Klockan är 20:46 (svensk tid) det är tisdag den 5 september 2006. Jag ligger i bädd A –min plats fram till Långnäs på denna resa. Imorgon kl elva på förmiddagen har jag bestämt träff med min seminariegrupp, men jag har ännu inte förberett mig –jag borde göra det istället för att skriva detta. Men jag är trött, jag vill sova, men det är nog för tidigt för att slumra in i drömmarnas värld, dessutom somnade jag vid nio igår och att göra det två kvällar i rad är inte riktigt min melodi. Igår hade jag dessutom huvudvärk och annars allmän dålig-i-kroppen-orsak till att lägga mig så tidigt.
Imorse när jag stigit av båten hamnade jag att vänta på bussen, som skulle ta mig in till stan, tillsammans med en madrileño som interrailade ensam. Det var en riktigt trevlig kille som eventuellt hör av sig när han passerar Stockholm på vägen tillbaka till sitt hemland.
När jag kommer fram till DataCity, var min institution brukar hålla till, så visar sig stället vara tomt. Tillsammans med en finsk kille –lika förvirrad som jag, försöker vi fundera ut vart våra respektive institutioner (han letade efter Turun Yliopisto Informaatioteknologian Laitos) kan ha flyttat. Efter några turer med hans bil fram och tillbaka till Yliopistos nybyggda lokaler bakom Kauppakorkeakoulu hittar vi änligen ICT-talo (Informations- och Kommunikationsteknologi-huset) –bredvid DataCity. Nu delar Åbo Akademi lokaler med Turun Yliopisto och Turun Ammattikorkeakoulu. Idén med att samla alla datanördar på ett ställe är väldigt fin och praktisk och huset är enormt och nybyggt och lyxigt, men den här hemtrevliga-mys-pys-känslan har liksom försvunnit. I alla fall, för att återfå krafterna efter vårt skattjaktsletande (vi fick endast några få ledtrådar på respektive ställe och därifrån försöka lista oss fram till skatten –ICT-talo) blev jag bjuden på frukost-kaffe och fick även ta emot ett visitkort.
Jag irrar omkring på någon av de tre våningarna som tillhör ÅA när en stackars lika vilsen utbyteselev hoppar på mig (jag kan alltså inte ha sett så vilsen ut) och undrar något om någon utbytes-koordinator. Vi går några meter och stöter sedan på en kina-kvinna och en pakistanier som ska göra sina master-program vid ÅA. De bestämmer sig för att hänga på mig till en datasal –hur de nu tänkte att jag skulle hitta en sådan.. I alla fall, vi hittar en –som var låst! Det är då ”the man” dyker upp –killen med nycklarna. Vi etablerar kontakt, varpå han erbjuder sig att visa de övriga datasalarna för mig. När vi sedan står och diskuterar eventuell täckning av det trådlösa nätverket som finns runt om i Åbo så dyker Ålands-Johan upp –lika förvirrad som jag var. Johan och jag sticker iväg för att göra lite ärenden och käka lunch, när vi lämnar Johans lägenhet efter att ha printat ett kvitto åt mig, så stöter vi på Darude –Finlands technoexport Ville Virtanen, han bor tydligen granne med Johan.
Tillbaka i ICT-talo stöter vi på ”the man” igen, han bjuder på kaffe. Vi går upp en våning och stöter på en kompis till ”the man” som också bjuder på kaffe. Efter ett tag så kommer studierådgivaren in i kafferummet –hon som jag väntat på att skulle bli klar från sitt möte. Jag hinner knappt formulera min fråga innan avdelningschefen kommer för att ta en kaffe, hon ser mig och vet vad jag är ute efter –jaha, dig har jag väntat på, säger hon...
När (finsk) middagstid närmar sig (visste ni att finsk lunchtid är vid elva??) så lyckas jag på något sätt bli hembjuden till ”the man” på middag –rödbetsbiffar. Gott!
Tro nu inte att jag glömt den lilla frågan jag fick per telefon före helgen... Snarare tvärtom. Jag tänker på den varje dag och jag lägger fram olika scenarios i mina tankar, allt för att försöka föreställa mig eventuella framtider. Jag vet en utväg som vore den lättaste när jag väl är där men den svåraste att ta. Något säger mig att jag bör välja ett annat alternativ...
No comments:
Post a Comment