Tuesday, February 20, 2007

Bismillâh ir-rahmân ir-rahîm

Jag tänkte skriva något om att jag fått Koranens budskap (Mohammed Knut Bernströms tolkning) på posten. Jag satt och bläddrade lite i boken samtidigt som jag tänkte på hur inpräntat ordspråket det är min Bibel är, det är ju just vad Koranen är för mig -min Bibel, men jag tror att ni hör lika mycket som jag hur fel det egentligen låter... Jag funderade också på hur jag använder min Koran som en uppslagsbok, är det något jag funderar över så slår jag upp det i Koranen och ser vad Gud har att säga om saken. Så funderade jag på hur oskyldigt nyfiken jag var av religionen när jag införskaffade mitt första exemplar av Koranen, och hur mina tankar direkt förändrades när jag öppnade boken för första gången. I nästa stund läser jag rysande följande vers ur min uppslagsbok, efteråt satt jag länge förstummad....

Audho billâhi mina shaytaani-r-radjim

Sura 39: vers 23

Gud har [steg för steg] uppenbarat det skönaste budskap, en Skrift vars olika delar [binds samman av] inre överensstämmelse och där sanningarna framställs av motsatspar. [Dess högstämda ordalag] framkallar rysningar i huden hos dem som fruktar sin Herre; men därefter mjuknar den och deras hjärtan [öppnar sig] för påminnelsen om Gud.

Med denna [Skrift] vägleder Gud den Han vill; men den som Gud låter gå vilse finner ingen som leder honom på rätt väg.

No comments: