När det meddelades att Italien skulle införa rökförbud på cafeer och restauranger visste jag inte om jag kunde lita på nyhetsrapporteringen. Italien? Av alla länder.. Men se, efter Italien följde Sverige och även Finland.. En eloge vill jag ge till anti-tobak-lobbyisterna, det är inget litet arbete de har utfört!
Från och med imorgon har även Frankrike gått med i den rökfria klubben. Nu väntar jag med spänning på förändring i Spanien! Men jag antar att jag får vänta länge än...
Det kanske inte är den lättaste vägen att lära sig franska genom att börja läsa tidningar, men jag vill lära mig att förstå mitt nya hemland så fort som möjligt, och en väg att komma in i samhället är genom att veta vilka ämnen som avhandlas i dagspressen. Idag fastnade jag för denna artikel om latinos i Florida som konverterat till islam. En länk för mina fransktalande läsare, efter alla dessa spanska länkar.. :-)
..de 500 personer som dör varje år då de försöker ta sig från Mexiko till USA.
Textad version..
Fotnot: Fakta kommer från Migrantes en linea, AOL Latino och LaRepublica.com.uy.
...trodde jag att jag skulle posta en video från Kylie Minogue på min blog! Men som jag alltid brukar säga, man ska aldrig säga aldrig. På Nobels Fredspris-konsert var Kylie ändå relativt påklädd, musiken är en elektroniserad version av orginalmusiken och texten beskriver ganska bra orsaken till varför jag har så svårt att efter en veckas paus sätta mig ner igen och studera. Tyvärr låter musik och sång tillsammans som en dålig discodans....
Kylie Minogue - Can't get you out of my head
Alltså vad tror israelerna egentligen?? Att de kan äta kakan och ha den kvar? Antingen är de ofattbart dumma, eller också så bryr de sig inte de minsta om fred, utan samtalen är bara en handling för att hålla sig vän med oss och få oss att tro att de vill ha fred. Men så här får jag ju inte säga! Nu är jag ju anti-semit, muslim som jag är och allt, huuuu.....
Masha allah! A wonderful recitation of surat ar-Rahman! På svenska även kallad Den Nåderike.
I suran står det bl.a. Han låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt och mötas; mellan dem [har Han likväl dragit] en skiljelinje som de inte kan överskrida (55:19-20). De nämnda vattenmassorna är sötvatten och saltvatten, dessa vattenmassor skär sig då de möts. (Finns även att läsa om detta i sura 25:53). För er som inte tror att Koranen är Guds ord, var detta allmän kunskap bland illitterära köpmän i ett ökenland på 600-talet efter vår tideräknings början?
Vilket av er [allsmäktige] Herres verk vill ni båda då förneka?
Ovanstående är en kraftfull fråga som upprepas i surat ar-Rahman. Frågan är värd att tänka över både en och två gånger...
EDIT: I brist på annat gott att göra läste jag igenom det senaste inlägget och upptäckte ett grovt och inte minst pinsamt tyrckfel, jag hade skrivit 3 istället för 6... Felet är nu åtgärdat!
Fördelen med att bo i en liten stad är att vittnen vet till vem de ska ringa då mormor blivit påkörd. Al-hamdoulillah, det är incha allah inte så allvarligt med henne.
Audho billah, la hawla wala quwta illabillah.
Vem spränger sig själv i en moské?? (DN.se) En sak är säker -det kan inte vara någon som fruktar Allah. Nu kanske någon vill påstå att jag gör takfeer. Men snälla någon, är det tillåtet med självmord i islam? Är det rätt att spränga Guds hus, den plats man bör tycka bättre om än sitt eget hem? Det enda fina med dådet måste vara att de som dog, dog under bön. Vilket leder till följdfrågan om man verkligen kom åt den fd inrikesministern? Jag menar, det är ju inte straffet i den här världen som räknas i slutändan..
* Jag tar för givet att mina läsare vet att jag inte alltid är 100 procent seriös i vissa uttalanden, i det här fallet rör det rubriken, där jag vill säga att jag är trött på bombattentat och tycker istället att människor kan få leva, jag är inte ute efter någon debatt huruvida dynamitens positiva effekter borde uteblivit.
Jag har en känsla av att börjar man öppna en dammlucka är det svårt att hålla emot när vattenströmmarna väller fram.
sade Johan Nordenfalk, förre Riddarhusdirektionens ordförande, till Stockholm City (2007-12-20 s. 2) angående en motion om att tillåta kvinnor i de beslutade organen. Motionen röstades ner på årets adelsmöte med två tredjedelars majoritet.
Henric Ankarcrona, nuvarande direktionsordförande, menade att motionen kunde liknas vid att beträda ett minfält.
Yep. Dagens Sverige! Dit jämställdhetslagarna inte når, når inte heller det svenska nytänkandet.
Joo, visst har jag en hel del att skriva om. Men som vanligt så har jag inte alltid tid, och nu har jag ju varit utan min dator ända sedan tisdag eftermiddag. Stackars mig!
En sjuk grej måste jag berätta om.. Jag vet inte vad som hände med mig på bussen från Kapellskär till T-Centralen, eventuellt var det någon choklad-psykos, eller också bara att det var väldigt varmt. Allting bara vred på sig framför mina ögon, tom mitt huvud vred sig åt höger, jag fick anstränga mig för att hålla det rakt fram, mina armar svävade lätt och jag hade inte kontroll över vad jag gjorde med dem. Jag började kallsvettas och kände en viss panik, en panik för att jag inte hade valt själv att i detta tillfälle få denna känsla, en panik för att jag trodde jag lagt de där upplevelserna bakom mig. Mina tankar snurrade kring vad har jag fått i mig och varifrån kan jag ha fått det. De gånger jag tidigare upplevt samma känsla inom mig är när jag intagit MDMA..
På tal om MDMA, jag läste just att [a] small percentage of users may be highly sensitive to MDMA; this may make first-time use especially hazardous. This includes, but is not limited to, people with congenital heart defects, d.v.s., sådana som jag. Men, hade jag läst detta för några år sedan, så hade jag bara ryckt på axlarna och sagt att jag tar risken. Tänk vad man förändras...
Vad som hände igår berättar jag en annan gång! Nu ska jag incha allah hjälpa mamma att baka!
Jag fick en förfrågan om jag har tråkigt... Tja.. Jag konstaterade precis att jag saknar att äta just för ätandets skull, för den avslappning och meditation som det medför att tillreda sig något och att sedan sätta sig ner vid matbordet och - äta. Att jag är hungrig glömmer jag lätt bort, men just att det är så kul att stoppa i sig mat har jag lite svårt att glömma. Så jo, när jag nu inte äter så har jag tråkigt!
Kan det kallas för ett i-lands medelklassproblem? Att man har tråkigt när man inte äter.. Sorgset.
Haha. Jag tömde papperskorgen, men det verkar som att papperskorgen även slängde sig själv. Ikonen bara försvann!
Att Turkiet invaderar Irak är det inte många som lyfter på ögonen för, det är ju ändå bara Kurdistan som bombas. Jo, i dessa sammanhang kanske, men när det blir tal om självständighet eller rättigheter åt kurderna i Kurdistans tre länder, då finns det inget Kurdistan längre...
Hmpf. Katten har snott min stol, så jag får stå lutad över datorn och skriva. Väldigt obekvämt!
Masha allah! Eid på onsdag kommer incha allah att firas i sällskap med mitt tidigare intervju-offer. Al-hamdoulillah, kursen i socialantropologi betydde mycket för mig och min personliga utveckling, men helt otroligt bäst är att jag fått kontakt med en underbar syster som bjudit in mig på eid-firandet tillsammans med andra systrar. Det ska bli så intressant! Måste bara öva på att säga al-hamdoulillah, masha allah, incha allah, osv.. Det känns helt jätteklumpigt att säga så på svenska, det går mycket smidigare att säga det när man "pratar" arabiska... :-) Och så måste jag komma på något fint tilltugg att ta med mig. Nu ska jag hämta och skjutsa hem mamma och hennes väninnor.
-I am looking for a girl with big tits and a very nice body
-Yes, so am I
-Her name is Alexandra
-[mumbling something for answer]
-If we find her we can bang her together
A conversation overheard outside cabin 6505 on Friday morning at 03.45, between a Swedish guy and a Finnish guy.
Jag behöver hjälp av er, kära läsare. Som jag nämnt tidigare så försöker jag lite smått i sakta fart att gå genom lådorna i mitt rum, för att slänga onödigt skräp och för att spara det jag kommer att behöva i framtiden.
Min första fråga är, känner jag någon som hejar på fotbollslaget Arsenal? Förutom jag själv förstås..
Min andra fråga är, vad gör jag med alla fotografier som jag har på A?? Självklart vill jag ju spara mina foton, men samtidigt så har jag och min man aldrig pratat om min historia, och han vill helst inte veta något heller -speciellt om just den här biten av mitt tidigare liv. Så hur gör jag för att kunna ta fram mina foton och under en lugn hemmakväll sitta och titta på dessa och kanske berätta om när jag var till Malta, utan att jag hamnar på att berätta om "han där" som jag delade sex år av mitt liv med? Just det, sex år.. Så ni kan ju tänka er på hur många foton han är.. Ska jag bara slänga allt?
Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.
Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig.
Och Mose och Aron och hans söner tvättade senare sina händer och fötter med vatten ur det. Så ofta de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret, tvättade de sig, så som Herren hade befallt Mose.
[...] Ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.
och han [Jesus] sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus [...]"
Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen.
Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden, gick Petrus vid middagstiden upp på taket för att be.
Men så snart Daniel hade fått veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, där han i sin övre sal hade fönster som var öppna i riktningen mot Jerusalem. Där föll han tre gånger om dagen ned på sina knän och bad och tackade sin Gud, som han förut hade brukat göra.
[...] och de då ber till Herren, vända i riktning mot den stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt i ditt namn
[D]e bad Esra, den skriftlärde, att hämta fram Moses lagbok, den som Herren hade gett åt Israel. Då lade prästen Esra fram lagen för församlingen, för både män och kvinnor, alla som kunde förstå vad de hörde. [...] Och Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning, som man hade gjort för ändamålet. [...] Och Esra lovade den store Herren Gud, och allt folket svarade: "Amen, Amen", med uppräckta händer. Och de böjde sig ned och tillbad Herren med ansiktet mot jorden.
Visst är islam en vacker religion? Just det, Herren är en, och inte något kinderägg. Så som herren befallt Mose (och profeten Muhammed, sas) så gör vi wudhu innan bön, helst ber vi självklart i ett bönehus, masjid som är det arabiska ordet för bönehus. Tydligen bad Petrus åtminstone eftermiddagsbön och en bön vid middagstid, medan Daniel bad tre gånger om dagen. Deras böneriktning var mot Jerusalem, samma håll som även profeten Muhammed (sas) riktade sig till, innan han fick en uppdatering från Gud (swt). Liksom Esra brukar imamen under fredagsbönen stå på en särskild plats i bönehuset, där åskådarna kan se honom, och han pratar om och förklarar ord och teman i Koranen. Tyvärr brukar jag inte förstå så mycket, eftersom jag bara hittills varit på fredagsbön i Finland, Frankrike och Marocko, och ni kan ju gissa vilka språk det är som representeras... Det är tur att jag kan titta på de andra när det är dags att göra du3 med händerna upphöjda framför ansiktet och säga "Amen, Amen". Efteråt kommer själva bönen, med sin klassiska position där vi "kysser marken" -som vi absolut inte gör. Vi böjer oss ner på knä i sujud (varifrån ordet masjid är böjt) för att tacka och tillbe den ende Guden. "Lov och pris tillkommer Gud, [...] Dig tillber vi [...]" brukar vi säga, fast på arabiska förstås.
