Vad hände med rättigheten till att svära sig fri från äktenskapsbrott? Om en person som anklagar en annan för zinaa (äktenskapsbrott) svär vid Gud fyra gånger på att han talar sanning, men i själva verket ljuger, så får han det hett om öronen i livet efter detta. Däremot, om en person som anklagas för zinaa svär fem gånger vid Gud att hon är oskyldig, då ska hon också gå fri*. Är hon skyldig trots allt, så får hon ett tillräckligt saftigt straff när hon dör.
Antingen har dessa kvinnor inte använt sig av rätten att svära sig fria, eller också så har de inte tilldelats den. I vilket fall så är det inte shari'as fel, vilket nog många gärna vill tro...
Och för er som hävdar att feminism inte är behövligt inom islam, så länge inte kvinnan får utnyttja sina rättigheter som hon tilldelades för 1400 år sedan, så länge måste vi kämpa för att få utnyttja dem.
* Med reservation för antalet gånger man skall svära vid Gud.
EDIT: Jag skrev om denna hadith för ett bra tag sedan, om någon nu orkar gå igenom alla mina inlägg för att se hur många gånger det faktiskt rörde sig om att man skulle svära vid Gud. Finns det ingen sökfunktion här på blogger? Det kanske är nu som jag borde ha använt mig av tags...
13 comments:
Det står i Koranen om detdär att svära sig fri! Sura 24:6-9
Medeltiden regerar muslimska länder.
Kanske det anonymous, men det har inget med Islam att göra! Tvärtom har i princip alla "muslimska" länder fjärmat sig från religionen och det är det som skapar problem!
Men tänk om en av dom hade kramat om mannen bara för att säga adjö t.ex., eller om hon verkligen varit otrogen och det syntes på filmen (den ena maken hade ju riggat en kamera) hade du tyckt att det varit rätt att stena henne då? Då hade det ju inte hjälpt att svära sig fri för det hade funnits bildbevis?
Jag föredrar Jesu ord när folkhopen ville stena en äktenskapsbryterska: Den som är fri från skuld kastar första stenen.
Det gör mig fruktansvärt ont att läsa om kvinnorna, hoppas verkligen att imamerna tar sitt förnuft till fånga.
/ Ester
Ja, ett rejält straff för den som begår zinaa. Det står jag för! Däremot om det ska utdelas per stening eller elektriska stolen, det överlåter jag till de kunniga att debattera om.
För jämförelsens skull så kan jag säga att jag inte skulle bli glad om jag kom på min man att krama en annan kvinna (som inte är hans mor eller syster). Jag har svårt att tro att du, Ester, skulle bli glad att komma på din partner i sängen med en annan. Vi pratar om samma sak, bara det att gränsen är dragen vid olika nivåer. Jag önskar att alla, Ester och övriga läsare, kunde acceptera det.
BarakAllahu fiki syster, för rättelsen!
Nej, jag skulle inte alls bli glad om jag fann min man i sängen med en annan kvinna, beroende på omständigheterna skulle det för mig kunna vara skäl att skiljas. Den jag älskar vill jag kunna lita på. Men jag skulle aldrig vilja se honom stenas eller elektriska stolen eller skjutas eller hängas för den skull. Det är för mig mord. Och dessutom är han far till mitt barn. Naturligtvis skulle jag bli både arg och ledsen, jag är inte mera än människa, men jag skulle inte bli gladare av att han var död. Gud ger liv och gud tar liv, vi människor ska inte leka gud, vi är bara människor. Hoppas du förstår vad jag menar.
/ Ester
Jag förstår vad du menar, Ester. Men det är just vad människan gör, leker Gud, när hon hittar på nya straff för begågna brott. Straffen enligt shari'a är till för att skrämma, och de ska aldrig användas om man inte är absolut säker.
I fallet med de iranska kvinnorna så förstod jag att man på filmen inte kunde se att sexuell handling förekommit, finns det inte heller fyra män som kan intyga att sexuell handling förekommit, då har man heller inte bevis för detta, och dödsstraffet bör inte tillämpas. Men jag har inte allt bevismaterial och tänker inte uttala mig om huruvida domen är korrekt eller inte.
Jag kan inte heller säga att jag skulle vilja se min man dödad pga en otrohetsaffär, men det är inte jag som har skrivit lagen. Jag tror att det som står i Koranen är ord som direkt kommer från Gud, därför tror jag också att dödstraff på otrohet är en lag skriven av Gud. Det går inte att ändra på!
Frågan är nu hur otrohet som brott kan jämföras med t.ex. mord. För det första så måste man förstå att äktenskapet som institution är väldigt viktigt i islam. Genom att gifta sig har man uppfyllt hälften av sina plikter till religionen. När man då begår brott relaterade till äktenskapet så är det också bland de grövsta brott man kan begå. Straffskalan är bestämd därefter.
Slutligen, och troligen det viktigaste att komma ihåg, det är inte för det här livet som vi muslimer lever, det är för det kommande.
