19 days left.............

Ännu en fyra (skalan är 1-5) på en inlämningsuppgift i engelskan! Jag har nog aldrig skrivit så bra tidigare som jag gör i den här kursen...

Idag hade vi "debatt". Vi kommer in på ämnet (spel)missbruk och någon pratar om att spela i sociala sammanhang inte är farligt, personen går ett steg längre och jämför med att dricka alkohol i sociala sammanhang och menar att det inte heller är farligt. Fröken Expert På Missbruk hoppar in i diskussionen, när jag öppnar munnen tystnar hela klassen, och jag menar tystnar. Vi hade hört en knappnål susa genom luften på hundra meters avstånd och nedslaget (på golvet) skulle låta som en bomb, i jämförelse. Jag försöker förklara att det mycket väl kan ligga ett missbruk bakom nyttjandet av något i sociala sammanhang. Och ingen förstår vad jag försöker säga. Alltså, dricker du bara i sociala sammanhang så kan du inte vara alkoholist eller ha problem med alkohol, stod det skrivet i pannorna på samtliga.

Usch, nu har jag en massa att plugga igen...

Bismillâh ir-rahmân ir-rahîm

Jag tänkte skriva något om att jag fått Koranens budskap (Mohammed Knut Bernströms tolkning) på posten. Jag satt och bläddrade lite i boken samtidigt som jag tänkte på hur inpräntat ordspråket det är min Bibel är, det är ju just vad Koranen är för mig -min Bibel, men jag tror att ni hör lika mycket som jag hur fel det egentligen låter... Jag funderade också på hur jag använder min Koran som en uppslagsbok, är det något jag funderar över så slår jag upp det i Koranen och ser vad Gud har att säga om saken. Så funderade jag på hur oskyldigt nyfiken jag var av religionen när jag införskaffade mitt första exemplar av Koranen, och hur mina tankar direkt förändrades när jag öppnade boken för första gången. I nästa stund läser jag rysande följande vers ur min uppslagsbok, efteråt satt jag länge förstummad....

Audho billâhi mina shaytaani-r-radjim

Sura 39: vers 23

Gud har [steg för steg] uppenbarat det skönaste budskap, en Skrift vars olika delar [binds samman av] inre överensstämmelse och där sanningarna framställs av motsatspar. [Dess högstämda ordalag] framkallar rysningar i huden hos dem som fruktar sin Herre; men därefter mjuknar den och deras hjärtan [öppnar sig] för påminnelsen om Gud.

Med denna [Skrift] vägleder Gud den Han vill; men den som Gud låter gå vilse finner ingen som leder honom på rätt väg.

Schmitt vill att USA tjänar pengar på andras bekostnad -hört den förr?

"Nej, vi ska inte sälja månen. Det är naturresurserna som ska utvinnas, säljas och ägas. Men själva månen ska inte bli ägd."

Men USA har tydligen rätt att sälja månens naturresurser... Vem har gett USA den rätten?? Harrison Schmitt menar väl inte på allvar att USA ska få pengar för att sälja månens naturresurser???

Vart är denna värld på väg?

Artikeln i sin helhet finns på DN.se.

Hemma igen -eller vänta nu.. Hemma?

Efter horribla fem och en halv timmar är jag äntligen hemma igen. Jag mindes tidigare att jag avskydde dessa båtar mellan Åbo och Mariehamn, men jag kunde inte helt minnas varför jag avskydde dem och att jag avskydde dem så mycket. Det är liksom lindrigare att åka lilla Ålandsfärjan.

Jag kliver på båten och sätter mig i cafeterian, jag låtsas att jag inte är ensam utan att jag har sällskap av mina vänner på båten framför, i min värld låtsas jag att vi kommunicerar mellan båtarna (now it sounds like I'm on something, but I'm not). Efter tjugo minuters båtfärd blir vi tvugna att säga adjö och jag skickar ett litet hej då-meddelande till mina vänner. Jag står inte längre ut med att lyssna på en ålänning som berättar för sin kompis om lumpen som han genomgår frivilligt, och inte heller på hans dator som satts på högsta volym. Istället går jag och sätter mig i Sky baren, som vid den här tiden på dygnet är lugn och KALL. Jag slumrar en stund, men blir väckt av människor som pratar i telefon -mycket viktiga ämnen om var det ligger is runt Åland och var inte.

