Min inre version, den yttre finns på annan plats.

Imorse steg jag upp med intentionen att baka lussekatter som jag tänkte ta med till pappa. Planen var att ta mig dit till klockan fem och sedan hemåt igen när han och hans fru skulle åka till Arlanda (de ska till Norge en vecka, pappa ska på någon kurs), problemet är att de inte skulle åka hemifrån klockan halv sju (som jag trodde) utan planet skulle gå halv sju, vilket gör att han måste åka hemifrån vid fem, då jag hade planerat att komma dit. Problem! Vi bestämde oss för att klämma in ett möte nästa helg istället, innan han åker till Australien en månad.

Nu, tre timmar och ett antal brännskador senare, sitter jag här med nio plåtar lussekatter (jag har en liten ugn :-s ). Jag har inte ens lust att provsmaka en liten bulle, då slänger jag väl i mig allihopa på en gång och mår sedan illa resten av dagen. Minst hälften av mina nära vänner är i Barcelona (eller i Afrika, eller på Åland, eller också bara allmänt upptagna som folk vanligtvis är) och jag har just kommit fram till att män är --- (ni ser rätt, det står ingenting.. det finns de som brukar säga att män är djur eller svin, men det vore taskigt mot djuren att sätta dem på samma låga nivå som männen).

Jag börjar känna mig hungrig, men jag orkar inte bry mig. 26 dagar har gått, inte ens en månad -och det känns som tre... Jag tänker inte på så mycket annat än Det. Jag hade besök i fredags, kusin D och hennes sambo hälsade på mig fre-lö och sedan sov de på hotell lö-sö, i en juniorsvit. (Det är tur att det finns de som har det mysigt tillsammans..) De hade med sig mandarin + chili och cactus + lime, jag berättade att jag inte tog något men blicken hade svårt att slita sig från flaskorna och det bara vattnades i munnen hos mig. Bara en droppe... en liten liten klunk... det skulle räcka... att få känna den kalla vätskan rinna ner genom halsen och lugnet sprida sig i hela kroppen. Det blev coca-cola till sushi-buffén.

Idag kan jag inte ens skylla på pms, jag har precis haft mens som slutade för bara någon dag sedan. Och inte finns det några större skillnader på en helt vanlig tisdag och en söndag i mitt liv, så skylla på söndags-tristess går inte heller. Att skylla på mina ögonlock är lite långsökt, trots att de är konstigt torra och alldeles röda, som om jag hade någon form av exem. Inga p-piller. Ingen dagen-efter ångest. Bara en lyckönskning med min nyfikenhet. Fryser inte. Ingen djupare insikt. Ingenting! Bara att erkänna det faktum att jag inte är glad. Att jag inte orkar mera. Att jag inte vill. Ingenting...

Men jag måste orka några dagar till, så jag får veta hur det gått för er två i helgen...