. När vi sedan står och diskuterar eventuell täckning av det trådlösa nätverket som finns runt om i Åbo så dyker Ålands-Johan upp –lika förvirrad som jag var. Johan och jag sticker iväg för att göra lite ärenden och käka lunch, när vi lämnar Johans lägenhet efter att ha printat ett kvitto åt mig, så stöter vi på Darude –Finlands technoexport Ville Virtanen, han bor tydligen granne med Johan.

Tillbaka i ICT-talo stöter vi på ”the man” igen, han bjuder på kaffe. Vi går upp en våning och stöter på en kompis till ”the man” som också bjuder på kaffe. Efter ett tag så kommer studierådgivaren in i kafferummet –hon som jag väntat på att skulle bli klar från sitt möte. Jag hinner knappt formulera min fråga innan avdelningschefen kommer för att ta en kaffe, hon ser mig och vet vad jag är ute efter –jaha, dig har jag väntat på, säger hon...

När (finsk) middagstid närmar sig (visste ni att finsk lunchtid är vid elva??) så lyckas jag på något sätt bli hembjuden till ”the man” på middag –rödbetsbiffar. Gott!

Tro nu inte att jag glömt den lilla frågan jag fick per telefon före helgen... Snarare tvärtom. Jag tänker på den varje dag och jag lägger fram olika scenarios i mina tankar, allt för att försöka föreställa mig eventuella framtider. Jag vet en utväg som vore den lättaste när jag väl är där men den svåraste att ta. Något säger mig att jag bör välja ett annat alternativ...

Fotnot: ”The man” blev tilldelad smeknamnet då han låste upp en dörr för oss, det har inget att göra med att han skulle vara the man. :-)

die welt

w a r n i n g : e g o

Efter en timmes vridande och vändande i sängen steg jag upp (rättare sagt, ner) igen. Igårkväll gick jag och lade mig vid tre och vaknade vid tio imorse. Beror kvällens insomnia pga igår så är det sorgligt att endast en natt kan förstöra en veckas rytm. Beror, å andra sidan, kvällens insomnia på tankarna som snurrar runt i huvudet på mig så är det sorgligt att en fråga som ska glädja istället skapar bekymmer..

*sitter och stirrar på skärmen i tio minuter innan jag tar mig samman för att fortsätta och skriva*

*tappar bort mig igen och funderar på om jag ska skapa en ny anonym blog eller ej*

*min hals har börjat ge sig till känna*

Vad är det jag vill med mitt liv? (Förutom att njuta av tystnad i mina öron -tjutet i högerörat har under den senaste tiden/månaden/sommaren blivit kraftigare och det har även fortplantat sig till vänsteröra). Ena stunden drömmer jag om att leva ensam och ägna mitt liv åt välgärning, eventuellt med ett älskat adoptivbarn vid min sida om några år. Ibland försöker jag få mig att tänka på den trygga tillvaron med ett välbetalt jobb på ett kontor i hufvudstaden samt villa och man någonstans i hufvudstadens närhet, tyvärr grimaserar jag vid tanken av tristessen som finns i ett sådant liv. Idag tänkte jag den mest förbjudna tanken -att vara hemma och ta hand om barn och hushåll.

OM jag nu vill dela mitt liv med någon -hurdan är den personen? Öm och 'caring'? Dominant? Underlägsen? Jämställd? Kvinna?

En sak till.. (Och nej, jag söker inga sympatier, jag talar sanning så som den är -fakta). Det där med bra jobb kan jag ju glömma. För det första börjar jag bli för gammal och dessutom utan meriter (som verkligen betyder något). Men sanningen som svider mest, en medioker smilnisse helt utan praktiska kunskaper och initiativrikedom och helt utan kunskap om omvärlden och dess politik (både inom makt och ekonomi) har inte några vidare förutsättningar att klara sig någon annanstans än möjligtvis i sandlådan. Det finns en orsak till att jag hellre studerar vidare än försöker bli klar med det jag påbörjat, om jag ens klarar av att avsluta det jag påbörjat, det är rädslan för vad som kommer sedan..

Nu måste jag ge sömnen en andra chans, imorn måste jag vara pigg och utvilad och helt förkylnings-symptomfri. En Åbo-resa väntar till kvällen.

naseeny el dounia
naseeny el 3alem
dawwebny 7abibi we sebny a2oullak a7la kalam
law allef el dounia
law allef el 3alem
mish momken zayy gharamak enta ala2y gharam

Så typiskt !

När jag nu intalat mig att stanna i Stocholm och börjat på en kurs (som faktiskt verkar väldigt intressant!) på universitetet, då ringer de från Uppsala och vill erbjuda mig en plats på kursen i Utvecklingsstudier!! Tänk om det var mitt livs chans.. Tänk om jag aldrig kommer att komma in igen.. Tänk om...

Igår missade ni världens skratt! Lilla K i Vallentuna som hörde och såg vår vän L härma en pingvins ljud och rörelse.. mo-mo Hon är så söt! K alltså (visst, L också, men jag tänker på K nu).