Det är intressant hur dyrkan till Gud utförs så olika i kristendomen jämfört med islam, jag tror självfallet att samtliga skrifter (Torah, Bibeln samt Koranen) kommer med Guds budskap, men tyvärr tycker jag det är tråkigt att människan anser sig besitta rätten att ändra på Guds budskap (som de kristna gjort), eller att förbjuda delar av Guds budskap för halva befolkningen (som judarna gör). Om vi tänker, de kristna har ju inga särskilda bönetider eller riktning, utan de gör det snarare lite "som de vill". Bönehuset heter kyrka och man knäpper händerna när man ber, inte faller ner på knäna med ansiktet i marken..
Men vänta nu! Ovanstående citat är ju inte från muslimernas skrift. De kommer från Bibeln. Aj då. Och hur efterlever de kristna sin egen lag? Ja, man kan ju välja lite själv hur man vill göra, eller? För det skulle ju gå lika bra att välja själv, vilka av t.ex. Sveriges lagar man vill följa! Eller? Ovanstående är inte ens hälften av argumenten till varför muslimer följer Bibeln bättre än de kristna, från den här föreläsningen av Ibrahim Blicksjö. Incha allah kommer jag så småningom att lägga fram flera bibelcitat...
Jag läste följande vers och började fundera...
Se nu att jag ensam är det, och att ingen Gud finns jämte mig. Jag dödar, och jag gör levande, jag har slagit, men jag helar också. Ingen finns, som kan rädda ur min hand (5 Mosebocken 32:39).
Jag ska inte fortsätta, orden som följer kan låta lite hårt för en hedning (för att använda Biblens ord). Betyder det att Gud tog självmord på korset, om vi följer den kristna logiken? Intressant. Vad hände med Gud efteråt?
Eftersom tent-tider närmar sig så försöker jag städa upp lite bland lådorna i mitt rum (!) och hittar bl.a. gamla prov från gymnasietiden. Innan de hamnar i pappersreturen så kastar jag ett snabbt öga på dem och en kort resumé följer.
På tal om gymnasietiden. Mina Lusse-vänner, kommer ni ihåg skön-Jhonny? Kan han ha en yngre bror? I och för sig så borde denne eventuelle broder vara ganska så mycket yngre, så kanske inte. I alla fall så har jag sett en kille i Åbo som liknar såååå mycket på denne skön-Jhonny. För er som inte gått Lusse, han kallas inte skön-Jhonny för att han var skön, utan för att han skönade.
Undrar hur många ministrar som egentligen är på ministermötet i Bryssel då den franska åkte hem pga Paris-bomben och den svenska stannar hemma pga polis-krisen. Åtminstone så vet vi att den finländska är där, för h@n var inte närvarande på balen på slottet idag, pga ett ministermöte i Bryssel.
Och din Herre har lärt biet att inrätta sig i bergen och i träd och i det som människor ställer i ordning för dess behov, och att hämta sin näring från alla växter som ger frukt och att följa de vägar som din Herre har utstakat för det. Och en saft av skiftande färg sipprar fram ur dess inre i vilken det finns läkande ämnen till nytta för människorna. I allt detta ligger helt visst ett budskap till människor som tänker.
Koranen 16:68-69
Med en saft av skiftande färg menas honung, det står alltså i Koranen att honung är en bra medicin. Men det är klart, är du inte muslim så tror du inte på detta förrän det bevisats av "vetenskapliga" forskare, så för dig rekommenderar jag att läsa här.
Mer information finns att läsa på IslamGuiden.
Då var det här uppklarat. Och jag som trodde att Al-Jazeera var relativt oberoende, men inte, tom Al-Jazeera (som blev känd för att vara Al-Qaidas favorit bland tv-kanalerna) hade en mera västerländsk vinkling på storyn.
Jag längtar till den dagen då jag är tillräckligt bofast för att öppna ett konto vid närmaste videouthyrningsfirma. Jag längtar också till den dagen då jag med gott samvete kan sätta mig ner och titta på onödiga filmer.
Men mest av allt så längtar jag nog efter min man....
Snacka om att göra bort sig. Jag är helt chockad. Hur kunde det gå så här?
Vanligtvis brukar man känna på sig om man blir godkänd eller ej, eller så brukar man känna på sig om man ligger på gränsen och därför inte vet om man blir godkänd eller ej. Men att man är säker på att bli godkänd -och sedan inte blir det, det är inte ofta det händer. Det hände med matris-kursen som jag envisades med att försöka ta under mina första år i Åbo (jag hävdar fortfarande att kursens examinator inte tyckte om en tidigare professor med samma efternamn som jag, och därför vägrade godkänna mig -jag kunde ju hela kompendiet utantill).
Nu har det hänt igen. Den här gången var kursen investeringsplanering. Mina poäng enligt frågorna blev som följer,
fråga 1 - 3 p
fråga 2 - 5 p
fråga 3 - 3,5 p
fråga 4 - 2 p
dvs 13,5 poäng av 40. Chockerande.
Varning, egotrippad paragraf följer! Jag vet att detta inlägg knappast är av intresse för mina läsare, men jag skriver inte för er, jag skriver för att få mina tankar ur mig och för att förhoppningsvis ta mig ur mitt chocktillstånd och komma över min ilska.
Sannolikhetslära och flerdims analys väntar.. Likaså bastun.
Förutom att jag igen är på väg att få migrän så är jag ledsen för att jag, för inte så länge sedan, upptäckte att det finns gelatin i min favorit-yoghurt. Gelatin i yoghurt? Är det verkligen nödvändigt? Så den här drickyoghurten som blivit så populär är egentligen billigare att framställa än vanlig yoghurt, då de inte behöver lägga i gelatin?
Nu ska jag äta min acidofilus-bifidusyoghurt och mina piller!
Då var det FF igen. Men inte så kul den här gången. Det är helt fel tidpunkt att vara ensam hemma på. På tisdag är mamma hemma igen, och då ska jag åka bort. Och min bror har blivit ännu konstigare än vanligt. Och ännu hemligare än vanligt. Jag blir orolig. Som eventuell mamma i framtiden, har jag kommit fram till, att jag kommer vara extremt orolig. Tråkigt. Jag vill va' cool. Jag vill vara en trygg famn för mina eventuella barn. Men att jag skulle vara cool och trygg? Bah. Jag söker inte sympatier.
Är hungrig, borde laga frukost. Mamma! Var är hon nu när jag är hemma och vill bli uppassad på? Jaja, jag får väl laga mitt kaffe och plocka ur diskmaskinen själv då. Varför kan inte jag få vara tillsammans med min man? Jag vill inte sitta här och bara längta. Jag är helt trött på hela skiten. Avstånd. Trött. Jag sov bara fyra timmar inatt. Lycka till med att plugga flerdim analys idag! Måste laga en smörgås.
Efter att det tagit fyra timmar för mig att stiga upp, duscha, klä på mig och äta frukost (och prata med min värdinna!) har jag till slut tagit mig ut ur lägenheten, det är snö ute. Jag sitter på Arken. Jo, när jag väl slutat gå till Arken på nätterna, så har jag börjat gå till Arken på dagarna. Bredvid mig sitter tre studenter och diskuterar kvinnans sexualitet.
Jag läser på DN.se och kommentarerna kan inte hållas tillbaka. Jag hoppas att det blir fällande dom både här och här. [U]ndersökning, som bygger på verkliga olyckor. Jo, men har de tagit hänsyn till vilken typ av människor som kör bilarna också? Hm, om man flyr hals över huvud från sitt hem, hinner man gå förbi ambassaden och fixa ett visum på vägen? Och om man inte hann ansöka om ett pass innan? Eller hur ska man komma legalt in i landet som flykting? Okej, inte för alltid kanske, men just nu idag när snön ligger som ett tunt täcke över marken, så vore det skönt att ha det här. Som invandrare är det tydligen bäst att satsa på en arbetsplats där utbildningsnivån och åldern är hög.
Nu måste jag skriva den där arbetsansökan. Vi hörs!
Los últimos días he pasado un poco de tiempo en la página de YouTube.com, el resultado se puede ver aquí.. Cuando encuentre algo interesante, quiero guardarlo en un sitio de acceso fácil, y ¿dónde sería mejor que aquí?
Una canción que me da energía, me pone alegre, creo que son los ritmos de la canción... Son of a Preacher Man by Dusty Springfield
Det tog en par dagar, men till slut nådde nyheten även DN.se och dess redaktion (via TT)... Men varför tusingen har de mitt i texten lagt in följande mening?? Kvinnor får inte köra bil och måste ha täckande klädsel. Vad har det att göra med kvinnan som blev straffad för att hon blev våldtagen, egentligen? Skärp er, DN! T.o.m. Al-Jazeera hade en mera objektiv artikel om det inträffade.
På Fbook finns det en grupp som heter Islamic feminism. På väggen har Matchbook Lady skrikit ut att feminismen (fri övers.) skapades för att göra kvinnan mera maskulin, vidare säger Lady att det inte behövs någon "islamic feminism" eftersom islam inte tar något feminint från kvinnan. Feminism vill delvis få kvinnor att agera mera maskulint (t.ex. feministiskt självförsvar -du ska högljutt ta plats), men jag tror inte att det var syftet när rörelsen startades. Dessutom, feminism är så mycket annat än att agera maskulint eller feminint, som när Lady fortsätter med att säga att (fri övers.) det finns behov för en reform av patriarkala kulturella ideologier. Detta menar Lady att inte är feminism.
Vad Matchbook Lady än tycker och tänker, så anser jag ändå att feminism är nödvändigt. Vi, kvinnor och män, måste slåss för kvinnans rättigheter. Vi, muslimska kvinnor och män, måste slåss för de rättigheter den muslimska kvinnan blivit tilldelade av Gud. Vi kan ju börja här.
Surat An-Nahl, aya 106. Sura 16:106 säger, utom den som är utsatt för tvång [...] utan den som frivilligt öppnar sig för otron. Suran skiljer tydligt på den som mot sin vilja vänder sig från Gud (t.ex. har utomäktenskapligt sex mot sin vilja -blir våldtagen) och på den som frivilligt vänder sig från Gud (t.ex. har utomäktenskapligt sex för att man vill -äktenskapsförbrytare).
