jag får inte falla dit, jag får inte falla dit, jag får.....

Jag gör de sista krampaktiga försöken till att hålla mig borta från Facebook (jag vägrar att länka till Fbook, lite arbete får de som planerar att göra sig beroende, göra själva). Jag har ingen tid med något nytt community, och jag har hört hur beroendeframkallande Facebook är... Jag får inte!

Och så läser jag lite på Terms of Use...

By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing.

Vidare står det...

You may remove your User Content from the Site at any time. If you choose to remove your User Content, the license granted above will automatically expire, however you acknowledge that the Company may retain archived copies of your User Content.

Så då var det väl inte så farligt ändå? Men jag tycker nog att det är ganska intressant att användning av Facebook för personer mellan 13 och 18 år and not in high school or college, is unauthorized. Varför får bara 13-18 åringar som är i high school eller college vara med?

Fotnot: Observera hur jag använder inte i rubriken -alla känner vi till från mentalträningen, att ordet "inte" skall undvikas att användas när man vill intala sig själv till att klara av något, t.ex. en skidåkare som vill klara sig stående genom backen måste absolut undvika att säga jag får inte trilla utan bör istället intala sig själv att jag ska hålla mig på fötter genom hela backen. Men jag ser ju gärna till att komma undan så lätt som möjligt.. Senare kan jag använda jag får inte-argumentet genom att påstå att hjärnan trodde att jag sade jag får falla dit när jag nu har kommit så långt.. men så långt kommer jag ju inte att gå...

Fotnot: Jag vill inte höra klagomål på långa fotnoter i det här inlägget... Då skulle ni läsa Peace and Security: Current Challenges in International Law av Amnéus, D. & Svanberg-Torpman, K. Den boken innehöll halv sida text och halv sida noter -och på varje sida likadant!!