Nu måste jag göra mig klar och iväg till jobbet! c ya

V A L

17 september -då smäller det! Kommer vi att bli blå? Eller sitter den röd-gröna färgen kvar i oss? Blir det skattesänkning eller blir det gratis tandvård (för de upp till 24 år)? Trängselskatt eller inte?

Här har jag gått och stängt öron och ögon för att varken höra eller se. Jag har trott att jag inte får rösta, men det visar sig att nordiska medborgare som är folkbokförda i Sverige får rösta till landstings- och kommunfullmäktige. Wow! tänker säkert många med ironi i tanken -Ch som inte ens röstade i sitt lands presidentval.. Men jag tänkte verkligen göra det, det var min avsikt!! Så nu är det bråda dagar.. Jag måste bestämma mig för ett parti och eventuellt en person.

Nu ska jag s o v a , jag har under hela eftermiddagen och kvällen suttit med en lärljunge vid min sida på jobbet. Det är tungt att sitta och förklara allt man gör, speciellt när man ser att tiden rinner iväg och trots att man har mycket kvar att göra så vill man inget annat än hem...

Fattigdomen minskar och kokainet ökar...

Med en gratis kulturfestival som pågår mitt i stan och artister som Susana Baca och Macaco, kunde man tro att jag skulle hänga vid Kungsträdgården på kvällarna. Men icke! Jag sitter nämligen på jobbet fram till tio-halv elva på kvällen och väntar på synkroniseringar som hängt sig och gör kvalitetskontroller på miljoner kataloger.

Aj! Jag gjorde en missbedömning på aborren och stoppade munnen full med ben.

Före jobbet hann jag idag ta en sväng ut till Vallentuna. Lilla Klara var så söt! Och hon har vuxit hur mycket som helst sedan jag senast såg henne, strax före min semester. Då var hon det lilla knytet som man var tvungen att hålla försiktigt, nu var hon den lilla söta flickbebisen (med "Superbaby" i rosa på bröstet) som satt med stadigt huvud och sparkade med benen. Hon lyssnade på när man pratade med henne och hon höll sina tal och konversationer för (och med) sin mamma och mig.

Nu är klockan halv ett på natten och jag har precis svalt de sista tuggorna mat, det är bara sängen som gäller nu.

Nu är klockan några minuter senare och jag har precis diskat. Det tar alltid evigheter för mig att skriva i bloggen, eftersom jag gör tusen saker emellan. Under tiden som jag diskade började jag att fundera.. på saker som jag inte får fundera.. och på annat.. som att varför jag är så blåögd och tror på allt som alla säger? Först långt efteråt börjar jag att lägga ihop ett och ett och tycka att saker inte stämmer. Som exempel kan jag nämna O som först säger att han precis fått uppehålls- och arbetstillstånd, för att nästa gång vi pratar säga att han inte har några papper och därför flytt(at) till Belgien (och vill att jag kommer dit, eftersom han utan papper inte kan komma hit -idiot).

Just ja, kanske jag skulle berätta att jag funderar på att köpa en lägenhet vid Drottninggatan/Klarabergsgatan.

A P U A ! ! !

Beslutsångest -igen! Efter att ha bestämt mig för att läsa Socialantropologi istället för Arabiska, måste jag nu bestämma mig för att satsa på Utvecklingsstudier eller Socialantropologi. Jag är visserligen endast första reserv i gruppen högskoleprov -med tre antagna, och femte reserv i gruppen högskolepoäng -med trettiotre antagna, så troligen kommer jag inte ens in på utbildningen.

Jag måste bestämma mig för om jag ska gå på uppropet eller inte, som jag antar att jag blir kallad till, eftersom jag måste registrera mig för kursen i Katalanska om jag bestämmer mig för att studera vid UU. Jag måste också registrera mig till kursen i Socialantropologi ifall jag nu inte kommer in på Utvecklingsstudier och kolla hur det blir med kursen Introduction to ICT som skulle börja i september/oktober. Och naturligtvis måste jag registrera mig i Åbo -som ny student inom ett nytt studiesystem, Bolognaprocessen.

Bolognaprocessen i Åbo kan ställa till problem för mig, det finns en övre gräns för hur länge studierna får ta och det finns också en lägre gräns för vad man måste klara av per år för att få gå vidare till nästa år (den dummaste gräns jag någonsin hört talas om -de tillämpar den redan i Holland). Vad som mera kan ställa till problem för mig är SJ, det kostar nämligen 448 sek för tio resor mellan Stockholm och Uppsala, eller runt 1200 sek för ett månadskort på samma sträcka. Till det kommer 600 sek för SL:s månadskort. Det värsta är att jag behöver vara tre-fyra gånger per vecka i Uppsala, så eventuellt kanske jag borde fundera över att flytta dit i alla fall.