Jag har svårt att förstå hur man kan straffa en kvinna som blivit våldtagen av sju män, om vi applicerar resonemanget från Sura 16.. Men det är klart, den här kvinnan kanske ville ha sex med dessa män. Eventuellt hade hon tidigare haft kontakter med män och därigenom gett signaler om att hon "var villig". Eventuellt var hon klädd på ett utmanande sätt. Hej, stopp ett tag! Det här börjar låta som resonemang tagna från den svenska rättssalen.... Kanske det inte är så stor skillnad ändå, på Sverige och Saudi Arabien?
Jag antar att detta beror på skillnaden mellan Sveriges skolplikt och Finlands läroplikt. När jag var barn tyckte jag det lät bättre med Sveriges alternativ, (åtminstone på min tid) i Finland så kunde man inte gå ut skolan om man inte hade godkänt i något ämne, man fick gå om klassen. Idag tycker jag det låter bättre, än att man går genom grundskolan och inte lär sig någonting, för att sedan komma ut med icke-godkända vitsord. Snacka om att kasta bort sitt liv....
Oktober-rapporten för konsumentprisindex publicerades igår. Inflationen ligger på 2,1 procent... Nedan följer ett diagram från rapporten.
I övrigt har jag precis avslutat min frukost, bestående av en kopp kaffe, två pepparkakor och turkisk peppar. Dags att ta itu med studierna...
Uj, jag har haft ryggont i tre dagar nu. Sitter jag stilla för länge så börjar det värka, stå eller gå är i längden omöjligt, för att inte prata om att lyfta tunga saker. Frågan är hur det går imorgon, min tredje Norden-resa inom loppet av tre månader. Väskan är fylld med papper = tung! :-(
Men det är klart, med en ny Atatürk så skulle väl kurderna bli helt uttrotade och världen skulle vara några kvinnohatare färre, eller? ...på ett forum där vi har i uppgift att diskutera veckans litteratur på en universitetskurs?
Jag ville svara på ett stupid-inlägg som var i stil med att om flera Atatürks och Reza Shahs kom till makten, så blir Mellanöstern ett mera framgångsrikt område. Personen som skrivit hade dessutom gjort klart att islam kränker kvinnor. Dessutom hade personen i fråga, helt utanför ämnet, kastat ur sig citat från vår heliga skrift -tagna ur sitt sammanhang och från någon stupid engelsk översättning.
I lööööööööööööf this kind of comments! (...not!)
Måste fortsätta... Dessutom, allt som är neutralt/positivt islam och/eller Palestina/palestinier så är historierevisionism och allt är bara underbart vad shahen gjorde. Get real!
Hur försvarar man sig mot dessa typer? Jag har åtminstone startat mitt jihad -på ett stängt forum för en universitetskurs.
Eh, nej.. HAT-mailet, menade jag förstås. Läser på DN.se om Vilks igen. Jag anser mig ha hört till de mer toleranta muslimerna, vad gäller Vilks och hans påhopp. Men det här börjar likna rena sandlådan. Han ska nu sätta upp en musikal som ska heta dogs, där Profeten Muhammed (frid vare med honom) kommer att gestaltas. Och så har Vilks mage att säga att han inte tror att reaktionerna kommer att bli lika starka som efter publiceringen av karikatyren. Tror människan inte att det NÅGONSTANS finns något som heter en GRÄNS??
Det Vilks nu har bestämt sig för att göra, bevisar bara att han enbart är ute efter att provocera, att göra oss muslimer arga på honom. Tyvärr måste jag säga att han lyckas. Min fråga är, var hittar du konst i provocering? Är Vilks inte konstnär? Vad är Vilks egentligen?
Var går gränsen för hatbrott? Kan man inte räkna "att retas till oändlighet" som ett brott? Mobbning, tror jag det kallas för. Vad grundar sig den här mobbningen på? Ett hat mot vår Profet (sallallahu aleyhim wasalam) och ett hat mot oss muslimer. Mobbning är ett brott, och Vilks är fylld av hat. Hatbrott. Stäng in den tusingen (utbytes mot valfri svordom) bakom lås och bom. Utan möjligheter till "kreativt arbete". Det är där han hör hemma!
Ledsen för att jag uppdaterar så mycket, det blir massor av tråkigheter för er att läsa, men jag får ingenting studerat just nu, utan sitter mest och surfar omkring på Skatteverkets, Migrationsverkets och Vägverkets hemsidor... Jag har just upptäckt att jag redan efter två år kan ansöka om naturalisation, något som jag eventuellt har läst tidigare men sedan glömt bort.
Nu är frågan den, ska jag vänta med att ansöka om naturalisation till det att min man har uppehållskort? Eller ska jag skicka in en ansökan och betala hujedamig 1500 sek, för att sedan vara beredd att flytta till något annat EU-land där vi kan applicera samma EU-lagar gällande uppehållskort?
Aargh!! Jag avskyr all denna byråkrati!! Allt jag vill är att 1. få vara tillsammans med min man 2. bli svensk medborgare och 3. bo i ett land där vi båda får jobb. Ska det vara så svårt??
I och för sig så är de där 1500 sek ganska så non-existing i just detta nu, så antagligen blir det att vänta ett tag eller så -tills vi får något jobb........ Är det någon som är villig att anställa en ingenjör (snart) med master inom analytisk finans samt en (snart) Nat.kand (förhoppningsvis med Fil.mag (data) + Fil.kand (ir) efter en sisådär 15 år)? :-) Just ja, en sak till... Vi är muslimer och jag bär sjal...
Memri har ibland väldigt intressanta artiklar att läsa, som denna om körförbudet för kvinnor i Saudi. Det har nyligen diskuterats om att eventuellt ta bort förbudet, men motståndarna menar bl.a. att Driving Will Cause Women to Take Off Their Veil... Jaja, jag säger då bara det, Saudi Arabien... Men positivt är ju att diskussionen ändå förs.. (Det är nog mera än vad många av västerlänningarna tror att skulle hända..)
Argumentet med att det skulle bli mera trafik är ju också det ganska tomt, de flesta kvinnorna har idag redan en bil att tillgå -med privatchaufför (snacka om lyx ;-) ). Och att det skulle bli flera trafikolyckor -förbjud då männen att köra, det är ju statistiskt sett mera män som krockar än kvinnor.
EDIT: Tilläggas bör att ingenstans finns det att läsa, enligt Koranen eller Sunnah, att det skulle vara förbjudet för kvinnor att köra bil. Förbudet handlar enbart om en kulturell företeelse.
Jag gör de sista krampaktiga försöken till att hålla mig borta från Facebook (jag vägrar att länka till Fbook, lite arbete får de som planerar att göra sig beroende, göra själva). Jag har ingen tid med något nytt community, och jag har hört hur beroendeframkallande Facebook är... Jag får inte!
Och så läser jag lite på Terms of Use...
By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing.
Vidare står det...
You may remove your User Content from the Site at any time. If you choose to remove your User Content, the license granted above will automatically expire, however you acknowledge that the Company may retain archived copies of your User Content.
Så då var det väl inte så farligt ändå? Men jag tycker nog att det är ganska intressant att användning av Facebook för personer mellan 13 och 18 år and not in high school or college, is unauthorized. Varför får bara 13-18 åringar som är i high school eller college vara med?
Fotnot: Observera hur jag använder inte i rubriken -alla känner vi till från mentalträningen, att ordet "inte" skall undvikas att användas när man vill intala sig själv till att klara av något, t.ex. en skidåkare som vill klara sig stående genom backen måste absolut undvika att säga jag får inte trilla utan bör istället intala sig själv att jag ska hålla mig på fötter genom hela backen. Men jag ser ju gärna till att komma undan så lätt som möjligt.. Senare kan jag använda jag får inte-argumentet genom att påstå att hjärnan trodde att jag sade jag får falla dit när jag nu har kommit så långt.. men så långt kommer jag ju inte att gå...
Fotnot: Jag vill inte höra klagomål på långa fotnoter i det här inlägget... Då skulle ni läsa Peace and Security: Current Challenges in International Law av Amnéus, D. & Svanberg-Torpman, K. Den boken innehöll halv sida text och halv sida noter -och på varje sida likadant!!
You are beautiful sade han en dag till mig, med en intensitet i ögonen som visade att han menade vad han sade. You are beautiful. Inte you look sexy eller you are gorgeous utan you are beautiful. Just då i den stunden var det de rätta orden, inombords träffades jag på min ömmaste plats. Jag smälte, jag kände mig som den vackraste kvinnan i världen och jag kände mig älskad.
Det är intressant hur ord och formuleringar kan träffa så olika, beroende på vad som för tillfället finns i ens tankar. Liksom den återkommande frågan om när de små kommer tultandes, varpå jag retoriskt svarar att vi först måste se till att ha en stabil ekonomi och någonstans att bo för att sedan kunna börja tänka på små vildar. Så en dag fick jag den där frågan igen, retoriskt, men mitt svar kom inte lika retoriskt tillbaka. Frågan träffade mig djupt. Tanken på att jag i min nuvarande livssituation faktiskt kan få småbarn fick mig att tänka efter en gång till. Det är faktiskt inte en så konstig fråga, det är ju helt naturligt att folk frågar mig om eventuellt kommande småttingar, det är som att fråga mig om när jag blir klar med studierna... (Något som jag förväntades bli för x antal år sedan).
What?? uttryckte jag förvånat när jag läste att Marocko tar hem sin ambassadör från Madrid, pga att den spanske kungen har bestämt sig för att göra ett besök i de spanska enklaverna som ligger på den afrikanska kontinenten, Ceuta och Melilla. Min man påpekar något om att det inte alls är spanskt territorium, det är områden som ockuperas av Spanien, egentligen så tillhör de Marocko, likaså Kanarieöarna. Men, vänta nu, vänta lite här... Ceuta och Melilla - Marocko?? Och.. Kanarieöarna?? Wow, det är ju bara så helt Spanien vi pratar om, ansåg jag. Och så var diskussionen igång...
Det är tur nog att vi inte diskuterar allt för mycket politik, oftast så blir det med utgångspunkt i islam, men ibland märker jag hur våra skilda geografiska bakgrunder har präglat våra värderingar och synsätt. Man pratar inom socialantropologin om vikten av att studera "de andra" för att lära sig mera om oss själva -gift er med en man utifrån så ska ni få se på att lära sig om sig själv! Det har hänt tidigare under vårt korta förhållande att jag fått mig en tankeställare, jag har insett att mitt sätt att se på världsordningen inte alltid är det enda alternativet (och då anser jag mig ändå ha en stor förståelse för övriga världsordningssynsätt). Men när det gäller Ceuta och Melilla, för att inte prata om Kanarieöarna, så anser jag det ändå vara lite löjligt av Marocko att kräva ett slut av ockupationen av de nämnda områden, bara för att det är deras rätt att göra det (territorierna tillhörde Marocko innan Spanien intog de norra delarna av landet och förvandlade det till ett protektorat under början av 1900-talet).
Frågan är bara, vem av oss är den mest utsatta för maktens hjärntvätteri?
