Tack för allt!

Hej alla nya och gamla läsare! I have been absent for some time, men jag har haft ett fullspäckat schema och då är inte (hör och häpna) internet prioriterat... Jag har haft besök! Underbart besök! Det var härligt att träffa mina vänner igen! Och det var precis när jag behövde dem som mest! Det mesta började kännas jobbigt i ett land som varken tänker på säkerhet, "praktiskhet" eller effektivitet, men så kom mina vänner som räddande änglar från en klar himmel. En känsla av eufori dränkte min kropp när jag mötte dem på flygplatsen. Tack för att ni kom!

Mamma var även på besök (och likaså pappa), hon bodde hemma hos mig och min man under sin tio dagar långa vistelse. Tack vare mamma kunde jag behålla henna-målningen någon dag längre, eftersom hon efter någon dag ofrivilligt stillasittande absolut skulle ta sig an hushållsarbete med både diska, städa och tvätta. Hon gav även mig och min man några värdefulla lugna stunder tillsammans, skilda från kaoset som omgav oss. Tack mamma!

Det har varit fest här, bröllopsfest i sann religiös marockansk anda. Jag fick sitta på en tron iklädd sagolika kreationer i varierande färger, eller, hade jag bara fått sitta där så hade det säkert varit lugnt, det värsta var när jag skulle traska i trappor upp och ner, med metervis med tyg framför fötterna. Efter den första chocken från fotografierna (där jag ser ut som en elak diktator-drottning med glödande röda ögon och svartmålade ögonbryn) börjar jag nu acceptera både teatersminkningen och färgen på klänningarna. Det var nog inte så illa i alla fall... Inte så att jag skulle behöva falla i gråt efter modevisningen... :-D Hela festen kan jag inte se som annat än en rolig tillställning där jag bland annat tillfredsställer min väns önskan om att gå på ståtlig bröllopsfest (ledsen att vi inte uppfyllde önskan om bärstol däremot), och inte riktigt som en bröllopsfest genomsyrad av min och min mans strävanden till måttlighet. Jag bifogar en bild på tronen jag satt i under festligheterna.

Jag tar en paus i skrivandet för att göra min man sällskap vid lunchbordet, självklart är det även han som tillagat maten (på tal om muslimskt förhållande)...

Nu har som sagt gästerna åkt hem och jag har haft tid att vila upp mig, återigen känner jag igen det landet som jag blev förälskad i då jag för ett år sedan kom hit för första gången. Det ljuvliga människorna, livet, rytmen, ljuden, dofterna... Saken blir nog inte sämre av att jag känner mig lite hemma var gång jag ser den blå finskregistrerade skåpbilen stå på en parkering i mina hemkvarter.

Eftermiddagen har jag tillbringat på diverse flygbolags hemsidor. Den 18 september bär det av till Paris, jag hittade varsin enkelbiljett till mig och min man för sammanlagt 50€. Den 24 september åker jag vidare till Stockholm med ett norskt flygbolag jag inte tidigare provat på, på en vecka planerar jag sedan att hinna med att besöka diverse orter i norra Europa innan jag sedan åker tillbaka fullastad (har betalat för två väskor á 20 kg på returen) till Paris.