Jag funderar starkt på att strunta i Uppsala det här året och satsa på Socialantropologi och nästa termin eventuellt åka till Åbo för att göra de där språkkurserna -om jag inte kan lösa det på annat sätt. Irriterande att flytta härifrån när både Lisa och Leo kommer tillbaka...

Nu måste jag iväg och kopiera beskattningsintyget och skriva ut Ladok-utdraget för att kunna ansöka om studiestöd. Undrar bara när de har tänkt att skriva in resultatet från fem-poängaren som jag gjorde klart dagarna innan jag åkte till Marocko..

Å -land!

Gårdagskvällen firade jag med en krogrunda i min hemstad. En första alkoholfri drink beställde jag in på F.P. von Knorring, sedan blev det en mineralvatten på Indigo och slutligen släppte jag loss med en kaffe och flertalet vatten (för att kyla ner mig mellan dansvarven) på Arken.

Jag skvallrade om allt och alla på flertalet dialekter med mitt sällskap, K. Jag såg många kända och mindre kända ansikten. Emil, en vän från både tidiga simmar-år och mina åbo-år, och hans bror Samuel -som jag inte sett på evigheter, var med en riktigt söt vän -tyvärr fick jag inte möjlighet att prata något närmare med honom.

Jag var nära att hamna i slagsmål också. Mot slutet av kvällen närmade sig en stupfull kille mig bakifrån, han började tafsa på mig och nypa mig (jag tror att han var ute efter att nypa mina bröstvårtor men efter allt för högt alkoholintag hade han tappat greppet om var någonstans brösten sitter). Jag blev förbannad, slog undan hans händer och tog ett steg ifrån honom. Han fattade typ ingenting och jag tänkte att om han rör mig en gång till så j-lar slår jag till honom. E:s spanske pojkvän, V (som börjat jobba på den rånade bankens IT-avdelning), kom till min undsättning och ställde sig nära bredvid mig tills den onyktre försvunnit.

Efter stängningsdags så cyklade jag hem. Vid 04:03 kröp jag ner i min säng och kl 11:00 gick jag på högmässa i kyrkan.

hanif - del 2

Jag hävdar att ateismen är en tro, liksom kristendomen och islam. Skillnaden mellan ateismen och dessa, nyss nämnda världsreligioner, är att man i ateismen inte tror på en allsmäktig Gud. Skillnaden mellan ateismen och agnosticism är att man i agnosticism lever med okunskapen, man vet inte om någon Gud existerar eller inte.

Vad är då ateismens tro? Svar: Man tror att man inte tror.

Dagens fixering vid utseende, berusning, lyx och "dåligt leverne" (ordvalet är uttänkt och till för att provocera, reds anm) förknippar jag med a) de icke-troende b) de kristna c) västvärlden. Att jag är en döpt och konfirmerad icke-troende bosatt i nord-europa kan vara en orsak till att jag känner mig något vilsen då jag för var dag känner ett starkare avståndstagande till detta liv. Jag vill ha något mera i mitt liv än ytlighet!

Islam är eventuellt inte den rätta vägen för att jag ska känna mig tillfreds med "mitt andliga jag". Efter allt negativt man hört om religionen och i dessa terrorismens dagar är det inget litet steg till att konvertera. Samtidigt, det lilla jag hittills läst ger mig ro och lycka inombords, de få översatta korancitaten som jag läst är så vackra och Muhammed är en fängslande person.

Har jag berättat om den där gången när jag inte kunde somna? Jag gick ut till O som låg i soffan och lyssnade till Koranen på tv. Jag satt mig ner för att lyssna till den rytmiska melodin och titta på de vackra tecknen. Direkt kändes det som att något grep tag i mig och höll mig kvar framför tv:n, plötsligt var jag fylld av kraft och rastlösheten som gjorde att jag inte kunde somna var borta. Efter några minuter trängde tårarna fram och rann nerför kinden på mig, jag kunde inte stoppa dem och än mindre förklara för en oroligt undrande O varför jag grät.

hanif -sökare*

(*) haniferna var en grupp religiösa tänkare i Mekka.

Angående övercurlade ungar och en bitter röstlös Thåström.

Thåström hade tydligen haft en dålig dag på Rockoff, varken tekniken eller rösten hade tydligen fungerat och efter endast ett extranummer hade han gått svärandes av scenen.

Uttrycket övercurlade ungar är ett perfekt exempel då vi vill se finskans, finlandssvenskans och rikssvenskans avtryck i den åländska dialekten. Svenskarna pratar om curling-föräldrar i benämning av föräldrar som låter ungarna vara de som bestämmer. I finskan är det korrekt att använda prepositionen yli- för något som är extra och finlandssvenskarna som ibland blir lite bortkollrade i det dagliga språkbadet använder sig inkorrekt av det svenska ordet över. Övercurlade ungar vill alltså säga barn som föräldrarna låtit ge alldeles för stort svängrum och bestämmande rätt i allt för ung ålder -om jag minns rätt så var det något sådant.

