Tuesday, September 01, 2009

Är du från islam?

Många efterföljare av äldre tiders uppenbarelser önskar, [innerst drivna] av avund, att de kunde förmå er att förneka den tro som ni har antagit, och detta sedan sanningen klargjorts för dem. Men förlåt dem och ha tålamod med dem, till dess att Gud tillkännager Sin vilja! Gud har allt i Sin makt. Förrätta bönen och ge åt de nödställda! Det goda ni sänder framför er [till Domen] skall ni återfinna hos Gud; Gud ser vad ni gör. [Koranen 2:109-110]

Maken har åkt och sällan har jag då känt mig så ensam som nu. Dagarna på jobbet lider sakta framåt, löneförhöjningen jag bad om blev inte godkänd utan istället får jag, vad det verkar som, nöja mig med en marginell höjning på oklara grunder. Känner mig värdelös. Att jag jobbade 195 timmar under månaden som maken var här premieras inte. Men jag kämpar vidare, i lugnare takt. Mitt ansvar är ju inte så stort ändå, av lönen att döma.

Häromdagen vinglade en herre fram till mig där jag satt på skärgårdsfärjan på väg in till stan. Är du från det här islam? frågar han högljutt. Ja svarar jag viskande, som att mothäva karlns skrik. Vad tycker du om talibanerna? var följande skrikande fråga. Vad svarar man? Inte kände jag för att ha någon längre utläggning om västerländsk medias propaganda och talibanernas Korantolkning med en skrikande onykter främmande herre på skärgårdsfärjan. Är du härifrån? undrade den skrikande mannen. Nickandes viskade jag återigen fram ett ja. Mannen satt en stund och stirrade stint på mig innan han reste sig och gick iväg igen med ölglaset i handen. Sorlet i loungen på färjan återgick till det normala.

Jag borde sova...

PS Jag har förlorat flera telnr som jag hade sparade på mobilen.. ;-(

2 comments:

Maryam said...

Ma Alla ge dig styrka och kraft att kampa vidare. Du ar inte vardelos!! ;) Jag kan tanka mig att det blev ensamt nar din man akte, jag lider med dig. Fast som muslimer sa vet vi ju att vi aldrig ar ensamma ;), Allah ar ju med oss. Koranen ar ju alltid en trost och det var en valdigt passande vers som du skrivit ner.
Och vad sager man om talibanerna. Ibland sa kanns det bara som att man har lust att saga "Ja, talibanerna (eller terroristerna eller vad det nu kan vara) gor ett bra jobb"... men risken finns ju att folk inte forstar ironin och tar en pa allvar. Du ar verkligen talmodig, machallah!

Jag sander en massa varma kramar till dig harifran Paris. Bon courage och Ma Allahs fred och valsignelser vara med Dig kara syster!

it's a lifestyle... said...

BarakAllahu fiki ukhti! Merci beaucoup pour les mots très gentils!

Som du antyder, man måste väga sina ord tungt när man pratar om känsliga ämnen som 'talibaner', 'jämställdhet' och 'sharia'. Den du pratar med har ofta en bild av hur det fungerar i islam och en bild av hur det fungerar i dennes värld (läs hur det skall vara enligt den du pratar med). Säger du något utöver det "tillåtna" så blir du hängd (symboliskt sett, förhoppningsvis inte bildligt). Ännu viktigare är att man skall akta sig för att göra takfir och man skall också akta sig för att fara med osanning. Just pga denna sköra tråd som vi har att vandra på, så undviker jag gärna känsliga diskussioner med personer jag inte känner.

Till "känslig" räknas inte frågor om islam, sjalen, bönen, Allah och en hel massa andra ting. Däremot så skulle jag säga att politik är ett känsligt ämne. Och det är just vad talibanerna är idag, politik och maktspel. Jag kan t.ex. med hög stämma intyga att jag tycker det är sjukt att sätta eld på flickskolor, då skulle jag göra många icke-muslimer glada. Problemet är, vad vet jag om vem som tänder eld på flickskolor? Jag vet ingenting och jag litar inte på europeisk media när det gäller muslimska ärenden. Därför kan jag inte komma och säga att talibanerna är jättehemska, för jag har inga bevis mot dem. Men hur förklarar man det för en onykter skrikande karl som uppenbarligen hade problem med att jag var från islam?


Låt därför ingen osanning komma över era läppar då ni talar om [dessa ting och kallar] det ena lovligt och det andra förbjudet, så att ni lögnaktigt påbördar Gud era egna idéer. Det kommer inte att gå dem väl i händer som lögnaktigt påbördar Gud vad de själva finner på [Koranen 16:116]

Nu blev det här ett väldigt långt och allmänt svar.. :-)

Många kramar till dig också, syster! Tro't eller ej, men jag börjar nästan sakna Paris lite... Jag tyckte nog att det var en trevlig stad att bo i, trots allt... :-)