Efter horribla fem och en halv timmar är jag äntligen hemma igen. Jag mindes tidigare att jag avskydde dessa båtar mellan Åbo och Mariehamn, men jag kunde inte helt minnas varför jag avskydde dem och att jag avskydde dem så mycket. Det är liksom lindrigare att åka lilla Ålandsfärjan.
Jag kliver på båten och sätter mig i cafeterian, jag låtsas att jag inte är ensam utan att jag har sällskap av mina vänner på båten framför, i min värld låtsas jag att vi kommunicerar mellan båtarna (now it sounds like I'm on something, but I'm not). Efter tjugo minuters båtfärd blir vi tvugna att säga adjö och jag skickar ett litet hej då-meddelande till mina vänner. Jag står inte längre ut med att lyssna på en ålänning som berättar för sin kompis om lumpen som han genomgår frivilligt, och inte heller på hans dator som satts på högsta volym. Istället går jag och sätter mig i Sky baren, som vid den här tiden på dygnet är lugn och KALL. Jag slumrar en stund, men blir väckt av människor som pratar i telefon -mycket viktiga ämnen om var det ligger is runt Åland och var inte.
Det är matdags och jag lämnar Sky baren, på vägen passerar jag en mer helt än halvt medvetslös kille som hålls upp av sin skrattande kompis i solglasögon. Som vanligt har inte cafeterian på Isabella något urval av varma vegetariska rätter utan jag blir, av kocken med arg blick och agressivt tonval, hänvisad till a la carte (som till ett extremt överpris har lasagne och en vegetarisk pizza med alldeles för mycket ost som vegetariska rätter). Det blir potatisgratäng och gurka till lunch. Jag måste påpeka att Amorella brukar åtminstone ha en vegetarisk varmrätt i cafeterian -så där har Isabella något att lära av.
På tv:n i cafeterian visades simhopp (som överröstades av lumpen-killens dator). När jag satt där började jag fundera på hur jobbigt det måste vara för de lite mera strikt troende muslimerna att bo i vårt samhälle när tom jag överväger att flyga nästa gång jag ska hem -för att slippa båten där 99% av miljön är haram.
Två timmar innan ankomst går jag till "vilorummet" (dvs utrymmet som är utrustat med obekväma stolar och unken luft, beläget bredvid spelautomaterna och där det är tillåtet att prata i telefon). Slumrandes passerar tiden, men jag blir väckt av telefoner som ringer och röster av personer som sitter och pratar. En dam står lutad över sin man som sluddrande halvt svarar på frågorna han får, han förstår inte att kvinnan vill ha biljetterna (som ligger i hans högra ficka) så att hon kan gå till tax free och handla. Det skriker medberoende om kvinnan och jag vill inget hellre än säga till henne att hon nog inte behöver köpa någon sprit (åt mannen som ligger bortdomnad i vilostolen).
Äntligen kommer vi fram! Äntligen får jag lämna he*vetet! När jag står och väntar på att båten ska lägga till funderar jag på hur folk står ut att arbeta på de där båtarna!?!? Alla kan väl inte tycka att det är lika roligt med sprit och dekadens?? Själv tar jag mera avstånd från det för var dag som går, jag tycker inte ens att det är särskilt kul att gå ut på krogen längre (hallå??) och jag har sagt ifrån att inhandla sprit till andra. Om det finns militanta veganer och feminister, då måste det väl finnas militanta absolutister också??
No comments:
Post a Comment