Varför ska jag lyckas vara så dödligt förälskad i en person som inte kan se livets allvar? Ok, nu ska jag inte vara grinig, det får jag inte vara, det är Ramadan. Men jag förstår inte hur han har lyckats att få mig i sina klor. Och det gör ont...
Inget allvarligt dåligt har hänt, snarare tvärtom. På torsdag ska han tillbaka till Barcelona för att fixa pappren. Han vill att jag kommer till Spanien istället för Belgien och firar Eid med honom, dessutom påstår han att hans mor vill prata med mig. Egentligen är det ju bara bra saker, får han pappren fixade så ska han ju inte stanna kvar i Belgien och vänta på att jag kommer, och han vill fortfarande gifta sig, säger han.
Säger han.. Han säger mycket. Fram och tillbaka. Ännu en gång lovar han att komma till Sthlm. Han pratar om att fixa flygbiljett åt mig till Barcelona, ska bli kul att se om det händer. Folk blir ju knäppa om de skulle höra hur jag håller på.
På tal om knäppa folk. Träffade kusinen idag, hon berättade att den där trevlige killen som (efter att ha dejtat kompis I) var förlovad med min kusin, sitter i fängelse igen. Och shit hur hon pratade, skulle jag sagt att det inte verkar vara mycket som skiljer min sötnos ifrån allas hatobjekt så skulle hon få slag. Hon fick ju nästan slag när jag sade att jag fastade. Hallå, det är ju inget!
Nu är jag super-trött och vill sova. Klockan är alldeles för mycket för att jag ska hoppa upp ur sängen imorn klockan sex, så jag får väl rulla mig ur den, det kan göra ont men troligen så vaknar jag åtminstone. Få se om jag kan somna. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Jag vet ju för fan ingenting!
No comments:
Post a Comment