hemma igen

Jag skulle åka till Belgien för att koppla av och tänka på livet. Tjooo... Tjejen kommer hem och har bestämt sig för att flytta till Belgien, gifta sig och konvertera. Vem hjälper mig förresten att klippa av dreadsen?

suck och en tår som rinner ner för kinden..

Jag lyckades i min upprördhet säga coño till min dyali, ibland förstår han bara inte hur jag tänker.. (..och jag som trodde att jag lärt mig något under dessa år som "singel"..)

Jag har blivit uppmanad att bära djilaba och hijab i Belgien. Jag kan nästan slå vad om att jag blir "instängd i en källare" i Berchem (Antwerpen) och inte alls får se något av landet. Jag borde få ett slut på det här, och dejta den där finlandssvensken istället! (Om jag bara kunde tända på honom också och inte bara tycka att han är snäll..)

Har åkt tusen gånger universitetet t/r endast för att hämta en bok som inte finns, trots att det enligt bibliotekskatalogen ska finnas tre exemplar inne. Imorgon har vi seminarie om den boken också.. Jag är inte särskilt förberedd, idag diskuterade vi (jag och två andra tjejer från min seminariegrupp) spöken och orientalisk dans istället för om Jesus var en schaman.

Morfar har fått en propp i lungan (varje dag får jag höra talas om nya ställen var man kan få propp på) men mår bra efter omständigheterna. Han fick åka Super Puman den rackaren, kanske jag också skulle fixa mig en propp...

Har ni läst En oväntad semester av Marian Keyes? Jag upplevde den idag. Inte hela boken samtidigt förstås, jag lärde känna personligheterna. Det var hemskt!

Det var nästan ännu hemskare att försöka förklara för en person som inte kan svenska, varför man inte kan bo hemma utan ska bo på ett hem där man inte får mediciner. Och varför man inte ska stressa hem personen ifråga bara för att man själv tycker det är tråkigt att vara ensam. Tror ni jag lyckades?

Det allra mest hemska var nog (och jag som alltid tagit henne i försvar, nu får det vara nog) när hon sitter och börjar göra miner bakom ryggen på en flicka som var cp-skadad (usch, det låter hemskt att säga så bara för att man använde det som skällsord förr i tiden). Det var på hemmet, tjejen var där med mamma och bröderna för att hälsa på den intagne pappan, hon stojade omkring av lycka i sin stol när de serverade kaka åt henne, sedan satt hon och höll sin pappa i handen. Hon var söt!

När jag traskar upp på parkeringen mot min trappuppgång så passerar jag en bil som står "parkerad" mitt på körbanan. Den såg ut att ha exploderat. Bakluckan var öppen och tanklocket borta, och bakdelen av bilen var alldeles sotig. Undrar vad som hänt.. och varför..

Skumma saker börjar hända här i krokarna. För två dagar sedan när jag kom hem så var det två små-kids som "gjorde inbrott" till tandläkarmottagningen på baksidan av ICA. Lite glas börjar trilla, det låter, de springer iväg och jag känner mig tvungen till att prata med en okompetent vakt samt två snobbiga snutar.

Nej, det spelar ingen roll att jag ligger efter i skolan, inte kommit någon vart på den där dumma uppsatsen, ska göra studieplan för Åbo, ägna fem-sex timmar i veckan åt Ellen, osv. Jag ska bara gå och sova på kvällarna istället för att sitta och blogga, så går allt bra.

Problemet är det mentala, det som kryper på mig för att det är så mycket som förväntas av mig, och så många som förväntar sig något av mig, och helst så ska jag inte tänka något alls på förut. Hur förklarar man att en tjejgrupp är viktigare än sin egen pappa? Och hur sjukskriver man sig från studierna en vecka? Jobbet är det minsta problemet i mitt liv...

Det är den där dumma onda cirkeln. Jag måste sova för att må bra. Men mår jag inte bra så måste jag få det ur mig -jag bloggar. Leder till att jag inte kommer i säng på kvällen. Leder till att jag sover dåligt. Leder till att jag mår dåligt. Leder till att jag bloggar och strular bort mera tid. Leder till att jag sover ännu sämre. Leder till att jag mår ännu sämre. Leder till att...

Positiva tankar... Sol, hav, gröna skogar.. På tal om gröna skogar.. Det här landet håller på att gå under! Jag kan inte ens läsa tidningen längre utan att uppröras! Men en liten revansch har jag fått, min kollega erkände att han ångrade sin röst som han lagt i valet....... ..på tiden.. kunde han inte ångrat sig innan valet??

