Ett försenat Eid Mubarak Said till er alla, kära läsare!

Mitt liv som hemmafru börjar ta form! Efter att jag skjutsat maken på jobb åkte jag till Marjane (en stormarknad) för att göra veckans inköp. Vi har Acima nära oss, en mindre kedja med mindre butiker och således mindre utbud, men där hittade jag varken grädde eller florsocker så jag var tvungen att åka till Marjane för att kunna bjuda svärfamiljen på lite nordiskt smått&gott. Efter en tid framför datorn så måste jag nu ta itu med dagens städning och bakning. Med tio kilo nyinhandlat mjöl så skall jag väl kunna hitta på något.

Jag undrar när jag skall hinna få mitt bokreferat klart och min cv skriven... Utan att skämta, efter tre dagar är huset lika skitigt som om jag aldrig städat (fredagen tillägnades åt en stor eid-städning). Och vi har ju några fönster och dörrar och hyllor och balkonger och framförallt golv att städa... Jag hinner liksom inte bli klar med en sak så måste jag städa något annat. Det är inte precis som hemma där man inte behöver dammtorka mera än två-tre gånger om året och skura golvet max en gång i veckan. Och jag som avskyr att städa! Snälla, ge oss vår 16 m^2 tillbaka...... :-S Eller ge mig ett jobb så vi kan anställa en kvinna att sköta städningen... :-/

varning - nymålat!

Huh, mitt huvud! Huvudvärken tränger sig på.. Vi har precis fått det sista köksskåpet levererat och att dömma av lukten så är det relativt nymålat. Jag sitter nu med alla fönster och dörrar öppna för att försöka vädra ut stanken. Men jag skall inte klaga, hantverkaren höll alla sina deadlines och det vann alla parter på då Eid Lkbir (Stora Eid, även känt som Eid al-Adha) är på intåg och hantverkaren ville ha både arbetet avklarat och fakturan inkasserad och jag vill ha mina kärl i ett skåp. Huset ser fortfarande ut som ett bombnedslag då jag inte heller har varit hemma så mycket för att hinna ta hand om alla kläder som skall tvättas och vädras och in i garderoben. Kanske dags att ta itu med det.....

Tillsammans är vi starka!!

Det här gör mig så arg!! Snälla, kom ihåg att bojkotta Israel. Kom ihåg att kika efter varifrån avokadon och apelsinerna kommer innan ni lägger dem i varukorgen. Börjar streckkoden med siffrorna 729 så skall ni direkt kasta iväg varan ni håller i handen! Gärna också uppmärksamma övriga butikskunder på varifrån varan kommer.

Bara för att Gaza-kriget är över så är det inte slut på mördandet. Senast inatt mördades två personer och fyra skadades i Gaza av en israelisk tanker och två dagar tidigare bombade Israel flera av de tunnlar som transporterar in livsnödvändigt material till Gaza, såsom mat och bränsle. I den attacken skadades sju personer, bland dem flera barn.

Israel inte bara mördar och förstör, utan de gör allt för att palestiniernas liv skall vara ett rent helvete. Fortsatt blockad av Gaza, fortsatt utbyggnad av bosättningar på Västbanken, trakassering, stöld.. Israel är en apartheid stat utan dess like! Något som också bekräftats av apartheid-drabbade i Sydafrika [hittar tyvärr inte artikeln som jag tänker på nu och kan inte länka, men den borde finnas i tidigare inlägg här på bloggen].

Kära läsare, det är upp till dig att göra något. Våra ledare gör ingenting! Här i Rabat har Veolia nyligen fått kontrakt för att sköta lokaltrafiken. Just det, samma Veolia som har skött Stockholms tunnelbana och pendeltåg. Det franska företaget som i detta nu bygger järnväg på palestinsk mark -för israelerna. Ni förstår att jag är glad över vår bil...

footprints

Ptjo! Från att ha varit livrädd med en par nära-döden-upplevelser har jag nu börjat köra som en marockan. Det innebär att man gör vänstersvängar genom att sakta men säkert strypa utrymmet för mötande trafik så att de måste stanna och låta mig svänga, det innebär också att tränga sig in framför bilar och kasta sig på tutan så fort någon är i vägen. Men jag är inte fulländad marockan än, jag faktiskt både stannar framför trafikljusen vid rödljus och blinkar när jag skall svänga och så har jag inte ännu börjat sick-sacka fram i körfälten mellan alldeles för långsamma bilar. Jag kör som ett helgon, kan man nästan säga.

Idag körde jag för första gången ensam. Det gick inte så bra. Tidigare har jag haft min man bredvid mig som lugnt och sansat varit min GPS i detta virrvarr av gator och i frånvaron av kartor, men efter att jag skjutsade honom till jobbet imorse så fick jag ta mig hem ensam. Det första jag gjorde var att missa och svänga ut på vägen som jag skulle på och körde istället fel! Men jag vände och kände så småningom igen mig och kom nog hem till slut. Det där med skyltar som visar vägen anses inte så viktigt här...