Boken jag läser för tillfället är väldigt intressant, och den ger mig än större inspiration till att läsa Koranen. Jag kan bli så tagen av citat ur Koranen, det är något speciellt med de orden. Eller som då när jag satt och lyssnade på en uppläsning av Koranen samtidigt som jag såg texten framför mig (på arabiska -väldigt vacker text).. Jag vet inte vad som for i mig, men till slut kunde jag inte stå emot och jag lät tårarna rinna ner för kinderna på mig. Det var så kraftigt på något sätt att höra de där ljuden och känna rytmen i texten.

Jag måste sova nu. Jag sitter på stolen vid bordet, men har en känsla av att trilla neråt och stundvis som en lätt studsande känsla av tyngdlöshet. Innan jag avslutar måste jag återge ett citat ut boken som jag läser (obs, inget Koran-citat) som jag fastnade för.

Enligt Barnaby Rogerson (Profeten Muhammed; Hans liv och samtid) ansåg öknens araber på 500-talet e.Kr. att mannens tre nöjen i livet var -att rida kött, att äta kött, att tränga in i kött (s. 65).

Övercurlade ungar och en bitter Thåström utan röst.

Skrivet 2006-08-09 12:00: Jag funderade på att skriva något om det svenska språket och lite andra saker som jag läst om i tidningen.. men jag kom inte längre än till rubriken. Nu vill jag att fisken ska ha kokat klart, jag vill ha kaffe och jag vill verkligen inte gå på jobb!

Blir man någonsin för gammal?

Skrivet 2006-08-04 15:45: I skrivande stund sitter jag i solen och njuter med en Classic med hjortronsmak. Jag kan meddela att I:s pappa, T, sin vana trogen har tagit 15:30-båten till Hummelvik.

Jag besökte min morfar idag, han sitter i rullstol och väntar på en höftledsoperation. När vi samtalar om den kommande operationen och andra krämpor konstaterar han kallt att han är för gammal. Med sina nyss fyllda 82 anser jag (åtminstone så hoppas jag) att han fortfarande har flera år kvar tillsammans med sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Tillbaka på vår älskade ö cyklade jag ner till båthuset för att fota ett fönster ur en ny vinkel (!). Vid båthuset möter jag en kusin och en pyssling (eller är det syssling? Äh, Macke T. iaf..) som står och knyter fast den ena båten som de just kommit tillbaka med för att sedan ta den andra båten till Torsholma (den tredje står här hemma på backen). Killarna ska iväg och se T:holma-gänget åka wakeboard. Coolt! tänker jag direkt för att i nästa stund komma på att killgänget nog hellre åker wakeboard utan deras 10 år äldre f.d. simlärare med sig.

I veckan pratade jag med min bror i hopp om att han kunde hämta papper till studiestödsansökan. Men, du är ju 26 år!! får jag höra honom säga i andra ändan av luren. En annan som också har åsikter om mina studier är min morfars bror. Han frågar varje gång vi pratar om hur det går med studierna och om jag börjar bli klar, men till skillnad från min bror så anser han att det är bättre att jag studerar och att det tar tid än att jag inte studerar alls. När han fick höra om mina drömplaner, att arbeta med IT och utvecklingsländer, hörde jag hur han sken upp och sade att det låter som en väldigt bra idé! I nästa andetag undrade han om jag siktade in mig på något speciellt land, jag förklarade att det främst var Afrika som fångade mitt intresse, men att jag inte än hade någon inriktning. Jag fick ett långt föredrag om internationell politik, Latinamerikas (var han bott under längre perioder) problem och USA:s och Rysslands intressen i Mellanöstern (information han fått av en tidigare diplomat som hållit till i de trakterna). Min morfars bror konstaterade att det var ett svårt område som jag ville ge mig in på, men att det var väldigt intressant. Det väger tungt att ha hans förtroende!

Om du ville ha mig...

Skrivet 2006-08-04 10:25: Ted Gärdestad har sagt många kloka ord, ovanstående är ett faktum flera av världens innevånare har upplevt -det är jag säker på, och ofta är det så jag känner mig inför O. (Skäms Ch!) Den självständighet och framåtanda som finns i mig sjunker hastigt undan när jag ser eller hör min älskade. (Skäms Ch!) Jag som inte ens är troende försöker lära känna islam bättre och innerst inne hoppas jag på att jag blir övertygad i takt med att jag läser om Muhammed (son av Abdullah son av Abd al-Muttalib son av Hashim, grundare av klanen Qusayy) och hans ord. (Skäms Ch!) Förhoppningsvis kommer vår kärlek en dag att vara halal... (Men... Ch!!)

Det finns eventuellt en sak som skrämmer mig, eller som kanske borde skrämma mig. O vill gärna flytta till Arabemiraterna vilket är, enligt sägen, ett av de sämsta länderna sett ur en kvinnas självständighets-perspektiv. (Jag har hört att Jemen ska vara det värsta, vilket egentligen är lite märkligt eftersom det vid Muhammeds födelse var ett kristet land –jag har lite kvar ännu att läsa..) Jag har lovat O att fundera på saken och jag ska förkovra mig i landets politik (och religion), det är ändå upp till mig vart jag vill att vi ska flytta...

