Idag promenerade jag i lugn och ro på gatan. Jag mötte en snäll liten fransk kille i 14-års åldern (med snäll menar jag att han verkade vara en duktig pojk som studerar flitigt framför att hänga med polarna nere på stan -han liknade lite på Harry Potter) som, vad det verkade, led av Tourettes syndrom. Precis när vi möttes hör jag honom i falsettröst ropa incha allah. Visserligen, jag kan ju inbilla mig, man kan inte alltid lita på sitt sinne efter att ha suttit instängd så mycket som jag gjort under den senaste tiden.. (Lyckligtvis så är det ju en halvt frivillig instängning i en Paris-lägenhet, och inte i någon låst Belgien-källare...) *skratt* Killen är troligen (vad jag minns) den första okända personen med Tourettes som jag faktiskt mött på gatan och "råkat ut för". En liten undran har jag ändå, råkar aldrig de här personerna ut för något illa? Jag menar, tänk om de säger fel sak till fel person, och den här personen kanske inte tänker på att det som sagts inte var för att provocera, utan för att personen som sade det har en sjukdom.. Nu tänker jag tvärtom istället, efter hela dagen med tanken om Tourettes börjar jag nu fråga mig om killen var ute för att provocera? :-) Nä! Tourettes är en trevligare tanke -för mig.
Nu har det annars äntligen lugnat ner sig här utanför fönstret. Vi bor precis bredvid något som jag egentligen inte vet vad är.. I'll try to explain.. Det är liksom en sänka, som en uttorkad å, som går utanför vårt hus. Den här uttorkade ån verkar ibland fungera som en slags promenadväg för hurtiga parisbor och för några dagar sedan höll några orange-klädda herrar på och kapa lite träd och försöka göra det lite finare (teoretiskt sett, egentligen så spelade en kille trummor med två kvistar och en annan gick mest omkring och tittade lite här och var) vid promenadvägen. Ikväll har det däremot varit fulla rullar då det av någon anledning brann i ån! Det var inte rakt utanför vårt fönster, det var ungefär tjugo meter bort, men kvistarna från träden vid promenadvägen kommer ganska nära fönstren, så jag hoppades på att elden inte skulle sprida sig närmare oss. Det tog ganska länge innan någon brandbil kom, men som sagt, nu har de släckt elden, packat ihop sina saker och åkt igen. Så nu kan jag gå och sova! :-)
No comments:
Post a Comment