Filmhelg

Efter inflyttningsfest hos en kollega (med studsmatte-hoppning, kubb, trance-dance och mat) åkte jag hem och kollade på Bowling for Columbine. Den filmen har jag planerat att se under, om möjligt, en ännu längre tid än Hotel Rwanda.

Alla vet vi att filmen är chockerande och man blir illamående av många amerikaners attityd och tankegångar, det förväntade jag mig av filmen. Det som gjorde mig förvånad och ont att se var hur Mary Lorenz [Director of Media Relations of K-Mart], hanterade Mark Taylor och Richard Costaldo, två pojkar som blev skottskadade vid dramat i Columbine. Hon hälsade och tog i hand med först Michael och därefter Mark medan hon däremellan vinkade generat till Richard som sitter i rullstol ! ! ! Snacka om att bli särbehandlad...

Well, de fick åtminstone K-Mart att lova indragen försäljningen av ammunition, undrar om det fortfarande håller?

Jag ser fram mot Moores nya film, Sicko! Men dessförinnan ska jag hinna med Fahrenheit 9/11..

Hotel Mille Collines

Yep. Finally har jag sett den, filmen. Det är ibland tur att jag föredrar att sitta ensam hemma i soffan och kolla på film än att springa på biograf, att hysteriskt störtgråta kan vara svårt att göra obemärkt i en biosalong...

Det skedde samtidigt hemska saker på Balkan, men jag tänker inte i de banor om vem som var värst. Visserligen kan man klandra västvärlden för dess ignorans, men samtidigt så förstår jag att konflikten som är närmare den egna sfären är "intressantare". Det som upprör mig idag är att det inte bara rör sig om konflikten (för att använda mjuka vackra ord) i Rwanda, utan om en hel kontinent som under en alldeles för lång period blivit, och fortfarande är, bortglömd. Och alla barn....

Det är lika bra jag kryper ner i min varma och trygga säng innan jag börjar fundera allt för mycket, innan jag kommer på att den här världen är hemsk och orättvis. Och innan jag än en gång börjar fundera på hur det kan vara så att jag skäms över att vara europé, medan afrikaner och araber är så stolta över sitt ursprung. Kanske jag skulle lära mig lite mera om nyckelharpan?

Filmen jag såg var Hotel Rwanda.

haram ou halal...

Entre todos los hombres con quien tengo contacto ahora hay uno que me vuelve loca. Y es el peor de todos. Toma drogas y roba la gente. Pero el me quiere y me respeta mucho. Hasta ahora he aprendido mucho de el y aun tiene mucho para enseñarme. Con el me siento segura, tranquila y feliz. Me gustaria compartir mi vida con el, pero no quiero compartir la suya...

oh please, dessa marockaner..

•i says:
ok but tell me now you are sure love
•i says:
me
•i says:
becouse
•i says:
me
•i says:
i don't like you just for slip and......
•i says:
i like you for all my life you now
•i says:
i like you my wife
•i says:
if you like

fortfarande oförstående...

Har mottagit ett e-brev från omri hayaty (trad. mi vida) i Fés. Han berättar att han saknar mig och att han alltid kommer att komma ihåg mig. Möjligen är försändelsen endast en påminnelse om att han vill ha korten vi tog i Marrakech, jag går på den linjen...

dressed for success

Min kaftan gör succe här i huvudstaden. Det började på jobbet, jag hade den liggandes på bordet bredvid mig och två av mina arbetskamrater kommer fram och börjar peta på den och säger att den är fin (2 p). Efter jobbet på vägen till tunnelbanan så smiter jag in på Ica vid Karlaplan för att inhandla lite lök och paprika, den unga killen i kassan påpekar att han gillar min kappa (3 p). På pendeltåget frågar killen bredvid mig efter en penna och i nästa andetag säger han att min kaftan är fin och att han inte sett någon svenska bära en sådan tidigare (4 p). Strax innan Huddinge, damen som sitter snett framför mig sträcker sig fram för att säga att min kaftan är vacker (5 p). När jag ställer mig upp påpekar hon att jag bär upp den väldigt vackert i och med att jag är så lång.

I'm back!

Äntligen är jag hemma igen! Efter fyra veckor med min ryggsäck så tycker jag verkligen att det är skönt att komma innanför min dörr. Saken blir ju inte sämre av att jag lämnade lägenheten alldeles fräsch och nystädad. Äntligen fick jag också skrubba kroppen ordentligt i duschen, något jag velat göra ända sedan jag kom från Marocko.