Jo just, som ni kanske förstår så har vi köpt en bil! :-) (Jag känner hur mitt ekologiska fotavtryck har ökat drastiskt efter att ha slutat sopsortera och köpt bil... [en stund senare] ...eller också så inte. Jag blev ju förstås tvungen att göra testet på nytt och om jag minns rätt så är mitt resultat lägre nu än när jag bodde i Sverige. Min värsta miljöbov nu är att jag inte sopsorterar... Jag rekommenderar alla att göra testet!)

Nej, hör ni! Jag skall avsluta med lite glädjande nyheter som jag läste om här. Kram på er!

Psst! WWF har också en intressant och lärorik hemsida om det ekologiska fotavtrycket!

kompost på balkongen?

Ursäkta mig om jag blir lite rörig idag. Jag har suttit i en bil under största delen av dagen och kört över 100 km, från Casa till Rabat och runt runt runt... Det tar lite på energin!

Det finns otroligt mycket gott med det här landet, men det finns också massor av mindre gott som man kunde förbättra. Jag är ju lite av en idealist som gärna vill tro att det finns hopp om förbättring, i synnerhet vad gäller korruption, censur, jämlikhet och fattigdom. Samtidigt som jag vill arbeta för en förändring så känner jag också att jag inte vill komma med några kolonialisttankar om hur-bra-vi-är-och-ni-ska-göra-som-oss, men det finns ett område som jag verkligen tycker att de flesta länder runt om i världen kan lära av oss nordeuropéer. Det är sopsortering.

Finns det något dåligt med att sopsortera? Samtidigt som ALLA i hela världen vinner på att sopsortera, eller hur?

Jag har gått från att sortera i tre kärl i Paris (glas + papper, plast, metall + övrigt) till att nu slänga alla möjliga sopor i samma gröna container på gården utanför (gården och gården.. det ser mera ut som en byggarbetsplats, men det är inte ämnet för idag). Annat var det under mitt halvår "där hemma" då jag frågande stod och tittade på alla tusen containrar, stora som lastbilsflak, och försökte lista ut vilken typ av papper jag hade i handen och i vilken container pappret skulle i. Halvåret har satt sina spår. Jag kan fortfarande inte slänga tomma mjölktetror utan att först skölja ur dem och sedan får de stå en dag bredvid soppåsen, som om jag skulle sortera dem i en annan låda.

EDIT: Asch, glömde ju att jag skulle länka till denna artikel som hävdar att H1N1 vaccinet är potentiellt dödligt.

självständighetsfirande

Igår "firade" vi självständighets-
dagen. Det gick till lite som när Åland firar självstyrelsedagen. De offentligt anställda var lediga medan alla andra arbetade, under dagen höll kungen ett tal.

Några vajande flaggor eller annat festande såg jag inte till, förutom ungdomarna som skrålade för Algeriets VM-plats senare på kvällen. Jag försökte också leta efter mera information online om vad som lett fram till den 18 november. Wiki, som ju brukar ha med det mesta i sina presentationer, skriver ingenting om den 18 november utan nämner istället flertalet andra datum som hänvisar till då Marocko frigjorde sig från kolonialisterna. Marockanska Le Matin och Libération berättar i sin tur om dagens stora festlighet och att vi firar dagen för Kung S.M. Mohammed V:s återkomst från sitt liv i exil. Informationsläget beskriver ganska tydligt det här samhället, tidningarna skriver stort och vackert om kungafamiljen men folket kunde inte bry sig mindre.

hantverkares verk

Puh! Jag har tvättat garderobshyllor så att skuldran värker! Nu gäller det bara att få kläderna vädrade innan allt kommer in i garderoben. Dem doftar inte så gott efter tre månader i plastkassar...

Den närmaste erfarenheten av marockanska hantverkare som jag hade innan jag flyttade hit kommer från en bok som jag fick av en väninna. Jag var förberedd på det värsta, med andra ord. Lördag eftermiddag/kväll gick min man och letade efter en hantverkare i området, så småningom kom han hem igen med en karl i släptåg. Jag hörde hur de mätte och diskuterade siffror innan karln gick igen. Igår eftermiddag, femton minuter innan utsatt tid, kommer två karlar och monterar garderobshyllor. Spishylla kommer incha allah på torsdag och köksskåp på lördag. Ingenting är som i boken hittills, al-hamdoulillah!

För att ännu prisa detta service-minded country. Ni anar inte hur mycket jag njuter av att hemkörning OCH ihopmontering ingår i priset för varan. Nu går det liksom inte att snåla in och tvingas släpa själv, för att sedan försöka bygga ihop något med halvtaskiga verktyg. Det är något att bita i det, Ikea.

Tyvärr ingår inte hängning av tvätt vid köp av tvättmaskin eller golvtorkning vid köp av golvtrasa. I gotta go!

@home.nu

Jag är hemma! Resan gick oväntat bra. Den sista etappen var troligen den lättaste resan jag gjort i mannaminne, med skjuts både till Orly OCH från Salé kände jag mig som en drottning på resa. Vanligen brukar jag få släpa mina 23 kg väskor på egen hand, upp och ner på bussar och i tunnelbana.

