Idag vill jag berätta en enkel men vacker historia. Med historien vill jag ge en tankeställare till många av dagens föräldrar (inte för att jag egentligen tror att så många föräldrar läser det här, men...) som prioriterar arbete framför familjen.
En man kom hem sent från sitt jobb, trött och irriterad. Han fann sin femåriga son väntandes på honom vid dörren.
"Pappa, får jag ställa en fråga till dig?"
"Ja visst, vad är det?" svarade pappan.
"Pappa, hur mycket tjänar du i timmen?"
"Det har du inte med att göra! Vad är det som gör att du ställer en sådan fråga?" sade pappan irriterat.
"Jag vill bara veta, snälla berätta för mig hur mycket du tjänar i timmen?" vädjade den lille pojken.
"Om du måste veta så tjänar jag 200 kronor i timmen."
"Oj" svarade den lille pojken med nedböjt huvud. Han tittade upp och sa, "Pappa kan jag få låna 100 kronor, snälla?"
Pappan var förbannad. "Om den enda anledningen till att du ville veta hur mycket pengar jag tjänar var att du vill låna för att kunna köpa en dum leksak eller annat nonsens, så får du gå raka vägen upp till ditt rum och lägga dig. Tänk över varför du är så självisk. Jag arbetar länge, tunga timmar varje dag och jag har inte tid för sådana dumma lekar."
Den lille pojken gick tyst upp till sitt rum och stängde dörren. Mannen satte sig ner och började oroa sig över den lille pojkens frågor. Hur vågade han ställa sådana frågor bara för att få lite pengar. Efter en timmes tid lugnade pappan ner sig och började tänka att han hade varit lite för hård mot sin son. Det kanske var något som han verkligen behövde köpa för de 100 kronorna han frågade efter, och han brukade ju inte fråga efter pengar särskilt ofta. Mannen gick till den lille pojkens rum och öppnade dörren.
"Är du vaken min son?" frågade pappan.
"Ja pappa, jag är vaken" svarade pojken.
"Jag har tänkt lite, jag var kanske lite för hård mot dig tidigare" sade pappan. "Det har varit en lång dag och jag tog ut mina aggressioner på dig. Här är de 100 kronorna som du bad om."
Den lille pojken satte sig rakt upp i sängen.
"Å tack så mycket pappa!" sa han med ett strålande leende.
Sedan letade han under sin kudde och drog fram mera pengar. Pappan, som såg att pojken redan hade pengar, började bli arg igen. Den lille pojken räknade sina pengar noga, sedan tittade han upp på pappan.
"Varför ville du ha pengar om du redan hade?" sade pappan irriterat.
"För att jag inte hade tillräckligt, men nu har jag det" svarade den lille pojken.
"Pappa jag har 200 kronor nu... Kan jag få köpa en timme av din tid?"
No comments:
Post a Comment