Åh nej! Nu gör jag en höna av en fjäder -igen. Gå och lägg dig unge!!

...och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Dagen har rullat förbi min näthinna i grå-svart-skala. Jag ser inte fram mot veckan då jag måste lämna både skola och jobb och på något sätt få folk att förstå att jag inte kan "hoppa över" tjej-träffen. Och inte tror jag att det blir någon lätt vecka, fylld med minnen och känslor. Ljuspunkten för dagen var att få komma hem och prata med en person som tänker på mig. Det roliga med den historien är att det allt mer börjar likna en saga där prinsen blir bortgift men sedan rymmer tillsammans med sin älskade.. Det är senaste förslaget av en av mostrarna, att gifta sig, ta pappren och sedan a la mierda med allt och istället åka till mig.

Belgarna äter 24 miljoner ecstasy tabletter per år och sju personer om dagen tar självmord*

Idag var första gången under fastan som jag kände mig yr, men det kan bero på förkylningen som jag har i kroppen. Igår var jag hemma från både skola och jobb (för att på kvällen sedan orka släpa mig till träffen med de andra Ellen-ledarna). Det är skönt att dagarna blir kortare, det blir liksom lättare att hålla ut då, och man får en liten belöning för var dag som går..

Jag har en bra och en dålig nyhet.. Den goda nyheten är att jag shoppat jeans alldeles ensam! Den dåliga nyheten är att de billiga jeansen inte alls föll mig i smaken.. Jag provade visserligen aldrig stuprörsjeansen, men efter att de senaste två åren ha gått omkring och konstant uttalat orden "jag ska aldrig" i samband med "stuprörsjeans innanför stövlar" så kunde jag inte ens närma mig dessa byxor. Däremot provade jag några andra modeller, båda satt någorlunda bra över rumpan (förutom att de lyckades på något hemskt sätt platta till rumpan, något som verkar vara mode i dessa tider) men sedan ner på låren skrynklade allt ihop sig och dessutom var fothålet (ni vet hålet där man sticker ut fötterna nertill på ett par byxor) jättesmalt, så det skulle se extremt underligt ut att ha ett par skor till.

-Jag ska aldrig strunta i mode och se ut som någon löjlig ungdom från 80-talet, jag ska alltid hänga med och se trendig och fräsch ut. Det intalade jag mig själv i unga år, någonstans där i mitten/slutet av 90-talet. Jag vill inte heller se ut som någon löjlig ungdom från 90-talet, men det var så jag kände mig idag när jag skulle inhandla mina jeans.

-Inte stuprör, inte hög midja, inte det här och inte det där.. Dah! Stackars expediter.. Men de gjorde ett tappert försök och ledde mig längre in i butiken.. Innan jag hann tänka hade jag på mig ett par byxor som följde min kropp och som dessutom kändes som min stil. Det är då jag började fundera på om jag kanske inte hör hemma på Östermalm i varje fall.. Min naturliga fallenhet för att nosa upp det dyra har återigen gett sig till känna.

Det rycker i min resväska. Även om jag tänkte resa utan väska så vill jag nog iväg, bort från vardagen och njuta av chokladen. Det rör sig om fyra nätter, klarar min ekonomi av fyra nätter på hostel? Jag kan inte förvänta mig att få logi.. Jag kan alltid försöka via HC, men det börjar bli sent och om jag dessutom säger att jag "kanske" behöver sovplats.. Många vill gärna veta med säkerhet och exakthet..

Nu har synkroniseringarna gåt klart och jag måste sätta igång med att göra kvalitetskontroll av dagens arbeten. Jag vill hem ikväll!

* Lonely Planet; Belgium & Luxembourg (2004), pp. 30-31

Prinsen av Raï

Någon som följer med på Cheb Mami den 1 november kl 21:30 @ Münchenbryggeriet för endast 415 sek?

Tunnelbanan...

..är Mötesplatsen!

Strax före svensk lunchtid var jag på väg till Karlaplan för att möta upp med min seminariegrupp. Innan jag lämnade hemmet hade jag lyckats lova att jag skulle vara hemma vid halv nio med städad lägenhet, trots att jag precis före samtalet intalat mig själv att idag är en högst olämplig dag. Tillbaka till tunnelbanan, jag kommer ner på perrongen och ska hoppa på tåget som precis stannat, mötande kommer det en ung kille från tunnelbanevagnen; väldigt fräsch, medellång, mörkt hår och cool kylig stil, hans kropp var vältränad och muskulös.