Du är söt som jungfrunektar I din skira sommarklänning,
och du spelar näckens flöjt för mig,
som med tornet utan täckning och med luften fylld av spänning -
står jag blottad för nästa drag från dig
kommer du till mig?

Om du ville ha mig så tog du mig här och nu,
Om du ville ha mig så tog du mig här och nu,
Om du ville ha mig så tog du mig som jag är,
Om du ville ha mig så tog du mig som jag är.

(mmm) (aah)

Dina midnatts blåa ögon gör mig nästan helt förtrollad,
som du blinkar blinkar stjärnorna,
och när mörkret kryper nära är det dig som jag vill hålla,
tills jag stilla somnar I din famn,
trygga I varann.

Om du ville ha mig så tog du mig här och nu,
Om du ville ha mig så tog du mig här och nu,
Om du ville ha mig så tog du mig som jag är,
Om du ville ha mig så tog du mig som jag är.

(mmm) (aah)

Jag vill ha din kropp så nära att du bor I mina fingrar,
Läsa in dig som en katekes,
Jag vill smaka dina äpplen,
Klättra upp I dina lindar,
Himlens pärlor faller alltför glest -
ta de få som ges.

Om du ville ha mig så tog du mig här och nu,
(När kommer du?)
Om du ville ha mig så tog du mig här och nu,
Om du ville ha mig så tog du mig som jag är,
(Du vill väll det?)
Om du ville ha mig så tog du mig som jag är.

Om du ville ha mig så tog du mig här och nu,
(När kommer du?)
Om du ville ha mig så tog du mig här och nu,
Om du ville ha mig så tog du mig som jag är,
(Du vill väll det?)
Om du ville ha mig så tog du mig som jag är.

(Fade Away)

Resumé

Jag skrev några inlägg i veckan när jag var på L (I:s och min favorit-ö). Jag postar dem härefter.. Dvs.. läs nerifrån och upp! ;-)

Jag har räddat ett liv!

Jag sitter vid köksbordet och läser om någon kille från Ericsson som är i Nigeria för att sätta upp ett 3G-nät. Mamma ropar något om katten och en fågel, jag kopplar ihop det lidande skriket från en liten fågel och kattens jaktlust (bara en timme tidigare hade han kommit med en mus i munnen) och springer ut på verandan. Jag ser varken någon katt eller fågel men jag hör ett ilande ljud, katten sticker fram nosen från under verandan och jag hinner knapt reagera innan han återigen hugger tänderna i den stackars vettskrämda lilla fågeln och springer iväg.

Fågeln i munnen på katten och jag efter katten. Jag lyckas få tag på honom och försöker kasta iväg honom, fågeln ligger på marken och jag kastar mig över den för att försöka lyfta bort den från kattens klor. Schvosch, säger det och katten hoppar över fågeln igen, återigen tar jag tag i katten och kastar honom längre bort än föregående gång. Schvosch, säger det igen och både katten och jag gjorde allt för att vara först på fågeln, tyvärr är katten både smart och snabb. På något sätt lyckas jag ta bort katten och hålla honom undan samtidigt som jag funderar på hur jag ska lyfta upp fågeln för att skada den minst.

Den stackars söta fågelungen hade bitmärken vid halsen och mellan ögat och näbben. H@n darrade av skräck och föll ihop i mina händer med näbben mellan mina fingrar och ögonen stängda. Ett tag trodde jag att h@n skulle dö i händerna på mig. Jag satt med det lilla livet i någon timmes tid, och sakta men säkert kvicknade h@n till. Efter ett tag gjorde fågeln några korta läten och såg allmänt piggare ut, h@n inspekterade mig noga. När jag suttit en stund med fågeln i handen gick jag iväg för att sätta handen nära en tallkvist, fågeln hoppade självmant över till kvisten och kort därpå flög h@n iväg mot nya äventyr..

Högt Ph, lågt publiken!

Äntligen har jag fått lite färg på kroppen! Jag har tillbringat två dagar utomhus iklädd bikinitrosor. Det är skönt att vara ensam hemma! :-) Igårkväll kom min mamma hem igen, och idag är det mulet och regnsjukt, det har redan hunnit passera ett åskväder med dunder och bång. I eftermiddag åker jag och min bror ut till den underbaraste ön av de underbara.

Igårkväll, innan vi var ner till Berghamn för att hämta mamma hemkommen från hennes Budapest-resa, blev jag och min bror bjudna på Rockoff. Vi var tillsammans med vår kusin och hennes sambo och tittade på Lena Philipsson. Musiken började spela, jag tittade upp på scenen och undrade om tjejen som stod där och som jag trodde var artisten vi väntade på, inte hade kallt med den mini-klänningen. Efter ett tag kommer en annan tjej intraskande på scenen, det visade sig vara Lena Ph.

