Som jag konstaterat tidigare, så hälsar marockanerna hjärtligt på varandra. Ja, även om de inte känner varandra så bra. Häromdagen stod jag och maken utanför en liten kvartersshop när en karl kommer förbi och får syn på min make, varpå de hjärtligt hälsar på varandra och byter några hälsningsfraser som om de var goda vänner som känt varandra länge. Det visade sig att den "goda vännen" var en typ som bodde i samma område som svärföräldrarna och min man hade aldrig pratat med killen tidigare, men eftersom de ju kom från samma stadsdel och nu träffades i en annan del av staden så blev de glada över att återse ett "bekant" ansikte.
Marockanerna är väldigt "hemkära" i den bemärkelse att deras stadsdel, stad/by eller land (beroende på situation) alltid står dem nära och rötterna går inte att förflytta. Kärleken till sitt land ser man tydligt om man tittar på Marockos fotbollslandslag där flera av spelarna är utlandsfödda marockaner. Ungefär som om Zlatan skulle valt att spela för Bosnien eller Kroatien...
För ett tag sedan mötte jag och maken några Rabatbor som hälsade vänligt på oss. De vände sig till mig och frågade hur jag mådde och hur jag trivs här och hur det står till med min make. Sedan vände de sig till min man och frågade hur det var med honom (jag berättade just att allting var bra med honom!) och hur hans fru mår (jag berättade just att jag mår bra!). "Det är så Rabatbor gör," fick jag förklarat senare, "de frågar först den ena parten och ställer sedan samma frågor till den andra parten som står bredvid." "Toppen, men du gör ju inte så..." funderar jag frågande. "Nej, men jag kommer inte från Rabat, jag är bara född här!"
Nog om hälsningsfraser. Om ni, kära läsare, någonsin undrat vad tusan jag gör dagarna igenom, så har jag nu lagt upp länkar till lite intressant material (och så har jag tagit bort icke fungerande länkar och länkar till bloggar som inte uppdaterats på lääänge). Lite uppdateringar skadar aldrig!
10 comments:
Det är ganska roligt det där hur man beter sig mot människor som man egentligen inte känner när man är på "hemmaplan" men tar som närmsta vän på okänd mark :). Skulle jag träffa någon från "byn" om jag var nere i Stockholm skulle vi kanske hälsa på varandra hjärtligt bara för att, och när man är ute och reser så känner man ju extra samhörighet med alla svenskar. Ibland :).
Sedan så har de ju en rolig kusinmetalitet. Det var först efter att Hamed hade presenterat ett 20-tal kusiner som jag förstod att det kanske bara var en nära vän eller någon från samma by som ens föräldrar, typ.
Jag känner mig lite dubbel inför den där trevligheten :), men känner man verkligen att det är ärligt så blir man ju rörd.
Kram på dig och ha det så gott!
Asalam aleikoum syster
Jo, men mellan "byn" och Stockholm så har ni ju några kilometer... Här rör det sig om max tio kilometer mellan områdena. :-)
Skulle jag stöta på en ålänning i Stockholm eller Åbo så hälsar vi troligen inte, men skulle jag stöta på en ålänning någon annanstans så tror jag att litet leende på läpparna nog åtminstone kommer fram till en början. :-)
Jag kan bara hålla med dig, syster, om att känna sig dubbel. Det finns vissa som bara är trevliga för -jag vet inte vad- men man känner att den där ödmjukheten inte alls kommer inifrån hjärtat. Medan andra bara är så underbara!
På tal om underbara, nu kom jag att tänka på en syster i Åbo. Zahra, läser du detta? Hälsa den snälla kurdiska tjejen (som tidigare bodde granne med vår koranlärare) massor ifrån mig! Och så kan du ge dig själv en kram samtidigt! :-)
Kram och assalamo aleykoum, systrar.
Ha! Här trodde jag för ett ögonblick att det var mej du tänkte på när det var tal om underbara personer i Åbo... Tji fick man :P Men jag kramar mej själv ändå.
Skrattade mej förresten halvt fördärvad åt "Nej, men jag kommer inte från Rabat, jag är bara född här!" :D
Kram tillbaka!
Jag är marockan men har jätte svårt att hälsa så hjärtligt på människor jag inte känner.