Han såg inte mig, hoppas jag, men jag såg honom. Första tanken var att jag känner igen honom, i nästa stund kom jag på varifrån. Det är ju han som besökt mig för att stilla mina djuriska känslor. Jag ville sjunka genom marken, inte rätt ställe att börja förklara varför jag inte ringt tillbaka.. Jag slår mig ner på tunnelbanan, chockad. Simon, jag såg Simon. Han har blivit äldre och mognare, redan senast vi sågs hade han utvecklats mycket, han är ingen barnrumpa längre, killen är ju 20 år nu...

And I went to Karlaplan and I met my group and we studied. After that I went to work and I worked and I worked. Eller, egentligen så jobbade jag inte så mycket, jag läste DN, skrev lite mail och svarade på några requests på HC.

När jag klev på tunnelbanan på hemvägen hamnade jag att stå mittemot ett väldigt bekant ansikte, han verkade känna igen mig också. Till slut kom jag på det! Micke (så tror jag att han hette) från IR, han var typ aldrig på föreläsningar och vi hamnade i olika seminariegrupper, men ni vet hur speciellt det är med personerna man pratar med första dagen på en ny kurs, man hänger liksom ihop resten av kursen på något sätt. Han bor i Södertälje, så vi hade lite tid att prata. En person som honom avundas jag lite, han verkar ha lätt för att hålla igång en konversation, och så har han stadig blick också. Vart tusan ska man kolla när den andre personen stirrar in i ens ögon?? Jag tappar bort mig om jag ska sitta och titta in i någon annans ögon på samma sätt, det blir ju liksom bara ögonkontakt och ögon och bara det, så hör jag ingenting av vad personen säger, det blir liksom oviktigt och till för världen runt omkring, när man tittar in i någons ögon så står världen stilla och det finns bara vi. Nej, jag är inte det minsta dragen till honom, men man kan ju för tusan inte sitta och titta in i en annan persons ögon hur mycket som helst.. Det är som med content-avdelningens chef (alltså han som skulle varit min chef om jag jobbat på företaget var jag jobbar), han tittar också rakt in i ögonen på mig, men hans ögon tappar jag gärna bort mig i, så jag tittar tillbaka, länge..... Oj, jag kom in på fel spår med bloggen, ni kan se det här stycket som en liten parentes, förutom de första två meningarna.

Jag ville komma till att jag stöter på människor jag känner på tunnelbanan eller pendeltåget, typ hela tiden. Och är jag på något café eller på krogen så stöter jag också allt som oftast på någon. För att inte tala om när jag är på universitetet, det är ju löjligt. Skulle det inte vara för att min bror borde kommit i land när jag ska till Belgien, så skulle jag tro att vi kommer att stöta på varandra på gatan i Mechelen (han brukar åka till Antwerpen lite nu och då och därifrån är det inte så långt till Mechelen, min bror skulle aldrig göra en sådan utflykt men bara för att jag är där så kan jag slå vad om att det slår slint för honom och han drar iväg och vi stöter på varandra, men han skulle väl inte känna igen mig ändå...) Nu blev det en liten parentes igen.. Kanske jag inte ska blogga idag, jag har lite svårt för att hålla i tråden...

Äh, jag går och lägger mig istället! Layla saida!

And I slept and I slept and I slept until before the sun came back then I lived on.

GOOD NEWS!!

..eller bad news, om man tänker på att jag ikväll kom på att jag skulle kunna gå på dop i alla fall..

Det fanns verkligen en god nyhet den här gången. Killen stannar kvar i Belgien fram till den 29 och hans mor kommer den 20. Nu ser jag fram mot att åka till Åland i helgen igen (eller också inte) för att berätta för min mamma om vad jag ska göra i Belgien.

Kvällen till ära...