Läser Nyan om vem som ska bli ny ordförande för sossarnas styrelse. Valet ligger mellan den gamle räven Sundback och den unga pigga Gunellskan. Så här säger min fd tränare Winé,
Vi ska söka efter förnyelse, men samtidigt är det bra med erfarenhet. Medlemmarna har ett stort förtroende för Barbro Sundback. Många pratar också för Camilla Gunell, men samtidigt vet vi vilken situation hon befinner sig i.
Vet ni, kära läsare, vilken situation hon befinner sig i? Vilken situation som gör det berättigat att ge en annars person förträde till platsen som ordförande... Jo, det är en sitation som jag, i min enfald, trodde att inte var ett godtagbart argument för att inte ge Gunell jobbet. Ett argument som jag trodde man kunde kalla diskriminering... Gunell är gravid och ska få sitt andra barn i januari.
Hur ska jag nu kunna koncentrera mig på studierna? Jag blir så upprörd...
...men jag kan bara inte låta bli att skratta lite åt rubriksättningen i Ålandstidningen. Svenskt militärflygplan kränkte Åland löd rubriken, undrar vad flygplanen gjorde då. Kastade spottloskor från svenska gränsen? I texten står det sedan att planet flög i går in på åländskt vatten -jag trodde annars att flygplan höll sig i luften och inte på vattnet...
Hur vore det med lite utbildning i svenska för journalisten på Ålandstidningen? Inte för att jag alltid skulle skriva perfekt -men så är jag inte journalist heller!
Fotnot: Texten syftade på att militärplanet kränkt åländskt luftrum genom att flyga in över åländskt vatten.
Jag är hemlös. Eller, egentligen så är det väl tvärtom, att jag har massor av hem, men det är just det som ger mig känslan av att vara hemlös. Vart jag än kommer så påpekar den där klumpen i magen att jag bara är på besök, t.o.m. i mitt riktiga hem. Jag har flyttat runt sedan jag var arton, men aldrig har jag känt så här tidigare. Jag känner mig något splittrad, sovsäcken (som jag haft sedan liten och som jag känner mig helt hemma i!) är i Åbo, lakanen i Frankrike, sängen på Åland och matbordet i Stockholm (kläder har jag överallt, men främst i väskan).
Incha allah. Tio dagar är jag nu på besök här hemma, sedan åker jag hem igen. Med minst två dagar hemma i veckan och resten hemma, det blir en del att åka fram och tillbaka, dessutom måste jag väl åka hem någonting nu och då också. Dagen före julafton åker jag sedan hem igen, här hemma blir det väl en vecka eller så, sedan flyttar vi till ett nytt hem. Incha allah.
..för Dawit Isaak. Svensken som sitter fängslad utan rättegång i Eritrea sedan sex år tillbaka. Sex år av fångenskap och sex år av tortyr... Det minsta du kan göra, är att skriva på en protestlista.
Mamma har tv! Inte så konstigt i sig, men inte så bra för mig... När jag har tillgång till tv så lägger jag alldeles för mycket tid på att sitta och stirra på dumburken. Jag har ju annat att göra, både viktigare och intressantare saker att göra, men jag blir som förhäxad. Att titta på tv är som att äta godis, när jag väl börjar så kan jag inte sluta....
Inte nog med att jag lägger alldeles för mycket tid på den här hjärndöda aktiviteten, jag blir dessutom arg av vad som visas på skärmen. Klockan är inte ens elva på förmiddagen och jag har redan sett folk sitta och slurpa i sig vin (i 'Nyhetsmorgon') och champagne (i 'Efter tio').
Tycker ni att det är bra att tv ger signaler att det är 'okej' att börja dagen med att dricka alkohol?
Tycker ni att det är bra att man förhärligar drickandet av alkoholhaltiga drycker?
Tycker ni att det är bra att alkoholen får allt större utrymme i media, utan att informationen om riskerna ökar i samma takt? Känner ni till alla risker? Eller vill även ni blunda för dem?
Skriv till Janne Andersson på tv 4: tittarombudsmannen@tv4.se
Jag besökte Skatteverket idag, ärendet var registrering av äktenskap. Planen var väl att gå och höra vilka papper de vill ha för att jag ska kunna registrera mig som en gift kvinna. Med mig hade jag en kopia av äktenskapsintyget, samt en engelsk översättning av den arabiska versionen, ingen av kopiorna var ens bestyrkta.
Väl på plats kunde jag tro att det var Migrationsverket jag kommit till, och inte Skattekontoret. Bland de kvinnliga besökarna var nog vi sjalbeklädda i majoritet... (SubhanAllah!) Efter en lång väntan var det äntligen min tur. Jag går fram till disken och meddelar att jag i sommar har gift mig utomlands, och jag vill nu registrera äktenskapet här. Jag får ett glatt gratulerar till svar och mannen tittar nyfiket på de två papper jag håller i min hand. Han är endast intresserad av den arabiska kopian -översättningen sköter de själva på Skatteverket. En namnteckning till och besöket var överstökat. Ett personbevis kommer så småningom att dimpa ner i brevlådan.
Så enkelt var det! Och en trevlig pratstund fick jag också, då mannen som betjänade mig var hemifrån Marocko...
De registrerade muslimerna i Finland är sammanlagt 4823 personer (enligt 31.12.2006), fördelade på 17 samfund. Dessutom finns det två samfund till, de har mindre än 20 medlemmar och är därför inte publicerade på listan med exakt antal medlemmar. Tyvärr är inte kobbens muslimska förening med på listan, vilket tyder på att de inte är något registrerat samfund.
De 4823 personerna är att jämföra med den judiska församlingen som uppgår till endast 1190 personer... Uppgifterna finns att tillgå här.
Yep, det är sådant här som jag sysslar med, då jag egentligen borde plugga på tenta och skriva inlämningsuppgift...
EDIT: Suck.. Blogspot skall absolut sätta URL:en till bloggen innan själva adressen, så min länk vägrar att fungera... Jag uppdaterar och uppdaterar och uppdaterar och...
EDIT 2: Wiuhuu!! Som jag misstänkte, något dolt i koden -och då har jag view att editera i html och inte någon färdig mall... Jaja...
Det går verkligen utför med den här världen.... (Dessutom höll jag på att skriva "värkligen" och "ut för" -bara det är bevis på det nyss sagda). DN.se har vänt sina blickar österut och fått reda på att liberalerna vann lagtingsvalet på kobben. Och Socialdemokraterna fick bara tre, läser ni, T R E mandat, medan obunden fick fyra... *uppgiven suck* Tur är i alla fall att ÅF stod kvar på två mandat!
Vad mera gott har jag att berättta? Jag lyckades precis i detta nu fixa mig ett ryggskott, eller liknande. :-( Dags kanske att krypa i säng... Just ja, jag skulle skriva något om att vänsterpartister verkar gilla räntefria lån... Nu blir ryggen bara värre... Måste lägga mig ner... Vi hörs!
(Läser DN.se igen...) Det är dags att ta den andra sidans parti nu -när hon blivit portad... Ska man skratta eller gråta? Eller kanske inte bry sig nämnvärt? (Tur att jag är AIK:are!)
När DN.se skriver, låter det som att historien upprepats.. Om jag inte missminner mig så har åtminstone ännu ett flygplan, förutom det välkända fallet, kört in i en byggnad. Det intressanta är att det bara är i det välkända fallet som de berörda husen rasar. I say no more.
Nu har jag äntligen läst en översättning av The Marriage Contract som jag skrev på i september. Jag fick mig ett gott skratt, det står att min man (innan vi gifte oss) var single och att jag (innan vi gifte oss) var virgin. Skulle någon av oss vara virgin, så tror jag inte att det vore jag.... Ja, såvida man inte ser det som att jag blev ”pånyttfödd” då jag konverterade –men riktigt så fungerar det inte.
Efter flytten från Marocko till Frankrike har jag nu avancerat från att vispa ägg och socker med gaffel, till att vispa ägg och socker med en visp (vanlig enkel plastvisp –ingen elvisp). Det ni! Det var en enorm skillnad i arbetskraft och åtgången tid med att vispa med en visp jämfört med gaffel, jag blev förvånad själv över hur fort det gick. (I brist på annat viktigt att fundera över...) Men tyvärr, från att ha tillgång till svärmors stora elektriska ugn har jag nu endast två spisplattor att använda mig av (det här studentboendet är super-utrustat med non-internet och non-praktiskhet). Nöden är uppfinningens moder brukar man säga, så istället för att baka i min non-existerande-ugn så bakade jag en sockerkaka i en kastrull på spisen! Resultatet var väl sisådär, men det berodde knappast på att jag bakade i just en kastrull, utan snarare på att jag lade för mycket smet i kastrullen, kakan blev lite spittoger (ett av orden på lappiska, min morfars dialekt, som jag inte vet hur det sägs på högsvenska).
Under den senaste tiden har jag varit en flitig student. Hobbyläkare som jag är, har jag diagnostiserat mina svårfokucerande ögon till att vara trötta av allt läsande. Och mera väntar... Jag har trots allt haft en väldigt lugn start i Åbo, om en par veckor kör det igång på allvar där och min tid kommer verkligen inte att räcka till.. Hur gör folk som gör tusen saker samtidigt? Jag menar, det finns ju de onormala människorna som studerar dubbel-heltid och är aktiva i en massa roliga tillställningar. Jag försöker ju bara studera på heltid + halvtid + lite extra tentor som jag har att ta igen från tusen år tillbaka i tiden (det börjar bli dags att skriva de återstående tentorna i matematik, för att starta processen av tillgodoräknande i Åbo). Just ja, så har jag en man att ta hand om också... Det är nog dit min tid försvinner...
När jag tänker närmare på det så tar det mera tid när man inte är ensam. Jag kan inte längre lämna frukosten framme för att äta samma sak till lunch, och jag kan inte längre bara äta en smörgås till middag. Jag är inte längre lika avslappnad då lägenheten svämmar över av dammtussar (Lisa, vår teori om att studentbostäder genererar mera damm än andra hus blir bekräftad här i Frankrike också –det var väl med dig jag hade den här teorin??) och att låta bli att duscha på några dagar är otänkbart. Att inte duscha på några dagar... Kanske något jag inte borde skriva på min blogg, dessutom med tanke på att flertalet av mina fd arbetskollegor läser den ;-) men... Senast jag var till Norden så var jag som sagt ganska stressad... Resultatet var att jag hann duscha fyra gånger på tio dagar! :-| Varav en gång ingick det bastubad –något jag hade planerat att göra varje kväll som jag var hemma.
Nu vet hela världen precis allt som bearbetas i min centrala processorenhet. Dags för mig att avbryta och stänga ner för idag. Studierna väntar, och sedan den tomma resväskan som ska fyllas. Imorgon åker jag incha allah hem igen...
Jag borde läsa om vattenkonflikter i Mellanöstern, men jag kan inte låta bli att ta en snabb titt på DN.se.
Massor och ingenting har hänt, jag har hur mycket som helst att blogga om, men jag saknar tiden att sätta mig ner och samla mina tankar. Vad gör jag då, som tar så mycket tid? Jag pluggar... Dag ut och dag in. Det är hemskt vad mycket tid studerandet tar när man tar det på allvar.