Detta var jag dock tvungen att ändra på när jag gifte mig :)
Men roligt är det allt.
Zahra: hihi.. vi känner varandra för väl! även här tänkte jag att nu tror du... men det fick du göra för du är också helt underbar, skillnaden är att dig tänker jag på lite hela tiden, medan I tänker jag på bara någon gång nu och då. :-)
Fatiha: Du är ju svensk.. :-D Nej men allvarligt, jag tror det spelar stor roll var man är uppväxt. Kulturen formar en människa mera än vad man tror -har jag märkt med mina år utomlands.
Jo det är ju så. Är svensk men samtidigt marockan.
Det har ju med att göra var och hur man är uppväxt.
Kul är det att det är så olika.
Bismillah, assalamu aleykum wa rahmatullahi wa barakatuhu.. alhamdulillah marocko är underbart, har bott en kortare tid ute i öknen i byn Tagounite utan el och rinnande vatten, bästa tiden i mitt liv.. hur som helst, detta med hälsning är ju en underbar regel inom Islam som jag saknar här i sverige astaghfirullah för det står i koranen att man ska hälsa Salaam till dom man känner och inte känner vilket jag bara älskade i marocko men här i sverige så tittar andra muslimer konstigt på en om man hälsar salam till dom men en troende muslim som följer Sunnah ska ju följa också vad koranen säger alhamdulillah
maasalam
Fatiha: Jaa, skillnader och kulturskillnader speciellt ÄR roligt! :-) ..säger multikulti-lovern.
nya_tider: Wa alikoum assalaam wr wb! Oooh.. öknen! Jag har tyvärr ännu inte varit där, men jag drömmer om att en gång få åka dit! Att leva väldigt primitivt under en begränsad period av sitt liv är något alla människor borde göra. Det ger en möjlighet till att verkligen "hitta sig själv" (som är så viktigt i dagens samhälle) men också för att förstå att världen inte kretsar kring en själv (som många av dagens city-människor lätt kan bli att tro). Tyvärr tror jag däremot inte att vi är många som skulle kunna leva primitivt för resten av våra liv... :-) eller det svåraste kanske är att leva med tanken på att leva primitivt för resten av vårt liv.. nu flummar jag iväg...
vad gäller salam. jag håller fullständigt med dig, nya_tider, om att man ofta blir påtittad som något kuckupää (det där tror jag är en finlandism, knashuvud kanske det heter på svenska) om man hälsar med salam till en syster i både sverige och finland. men min erfarenhet från frankrike är helt annorlunda! innan jag insåg skillnaden så var jag mäkta förvånad över alla systrar som hälsade på mig, men så började jag hälsa när jag väl insåg att det var kutym och alla bara lyste upp och hälsade glatt tillbaka... :-)
oj, det blev ett långt svar. jag hoppas du gillar min blogg! välkommen! :-)
Bismillah, ja öknen! alhamdulillah vilken frihet! bara berg och sand vart man än vände sig, och vatten fick vi ransonerat 3 ggr i veckan så man hade plastbyttor och flaskor sparade överallt för att fylla dom sen använde man detta vatten till matlagning och dusch.. duschen skedde med en hink vatten och en skopa alhamdulillah, saknar detta!! vattnet värmde man på en gasolspis om man inte hade gasol så använde man eld, precis som när man lagade maten och bakade brödet alhamdulillah jag hade dock lite problém med toaletten, ett hål i golvet.. jag har skoliosis, lätt böjd ryggrad vilket gör att jag har svårt att huka mig men man lärde sig att anpassa sig
vilket som gjorde att jag inte kunde bosätta mig där permanent var att barnen har ju obligatorisk skolgång och i öknen får inte barn börja skolan som inte pratar arabiska och mina barn kan knappt engelska och dom ville fortsätta skolan hemma i sverige och mina barns vilja är viktig så jag hinner bosätta mig inshaAllah i öknen när dom är klara med skolan
oj, nu får jag sluta skriva så du inte somnar
Må Allah subhana wa taála belöna dig och din familj med välmående i detta livet och livet efter inshaAllah så möts vi i Jannah
syster maryam/marita
jag somnar inte, så skriv på du!! :-)
må Allah belöna även dig och din familj med välmående i detta livet och livet efter incha allah!
wa aleikoum salam.
Post a Comment