*********************************
En liten påminnelse från Koranen, surat al-Baqara, aya 216
Det kan hända att något är er förhatligt och ändå är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och ändå är detta ett ont för er - Gud vet, men ni vet inte.
*********************************
jag har bara sa otroligt svart att acceptera att en person som jag betraktar som en av mina närmaste vänner faktiskt föresprakar dödsstraff. där gar definitivt en gräns för vad jag kan första att man kan hävda i religionens namn...
...hävda i NGNS namn... håller med ovanstående talare: svårt att fatta att folk faktiskt kan vara för dödsstraff. aldrigaldrigaldrig. vilket iofs blir en helt annan lång (men rätt självklar) allmänhumanistisk diskussion......
kan inte acceptera att dödsstraff ngnsin skulle vara ett "giltigt"/accepterbart straff, oavsett "brott".
också: vill inte ge mig in i religionsdiskussioner, speciellt utan att veta desto mer vad jag talar om (då jag inte läst koranen, osv), men, kan det inte vara så att vad än guds ord var, att världen inte är densamma nu idag, att då hans ord skrevs ner kanske dödstraff var det enda "straff" som var allmänt gångbart, att det var det enda straff som fanns att tillämpa. alltså: att precis som i fallet med bibeln, att guds ord inte behöver bokstavstolkas, att man måste ta in kontexten också? dvs dagens värld, att andra straff finns att tillgå, att dödsstraff faktiskt känns rätt "medeltida" (inte ute för att provocera)?!
Har diskuterat med mig själv. Kommit fram till att dödsstraff är syndigt. Man skall ju inte döda, så vem bestämmer? Man skall inte döda i Islam heller, så hur kan då koranen var konsekvent om det står att man kan döda och att man inte kan döda? Har tänkt att folk kan lida för det dem har gjort illa. Incest, skär bort kuken, stöld, skär bort handen... eller tortyr för den som har drivit tortyr..., men hurdan samhälle skulle det blivit egentligen? Inte så bra. Kanske man lika gärna skulle låta dem dö? Men det är ju fel att döda och på något sätt är det att dö inget straff... och man får hellre inge möjlighet att göra upp för sig. Psykopater kanske inte vill göra upp för sig, for någon av dem ångrar ingenting. Men det finns folk som ångrar. Har man ingen möjlighet att ångra sina synder i Islam. Muslimer är ju också människor. Det är lätt att hitta fel hos andra, men inte så lätt att hitta fel hos sig själv. Finns det ingen medelväg? Jag menar, koranen kan tolkas olika, vad är rätt? Kristendomen är human och kärlig. Berättningarna har god moral i Bibeln. Som människa förstår jag att man skall vara snäll mot varandra, man skall tillge, man skall ha respekt för varandra, man skall älska varandra, man skall hjälpa varandra... Det ger mening... och jag trodde egentligen att det bara var Islamske extremister som inte var humana. Jag trodde att koranen var en vägledning för ett gott liv på jorden för att leda till ett gott liv efter döden. Jag har velat tro att alla religioner önskar att man skall ha ett gott liv, men efter att ha läst att man skall använda Guds namn för att gå fri från fel man har gjort (eller inte gjort...) tvivlar jag. Man kan alltså ljuga vid Guds namn och få sitt straff i döden, eller man måste svära för att bevisa sin oskuld? Låter konstigt för mig. Jag accepterar att man tänker olika, men det är lov att tänka själv. Jag tycker det blir snävt att bokstavtolka, man måste tänka det helhetliga budskapet. Vad är rätt, vad är galt. Gud vet, jag vet ingenting, men jag tänker.
Ytterligare et par saker! Detta är inte för att kritisera islam i sig, men man blir lite fundersam över visse lagar och tolkningar. Det är egentligen många lika saker i kristendom och islam. Men varför säga att man accepterar andra religioner än islam när man kritiserar dem? Det är ju samma sak i kristendom, man menar att det man tror är rätt, men en tro är en tro... man kan inte säkert veta. Om det finns en Gud har han platts för dem som tror och som lever ett liv förenligt med det som är rätt... vilket i stort sätt är det samma i islam och kristendom.
Ang det att vända sig mot Mecka förstår jag inte helt. Vart står det? Gud är ju överalt, hela tiden. Är det inte fint att vända sig till honom när som helst, var som helst, hur som helst? Egentligen är det fånigt att kritisera religion, människor är lika, men olika. Sanningen är inte klarare, det är frågan om tolkning och vad man tror. Det svar du hittar kan vara självklart för dig, men det behöver inte vara rätt. Det är väl därför det finns så många olika riktningar båda inom islam och kristendom. Jag kan inte säga vad som är absolut rätt, det är ju frågan om tro! Jag älskar fisk, jag har fisk i kylskåpet, jag skall äta den, den är för gammal, men jag älskar ju fisk. Är mord bättre än otroskap? Bådadera är fel. Vem vet? Tro! Men ta inte allt för god fisk.
haha, fisk! :)
Post a Comment