I alla fall, jag hinner emellanåt läsa på DN.se också. Idag läste jag att min favorit-regering (not!) har valt att förbjuda religiösa inslag i skolundervisningen. Och vem har sagt att Darwinism inte är en religion? Borde inte ett land som Sverige, med religionsfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet, låta samtliga världsuppfattningar få komma till tals? Undviker vi verkligen fundamentalism genom att undanhålla vissa fakta? Undviker man inte fundamentalism, liksom man undviker rasism och utanförskap, med information?
För Sverige i Tiden vill jag ge ett råd. Istället för att förbjuda, se till att allting nämns!
Som en gift muslimsk kvinna sig bör, har jag nu hamnat på min rätta plats i den här världen. Jag får äntligen dona med städning, matlagning och göra bankärenden i min mans namn*. Yep, bankärenden hör (åtminstone) till en business-mans frus göror. Reims Management School har varit så duktig att förlägga de obligatoriska föreläsningarna under exakt den tiden som banken är öppen. Det hela påminner egentligen väldigt mycket om Handelshögskolan i Stockholm då studenterna ombeds bära kostym och slips på föreläsningarna (för att vänja sig vid klädseln) och extra lektioner läggs in på kvällstid för att simulera övertidsarbete. Så egentligen borde jag gå raka vägen hem och förbereda frukost och middag (lftor respektive leisha), men först vill jag bara berätta om gårdagens bankbesök.
Okej, det är kanske inte så viktigt egentligen, men jag skriver ju ändå inget matnyttigt här just nu, det händer ju inte så mycket mera i mitt liv än att jag pluggar och äter, typ (vilket måste betyda att jag pluggar massor, eftersom jag inte äter något). I alla fall, kontentan av hela bankbesöket var att i brist på engelska och franska kunskaper hos bankpersonalen respektive mig, så fick vi ta till ett annat världsspråk för att kommunicera (gissa vilket). Jag har länge gått och tänkt att min spanska börjar bli väldigt ringrostig eftersom jag aldrig använder den, men det flöt på oväntat bra...
Där ser man att språk alltid är bra att kunna! Även om jag nog undrar om finskan faktiskt är sååå användbar ute i världen... (Hm, det var faktiskt en liten kines som började prata finska med mig, eller hon sade typ 'hyvää päivä' när jag berättade att jag kommer från Finland..)
Dags att ställa fram dadlar och mjölk! Om en timme får vi äta igen...
* Jag hoppas att ni inser ironin i mitt uttalande, städning och matlagning är jag inte ensam om att utföra och bankärendena går jag enbart av given orsak.
Jaha, då har jag bokat flygbiljetter då. Igen. Det blir lite fram och tillbaka, men vad kan jag annat göra? Jag ser inte fram emot att vara sex veckor borta från min man, men vad gör man inte för sina studier? Förhoppningsvis hittar jag någon billig weekend biljett, tyvärr vet jag av erfarenhet att det kan vara lite svårt så här innan jul...
Nu ska jag ladda ner artiklar till Mellanösternkursen som jag går.
Jag ser ut att vara tvungen att återvända till de finska markerna snabbare än väntat. Vecka 44 närmare bestämt. Kollar i detta nu hemska flygplanspriser... :-( Ingen rast och ingen ro.
Jag köpte frimärken på franska idag! Jag är ganska stolt! Men jag var ganska förvirrad, speciellt när jag inte förstod vad personerna jag pratade med svarade mig tillbaka.... :-/
Så har jag flyttat igen. Inte officiellt förstås, jag vill ju bli svensk även till pappret (för att slippa finska ambassader). Den här gången är det Frankrike som gäller. Dags att lära sig lite franska också.. :-S På tal om det.. Jag har inte tid att sitta här och blogga, jag ska leta efter franska kurser... Vi hörs! :-)
På måndagen -sista dagen i Rabat- träffade vi en l3dull kl fem i tre (han slutade kl tre) och kunde äntligen skriva under kontraktet. Pappret var i och för sig blankt när vi skrev under det (eftersom mr l3dull ville gå hem), men han borde vid det här laget ha skrivit klart så jag och min man borde äntligen vara registrerade som ett äkta par i Marocko.
Jag var både yr och gråtfärdig ett antal gånger under alla turer fram och tillbaka, tiden rann iväg men vi kom ingenvart... Men vi är evigt tacksamma till polischefen som såg till att våra papper blev klara på en dag hos polisen. Hade vi följt den vanliga proceduren så hade det troligen tagit en vecka innan pappren skulle vara klara för att föras tillbaka till rätten.
Jag ska nog höra av mig. Min mamma har redan tidigare en gång varit i kontakt med utrikesministern (tror jag det var) som i sin tur har pratat med ambassaden i Rabat. Enligt ambassaden så handlar allting om ett missförstånd -från vår sida så klart. Men den sista veckans turer har ingen på högre instans ännu fått höra om (vilket de ska, bara mamma kommer hem från Kina :-) ).
Hungermånaden har börjat, vi är redan inne på den andra dagen och jag mår fortfarande bra. Vi har däremot all klädtvättning, packning, städning och en hel del inköp kvar att göra. Pga de problem vi haft i veckan med våra äktenskapspapper så har vi inte haft möjlighet att förbereda oss för avfärden. Nedan kan ni läsa vad vi varit med om...
12 sep 2007 dök de ner i postlådan, de två breven som jag väntat på under mina tre månader i det här landet. Det ena daterat 13 juni och det andra 25 juni –snacka om snail-mail....
Jag kommer nu att publicera en rad halvtråkiga historier som jag stött på under den senaste tiden. Först ut är min erfarenhet av Finska Ambassaden i Rabat. Tyvärr har jag inte ett gott ord att säga om denna, personalen är lika tråkig och enkelriktad som inredningen i mottagningsrummet och varken personalen eller broschyrerna kan serva mig på mitt modersmål.
Första gången vi letade oss till bakgatan där ambassaden är placerad fick vi inte ens komma in, jag blev tvungen att ringa och boka en träff med vår "vän" A. Med darrande hand men modet i högsta hugg tar vi oss en andra gång till ambassaden för att skaffa oss intyget Capacité de marriage. Till en början känner de på ambassaden inte till detta papper, efter ett tag kommer de med en kopia av en hindersprövning och meddelar att vi måste ansöka om detta papper på magistraten i Finland. När vi har det pappret ska vi sedan komma till ambassaden igen för att legalisera det (vilseledande information).
Efter att en hjälpsam personal på magistraten på Åland lagt hindersprövningen på posten så dök brevet aldrig upp. Jag hade då någon barnslig tanke om att min ambassad skulle vara förstående och hjälpsam, och försöka hjälpa mig och min man så att vi kunde flytta ihop så snart som möjligt. Tyvärr, ambassadpersonalen är lika hjälpsamma som en stendöd man i sin grav. Jag pratade med A per telefon och meddelade att vi har en kopia av hindersprövningen, jag undrade om vi kunde träffa henne för att legalisera pappret. Det gick självklart inte, vi måste absolut ha orginalet, eftersom vigselförrättaren inte skulle godkänna en kopia (vilseledande information). Med orginalet skulle vi sedan gå först till ambassaden och sedan till marockanska utrikesministeriet (vilseledande information).
Så kommer äntligen mamma (räddaren i nöden) och hälsar på. Mamma hade med sig en ny hindersprövning (återigen ett tack till personalen på magistraten). Efter ett antal misslyckade samtal (med långa väntetider och vilseledande information) gick vi tre med bestämda steg till ambassaden. Vi får veta att för det första, den enda stämpel från Finland som ambassaden kan legalisera är den från finska utrikesministeriet (vilseledande information), alltså skulle pappret legaliseras av först finska utrikesministeriet och sedan av den marockanska ambassaden i Finland, därpå ska intyget legaliseras av både marockanska utrikesministeriet och finska ambassaden (det sista, vilseledande information). För det andra, det enda papper som finska ambassaden legaliserar är äktenskapsbeviset. Motsägande? Javisst.
Mamma får åka hem igen med pappret och ta det till Helsingfors. Efter finska utrikesministeriets och marockanska ambassadens legalisering så lägger hon det på posten –den här gången rekommenderat. Efter två veckor hittade min man brevet på postkontoret. Han möter direkt sin kontakt på marockanska utrikesministeriet för att få deras stämpel och sedan beger vi oss till min älskade ambassad igen. Mannen med alldeles för stor och missmatchad kostym ger oss (surprise) vilseledande information. Personalen som sköter legalisering av papper är på plats endast på onsdagar (sic!) och de skulle ändå inte legalisera pappret eftersom de inte skulle känna igen stämpeln från marockanska utrikesministeriet (sic!).
Vi åker därifrån och träffar istället en l3dull –mannen som skulle viga oss. Han menar att stämpeln från ambassaden inte behövs.. Någon dag senare tar vi oss sedan till rätten för att starta processen med en marockansk hindersprövning. Där stöter vi på problem! Mannen som skulle förbereda vår file/dossier kräver en stämpel från finska ambassaden...
Uppgivna åker vi tillbaka till ambassaden. Efter en timmes väntan får vi veta att vårt papper redan är legaliserat, ingen ny legalisering behövs (vilseledande information). Vad gör man? Den ena instansen kräver en stämpel, den andra vägrar att ge den... A är inte på plats så istället blir min man hånad av mannen med alldeles för stor och missmatchad kostym, och vi var tvugna att prata med en kille som önskade efterlikna the junkies på Barcelonas gator (han hade alltså en sådan frisyr). Killen var egentligen enbart en medlare mellan oss och kvinnan som bestämt sig för att inte ge oss någon stämpel. När vi önskade få träffa henne sade hon bestämt nej, och vår fråga att få träffa ambassadören blev totalignorerad.
Följande dag ringer jag ambassaden för att bestämma träff med ambassadören, jag blev ombedd att ringa upp efter en halvtimme då ambassadören just då satt i ett möte. Efter en halvtimme ringer jag upp och hinner endast säga Good morning innan jag blir avbruten och vidarekopplad. En gubbe i andra ändan svarar och jag meddelar min önskan att bestämma träff med ambassadören, det visade sig att det var ambassadören som jag pratade med. Han meddelade att han är anträffbar endast på onsdagar kl 09-11. Jag påpekade att jag dagen innan hade frågat efter att få träffa honom men att min önskan blivit ignorerad, men jag fick ingen vettig ursäkt av ambassadören. Inte heller hade han något vettigt att säga om varför hans personal gett oss vilseledande information var gång vi pratat med dem. Och inte heller gav han mig något vettigt svar när jag undrade om vart jag skulle vända mig så att inte någon annan medborgare skulle mötas av samma ignorans som jag och min man mötts av. Däremot, när jag berättade att mina 90 dagar i landet har gått ut så meddelade han if your 90 days have expired, I advice you to leave the country, otherwise you will have problems with the moroccan police, and you don't want to have problems with them. Återigen, vilseledande information, den marockanska polisen är den sista polisen jag är rädd för just nu, dessutom är de den mest hjälpsamma instansen i denna historia...