Konserten började lite trevandes med låtar jag inte hört förut, efter ett tag kommer stativet in på scen och blir ivrigt påhejad av den lilla skara människor som faktiskt vågade klappa händerna, vi får höra Melodifestivallåtarna Det gör ont, Dansa i neon och Kärleken är evig. Hon spelade i ungefär en timme och ett extranummer blev det, men jag minns inte ens vilken låt det var. Trots mina mediokra minnen från kvällen så vill jag ge Lena ett bra betyg, till skillnad från publiken så släppte hon loss på scenen och bjöd på sig själv i mellansnacket.

Däremot vill jag kasta en stor spottloska i ansiktet på publiken, finns det tråkigare publik än den åländska?? Jag hade liksom glömt bort hur hemsk den kan vara. Magnus Ugglas låt Jag dansar aldrig nykter har jag alltid tyckt att är lite överdriven, men inte vad gäller den åländska publiken..

Hur berättar man för någon att dennes man har tillbringat natten på ett hotell med en annan kvinna?

Är hemma igen, alltså hemma hemma. Sitter ute i gräset med datorn framför mig och njuter av solen. Lollos (hankatten är döpt av min mormor..) stryker sig ömsom mot mig och ömsom mot laptopens skärm, jag får ständigt justera skärmen till sitt rätta läge igen. Okej, så ljuvligt är det faktiskt inte, de fläktande vindarna är ganska kyliga så vi får se hur länge jag står ut. Nu sprang Lollos iväg och jagade en fjäril. Tänk om man vore en katt...

Igår skulle jag träffa pappa, var det planerat. Jag skulle vara i Bollstanäs vid ett/två-tiden så att vi skulle hinna gå och inhandla mat och sedan tända på grillen för att i lugn och ro njuta av sommarvärmen och ledigheten med nygrillat. Vid tolv-tiden då jag promenerade mot pendeltåget ringde jag min far för att meddela att jag faktiskt skulle anlända i tid. Det går fram en signal för att sedan bli bortkopplad. Jag provar en gång till och den här gången svarar han, yrvaket med bakfylla (min far behöver inte säga så mycket för att jag ska höra på honom om han tagit en öl eller två, eller är på väg att ta).

Puh, har bytt plats och sitter nu i lä, det är ganska varmt.

Jag fick veta att pappa inte var hemma, han hade inte varit hemma sedan i söndags. Efter ett tag ringer han upp igen, han satt då på en restaurang på T-Centralen tillsammans med en vacker afrikansk kvinna vid namn Rosemarie, han berättade också att de tillbringat natten tillsammans på ett hotell. Jag försöker i min enfald säga åt honom att han ska ta farväl av kvinnan och hoppa på samma tåg som jag satt på, så att vi tillsammans kunde åka ut till Bollstanäs och ha en trevlig familje-eftermiddag med grillat och glass. Det var ett lamt försök, men inte vill man gärna sitta på pendeltåget och förklara att han ska lämna kvinnan han var med och följa med sin dotter hem till hans fru.. Han kunde naturligtvis inte bara lämna henne hur som helst.

En myra kryper upp för mitt ben..

Väl ute i Bollstanäs undrar frun om jag vet var pappa är någonstans, eller med vem han är. Jag svarar med ett kort nej och ruskar hastigt på huvudet samtidigt som jag tittar ner i golvet. Hon berättar tårögt om resan de gjorde till vår hem-ö, hur pappa ignorerat hennes önskan om att sitta ensamma och äta istället för att gå och sätta sig med en främmande kvinna och prata. Om när hon fick gå ensam hem från krogen och pappa stannat kvar dansande med ännu någon ny kvinna. Om, efter att ha återvänt till Bollstanäs, de tre männen som suttit i deras soffa och tagit emot pengar. Och pappa som varit borta sedan i söndags. Dessutom verkar han ha sagt att han ska på jobb på lördag, när det egentligen är på måndag han åker.

Jag känner igen detta mönster, jag har varit med om det förut. Den här gången gör det ännu mera ont att uppleva det, nu är jag äldre och jag ser i klarhet det som jag redan som liten misstänkte men samtidigt inte förstod vikten av. Och jag ser min mamma i samma situation som min fars nuvarande fru. Att han dessutom har samma arbete nu som då gör inte saken bättre...

Det är som att uppleva barndomen igen. Många pusselbitar faller på plats, jag förstår min förutspådda plats i en relation. Den enklaste vägen är självklart att leva ensam, något jag funderat på på allvar. Den tunga vägen är att försöka ta tag i mina problem och försöka göra något åt dem. Med vad kan man göra?

Det värsta är att jag inte har någon jag kan prata med. Den sista jag vill ta upp det här med är min mamma, gör det ont för mig så vad gör det inte för henne? Det fanns en tid då hon, till skillnad från mig, älskade min far..