Sedan jag kom hit har det varit full fart! Lägenheten var i stort sett tom, så vi har inhandlat stort kylskåp+frys, tvättmaskin, spis och säng. Vi har också beställt matbord, hyllor till skåpet i sovrummet (yes, tom skåpet är tomt!) och ett skåp till köket. Al-hamdoulillah, varmvattenberedaren fixade min man innan jag kom. Framför oss har vi fortfarande vardagsrum och två sovrum att inreda, men det planerar vi att göra först senare när saker och ting lugnat ner sig lite. Det är redan många stora utgifter som vi har.

Jag kan inte undgå att jämföra mig med personer som flyttar från Nordafrika/Mellanöstern till Sverige/Finland. Våra liv har många gemensamma nämnare. Vi lämnar våra hemländer för något helt främmande, något helt annorlunda. Kultur, seder och människor är så olika jämfört med var vi kommer ifrån. Trots att jag har, till skillnad från många av dem jag jämför mig med, religionen gemensam med mina nya landsmän så är jag vilsen i sociala sammanhang.

Som den tillbakadragna (med marockanska mått mätt, inte med finska) finne jag är så spelar jag på språkproblemet och sitter ofta tyst på en stol och ler och nickar instämmande. Egentligen borde jag fråga tio gånger om på åtta olika sätt hur den andra personen mår, för att sedan börja om och fråga tio gånger på åtta sätt hur föräldrarna/barnen mår, osv. Jag vet jag vet, det är för att vara trevlig, men det räcker ju att fråga en gång hur den andra mår för att vara trevlig!! Eller?? You get the point... Och sedan så har jag bara lärt mig tre sätt än så länge, vilket jag förstås använder så gott jag kan.

lite fakta

I proportion med hur det pratas i Sverige så kan jag delge följande siffror..

• endast 25% av fransmännen planerar att vaccinera sig


• endast 10% av anställda inom sjukvården i Frankrike planerar att vaccinera sig

puh

Snälla, låt det vara sista resan jag gör med tunga väskor!

första gången i världshistorien som jag är i hamnen 25 min innan avgång!!

Efter en alldeles för kort natt så har min långa resa nu startat. Packningen tar alltid längre tid än planerat för mig, det svåra den här gången var inte att få rum med allt utan att inte överskrida maxvikten på 23 kg. Trots nyinköpta presenter och choklad men med dubbla jackor + kofta på axlarna och böckerna i handbagaget så tror jag att jag lyckats. Det återstår att se imorgon när första flygturen väntar. Men har ni, kära läsare, noterat att vågen på flygfältet alltid visar två kilo mera än vågen där hemma?

Lite musik för öronen...

En vidvinkelspegel är...

En liten plupp som gör världen mindre -- Filip, 11 år

Hoppsan, nu har det gått nästan en vecka igen sedan jag senast skrev. Ändå har jag inte gjort särskilt mycket sedan senast. Eller ja, jag besökte Åbo igen och hade en underbar dag med mina älskade väninnor. Men sedan blev det inte så mycket mera, den planerade resan till Hyvikkälä blev inställd och jag har mest bara gått och dragit här hemma. Och bokreferatet som jag skulle skrivit för ett och ett halvt år sedan har fortfarande inte blivit gjort.

Nu måste jag fortsätta med packning och städning!

finally!

SOA manifestet har skrivits! Det kan läsas här.

Efter lovord från alla håll och kanter så förklarades SOA dött i början av januari detta år av Anne Thomas Manes (blog twitter). Manes menade att behovet av webbtjänster, som SOA bygger på, var stort. Däremot så hade SOA som begrepp fått en negativ klang efter många företags stora investeringar men inte lika stora vinster. Många företag hade gått på betan att koncentrera sig mera på tekniken än samspelet mellan it och affärsverksamheten, vilket SOA egentligen handlar om. För att förtydliga vad SOA handlar om, har nu ett gäng kunniga typer komponerat ihop SOA manifestet. Välbehövligt! För även jag tror att SOA, om det används rätt, har stor potential.

Nu en fråga till mina kunniga läsare. Kom agile manifestet till efter liknande stormar som SOA manifestet? Eller var det så som jag uppfattat det, att några eldsjälar pysslade med agile programmering redan innan men sedan när manifestet författats så steg utvecklingsmetoden i popularitet något enormt? Tack! :-)

boooring!

Varför händer ingenting? Det är så dött på både bloggen och fb... :-(

que?

Bokade nyligen flygbiljett. Avfärd 11 nov. Ankomst 12 nov.

Efter den nyligen bokade flygbiljetten fick webbläsaren spunk! Eller också så var det bara något practical.. för att fira det nya beslutet om att tillåta även icke-latinska tecken i internetadresser. Jag trodde bara inte att SAS höll på med sådant.. Nåja, fördomsfull skall man inte vara! Det förekommer nog ganska mycket skämtande i den branschen.