Jag gjorde ett test på QuizFarm.com om vilken drog som passade mig bäst. Alla test av den här typen brukar jag ta med en stor nypa salt, men den här gången visade sig testet att (eventuellt) stämma bättre än förväntat, speciellt början och slutet. :-D

You scored as Ecstacy. Love, sex, parties, and DANCING! Just be wary of your mood coming down! www.dancesafe.org

Ecstacy		94%
Cocaine		81%
Inhalents		75%
Mushrooms		69%
None!		56%
Marijuana		38%
Alcohol		25%

Idag var det äppelkaka samt mars, twix och bounty till fika på jobbet

..kom hem från jobbet nu. Ägnade två timmar åt att prata om allt och inget med en kollega, jag vågade inte skriva upp det på övertid dock...

..funderar på att inte äta imorgon och eventuellt sova lite längre än till 5.50...

..jag måste skärpa mig! mera effektivitet!

God natt!

vänta nu...

lovade inte jag någonstans att sluta skriva om mitt patetiska liv? äh.. löften har väl brutits förut också..

*suckar över mina föräldrar -men mest pappa*

Måndag: Full fart hela dagen; upp före soluppgång, föreläsning på förmiddagen, jobba på eftermiddagen, tillbaka till universitetet för att skriva ut anmälningslappar till Ellen, på föreläsning om Koranen och äntligen hemma vid nio-tiden för att äta mat. Jag pratade med mamma också, hon uttryckte sig väldigt nedlåtande om judar, muslimer och övrigt patrask. *suck*

Tisdag: Heldag på Högalidsskolans högstadium. Outade mig som fastande för min samtalsledarpartner, outade mig som fd nästan-alkis för min samtalsledarpartner, outade mig som fastande för kompis K (som återigen ligger sjuk hemma). En planerad 'ut-och-gå-och-fika-träff' ställdes in då jag knappt kunde sitta vaken på pendeltåget hem. Kvällen slutade med att jag på msn pratade med en hel del folk jag inte pratat med på länge.

Onsdag: En vecka och en dag har jag nu stigit upp före soluppgång för att äta frukost. Har de senaste dagarna inte sovit tillräckligt, det kändes imorse. Undrar hur jag ska komma från de två msn-träffarna jag har ikväll (Casa I och spansk-åländska E som är på väg till Norden med pojkvän för ett 10-dagars besök)? Casa I.. Han ringer alltid när jag redan sover.. Vi har inte pratat på evigheter, ikväll har jag ett tillfälle att säga som det är, men jag behöver verkligen sova.. Sitter och förbereder för träffen med seminariegruppen. Ikväll är det tvättid. Pappa får spel när jag skriver Ramadan Mobarik på Skype. Min far är ingen djurvän och muslimska araber är för honom värda ännu mindre än djur.. *suck*

Det åskar ute. Det låter så. Jag vill inte gå ut. Jag vill ha en städad lägenhet att gömma mig i. Jag måste ringa Vattenfall och DN. Nu.

Dyali, tanbrek bzaff...

Varför ska jag lyckas vara så dödligt förälskad i en person som inte kan se livets allvar? Ok, nu ska jag inte vara grinig, det får jag inte vara, det är Ramadan. Men jag förstår inte hur han har lyckats att få mig i sina klor. Och det gör ont...

Inget allvarligt dåligt har hänt, snarare tvärtom. På torsdag ska han tillbaka till Barcelona för att fixa pappren. Han vill att jag kommer till Spanien istället för Belgien och firar Eid med honom, dessutom påstår han att hans mor vill prata med mig. Egentligen är det ju bara bra saker, får han pappren fixade så ska han ju inte stanna kvar i Belgien och vänta på att jag kommer, och han vill fortfarande gifta sig, säger han.

Säger han.. Han säger mycket. Fram och tillbaka. Ännu en gång lovar han att komma till Sthlm. Han pratar om att fixa flygbiljett åt mig till Barcelona, ska bli kul att se om det händer. Folk blir ju knäppa om de skulle höra hur jag håller på.

På tal om knäppa folk. Träffade kusinen idag, hon berättade att den där trevlige killen som (efter att ha dejtat kompis I) var förlovad med min kusin, sitter i fängelse igen. Och shit hur hon pratade, skulle jag sagt att det inte verkar vara mycket som skiljer min sötnos ifrån allas hatobjekt så skulle hon få slag. Hon fick ju nästan slag när jag sade att jag fastade. Hallå, det är ju inget!

Nu är jag super-trött och vill sova. Klockan är alldeles för mycket för att jag ska hoppa upp ur sängen imorn klockan sex, så jag får väl rulla mig ur den, det kan göra ont men troligen så vaknar jag åtminstone. Få se om jag kan somna. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Jag vet ju för fan ingenting!