Katten

Jag slogs med mammas underbara katt idag. Han hade lagt sig i mitten av soffan, så när jag imorse kom för att prata några ord med mamma i vardagsrummet, hade jag inget annat val än att slå mig ner bredvid katten. Steg för steg flyttade katten sig närmare mig för att till slut ligga och försöka knuffa bort mig från soffan med sina bakben. Det är till att vara bortskämd!!

Det slutade med att jag tog upp katten i famnen, vilket jag inte skulle gjort. Efter några minuter sätter han tänderna och klorna i mina händer, när jag tar honom i nackskinnet och lägger ner honom på golvet lyckas han klösa mig i ansiktet. Det tar bara några sekunder innan jag känner blodet rinna nerför ansiktet, och det ville inte sluta blöda heller...

Kissen är nog jättesöt, men det märks att han är herren på täppan i det här huset. Ofta när jag sitter vid skrivbordet i mitt rum, kommer katten och hoppar upp på skrivbordet och lägger sig rakt över mina papper! Gör han inte det så leker han med min penna och håller låda. Han kan vara helt hopplös! Men som sagt, oftast är han nog jättejättesöt.