Det är matdags och jag lämnar Sky baren, på vägen passerar jag en mer helt än halvt medvetslös kille som hålls upp av sin skrattande kompis i solglasögon. Som vanligt har inte cafeterian på Isabella något urval av varma vegetariska rätter utan jag blir, av kocken med arg blick och agressivt tonval, hänvisad till a la carte (som till ett extremt överpris har lasagne och en vegetarisk pizza med alldeles för mycket ost som vegetariska rätter). Det blir potatisgratäng och gurka till lunch. Jag måste påpeka att Amorella brukar åtminstone ha en vegetarisk varmrätt i cafeterian -så där har Isabella något att lära av.

På tv:n i cafeterian visades simhopp (som överröstades av lumpen-killens dator). När jag satt där började jag fundera på hur jobbigt det måste vara för de lite mera strikt troende muslimerna att bo i vårt samhälle när tom jag överväger att flyga nästa gång jag ska hem -för att slippa båten där 99% av miljön är haram.

Två timmar innan ankomst går jag till "vilorummet" (dvs utrymmet som är utrustat med obekväma stolar och unken luft, beläget bredvid spelautomaterna och där det är tillåtet att prata i telefon). Slumrandes passerar tiden, men jag blir väckt av telefoner som ringer och röster av personer som sitter och pratar. En dam står lutad över sin man som sluddrande halvt svarar på frågorna han får, han förstår inte att kvinnan vill ha biljetterna (som ligger i hans högra ficka) så att hon kan gå till tax free och handla. Det skriker medberoende om kvinnan och jag vill inget hellre än säga till henne att hon nog inte behöver köpa någon sprit (åt mannen som ligger bortdomnad i vilostolen).

Äntligen kommer vi fram! Äntligen får jag lämna he*vetet! När jag står och väntar på att båten ska lägga till funderar jag på hur folk står ut att arbeta på de där båtarna!?!? Alla kan väl inte tycka att det är lika roligt med sprit och dekadens?? Själv tar jag mera avstånd från det för var dag som går, jag tycker inte ens att det är särskilt kul att gå ut på krogen längre (hallå??) och jag har sagt ifrån att inhandla sprit till andra. Om det finns militanta veganer och feminister, då måste det väl finnas militanta absolutister också??

Pojken och hans far.

Idag vill jag berätta en enkel men vacker historia. Med historien vill jag ge en tankeställare till många av dagens föräldrar (inte för att jag egentligen tror att så många föräldrar läser det här, men...) som prioriterar arbete framför familjen.

En man kom hem sent från sitt jobb, trött och irriterad. Han fann sin femåriga son väntandes på honom vid dörren.

"Pappa, får jag ställa en fråga till dig?"

"Ja visst, vad är det?" svarade pappan.

"Pappa, hur mycket tjänar du i timmen?"

"Det har du inte med att göra! Vad är det som gör att du ställer en sådan fråga?" sade pappan irriterat.

"Jag vill bara veta, snälla berätta för mig hur mycket du tjänar i timmen?" vädjade den lille pojken.

"Om du måste veta så tjänar jag 200 kronor i timmen."

"Oj" svarade den lille pojken med nedböjt huvud. Han tittade upp och sa, "Pappa kan jag få låna 100 kronor, snälla?"

Pappan var förbannad. "Om den enda anledningen till att du ville veta hur mycket pengar jag tjänar var att du vill låna för att kunna köpa en dum leksak eller annat nonsens, så får du gå raka vägen upp till ditt rum och lägga dig. Tänk över varför du är så självisk. Jag arbetar länge, tunga timmar varje dag och jag har inte tid för sådana dumma lekar."

Den lille pojken gick tyst upp till sitt rum och stängde dörren. Mannen satte sig ner och började oroa sig över den lille pojkens frågor. Hur vågade han ställa sådana frågor bara för att få lite pengar. Efter en timmes tid lugnade pappan ner sig och började tänka att han hade varit lite för hård mot sin son. Det kanske var något som han verkligen behövde köpa för de 100 kronorna han frågade efter, och han brukade ju inte fråga efter pengar särskilt ofta. Mannen gick till den lille pojkens rum och öppnade dörren.

"Är du vaken min son?" frågade pappan.

"Ja pappa, jag är vaken" svarade pojken.

