SubhanAllah!

Allahu Akbar!

Åh!

[är fortfarande skärrad av drömmen] ...men det är ljuvligt med golvvärme!

USCH!

Jag kan inte komma över den hemska drömmen jag hade inatt... :-|

SÅ HÄR intressant är mitt liv....

Idag promenerade jag i lugn och ro på gatan. Jag mötte en snäll liten fransk kille i 14-års åldern (med snäll menar jag att han verkade vara en duktig pojk som studerar flitigt framför att hänga med polarna nere på stan -han liknade lite på Harry Potter) som, vad det verkade, led av Tourettes syndrom. Precis när vi möttes hör jag honom i falsettröst ropa incha allah. Visserligen, jag kan ju inbilla mig, man kan inte alltid lita på sitt sinne efter att ha suttit instängd så mycket som jag gjort under den senaste tiden.. (Lyckligtvis så är det ju en halvt frivillig instängning i en Paris-lägenhet, och inte i någon låst Belgien-källare...) *skratt* Killen är troligen (vad jag minns) den första okända personen med Tourettes som jag faktiskt mött på gatan och "råkat ut för". En liten undran har jag ändå, råkar aldrig de här personerna ut för något illa? Jag menar, tänk om de säger fel sak till fel person, och den här personen kanske inte tänker på att det som sagts inte var för att provocera, utan för att personen som sade det har en sjukdom.. Nu tänker jag tvärtom istället, efter hela dagen med tanken om Tourettes börjar jag nu fråga mig om killen var ute för att provocera? :-) Nä! Tourettes är en trevligare tanke -för mig.

Nu har det annars äntligen lugnat ner sig här utanför fönstret. Vi bor precis bredvid något som jag egentligen inte vet vad är.. I'll try to explain.. Det är liksom en sänka, som en uttorkad å, som går utanför vårt hus. Den här uttorkade ån verkar ibland fungera som en slags promenadväg för hurtiga parisbor och för några dagar sedan höll några orange-klädda herrar på och kapa lite träd och försöka göra det lite finare (teoretiskt sett, egentligen så spelade en kille trummor med två kvistar och en annan gick mest omkring och tittade lite här och var) vid promenadvägen. Ikväll har det däremot varit fulla rullar då det av någon anledning brann i ån! Det var inte rakt utanför vårt fönster, det var ungefär tjugo meter bort, men kvistarna från träden vid promenadvägen kommer ganska nära fönstren, så jag hoppades på att elden inte skulle sprida sig närmare oss. Det tog ganska länge innan någon brandbil kom, men som sagt, nu har de släckt elden, packat ihop sina saker och åkt igen. Så nu kan jag gå och sova! :-)

Jag måste erkänna...

Nu har jag gått i två dagar och skämts för att jag lyckades skicka iväg några svenskar i en bil åt helt fel håll... Jag är som sagt inte helt hemma på vart alla ställen i, och framförallt utanför, Paris ligger. Igår lyckades jag alltså peka ut vägen till Beauvais flygplats åt helt (nästan iallafall) fel håll. Jag hoppas bara att de stannade till vid Port Maillot och frågade någon där om vägen, istället för att direkt sticka iväg västerut... Och om någon av er i bilen skulle läsa det här - FÖRLÅT!!

Jag är så trött på mig själv!

Hur ska jag ha det? På morgonen när mannen drar på sig kläderna och försvinner ut genom dörren, sitter jag hemma och tycker det är skönt att jag slipper gå ut. Jag vill bara mysa i soffan hela dagen, men efter sisådär tre timmar börjar det krypa i kroppen på mig. Jag brukar döda min längtan med mat, men det är ingen lösning i längden det heller -har jag märkt på kläderna. Efter ytterligare tre timmar står jag inte längre ut, jag måste bort. Tristessen har tagit över vårt minimala rum till lägenhet, jag vill ut och träffa människor!

När jag väl vågat sticka näsan utanför dörren går jag stirrande ner i marken eller med blicken långt bort mot horisonten, allt för att undvika alla blickar. I butiken yttrar jag möjligen något ord, men talar någon till mig blir jag stel och oförstående.

Hur ska jag ha det? Ska jag vara hemma, eller inte? Ska jag träffa folk, eller inte? Kommer jag att bli klar med uppsatsen, eller inte?

Nu är DN.se ute och cyklar igen!

[...] eftersom det i dag, onsdag, och i morgon, torsdag, är muslimska högtidsdagar. Jaså? Har inte jag hört talas om... Eid al-Adha var i december och Eid al-Fitr är inte förrän i september, så vilken högtid talas det då om? Eventuellt någon afghansk högtid, vad vet jag, men en afghansk högtid är inte samma sak som en muslimsk högtid. Ska det nu vara så svårt att förstå att det finns kulturella skillnader mellan världens alla muslimska länder? Och att allt som försigår i dessa länder inte är islam? Förbättring, DN.se!

Jag avslutar med Dagens Hadith från IslamGuiden.

Profeten Muhammad (saw) sade:
Belöningen för en gärning beror på avsikten och varje person ska få belöning efter sin avsikt. Så den som gör hijra (flyttar) på grund av något världsligt eller för att gifta sig med en kvinna, hans hijra ska räknas efter det han flyttade för. [Bukhari]

Om bara flera kunde inse vad Lasse insett...

Ett klarsynt inlägg.

Uppsats-tema

Det är det här jag skriver om i min uppsats, om gridsystem och kommunikation.

Debatt om islamofobi

Islamofobi i Debatt

-Har du varit i någon moské?
-Eh, nä det har jag inte.
-Har du några muslimska vänner?
-Eh, nä det har jag inte.
Stina Dabrowski ställer frågor till Jimmie Åkesson.

USCH och FY!

Statsminister Matti Vanhanen har sagt att ärendet är Kanervas privatsak och att han är en mycket bra minister men jag skäms över att mitt land representeras av ett sådant äckel. Som en offentlig person har man inget privatliv!

Det är skrämmande...

...hur väl min man känner mig! Efter så kort tid tillsammans (och då har nästan hälften av tiden av vårt äktenskap tillbringats i skilda länder) berättar han sanningar om mig, sanningar som det tagit mig minst 25 år att komma fram till. Han läser mig som en öppen bok, medan jag famlar fram som en analfabet. Ofta beror mitt famlande på en okontrollerbar sinnesförändring, under mina klara stunder lyckas jag utskilja bokstäver, men jag rör mig inte i närheten av min mans läshastighet. Får jag säga det här? Att jag älskar min man.

Jag har gått över till att läsa artiklar som "Stefan Holm tog VM-guld" och "VM-silver till Wissman" istället för de deprimerande artiklarna som innehåller internationell politik och dold islamofobi. Hoppet för den här världen börjar komma tillbaka hos mig och några andetag till ska jag väl klara av att ta.

PS. Jag måste tillägga att jag nog läst rubriken till vem som vann det spanska valet, det gjorde mig glad, men med risk för att något skulle nämnas om det senaste ETA-dådet har jag inte vågat läsa hela artikeln.

Mina sista andetag...

Världens farligaste och mest våldsamma terrorist: George Walker Bush

Hur vore det med...

...en lista på antalet palestinska civila dödsoffer? Nu är jag så arg på media att jag snart sprängs!!

En påminnelse till mig...