Min vecka i Barcelona var underbar! Men den var lite för kort. Jag träffade inte alla människor som jag ville träffa. Och de jag träffade så träffade jag inte så mycket som jag ville träffa dem. Och jag är bara än mer confused vad gäller den där pojken. När han börjar prata om haram och halal och mig och koranen, då känns det nästan som att jag bör ta honom på lite mera allvar än vad jag gjort hittills. Vi alla vet att jag är madly in love with him, men vi vet även att jag medvetet har hållit honom på avstånd. Frågan är om jag kan göra det länge till...

Fyra dagar i Rotterdam turned out to be una locura! M i sängen är inte alls så som han en gång var, allt det som gjorde honom till en av de bästa jag haft så var gone. Torsdagen tillbringade jag sovandes, först i sängen och sedan i parken. När kvällen kom tog vi oss på cykel till en bar i centrala Rotterdam. Jag drack vatten. Dagen efter slöade jag framför tv:n medan M flängde runt för att förbereda för kvällens fest. Festen började som fester brukar börja, folk står i lugn och ro och samtalar med lite musik i bakgrunden. Vid ett-tiden kommer polisen på besök och ber oss sänka volymen. Efter det började festen på riktigt, mitt vatten byttes ut till "spiked water", dvs vatten med MDMA. Vid sju-tiden var jag fortfarande alldeles pigg och dansglad, men jag blev hemdragen av en läcker djurrätts-aktivist. -- censur -- M verkade ta hela grejen väldigt bra. Så det verkar som att vi är på samma nivå. Han betyder mycket för mig, men det är inte som förut.

Flygbiljetter: 3.212,89 sek

Jag har drabbats av något jag kallar Lisa-syndromet. Det innebär att se saldot på sitt konto minska i hastig fart och först tänka HJÄLP! för att i nästa stund lugna sig med orden ja ja, det ordnar sig!

Äntligen har jag köpt en ryggsäck! Jag har gått i flera år och väntat på denna stund! Nu har jag världen framför mina fötter... Det sorgliga är att min vän i Barcelona lyckats köpa en ryggsäck för 39€ medan jag fick punga ut med 1.328 svenska riksdaler, men då fick jag ett regnställ också! Det blev en 55 liters Everest Flexible Q, den är röd och grå i färgen och med massor av fickor och finesser.

På måndag börjar min semester, eller egentligen har den väl redan börjat, sedan jag bestämde mig för att skippa morgondagens tenta, men på måndag börjar min semester, för det är då jag åker iväg. Den 10de juli börjar jag jobba igen, jag har alltså fyra veckor ledigt. Under dessa fyra veckor har jag fyra saker schemalagda, de är följande:

12 juni kl 15:00 - 18:30 Arlanda - Barcelona
13 juni kl 07:00 - 11:05 Barcelona - Malaga - Melilla
06 juli kl 06:00 - 08:15 Barcelona - Amsterdam
09 juli kl 18:45 - 20:40 Amsterdam - Arlanda

Jag ska alltså, den sista helgen av ledigheten, besöka mitt ex i Rotterdam. Det ska bli intressant.. Jag har inte sett honom på ett och ett halvt år, inte sedan vi stod på Rotterdams flygplats och sade att vi kanske ses en dag, efter att han förklarat att det var fel tidpunkt i livet som vi...

Imorgon ska jag träffa K. Hon har flyttat in i sin lägenhet nu. Eventuellt (förhoppningsvis) så kommer också J och lilla K imorgon. Jag måste komma ihåg att ladda batteriet till kameran! :-)

Nu ska jag göra klart det sista som vi har kvar på en kurs.. Det vore skönt om vi kunde få in allt innan Sveriges första VM-match. Åh, jag hoppas att man kan se Sveriges matcher i Marocko!! De är ju fotbollstokiga i Marocko, så förhoppningarna finns.

Simsalabim.

planering, planering, planering...

mailen går varm, fram och tillbaka. diskussioner, funderingar, inköpslistor. planering. endast fyra dagar återstår innan jag startar min resa, fem dagar återstår innan även mina reskamrater är på vägen. spänningen stiger. förväntningarna stiger. utgifterna stiger. tur att skatteåterbäringen kommer in på kontot imorgon!

Är jag säker på att svenska är mitt modersmål?

Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar, jag tänker på att det är så mycket lättare att förstå saker än att använda dem själv. I det här fallet tänker jag på språket. Man förstår så mycket mera än vad man kan använda själv.