"Jag har tänkt lite, jag var kanske lite för hård mot dig tidigare" sade pappan. "Det har varit en lång dag och jag tog ut mina aggressioner på dig. Här är de 100 kronorna som du bad om."

Den lille pojken satte sig rakt upp i sängen.

"Å tack så mycket pappa!" sa han med ett strålande leende.

Sedan letade han under sin kudde och drog fram mera pengar. Pappan, som såg att pojken redan hade pengar, började bli arg igen. Den lille pojken räknade sina pengar noga, sedan tittade han upp på pappan.

"Varför ville du ha pengar om du redan hade?" sade pappan irriterat.

"För att jag inte hade tillräckligt, men nu har jag det" svarade den lille pojken.

"Pappa jag har 200 kronor nu... Kan jag få köpa en timme av din tid?"

Historien är tagen från en tråd på forumet Sindbad.

Ittaqillah!

Jag kan inte förstå varför Gud har valt att vara så generös mot mig. Jag har ett bra liv och av allt (det lilla) jag tidigare gått igenom så har jag stärkts av på vägen. Jag är inte den bästa tjänaren som Gud har, men jag är inte den sämsta heller. Jag går omkring och nästan väntar på att bakslaget ska komma, att pulkan som jag åker på ska krascha rakt in i ett träd. Jag fruktar Gud!

Salaam! - Frid!

När jag published föregående inlägg så började jag fundera på de gånger jag känt mig ofendida under den senaste tiden. Det verkar som att jag på senare tid börjat ta åt mig mera än vad jag tidigare gjort. Visst har jag tidigare lätt tagit åt mig om någon sagt något negativt, men endast om det var riktat direkt till mig. Nu mår jag dåligt att höra någon prata illa om kvinnor, muslimer, mina vänner och till och med personer jag knappt känner. Vad är det som har gjort mig så känslig? Jag kan nästan förstå att personer blir så upprörda på några tecknade figurer, så att de börjar bränna ner ambassader och flaggor.

Nu tänker kanske en och annan att "ja, Islam det är ju en agressiv religion, se bara hur den förvrider människors tankar". [Ska punkten vara på utsidan eller insidan av citationstecknet??] Jag är av en helt annan åsikt! Jag ser det på följande sätt...

Islam är en fredlig religion, tänk bara på hur man hälsar på sina medmänniskor med as-salamo aleikoum som betyder frid vare med dig (dessutom, inom Islam är det en synd att prata utan att mena det man säger, alltså försvinner motargumentet om att det bara är något man säger). Inom Islam är det absolut förbjudet att tala illa om andra personer, det är förbjudet att lyssna på förtal om icke närvarande personer och det uppmanas till att man ska med omsorg välja de personer man sitter med (tjejer, känner ni igen det uttrycket :-) ), dvs sina vänner. Nu kanske ni förstår att jag mår dåligt av att höra/se/uppleva förtal om mig, mina systrar och bröder och mina vänner.

La gente no piensa? O le da igual si ofende a sus herman@s?

Esta mañana me ha llegado un correo electrónico de una persona que no sabe que soy musulmana, así no tengo motivos para ponerme furioso con él por haberme mandado el correo. Además, se puede entender el correo como un acto irónico donde se entiende que los musulmanes sí tienen una razón en lo que defienden, aunque yo creo que la mayoría de la gente no lo vea así. Y el correo no sólo habla mal de los musulmanes, yo -como una mujer europea- me siento ofendida por este correo!

Esta noticia se está repartiendo a todas las oficinas del mundo.

Esto es serio, por favor, ¡¡¡¡¡ apóyalo !!!!!!

Es bien sabido que los musulmanes fundamentalistas (terroristas en
potencia), se oponen al consumo de alcohol y consideran pecado capital el
ver a una mujer desnuda que no sea la suya.

Por esta razón, apelamos para que el próximo viernes, a las doce horas,
todas las mujeres corran por sus oficinas desnudas (en bancos, oficinas
públicas, empresas privadas, comercios, etc.) y que todos los hombres
corran detrás de ellas con una cerveza en la mano.

Esto nos ayudará a detectar a los terroristas que existen entre nosotros a
fin de capturarlos y deportarlos.

Aquellos hombres que pusieran cara de asco, deberán ser apresados de
inmediato; después ya nos encargaremos de hacer los análisis para separar
a los maricones de los verdaderos terroristas.

