...hur väl min man känner mig! Efter så kort tid tillsammans (och då har nästan hälften av tiden av vårt äktenskap tillbringats i skilda länder) berättar han sanningar om mig, sanningar som det tagit mig minst 25 år att komma fram till. Han läser mig som en öppen bok, medan jag famlar fram som en analfabet. Ofta beror mitt famlande på en okontrollerbar sinnesförändring, under mina klara stunder lyckas jag utskilja bokstäver, men jag rör mig inte i närheten av min mans läshastighet. Får jag säga det här? Att jag älskar min man.
Jag har gått över till att läsa artiklar som "Stefan Holm tog VM-guld" och "VM-silver till Wissman" istället för de deprimerande artiklarna som innehåller internationell politik och dold islamofobi. Hoppet för den här världen börjar komma tillbaka hos mig och några andetag till ska jag väl klara av att ta.
PS. Jag måste tillägga att jag nog läst rubriken till vem som vann det spanska valet, det gjorde mig glad, men med risk för att något skulle nämnas om det senaste ETA-dådet har jag inte vågat läsa hela artikeln.
No comments:
Post a Comment