Problem-skaparen på rätten var extremt arrogant och det enda han letade efter var pengar. Vid ett tillfälle satt jag på en stol bredvid hans skrivbord när en kille kommer in med sin dossier, killen lägger diskret, förutom att jag råkade sitta precis bredvid och se allt, (minst) 150 dirham i den öppna skrivbordslådan. Problem-mannen tar hastigt pengarna och tittar sig generat omkring samtidigt som han för pengarna under skrivbordet och trycker ner dem i sin byxficka. Eftersom mannen vägrade att ens ta sig en närmare titt på vårt papper och försöka förstå vårt problem, så gick vi och träffade presidenten för rätten. Vårt papper blev accepterat, presidenten ansåg att allting var helt korrekt, men den arrogante problem-mannen vägrade att ge efter. Han tog vårt papper och gick till presidenten för att visa att vårt papper inte såg likadant ut som pappret (Capacité de marriage) som finska ambassaden ett år tidigare hade skrivit ut åt en annan kvinna (yep, ni läste rätt).
Via ett telefonsamtal från ambassaden (de ringde upp min man) fick vi veta att lagen ändrades för ett halvt år sedan, de har inte längre rätt att skriva ut detta papper. Tack för att de gett oss all information från början, så att vi kunde förberett den marockanska myndigheten på detta... Lite svårt att veta vad som gäller när vi fått olika information var gång vi pratat med ambassaden.
Efter ännu en tur till presidenten (med hjälp av en vän till min mans bror) så signerar presidenten vårt papper och meddelar att allting är helt korrekt, problem-mannen bör svälja sin stolthet och göra sitt arbete. Eftersom problem-mannen inte trodde på att vi faktiskt haft kontakt med presidenten igen och vägrade att inse sitt nederlag så fortsatte han att vara arrogant –tills presidenten själv, en respektabel och ärlig man (som visade sig vara kusin med en vän till min man och hans far) besökte honom och bestämt meddelade att mannen skulle göra sitt jobb. Då var problem-mannen plötsligt väldigt hjälpsam...
Så var det dags att föra vår dossier till polisen. Den hemska polisen... Tack vare våra kontakter fick vi träffa chefen för säkerhetspolisen, en aktad och vänlig man. Trots en väldigt hetsig morgon på avdelningen tog han tid till att träffa oss, han fixade fram en kille som gjorde intervjun med oss (ni vet, utfrågningen man måste göra när man ingår ett mixed äktenskap) och väntade på att skriva under vår dossier (chefen var egentligen på väg ut på ett uppdrag). Det kändes lite pinsamt att vårt äktenskap hade högsta prioritet på polisens säkerhetsavdelning, men men...
Eftersom säkerhetschefen skrivit under våra papper men inte egentligen arbetar med äktenskapsutredningar, så ville han även att chefen för hela polisen skulle skriva under, för att vara säker på att vår dossier skulle godkännas i rätten. Tyvärr hann bossen iväg för att träffa kungen innan våra papper kom upp till honom, men det första som han gjorde när han kom tillbaka till kontoret var att signa våra papper. Tyvärr igen, men klockan var redan tre när bossen kom tillbaka, och vid den tiden en fredag i Ramadan så hittar du ingen i rätten som kan ta hand om dina papper... Så nu väntar vi på att måndagen kommer och att vi incha allah hinner gifta oss innan vi åker till Marrakech på måndagkväll.
Semestertiderna har övergått till vardagen igen. Sommarmarockanerna och övriga turister har åkt hem och den lokala befolkningen har återgått till skola och arbete. Det är fortfarande sommarväder på dagarna, men nätterna är kyliga. Endast en vecka återstår av min sommar här i Rabat. Lite vemodigt känns det att lämna landet och min nya familj, samtidigt som jag ser fram emot att återvända till Europa.
Veckan som återstår är ett enda kaotiskt virrvarr. Min man var idag och frågade efter det rekommenderade brevet som lämnade Finland för två veckor sedan, al-hamdoulillah det hade anlänt till postkontoret. Han bestämmer träff med kontakten på det marockanska utrikesministeriet för att få pappret legaliserat och möter sedan mig för att tillsammans gå till Finlands ambassad och även få det legaliserat där (pappret har typ mera stämplar än vad det har text...) men som vanligt så ska de krångla till allting på ambassaden. Stämpeln från utrikesministeriet var felaktig (eftersom kontakten inte arbetade med legalisering av denna typ av papper) och personalen som legaliserar på ambassaden är inte på plats innan onsdag och slutligen gav de oss en lista på hundra papper som ska bifogas en ansökan om uppehållskort i Finland.
Vi gick till Sveriges ambassad. Killen i luckan mot gatan kände direkt igen min man från året innan då han ansökt om visum till Sverige (och undrade skämtsamt varför han inte blivit bjuden till bröllopsfesten), han fixade snabbt in oss på ambassaden där vi även fick upplysning om hur enkelt det är att både ansöka om uppehållskort samt registrera äktenskapet -helt utan likheter med den finska byråkratin. Nu vet vi ju då inte om vi ens är intresserade av ett uppehållskort i Sverige, men det är alltid bra information att ha...
På hemvägen (till svärföräldrarna) stannade vi till hos en imam. En legalisering från finska ambassaden var inte intressant för det juridiska giftermålet (al-hamdoulillah, jag undviker gärna att gå till ambassaden om jag aboslut inte måste), däremot har vi lite papper kvar att översätta och ett nytt medicinskt intyg måste skrivas ut. Intyget vi hade (som skrevs ut av min mans vän som är läkare, redan innan jag kom till Marocko -det var en genomgående undersökning som utfördes..) var felaktigt då sista meningen inte berättade att intyget skulle användas för äktenskap. Den finska byråkratin är löjligt krånglig, men marockanska byråkratin är den mest okonsekventa!
För att jag ska kunna genomgå ett juridiskt legalt giftermål i Marocko måste jag även ha ett intyg på att jag är muslim. Nu är jag alltså inte längre bara en hobby-praktiserande muslim, efter att ha uttalat shahadan (trosbekännelsen) efter imamen (med höger pekfinger pekandes uppåt!) kommer han nu att skriva ut ett fint litet intyg åt mig/Meryem. Efter shahadan kunde jag inte sluta le där jag satt på min stol...
Vi har alltså fortfarande bryåkrati att genomgå innan äktenskapet blir juridiskt legalt, sakta men säkert närmar vi oss nu målet... Mera problem väntar mig däremot. Imorgon har jag befunnit mig 90 dagar i landet. Det blev aldrig något Ceuta besök i helgen, istället litar vi på att vår kontakt i tullen på Marrakech-flygplats håller sitt ord... Som sagt, i det här landet överlever man inte utan kontakter!
Suck, om knappt en vecka bryter helvetet ut igen. Mitt humör har tagit över mitt liv. Månadens två veckor då jag inte lider av kraftiga humörsvängningar går jag omkring och väntar med rädsla på det som komma skall, och skäms för hur jag betedde mig de föregående veckorna. Visserligen försöker jag att behärska mig utåt (vilket inte alltid fungerar) men inombords är jag som en kokande vulkan –för småsaker.
Ett exempel ur mitt vardagliga liv... Det var en vattenflaska som jag planerade att tvätta innan vi fyllde på den igen (vi har återgått till kranvatten –det var för mycket jobb att alltid köpa vatten), min man glömde bort att jag i förbigående nämnt detta och han fyllde den med vatten och ställde den sedan i kylskåpet. Jag sade ingenting till honom då, men för mig själv tänkte jag argt att jag ska då inte dricka ur den flaskan. Vilket jag inte heller gjorde fram till två dagar senare då jag såg flaskan och funderade för mig själv och vad var problemet??
Det är synd om omgivningen under dessa problem-veckor, och för mig känns det som en kamp om livet. Små onödigheter blir till världsproblem. Det finns inga lösningar, bara hinder. Och tårarna tar aldrig slut!
Men, just nu är jag inte inne i denna hemska period, så jag jobbar på i full fart. Jag studerar flitigt och förutom att jag fortfarande avskyr att städa, så är jag en duktig hemmafru som bakar bröd och muffins och empanadas-special (pizzadeg med tomatsås som jag täcker över liksom empanadas –vi hade tomatsås kvar från då svärföräldrarna var på lunch-besök). Jag är helt jättelycklig för jag tror att jag hittat receptet till det underbart goda brödet som de serverar på Radisson SAS i Köpenhamn (inte hotellet mitt i centrum, utan det som ligger på samma gata som tivolit men på andra sidan av ån). Självklart är inte mitt bröd helt lika gott, men ganska nöjd är jag ändå!
Rabat och Sale har levt upp till sina namn –igår köpte vi en stor trolley för 350 dirham! (= Billigt!) Jag vet inte alls hur vi ska få med oss alla saker till Frankrike, jag hade typ 20 kilo när jag kom, och nu har jag massor-mera av både saker och kläder... Jag skulle nog behöva en packningsexpert som hjälpte mig packa.... :-)
Nu ska jag ta mina underbart goda muffins med glasyr på och dra mig iväg till svärmor på traditionell fredags-couscous och lben. Imorgon blir det sedan troligen en tur till Ceuta, det ser ut att vara min enda lösning till att få stanna en vecka till i det här landet. Kunde bara det rekommenderade brevet dyka upp så skulle saken eventuellt vara lite annorlunda (och vi kanske också äntligen kunde få gifta oss på pappret)... (Okej, när det gäller att få uppehållstillstånd så ska jag nog inte klaga –jag har det betydligt lättare än måååånga andra att vistas i diverse olika länder...)
Forst tankte jag skriva nagot om att jag inte har nagot som helst intressant att skriva om, sa laser jag det har och borjar fundera pa nar diskrimineringen av kvinnor skall ta slut?? Vad folk inte tanker pa nar de foreslar forbud till sjal pa huvudet, verkar vara att 1 det ror bara kvinnor och 2 det bidrar till att kvinnorna hellre stannar inomhus. Vad nu sjalen har med terrorism att gora, det forstar jag inte, det ar som att saga att byxorna ar orsaken till kvinnomisshandel...
Är hemma hos svärmor igen. Det är fredag och det bjuds på traditionsenlig couscous, jag vet att jag börjar bli mätt när suget efter lben sätter i. Lben är en dryck som kommer från att man skakar en flaska med mjölk som kommer opreparerad från kon, efter tillräckligt skakande tar man bort smöret som samlats till klumpar. Till smaken påminner det väldigt mycket om surmjölk, men det är så mycket godare. Hur ska jag klara mig utan svärmors couscous och lben när jag flyttar härifrån??
När jag skrev ksksou i rubriken så kom jag ihåg ett annat konstigt ord, ktb. Ni kan ju fundera på hur det uttalas och vad det kan betyda! ;-)
Jag satt idag på sängen och repeterade högt de suror ur Koranen som jag har lärt mig utantill. Jag vände på mitt huvud och såg ut genom fönstret, precis då kom en liten fågel och satt sig på fönsterkarmen. Den tittade på mig ett tag och när jag förvånad avbröt mitt reciterande, flög den iväg igen.