El mundo libre y democrático agradece estos esfuerzos en la lucha contra
el terrorismo.

Esperamos la contribución de todos.

POR FAVOR HAZLO CIRCULAR: ES UNA NECESIDAD URGENTE PARA RESGUARDAR LA PAZ
DEL MUNDO.

COLABORA

Yalla, tengo que volver a los estudios! Cuidaos! Beslama.

God Natt

Veckan har rullat förbi i all hast!

Två och en halv timme ägnade jag till capoeira på måndag-kvällen. Tisdag och onsdag gick i engelska-uppsatsens tecken, uppsatsen skulle varit inne i fredags för en vecka sedan. Onsdag kväll hoppade jag över capoeiran för att gå till moskén och lyssna på en föreläsning om Islam. Föreläsningen hölls för ett gäng kuffar som verkade gå någon kvällskurs på ÅA, eller liknande. Det kändes som att jag och min väninna var där i syfte att visa upp oss som exemplar och inte för att lära oss så mycket. Men det var kul det också!:-)

Vi blev inbjudna på kaffe på torsdagen till familjen som höll i informationsmötet kvällen innan. De har två underbart söta barn! Jag blev lite kär i dem, och när vi sedan gick så fick jag både kramar och pussar av de två små. Gåvan som jag uppskattar mest är dock Koranen som jag fick på arabiska! Både i bokform och på kasettband! Masha Allah.

Idag var det khutba i moskén igen -på arabiska. Så för att vi ska börja få någon ordning på vad som sägs ska vi nu lära oss arabiska tillsammans med små barn -med start imorgon! Jag har fortfarande inte hört något om söndag från läraren i Islam, som jag var hemma hos för en vecka sedan, men incha Allah blir det Koran-skola på söndag, incha Allah.

Dags att sova, kanske.

third post for today

A very interesting webpage!

Prata om omväxlande väder!

För tjugo timmar sedan hade vi behagliga tre minus-grader.

NU har vi -21 grader Celsius!!!

Jo att...

...det kanske blir Frankrike i höst, incha Allah.

Phew...

Ah, veckan såg ut att börja riktigt dåligt -men som vanligt så ordnar saker och ting upp sig... Jag loggar in på nätbanken för att kolla att allt står rätt till. Upptäcker en e-faktura från Vattenfall, bra, den har jag väntat på! Jag öppnar upp fakturan för att se att allt stämmer och upptäcker att den sträcker sig fram till 23 januari. GAAAH! Jag flyttade ju 31 december, och jag VET att jag gjorde en flyttanmälan till Vattenfall och ComHem samma dag. Jag ringer kundtjänst och får sitta 32 minuter och 13 sekunder (!!) i telefonkö innan någon lyfter på luren i andra ändan. Jag kokar av ilska, dessutom har föreläsningen i miljövård redan börjat. Jag inleder med att förklara och be om ursäkt om jag låter arg, men att jag precis suttit en halvtimme i telefonkö gör mig inte glad trots att jag vet att det inte är tjejens fel, hon gör ju ändå sitt bästa. Tjejen skickar mig vidare. Mera väntan. Till slut kommer den goda nyheten att den aktuella fakturan ska tas bort, det kommer en ny som gäller fram tom 31 december 2006, slutfakturan.

Helgen har varit underbar! Inledde med fredags khutba på arabiska, den handlade om att muslimer i Finland ska vara nöjda med livet de har här; alla har varma hus och mat för dagen. Vi får såklart inte glömma bort de som inte har det lika bra som vi... Efter khutba var det dags för Dhuhr-bön. Därpå satt vi (jag och mina nya konvertit-väninna) och kände oss som apor i bur och försökte konversera med alla nyfikna. Tiden för Asr-bönen inföll och vi bad igen. Jag som trodde att det skulle bli kanske högst en timme i moskén... Efter Asr-bönen satt vi (jag, min nya konvertit-väninna och två andra tjejer som vi lärde känna i moskén) tillsammans med en imam och diskuterade grundläggande teman inom Islam, bla hur vi ska respektera våra föräldrar och speciellt vår mor. När vi stillsamt bett Maghreb-bönen åkte vi iväg till en pizzeria som ägs av en egyptier som jag tror fungerar som huvudorganisatör för moskén i Åbo. Efter sju timmar Islam på finska och arabiska så var jag hemma igen.

