För en gångs skull kan jag vara (någorlunda) stolt över mitt land, Sverige. Någorlunda säger jag för de dårar som skall förstöra, för dem som kom till demonstrationen bara för att bråka och utan egentligt politiskt motiv. Mitt land säger jag för att det är ett av mina länder. Stolt säger jag för det här [1] [2] [3]. För att Herr Reepalu ställde sig upp och sade nej. Det spelar ingen roll om matchen spelades inför tomma läktare pga säkerhetsrisk eller pga politiska åsikter. Jag säger nästan som Ram..
I think [read: really really hope] it maybe can open the door for other countries and makestupiddecision like this one. [2]
Vad är det egentligen som är så hemskt med att sammanföra politik och sport? ALLT är politik! ALLT handlar om makt! Sådan är världen. Var det inte okej kanske att protestera mot de Olympiska Spelen i Peking? Många (i vår del av världen) hoppades förstås att den västerländska närvaron skulle dra med sig friska vindar av upplysning och öppenhet, men många var vi också som läste Amnestys och Human Rights Watchs rapporter om ökad förföljelse av frispråkiga i landet. För att inte tala om de stackars muslimerna i västra Kina som innan spelen var totalt förföljda och anklagades för attentat efter attentat. Nej, sport ÄR politik. Vare sig utövarna vill det eller ej. Dessutom, det var ju inte första gången som man i Sverige valde att spela Davis Cup inför tomma läktare. Kunde man göra det inför Pinochet-styrda chilenare, så kan man väl göra det inför Netanyahu-styrda israeler också?
No comments:
Post a Comment