Jag är ingen nygift brud längre... Den sista henna-målningen på händerna försvann i förra veckan och på fötterna är det inte mycket kvar. Snyft...
Min hals gör ont och näsan är täppt –jag vill inte vara förkyld! Snyft...
Lisa, läs och häpna! Har ägnat morgonen åt att kamma/borsta mitt hår (som i dagsläget har en längd, någonstans mellan 0,5 och 83 cm). Jag försökte upptäcka någon frisyr som jag inte tidigare haft och som skulle passa på mig, men utan vidare framgång. Jag fortsätter med min luffarstil!
Min man borde i detta nu vara på franska ambassaden på intervju, studentvisum processen håller fortfarande på... Jag måste också fixa visum, här i Marocko. Min vistelse blir 90 dagar och en vecka. Man får vistas 90 dagar utan visum.
Är det förresten någon som känner till en hyrbar lägenhet till rimligt pris i Paris from januari 2008?
Om två veckor startar Ramadan!
Fredagkväll, plötsligt lystes himlen upp och strax efter kom mullret. Jag funderade ett tag på om det kunde vara något av de omtalade terroristhoten som blivit sanning i all sin storhet eller om det faktiskt var åska (det är sant -hjärntvätten har fungerat väl, även på distans). Det visade sig vara Tor som var ute och slog med sin hammare (hedniskt av en muslim att skriva så... egen kommentar) och efter några minuter kom det även ett ca tre minuter långt regn. Japp, det är sant! Det regnade igårkväll. Andra vattendroppar än de som kommer från grannen ovanför när hon tvättar fönsterbrädet har jag inte tidigare sett i det här landet. Al-hamdoulillah, idag strålar solen igen och allt är som vanligt!
Idag åker jag och min man incha allah till Casa, vi ska träffa en vän till min man och dennes fru och son. Frugan och jag ska sedan ut på stan och shoppa kläder till mig, yippie!! Ni vet ju vad jag tycker om att shoppa... Men det är ett nödvändigt ont, här är kläder lite billigare än i Europa och min garderob för en office-hijab är i stort non-existing.
Senast jag skrev så avslutade jag med att berätta vad jag just då var upptagen med. Idag är det inte lika aktuellt, vi fick besök av någon avlägsen släkting och denna person kände inte för att berätta när hon skulle åka igen, så jag och min man försökte hålla minen uppe och underhålla henne när vi egentligen hade andra saker vi borde göra. Det största problemet för min del var att besöket inföll just under den här underbara "veckan innan.." då jag alltid hoppar upp ur sängen med glad min och bara älskar livet. Ni vet...
Mjaha. Skulle jag gå och baka bröd nu innan min man kommer hem igen och ska ha lunch?
PS. Jag hittade inga kläder alls i Casa (staden där folk går klädda som västerlänningar i större grad än västerlänningarna själva, det är ju inte sådana kläder jag söker) –mitt hopp står till Rabats myllrande gatuförsäljning och en omtalad liten butik för office-hijabs. Inte blev det något brödbak heller, tiden var knapp och jag sparade khmiran (jästen) till en pizza istället.
PS 2. Ledsen att jag inte svarat pa kommentarerna an, jag jobbar pa det.. :-)
Mina husmoderliga sidor har visat sig igen. Gårdagen, min mans första arbetsdag efter den två veckor långa semestern, ägnade jag åt städning, tvättning och –hör och häpna- bakning. Egentligen började det hela redan kvällen innan, när jag i ett försök att skapa lite "hemstämning" tillagade risgrynsgröt till middagen. Igår tog jag alltså resterna av gröten och mixade ihop en Ålands Pannkaka med kardemumma som min älskade mor tagit med sig hemifrån.
Sedan fortsatte jag arbetet i köket med att baka kanelbullar, om jag inte missminner mig, så var det första gången jag blandade ihop en bulldeg. I brist på utrustning fick jag istället för att kavla degen med en vanlig kavel, ta en kastrull som jag rullade fram och tillbaka. Bitsocker är det enda sockret vi har hemma, så för att få strösocker att lägga på bullarna fick jag gnida två strösockerbitar mot varandra för att smula sönder dem. Med tanke på att jag varken har våg eller dl-mått för att mäta hur mycket jag tog av varje ingrediens (inte ens på smörförpackningen finns det smarta sträck utmärkta som antyder hur många gram smör du tar) så måste jag erkänna att resultatet var över förväntan. :-)
I tisdags var jag och min man på konsert. Sufi-musik. Det var minst sagt en intressant upplevelse! Musiken är skön, ibland undrar jag däremot om de anstränger sig för att spela i otakt eller om det bara blir att spela i otakt då musikanterna ofta sitter och pratar med sin granne. Det intressanta är att just otakten ger musiken takten... (Undrar nu vad min musikkunnige fd kollega anser om mina begränsade musikkunskaper när jag gör dessa uttalanden...) Efter en stunds spelande och sjungande blev det dags för sufiernas dans. Det är nu skådespelet börjar, ett skådespel som efter ett tag nästan övergick i obehaglighet. Några av dansarna föll till golvet medvetslösa, ingen nämnvärd oro syntes bland kollegorna och efter ett tag steg dansaren upp och fortsatte i skådespelet. Även några deltagare tappade befattningen och dansade hysteriskt och någon slutade även med att trilla medvetslös till golvet. I ett skede stod en arg man och stirrade på mig, tydligen reagerade någon på svart färg då de kom in i denna hypnos och jag blev tvungen att täcka mitt redan täckta huvud. Det hela påminde om någon liten kristen sekt i USA, där mötesdeltagarna talar i tungor och blir besatta av Den Helige Anden -eller vad det nu är.
Al hamdoulillah så är varken jag eller min man inne på det här spåret, må Gud vägleda de som gått vilse. Till nästa konsert ska vi incha allah bege oss iväg innan dansen börjar...
När jag nu ändå är inne på religions-spåret igen (som vanligt) så måste jag passa på att berätta om insikten jag fick för någon dag sedan. På mina sommarbruna knän har jag två fläckar på samma ställen på respektive knä, ena fläcken är mitt på knät och den andra strax under knät. Fläckarna har förbryllat mig under en längre tid, jag kunde inte förstå varifrån de kom, om de var blåmärken som inte gjorde ont när man tryckte på dem, eller om det var någon form av symmetriska pigmentfläckar. Liksom män som ber mycket under unga år sägs kunna få bönemärke i pannan, har jag fått två bönemärken på varsitt knä av att sitta på golvet och gå ner i sujud under bönen. Det är fläckar att vara stolt över, med andra ord!
Texten ovanfor skrev jag for nagon dag sedan, foljande dag steg jag upp och bakade scones... ;-) Snart kommer det incha allah uppdatering om vad jag sysslar med just nu... KRAM!
Hej alla nya och gamla läsare! I have been absent for some time, men jag har haft ett fullspäckat schema och då är inte (hör och häpna) internet prioriterat... Jag har haft besök! Underbart besök! Det var härligt att träffa mina vänner igen! Och det var precis när jag behövde dem som mest! Det mesta började kännas jobbigt i ett land som varken tänker på säkerhet, "praktiskhet" eller effektivitet, men så kom mina vänner som räddande änglar från en klar himmel. En känsla av eufori dränkte min kropp när jag mötte dem på flygplatsen. Tack för att ni kom!
Mamma var även på besök (och likaså pappa), hon bodde hemma hos mig och min man under sin tio dagar långa vistelse. Tack vare mamma kunde jag behålla henna-målningen någon dag längre, eftersom hon efter någon dag ofrivilligt stillasittande absolut skulle ta sig an hushållsarbete med både diska, städa och tvätta. Hon gav även mig och min man några värdefulla lugna stunder tillsammans, skilda från kaoset som omgav oss. Tack mamma!
Det har varit fest här, bröllopsfest i sann religiös marockansk anda. Jag fick sitta på en tron iklädd sagolika kreationer i varierande färger, eller, hade jag bara fått sitta där så hade det säkert varit lugnt, det värsta var när jag skulle traska i trappor upp och ner, med metervis med tyg framför fötterna. Efter den första chocken från fotografierna (där jag ser ut som en elak diktator-drottning med glödande röda ögon och svartmålade ögonbryn) börjar jag nu acceptera både teatersminkningen och färgen på klänningarna. Det var nog inte så illa i alla fall... Inte så att jag skulle behöva falla i gråt efter modevisningen... :-D Hela festen kan jag inte se som annat än en rolig tillställning där jag bland annat tillfredsställer min väns önskan om att gå på ståtlig bröllopsfest (ledsen att vi inte uppfyllde önskan om bärstol däremot), och inte riktigt som en bröllopsfest genomsyrad av min och min mans strävanden till måttlighet. Jag bifogar en bild på tronen jag satt i under festligheterna.
Jag tar en paus i skrivandet för att göra min man sällskap vid lunchbordet, självklart är det även han som tillagat maten (på tal om muslimskt förhållande)...
Nu har som sagt gästerna åkt hem och jag har haft tid att vila upp mig, återigen känner jag igen det landet som jag blev förälskad i då jag för ett år sedan kom hit för första gången. Det ljuvliga människorna, livet, rytmen, ljuden, dofterna... Saken blir nog inte sämre av att jag känner mig lite hemma var gång jag ser den blå finskregistrerade skåpbilen stå på en parkering i mina hemkvarter.
Eftermiddagen har jag tillbringat på diverse flygbolags hemsidor. Den 18 september bär det av till Paris, jag hittade varsin enkelbiljett till mig och min man för sammanlagt 50€. Den 24 september åker jag vidare till Stockholm med ett norskt flygbolag jag inte tidigare provat på, på en vecka planerar jag sedan att hinna med att besöka diverse orter i norra Europa innan jag sedan åker tillbaka fullastad (har betalat för två väskor á 20 kg på returen) till Paris.
Att gå omkring och vara rädd för terroristdåd här i Rabat känns som överkurs, lite för avancerade sätt att dö på. Istället har jag närapå mist livet (okej, jag överdriver -som vanligt! men lite läskigt var det i alla fall) vid två tillfällen de senaste dagarna. I lördags höll jag på att bli överkörd av en bil som i accelererande hastighet kör om en annan bil (som i sin tur körde om en stillastående bil), det enda jag ser är bilen som i ökande hastighet kommer körande rakt mot mig. Jag klämde hårt i min stackars mans hand men det var tur att han var där och höll ett stadigt grepp om mig så att jag inte gick bakåt för att undkomma bilen från höger, i marockansk anda stod vi på vägens mittlinje och det kom bilar även från andra hållet... Söndagkvällen såg jag fram emot att tillbringa i lugn och ro med min man, det skulle bli första kvällen vi var hemma sedan flytten. Kvällen började underbart, när vi hörde böneropet för maghreb-bönen bestämde vi oss för att gå till moskén och be, väl hemma igen tillagade min man ataye. När vi sedan sitter och avnjuter teet hör vi oljud från trappuppgången, två-tre smällar och en massa rop. Min man går och kollar efter vad det är som händer, han försvinner ut i trappuppgången och kommer sedan tillbaka och säger åt mig att ta på mig kläder för vi måste gå ut, there is a fire. Jag kastar på mig min djilaba och slänger en sjal runt huvudet samtidigt som jag ser en massa rök komma nerifrån i trappuppgången. Med mammas ord i huvudet om pärmen med viktiga papper som vi har hemma och som vi ska komma ihåg att ta med oss ut om det börjar brinna (och om möjlighet ges till att ta pärmen med sig, naturligtvis -undrar var den pärmen befinner sig idag) tänker jag på om jag har något viktigt jag måste ta med. Med en flygvärdinnas erfarenhet försöker jag komma ihåg om jag skulle ha sett någon eldsläckare i lägenheten. Jag säger åt min man att ta med telefonerna och pengarna, men jag får till svar att så farligt är det inte... Det visar sig att tvättmaskinen i lägenheten under oss hade kortslutits eller exploderat (eller något) då de boende gått ut en kort stund för att handla mat, grannarna hade slagit in dörren och släckt elden. Själv blev jag stående i trappuppgången iakttagandes kaoset, en äldre kvinna tog min arm och höll den hårt fram tills brandmännen kommit och kunde konstatera att allt var lugnt.