Krig

Hade besök av min nigerianske vän E ikväll. Jag bjöd på middag och visade foton från Marocko och han berättade kort om sina resor till Oslo och Vancouver. Han ville gärna se Hotel Rwanda så jag lade på den undertiden som jag förberedde maten.

När "the white people" i filmen blir evakuerade från hotellet så blir också den unge kameramannen tvungen att lämna efter sig den unga tutsi-tjejen som han dejtat. E kommenterade att det väl var fult gjort och att kameramannen borde tagit kvinnan med sig. Jag (!) förklarade då att alla inte kunde åka vart de ville, att det var endast västlänningar som fick följa med denna konvoj och sedan lämna landet. I samma stund som jag säger detta tänker jag på Libanon, hur svensk polis skickas ner för att stå och kolla passen på de personer som bordar de illaluktande lastfartygen med flugor. [För er utlandssvenskar kan jag berätta att en sönderbombad flygplats och en hamn som ligger under beskjutning inte medger de lyxigaste färdsätten för att snabbt kunna ta sig ut ur landet, tilläggas bör att även vägarna till stor del är sönderbombade vilket försvårar passagen, men detta kan ni säkert lista ut själva. Det pinsamma i historien är att de svenskar som haft turen att bli evakuerade från denna krigsplats har mage att klaga på farkosten, ett illaluktande lastfartyg med flugor! (I have no words) Varför inte istället stanna kvar och vänta på att en lyxkryssare (ev Birka Paradise) ska ta sig till området och kryssa sig in till hamnen mellan katjuskorna som viner kring skorstenen? Istället kan de ge platsen till någon som inte bryr sig ifall det är en flotte, ett lastfartyg eller en chartrad helikopter från amerikanska armén (amerikanerna ska alltid vara värst -men så får varje person betala kring $100 för att bli evakuerade också, jag betalar (jo, det är vi skattebetalare som betalar resan ända fram till dörren för dessa bortskämda egocentriker) bara för ett illaluktande fartyg med flugor) som tar dem bort från kriget... Puh, det blev en lång hakparentes! Var var jag nu?]

Det är samma prioriteringar som görs i Libanon och som gjordes i Rwanda -vi med pengar får lämna oroligheterna, medan de andra kan dö. I Libanon finns det dessutom många som inte har några ID-handlingar eftersom de inte blivit accepterade som medborgare i landet, trots att de levt där ett tjugotal år. Dessa kan självklart inte ta sig till Sverige eller EU, men de kan inte heller ta sig över gränsen till Syrien eller något annat grannland. Libanons andraklassens medborgare är de som får stå som bowlingkäglor på en bowlingbana. I MM (Mellanöstern mästerskapen) spelar Israel mot Hizbollah i finalmatchen, det är en utdragen match med många strikar men få poäng.

Vad hände förresten med den etiopiska armén som befinner sig på somaliskt territorium för att rädda Somalia från islamisterna? Eller är de israeliska trupperna på libanesisk mark, de som ska rensa bort islamisterna, intressantare? Hum, känner jag igen det här?


Notis: Intressant, jag vet hur man säger fred på både hebreiska och arabiska, men jag har ingen aning om hur man säger krig på dessa språk -förutom heligt krig då..

Billanthropy

Det finns många orsaker för att inte stödja Microsoft genom att köpa deras produkter. En orsak, och troligen den största för en datanörd som jag, är Microsofts hemlighets-makeri kring koden, en andra orsak är deras licenspriser och en tredje orsak är deras dominans på marknaden. Ska jag fortsätta? En fjärde orsak är deras ignorans av buggar i systemen de säljer, en femte orsak är obefintliga miljöpolitik (det enda jag hittade vid en sökning på microsoft.com om miljöpolitik var det här -10 barn-vänliga steg till en bättre planet; Microsoft bidrar till att spara på el-åtgången genom sina power options, det är ju alltid något).

Men trots allt detta så finns det en positiv effekt av att köpa Microsoft produkter (som jag egentligen inte gör eftersom jag får det mesta gratis) är att för var produkt som säljs så ökar Bill Gates' förmögenhet. Visst, Bill är den rikaste personen i världen (enligt Forbes, daterat 2006-07-23) och behöver troligen inte så mycket mera pengar, men han är också den som donerar mest pengar till behövande. Tillsammans med Warren Buffett, världens andra rikaste person enligt samma lista, satsar de genom Gates-stiftelsen 2,1 miljarder kronor på forskning för att få fram ett vaccin mot aids (DN: 2006-07-23, s. 4). Det är värt en eloge!

Söndagsmorgon med brunch

• isvatten m citron
• mjölk
• yoghurt
• kaffe/te
• gurka o tomat
• rågbröd m bordsmargarin
  
• ugnspannkaka m äppelmos
• banan
• nektarin

Å nu e ja' mätt!!

Snacka om beslutsångest..

Jag låg och vände mig i sängen inatt, tänkte.. på två saker!