Ta det spanska ordet puente tex, vi vet alla att det är vad man kallar perioden, en dag ledigt följt av en dag arbete följt av helg, eller tvärtom, helg följt av en dag arbete följt av en dag ledigt. Jag har länge gått och tänkt att det är ett väldigt bra uttryck, undrar om vi har något liknande i svenskan. Inte före nu, med först Kristihimmelsfärdsdagen och sedan nationaldagen (på djävulens heliga dag, 06/06/06) som jag har upptäckt den svenska motsvarigheten, klämdag. Det är ett ord jag hört förut, men inte tagit åt mig för att använda själv. Jag tror dock att jag lärt mig ordet och kommer ihåg det nu, så jag kan använda det nästa gång det behövs.

Nu återstår bara att upptäcka den svenska motsvarigheten till lappiskans spittoger...

just ja.. när drömmarna inte går ihop.

Att fastna med håret i torktumlaren är ingen bra idé i min familj, man får bara höra frågan om när jag ska klippa av håret. Att bli vegetarian är i stort sett omöjligt, ett kort exempel är min mors reaktion (en suck och ett "men" uttryckt med avsky) då jag på offentlig plats konstaterade att jag inte skulle ta sallad eftersom den ena sorten innehöll fisk och den andra gris.

Hur var det där nu med att föräldrar ska ge samma signaler och hålla samma linje? Av min mor har jag genom uppväxten fått höra hur tjock jag är och att jag inte skulle äta mera, medan min far hävdar motsatsen då han påstår att jag ser ut som en anorektiker (okej, det är en överdrift -jag vet). Men en sak är de överens i och det är att jag inte ska pola med någon arab...

om x går mot plus oändligheten så går f av x mot e; den naturliga logaritmens bas.

Att känna sig överflödig i den här världen är inte någon speciell känsla, det är liksom en likgiltig känsla, varken bra eller dålig. Då man vet att man inte egentligen är något dåligt, bara överflödig, lite extra än vad som behövs, då finns det ju ingen orsak till att ha en dålig känsla. Och varför det inte skulle vara en bra känsla behöver jag kanske inte argumentera för.

Många har drömmar, små flickor som vill bli prinsessor i rosa slott, tonårskillarna som drömmer om proffskontrakt i NHL eller Premier League, eller Skandia-chefer som drömmer om ännu högre bonusar. Men vad händer om man inser att drömmen egentligen inte är så bra som man trodde? Då flickan inser att man föds till prinsessa, tonårskillen blir medelåldersmannen med ölmage och Skandia-chefen hamnar på hispan. Många kanske redan kommit på andra tankar, andra drömmar. Den platta magen till sommarens bikinisäsong, en svart lamborghini-cab, och många är de planer som smidits bland fängelsets lyckta dörrar.

Min flickdröm var att få ett bra jobb, stabil familj och 3*V (Villa, Volvo, Vovve). Så kom drömmen om att få hjälpa andra som inte har det lika bra som jag, men efter att ha insett att bästa sättet att hjälpa dem på är att ge dem medlen för att kunna göra det själva så behövs jag inte längre (annat än för att upplysa resten av världen om problemet och samla in dessa medel, men det är inte min grej). Min största dröm just nu är möjligen att Sverige ska vinna fotbolls-VM, men då kan jag ju få vänta ännu några år.

I denna västra och nordliga värld, full av överflödighet, är det tur att det finns ett par killar som kallar sig Layo & Bushwacka!. Då jag lyssnar till deras musik kan jag liksom fly in i en drömvärld utan drömmar och bara njuta av att bara vara! Tyvärr är även deras tid i den här världen ändlig; den naturliga rytmens gång.

Ha-Ha-Hallelujah - Karaoke på Ullis i Upplands Väsby

(För de oinsatta: Vinnarlåten i Eurovision Song Contest 2006 spelas av monster-gruppen Lordi, den heter "Hard Rock Hallelujah" och var Finlands bidrag till tävlingen.)

Nu vill jag vara trött och bara sova! Jag var trött tidigare, men fick inte sova. Nu får jag sova, men är inte trött.

små funderingar...

Varför säger vi på svenska jag håller tummarna medan man på både engelska och spanska (eventuellt flera språk) säger jag korsar fingrarna för att uttrycka en sista ansträngning så att en önskad händelse ska gå vägen?

Varför är det så vanligt bland dagens unga (läs: mig och minst två av mina vänner) att prata om man istället för jag?

Varför dör alltid mina blommor?

*I cross my fingers*

Heippa! Nå, no är jag häär i Ååbo igen. Det är lustigt, när jag för en gångs skull gör bra ifrån mig så går jag omkring och misstänker att jag gjort fel. Det är precis så det är med inträdesprovet. Det var lätta frågor och jag svarade noggrant på dem, men just för att de var så lätta är jag säker på att jag missat något.

Jag håller tummarna för att det ska gå vägen...