Söndagen gick även den i religionens tecken. Vi gick till moskén för att förhoppningsvis träffa andra finska konvertiter. Endast en kvinna dök upp, hon berättade att kvinnorna startat en ny organisation och de brukar träffas på torsdagarna. Efter Asr hade vi blivit hembjudna till imamen och hans fru på middag. Min nya konvertit-väninna kunde tyvärr inte följa med, men en av tjejerna vi lärt känna under fredagen dök upp, så jag var inte helt ensam med paret. God mat och underbara människor! Masha Allah. Jag kommer även att börja i söndagsskola; varje söndag träffa imamen för att lära sig läsa, förstå och tolka en ny sura eller hadith.

Masha Allah! Jag är så glad! Subhan Allah. Jag behöver ha mera sabr, jag vill att allt ska hända idag.. :-) Al-hamdoulillah.

Våningen äter middag - Ashurah - 10. Muharram 1428

Det är sällan så många personer samlas samtidigt i köket, idag var något av ett rekord (borträknat våningsfesten) med fem personer. När jag hastigt innan bön plockar upp de inhandlade varorna kommer jag på att jag ännu en gång glömt att handla allt som jag tänkt. Någon erbjuder sin yoghurt och jag förklarar att det är naturell yoghurt, gärna libanesisk, som jag behöver. Tjejerna tittade fundersamt på varandra och uttryckte något om att det var specificerat.

Etersom jag idag har fastat, firade Ashura, så bröt jag fastan med tre dadlar. En tjej fick lära sig mycket idag, liksom med libanesisk yoghurt så hade hon varken sett eller hört om dadlar tidigare.

Så plockar jag fram skärbräda och vitlöksklyftor, kikärtsröra och sesampasta. Tjejerna började titta lite fundersamt på mina burkar med konstig text på. Det föll sig naturligt att någon frågade vad jag skulle göra till middag. Ni, mina kära läsare har säkert redan räknat ut att det var hoummus på gång.. Va? Vad är det? var reaktionerna jag fick när jag svarade på deras fråga om maträtt.

Du kan laga så mycket intressanta maträtter, bara så där fick jag höra, jag som trodde att det var just det som jag inte kunde.. Till hoummus förberedde jag stekta ägg med kummin (tydligen gjorde kummin maten intressant) och pommes frites -äntligen fick jag äta med bröd och fingrar igen.

Ibland känns Åbo som värsta bondhålan, och jag som någon storstadssnobb som flashar med mina utlandsvistelser och kunskaper om utländsk mat. Vad jag tror att det egentligen handlar om är (visst är Åbo en bondhåla och särskilt utlands-inriktad är inte matförsälningen här, men ändå) att jag råkar ha fem-sju år mera i ryggsäcken än de övriga som jag bor med, jag har hunnit lära mig laga mera mat än vad jag kunde vid tjugo-års ålder. Någon storstadssnobb hoppas jag verkligen inte att jag är.

Jag har "kommit ut" för flera korridorare nu, det var några som undrade om dadlar var min middag så jag kände det passande att berätta att jag fastat då det idag är en speciell dag enligt den islamska religionen. Om man fastar på Ashurah och en dag före eller efter så blir man förlåten för alla de mindre synder som begåtts under det senaste året. Masha Allah, det kan jag behöva.

Efter fyra timmar med H är det nu dags att krypa till kojs. Det är tidig dag imorgon igen...

Våningens Söndagsbastu

Våning fyra håller jag till på, men vi har även en våning under oss och en våning över oss. Våning fyra sägs vara problem-våningen och efter mitt besök på våning tre så kan jag förstå. Renligheten mellan de två våningarnas kök skiljer sig markant, men jag måste ärligt säga att jag trivs bättre i vårt kök.

Söndagkväll kl 18 är det bastu, vi är fyra tjejer (tre från min våning och en från våningen under) som skapat traditionen som går långt bak i tiden -två söndagar har den nu funnits. Kvällen till ära sprang några tjejer ut och vände sig i snön, något jag däremot avstod ifrån då Kårens bakgård kan skådas från majoriteten av bostädernas fönster.

Efter bastun var det filmdags. Vi plockade fram glass, persikor, lakritssås, blåbärspaj och popcorn, gick ner en våning och kröp ner i varsin stol/gungstol/hängmatta/säng och skrattade gott till Yalla Yalla.

Nu ska jag koncentrera mig på H.