Äntligen har jag fått klarhet i med vem vår bröllopsfest anordnas!! Det är H:s kusin som bor i Frankrike, han har fått en son för mellan fem månader och ett år sedan (jag kan ju inte vet allting) :-) tillsammans med en fransyska som konverterat till islam för några år sedan, samma fransyska som jag pratat med på skype sedan våren alltså. Suck, ibland vet jag liksom inte om det bara är jag som är extremt trög, eller om det faktiskt är så att folk inte alltid är så tydliga med all information... :-)
Vad gäller lägenheten börjar det kännas mera som ett hem, i helgen skurade min man golvet och jag skurade väggarna på toaletten och i duschen, igår monterade jag dessutom på en ny toalettring som visade sig vara för liten, men det är bättre än ingenting för drygt en månad. Vi hittade en mixer i köksskåpen och vi har lånat en elektrisk ugn av svärmor. Så allt börjar bli renare och köket välutrustat. :-) På tal om svärmor.. Hon kom på första besöket igår, med khalti B och lilla H i släptåg. Det var dags för mig att visa mina kokkunskaper... Traditionsenligt välkomnade vi gästerna med te, därefter serverades middagen. Eftersom man helst undviker att vara ute sent på kvällen, stannar kvällsgäster ofta över natten, vilket också var planerat med våra tre första gäster. Imorse dukade jag alltså fram grönsaker och honung på frukostbordet (en arabisk-nordisk frukost), innan vi sedan begav oss iväg hem till min mans föräldrahem för att tvätta kläder och handdukar.
Innan jag avslutar för idag vill jag ännu än gång ställa en fråga till mina (få men hängivna) läsare. Vad kan man göra för att arbeta mot på fördomar? Min fråga grundar sig på ett påstående jag läste i följande artikel @ Women's eNews, "Girls don't have the same capacity for sciences that boys do, said Francis Mulumba, a science teacher at the school. Sådan inställning skrämmer mig...
Det är intressant det där med hur man klassificerar musik olika, speciellt har jag problem med kategorierna rock och pop där man ibland inte kan veta i vilket fack musiken skall placeras. Vi lyssnade igår på marockansk radio och de spelade någon mystisk vacker musik, sådan musik som jag gillar men som inte är elektronisk musik, min man förklarade att det är marockansk popmusik. Marockansk popmusik?? Letar du på fnac eller på vad-den-nu-heter-den-där-mega-stora-cd-butiken-som-gått-i-konkurs-i-centrala-stockholm, så skulle du snarare leta under kategorin world music, och jag skulle definitivt kallat musiken för etno snarare än pop... Ganska intressant ändå!
Nu ska jag kanske inte sitta och prata musikstilar här, jag har egentligen betydligt större nyheter att komma med... Efter att några skruvar fallit på plats och jag, som den sanna amatörshejk jag är, har analyserat olika fatwas som publicerats på nätet, så kunde äntligen H och jag ingå ett äktenskap inför Gud. För att ett äktenskap skall vara giltigt inom islam, så bör tre punkter uppfyllas;
Jag börjar redan känna mig hemma här, gårdagen gick åt till städning av de köksutrymmen som vi kommer att använda. Idag tar jag en städpaus, imorgon väntar dusch och toalett på att skrubbas. Det är pinsamt att erkänna, men mina fingrar värker från gårdagens diskande, men jag skyller på att jag brände mig på varmvattnet i köket imorse...
Vi har fortfarande kvar att legalisera vårt äktenskap, enligt de marockanska och finska myndigheterna, för det så måste jag nog be magistraten på kobben att skriva ut ett nytt intyg -det gamla verkar ha försvunnit på posten (liksom intyget från svenska polisen -som jag betalade nästan 200 spänn för).
Kanske jag skulle göra någon nytta idag också, och inte bara sitta här och babbla?
This says quite a lot about the talibans, I think. The talibans are known for its strict interpretation and practice of Islam. Why don't they apply these strict rules on something as drug dealing? Because they need the money to kill innocents? Selling alcohol and drugs are great sins even for a moderate muslim, and doing it because they need the money is not an excuse. May Allah guide them onto the right path!
Marocko arresterar 15 misstänkta terrorister
Finska UD har tydligen kommit på något om att det skulle vara farligt att resa till Marocko, och har därför försökt avråda folk från att åka. En god väninna som är på väg hit har därför ringt upp UD för att höra vad de egentligen pysslar med, hon får då höra att man lugnt kan åka och att det är lika stor risk att det smäller där som i New York, London, Paris etc. Man ska alltså bara akta sej lite extra och "respektera kulturskillnaderna".
Svenska UD har inte avrått resande till Marocko.
Nu ska jag incha allah sova! Imorgon kommer incha allah H hem igen!!
PS. Jag pratade idag med granntjejen (som hållit mig sällskap den här veckan) och H:s mamma om terrorism, vi var alla överens om att de stackrarna är vilseledda. Det hör INTE till islam att döda oskyldiga; barn, kvinnor och män. Vi vet också alla att det inom islam är förbjudet att ta självmord (dvs, tar du självmord så kan du glömma paradiset). Hur kan man då förklara dessa självmordsbombare som, förutom sig själva, även spränger oskyldiga i luften?
Jag börjar med att önska mina läsare en trevlig fredag! Egentligen borde jag nog inte blogga i det här läget, det enda positiva jag kommer att skriva så har jag nog redan skrivit..
Jag befinner mig i ett brinnande tillstånd, svetten rinner och jag är helt matt. Det är bara 28 grader (enligt väderflickan på Rabat flygplats), men jag har däremot feber.. Inte nog med det, jag har glömt mina inloggningsuppgifter till en av nätkurserna jag håller på med. Jag har ju alla inloggningsuppgifter sparade på min dator -som för en tid sedan valde att sluta fungera. Jag berättade om det.. En dag så vägrade den bara att starta.. En liknande sak hände mig tidigare, men då gällde garantin ännu.. Det är helt klart ett måndagsexemplar jag har fått! Efter påtryckningar har jag även formaterat min blivande mans dator (den jag nu använder och i stort tagit över genom att sätta svenska tangentbordet som default :-D ). Problemet nu är att jag inte kan installera Office-paketet, installationen stannar halvvägs och säger något kryptiskt på franska.. Jag sitter här och vill skriva klart ämnesbeskrivningen till min uppsasts, men att arbeta i wordpad är inte så roligt. Och inte kan jag tänka klart, utan blir mest bara störd av mina feberyrningar.
Hindersprövningen som lades på posten där hemma för tre veckor sedan har fortfarande inte kommit. Som jag mår nu så skulle jag inte vilja något hellre än ligga ensam hemma och inte behöva sitta och vara trevlig utan att kunna kommunicera.. :-S Jag hoppas att pappret kommer snart! Nu ska jag skölja av mig med lite kallt vatten (händer, mun, ansikte, armarna upp till armbågen, hårbotten, öron och fötter -ni vet vad det gäller.. :-) ), sedan ska jag söka styrka och uppmuntran från den allsmäktige. Efteråt väntar couscous... Så där helt jätte hemskt har jag det nog inte, men ibland när man är sjuk så måste man få tycka lite synd om sig själv.. :-) Imorgon kommer H incha allah äntligen hem igen!
Men jag hittar inga engelskspråkiga nyheter om tsunamin som drog med sig några människor igår från Rabats stränder.. Men de pratade om det på nyheterna på tv idag, jag förstod bara inte vad de sade.. :-(
Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade:
Den starke är inte den som är bäst i brottning, men den som behärskar sin ilska.
[Bukhari, Muslim]
Jag är extremt bloggaktiv idag! :-) Jag började fundera på en sak, och när jag funderar på saker så kan jag ha svårt att släppa det..
Ibland får jag uppfattningen att folk inte tror det finns något mellanting mellan sekulärism och islamsk extremism.. Är det så? Alltså att det är vad folk tror? Det är ju liksom inte så i verkligheten, alltså att det inte skulle finnas något mellanting. Vad är era erfarenheter? Märks det att jag söker svenskspråkiga konversationer?? :-D
Idag besökte jag en ny moské igen, för maghreb-bönen. Det är så underbart när man kan hänga med i sunna-surorna i de två första raka!! :-) Det uppmuntrar till vidare studier.. Men jag är så otroligt långsam på att lära mig något utantill.. Har hållit på med sura 104 i evigheter nu, känns det som.
Intressant läsning för oss muslimska feminister (och övriga)... @ Women's eNews.
Artikeln är skriven av Shahnaz Habib som (jag citerar från artikeln) is a Muslim woman who has not been circumcised, forced to wear a hijab or denied an education. She writes fiction, literary nonfiction, criticism and poetry, and lives in a state of flux, approximately located in Brooklyn, N.Y. Det är nog intressant det där med att man måste poängtera att hon inte är "könsstympad" (för att använda en av mina finlandssvenska vänners känd bloggares ord) eller tvingad att göra hijab.
Angående mäns deltagande eller inte... Vore det enligt sekulära regler, så skulle jag anse det vara helt kucku och mansförtryckande att inte låta männen delta. Nu handlar det om en religion som uppmuntrar till skilda umgängeskretsar mellan män och kvinnor, vilket också det (liksom det sekulära synsättet) har sina för och nackdelar (men mest fördelar ändå :-D ). Jag vet inte helt var jag ska ställa mig i den här frågan. Vad tänker ni? Skulle kanske mäns deltagande tillåtas, men att de ändå skulle ha någon slags egen avdelning? Jag tycker att det är viktigt att en organisation som denna står upp för alla muslimska kvinnor, vilket betyder att de som följer en strikt könsuppdelning inte ska behöva uteslutas från mötena.
Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade:
När sexuell eftergivenhet sprider sig bland folk tills dess att det blir accepterat, då kommer infektioner och dödliga sjukdomar, men även sådana sjukdomar som inte fanns hos deras förfäder kommer att sprida sig bland dem.
[Upptecknat av Ibn Maja, Al-Bazzar och Al-Baihaqi]