Det första är Socialantropologi vs. Arabiska. Jag försöker resonera logiskt, när jag fick antagningsbeskedet hade jag glömt bort att jag sökt till grundkursen i arabiska. Orsaken till att jag skrev ner arabiska på ansökningspappret var nog för att "ha en reserv", mitt besök i Marocko har däremot gjort att jag blivit ännu säkrare på att jag vill lära mig språket. Egentligen tycker jag inte alls om att studera språk, bland det värsta jag vet är att sitta och trycka in glosor mellan ögonen, jag ser ju hur mycket jag lärt mig av tidigare språk som jag studerat, jag har misslyckade försök med både finska och tyska bakom mig. Visst studerade jag spanska också, det där året i Valencia när jag blev hemkörd från lektionerna för att jag var a) bakfull och stank sprit b) fortfarande onykter, ni kan ju tänka er hur mycket jag lärde mig då.. Nä, jag lärde mig mera på nätterna när jag dansade och hade skoj, när jag umgicks med mina spansktalande vänner och även några år senare när jag jobbade "på spanska". Vill jag lära mig arabiska så är det nog bara att ta min väska och åka.. (Libanon nästa! ;-P ) Det verkar alltså som att M:s övertalningsförmåga har lyckats ännu än gång -och det utan någon större kampanj. Orosmomentet över detta val vore väl arbetsbördan (ha, som att det inte skulle vara en stor arbetsbörda att plugga arabiska??), det verkar vara en hel jäkla massa böcker att läsa i varje kurs. Å andra sidan borde jag vara förberedd, det var ju ingen dans på rosor att plugga Internationella Relationer heller. Jag har gjort mitt val, men samtidigt hoppas jag fortfarande på min reservplats -det är ändå det som jag allra helst vill studera!

Det andra är Oussama. Den pojken... När jag lyfte telefonluren häromdagen för att ringa honom så var jag svag i hela kroppen, så nervös brukar jag inte vara -förutom när jag skulle träffa honom i Pep Ventura. Han kan få min värld att välta upp och ner, att stanna upp eller att rusa i 200 (det är snabbt!) eller allt på en gång för den delen. Och han tycker om mig! Att bli inbjuden och presenterad för familjen är något stort. Att hans systrar dessutom säger åt mig att stanna kvar och sova över tolkar jag som att även de ser oss som ett seriöst par. När han está triste eller aburrido så tar han kontakt med mig för att komma på andra tankar. Dessa små saker förgyller min dag! Sedan att jag alltid lyckas göra bort mig inför hans vänner och att han inte är någon svärmorsdröm (mamma har i och för sig redan en förutfattad mening, "du vet vad jag tycker om araber", så även om han vore en svärmorsdröm så skulle han få det svårt i min familj) är ju lite tråkigt.

Nu måste jag göra annat! Ikväll ska jag träffa K, om det inte blir för sent på jobbet. Imorgon kommer M från HC i Göteborg på besök igen, det var han som gjorde sitt ex-jobb med ingenieros sin fronteras. På måndag kommer eventuellt två holländare, de hade inte hittat någonstans att sova så jag tänkte att jag kan väl åka en dag senare till Åland så att de kan stanna här. I mitten av augusti ser det ut som att en turk kommer hit. Varför låter det så hemskt i mina öron att säga turk? Man får väl göra det? Tänker också på rapport-reporten som pratade om de svensk-chartrade båtarna som skulle evakuera svenskar från Libanon, hon var på väg att säga först grekiskt och sedan turkiskt fartyg, men ändrade sig hastigt och pratade istället om fartyget från Grekland och fartyget från Turkiet. Aja, det kanske ligger något annat bakom det, inte att just grekiskt och turkiskt skulle låta illa. Just ja, i september kanske det kommer ännu en turk. Varifrån kommer alla dessa turkar?? Och varför är det bara killar? Men jag kan inte säga nej om jag inte har någon ursäkt och de verkar som okej typer.. Jag måste lära mig att säga nej! Å andra sidan har jag fått så många requests som jag varit tvungen att tackat nej till, så jag vill verkligen hälpa till lite nu. Och så känner jag egentligen inga turkar heller, jag är lite nyfiken på hurdana människor de egentligen är. Jag kom på en möjlig orsak till varför "turk" klingar illa i mina öron -jag minns en fotbollsmatch för några somrar sedan, Sverige spelade mot Turkiet och de hade satt upp en storbildsskärm i Rolambshovsparken (undrar om det var en kvalmatch i Turkiet till VM 2002..). Efter matchen blev det lite uppståndelse med visst handgemäng och några nyfriserade svenskar hade tydligen gått omkring och ropat "kasta burkarna på turkarna" (mitt ex har inget med detta att göra, han skrattade mest bara åt saken). Vid samma turnering fick jag också min negativa inställning till det turkiska fotbollslandslaget med bla "Hasan Sås" och "Hakan Sükür", jag gillade inte alls deras spel och än mindre deras fans' uppträdande.