Internet anslutning, com hem!

Skrivet: 3 jan -06. Mitt nya liv har börjat, med motion och mindre mat. Vi får se hur länge det håller, två dagar än så länge.. Det sägs att man mår bättre om man rör på sig. Jag väntar med spänning på resultat. Minns att jag i högstadiet, trots träning 6-7 ggr i veckan, inte mådde särskilt bra. Tänk, att man i så unga år är så duktig på att gömma sina känslor. Jag trodde då att jag var den enda, men det har i efterhand visat sig att inte alls stämma. Det fanns flera som jag och många som hade det svårare än vad jag hade det, men det kunde jag inte alls ana då...

Igår fick jag ett samtal från en vän, hon undrade ”måste jag komma till dig och hälsa på?” Eh, vad svarar man? Jag vill ju inte tvinga någon att komma och hälsa på. Men det är klart, det hade varit trevligare att få höra någon säga ”jag måste få komma och hälsa på!” Därav en orsak till att jag inte vågar bjuda hem någon, så att de inte ska känna sig tvugna att komma och hälsa på. Samtalet bröts och jag ringde upp igen, det visade sig att en annan vän anlänt, en som var väntad hela dagen. Min vän hade inte längre tid att prata med mig. Jag kan inte klandra henne ändå, en gång gjorde jag en liknande sak, men värre, mot henne. Som vanligt hade jag ett fulltecknat schema, men en dag hade jag lyckats klämma in ett par timmars bussresa för att hälsa på min vän. Avresan blev uppskjuten, timme för timme, till slut var klockan så mycket att det skulle bli väldigt sent att åka t/r.

Ni kan alla försöka räkna ut orsaken till att den planerade resan blev inställd, och till att jag svek min vän. Kvällen innan var jag och åt middag med en (då) nära vän, efter första snapsen tänkte jag att ”äh, jag åker någon timme senare än planerat”. Kvällen slutade med att jag full som en anka trillade ner i min säng vid halv sex-tiden på morgonen. Följande dag låg jag med en fruktansvärd baksmälla och kunde inte stiga upp.